När jag var liten brukade man berätta en historia om Den Lilla Gröna Stenätaren (som höll till en bit ner i jorden, så att om man grävde ett hål och släppte en sten skulle den bara komma 2 meter innan den blev uppäten av nämnda stenätare).
Kom att tänka på den historien igår när jag traskade runt på parkeringplatsen utanför Granngården. Jag såg troligen lika knäpp ut som den där historien är långsökt.
Men har man gett sig fanken på att få ihop > 10.000 steg får man ta varje tillfälle att samla! Nu blev det stackars lilla Chichi hund som släpades runt på asfalten i väntan på husse som handlade nät.
Kvällen före fick maken byta plats i soffan eftersom jag stod i vägen för TV:n med min Wii Fit Step-bräda. Jag hade dessutom promenerat alldeles för lite under dagen, så när Skavlan var slut fick jag ta en extra runda med hunden. Hon blev rätt förvånad men väldigt nöjd med att bjudas på en riktigt sen kvällspromenad.
På lördagkvällen hälsade vi på hos min svägerska med familj. För att i förväg säkra att jag skulle begränsa det eventuella flytande kaloriintaget lovade jag i god tid att köra. Man får hitta sina knep för att hantera sig själv 🙂
Vilket fint ff6rsf6k till julste4mning du har gjort!Du har ju redan le4st om ve5r kalender, mina barn har nog faattt det he4r med paketen den minsta som inte ens e4r tve5 men en riktig bustjej har faktiskt inte ens ff6rsf6kt att f6ppna paketen e4n.