Herregud vad imponerad jag blir av att läsa på itrims Facebooksida om människor som gått ner 35 kg, 50kg och t o m 70 kg! Helt otroliga arbetsinsatser måste förstås ligga bakom de lysande resultaten och vilka enorma omställningar i både kropp och själ som måste till för att man ska kunna åstadkomma något sådant!
Jag funderar då ett ögonblick på att ”Vem är jag att skriva om mina ynkliga 22-24 kg? Usch, så förmätet!”
MEN, så drar jag mig till minnes en reaktion på min artikel i M Magasin i somras, då en kvinna som går på itrim i Solna berättade att hon tyckte att den var så bra för att hon kände igen sig själv väldigt väl i det jag skrev.
Visst ja, det är ju anledningen till att jag skriver bloggen och även till att jag skrivit om hela det första årets vedermödor – jag hoppas att någon ska få lite stöd och hjälp att lyckas göra samma sak, just genom att känna igen sig och kanske t o m skratta åt det jag berättar om. Det är trots allt rätt många som går och drar på sådär 10-20 kilo och som, precis som jag, har ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att jojobanta och bli tjockare och tjockare och tjockare.
Att jag som 6-åring gör chokladbollssmet och äter upp alltsammans utan att rulla bollar och 20, 30 och 40 år senare trycker i mig julens fruktkaka ogräddad kan man skratta åt och känner man igen sig, så har man hittat en självfrände.
Det GÅR att låta bli – jag lovar!
Det ska böjas i tid det som runt ska bli 🙂
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Du delade den där fruktkakesmeten med mig ibland, inte bra för nån av oss, kära syster 🙂
Gullig bild på 6 åriga Jenny;-) ..men det var förstås inte så bra att smälla i sig smeten helt. Så starkt av dig att vända på¨åratal av matmissbruk även om det inte handla om samma antal kilon som exempelvis de som deltar i Biggest looser
Tack 🙂 Jag är expert på att gå ner 25 kilo, men har inte tidigare lärt mig att låta bli att gå upp dem igen, så det är min utmaning.