Domedagen – Sanningens minut

Så var det då dags för Domedagen efter en sommar med Studentexamen och med 50 -årsfirande i, inte bara en, utan flera dagar och med rätt ordentligt med grillning och vin.

1-årsuppföljningen med Ulrika på itrim kom med andra ord ganska lägligt efter de farliga sommarmånaderna.

Ulrika och jag sommaren 2012. Bilden publicerad i M Magasin i juli.

Ärligt talat var jag rätt nervös för att få se på vågen hur det hade gått och kom överens med Ulrika om att + 2 kg från mitt mål skulle vara OK. Helt obefogad oro visade det sig – jag låg 2,1 kg UNDER istället. Vi ägnade förstås en bra stund av mötet åt att analysera hur det kom sig och jag kan konstatera följande:

• Med 2 träningspass/vecka och >10.000 steg/dag finns utrymme för fler kalorier. Enkel matematik egentligen; energi in <-> energi ut.
• Mitt målsnöre hjälper till att hålla koll varje dag.
• Jag har inte någon gång under sommaren gått i mjukisbyxor eller fluffiga tunikor.
• Alla shorts, byxor, skjortor och t-shirts har varit lagom stora och inte lämnat utrymme för en växande sommarkropp.

Det mest revolutionerande som jag kom på medan vi satt där och pratade är faktiskt att jag upptäckte att jag har slutat med resonemanget ”Det är ju ändå förstört, så jag kan lika gärna fortsätta…”.

Är det kanske någon som känner igen det? 🙂