Månadsarkiv: augusti 2012

Fredag – dricka kolhydrater

En stor och viktig orsak till att jag behövde ändra min livsstil radikalt var ett rejält intag av kolhydrater och då inte bara i form av mängder av mumsiga mackor, utan också i flytande form.

Det är nästan förbjudet att uttala men Rödvin är och förblir något av det bästa jag vet!

Allra helst den italienska gudagåvan Amarone, som tack och lov är så dyr att det blir en naturlig begränsning av intaget.

”people who love it, love it with a mad passion”

Tursamt nog är min andra favoritdryck Champagne ekonomiskt omöjlig att hälla i sig alltför stora mängder av.

Tre helvita månader i början av mitt första år med itrim var dock en mycket hälsosam start även på kampen för vettiga vanor på vinfronten. Att vid uppnådd sk viktstabilitet kunna ha en ”undantagsdag” och då dricka ett glas vin gav sedan guldkant på tillvaron.

Så blev det sommar…  och plötsligt var det otroligt svårt att hålla sig inom ramarna när det gällde just vindrickande. Att jag dessutom önskade mig (och fick!) massor av Champagne i 50-årspresent gjorde knappast saken bättre, så där skaffade jag mig en utmaning som hette duga (nåväl, de är inte slut än 😉

Kanske några avskräckande fakta kan hjälpa – jag fick i alla fall en tankeställare:

  • Näst efter fett (9 kcal/gram) är alkoholen den energitätaste källan med hela 7 kcal per gram.
  • Ingenting förbränns av det man har ätit förrän all alkohol är förbränd. Eftersom alkoholen är giftig för kroppen arbetar levern för att göra sig av med den först av allt. Det innebär i sin tur att fettförbränningen minskar och fettet lagras.

HÄR finns riktigt bra info på Systembolagets websajt.

7 kommentarer

Under Hälsa

Räddningsplankorna

Jag är, trots några ungdomsår med sommarjobb i storkök,  tyvärr ingen duktigt matmästare som fyller frysen med små lådor med lagom stora portioner av långkok eller ens med kortkok.

När det gått åt skogen med planeringen, när akut hunger uppstår, när råttorna sitter i kylskåpet och gråter är det läge att plocka fram någon av räddningplankorna.

God gröt med russin eller Gojibär

Gröt – Sportgryn eller Korn & Quinoa-flingor finns alltid i skafferiet. Kräver ingen som helt fantasi att ständigt ha stående (nåja, råttorna snyftar väl bara lite då, för mjölk har jag hemma 😉

Frysta hallon & Keso (se där – ännu en kylskåsvara som jag i princip alltid har hemma utan att jag behöver anstränga mig). Riktigt mumsigt med några hackade hasselnötter som ger lite ”crunch”.

Broccoli – kostar på mig ”Små fina Broccolibuketter” som man micrar direkt i en liten miljöovänlig påse – ajabaja. Har jag inte ens vågat prisjämföra denna variant med de vanliga träiga ”Köp 2 för 40:-”. Finns alltid i frysen och funkar med lite god vilja t o m som fyllning i en omelett och vips har man fått i sig både vitaminer och andra nyttigher.

Makrill i tomatsås & Knäckebröd. Låter inget vidare, men plättlätt att ta fram snabbt istället för att bli så superhungrig under inköp och tillagning av något mer avancerat att det slinker ner både en och annan smakbit innan maten står på bordet. Använder (i bästa fall) den sparade tiden till att, mätt i magen, planera bättre för nästa måltid 🙂

Frysta Wokgrönsaker. Kan slänga i nästan vad som helst och gärna krydda på lite asiatiskt, t ex någon droppe sesamolja och lite limejuice.  Ökar enkelt och snabbt på den dagliga dosen av frukt o grönt riktigt ordentligt.

OCH – ibland stoppar jag i mig en bar och resonerar som så att hellre en kontrollerad måltidsersättning än något heltokigt.

Kom supergärna med fler tips på snabba räddningsplankor!

1 kommentar

Under Hälsa

Åh, vad jag gillar mina nyckelben!

Jag tror att det tydligaste exemplet på min viktminskning och min glädje över den är att jag fortfarande, efter 9 månader och 2 veckor som normalviktig, nästan hoppar till av lycka när jag får syn på mina nyckelben i spegeln.

Så ofta som möjligt har jag tröjor eller skjortor där de syns ordentligt.

Mina käraste nyckelben 🙂

Andra delar av mig är jag inte fullt så nöjd med.

Jag lyckas bara inte få ordning på ”gäddhänget” under armarna hur mycket jag än jobbar med det – inte heller med motsvarande löst skinn under skinkorna, på knäna och magen.

Men med tanke på i hur stor utsträckning mina kläder tidigare fått dölja kroppen, så är det ett väldigt litet problem. Har en väninna som påstår att det tar två år att få skinnet att gå tillbaka..

Men om nu skinnet inte vet vart det ska ta vägen för att komma tillbaka, när det inte tidigare befunnit sig på någon bättre plats kanske det tar längre tid? 🙂

Det kunde varit värre…

2 kommentarer

Under Hälsa

Nya bekantskaper i butiken

Inrotade vanor och inrutad shopping i den vanliga butiken. Grillat med pommes & Bea – fantasilös helgmiddag. Trista vardagsmiddagar, mycket snabbmat bidrog till att bygga den bulliga kroppen som köpte short på Dressmans XL-avdelning.

Bläh 😉

Lite nya skojjiga bekantskaper har smugit sig in i livet i takt med att kilona försvunnit:

  • Gojibär – smakar lite som nypon, pyttelite som Zoo tabletter, en touch av … Tror att de smakar Umami, den sk ”femte smaken”. Funkar bra i både sallad och yoghurt. Här finns massor av info om de tydligen grymt nyttiga  Gojibären.
  • Färska Sugar Snap Beans – tänk att man kan äta gröna bönor överhuvudtaget? Och t o m utan att koka dem och blanda med något! Knapriga och fräsha.
  • Quinoa –  verkligen inte något jag någonsin hade tänkt äta, men svart quinoa med coctailtomater och rödlöksstrimlor och lite salladsdressing visade sig vara oväntat OK .
  • Makrill i tomatsås – fick tidigare nästan kväljningar av bara tanken…

Efter några veckor med måltidsersättningar i början av min viktrresa hade hela smaksystemet fått en nystart.

När det var dags att börja äta ”vanlig mat” var det tillräckligt attraktivt att få tugga på något överhuvudtaget . Till och med makrill i tomatsås på knäckebröd slank ned. Den kombinationen har sedan stigit i graderna och finns alltid hemma som en superenkel lunch tillsamman med frukt och någon grönsak.

Den här bilden behöver nog inget rött kryss 🙂

Lämna en kommentar

Under Hälsa

Motivation när målet är nått

Att kämpa för att ta sig mot ett uppsatt mål är betydligt lättare än att hålla upp motivationen när väl det eftertraktade målet är nått. I alla fall för mig…

När jag inte längre hajjar till för min spegelbild, när det inte längre är lika överväldigande att kunna prova och köpa den där lilla skjortan, när jag inte längre är lika överraskad av att orka ett helt träningpass.

Då det lätt smyger in lite för många små fel och jag blir lite för slapp med att kompensera och korrigera.

Men hur ska man klara att hålla uppe motivationen, att verkligen låta det nya bli en permanent livsstilsförändring? Det är ju så många år av det gamla som väger så tungt. Hur ska man kunna bli en av de lyckliga i reklamfilmerna, på plakaten och i tidningarna som glatt meddelar ”Jag gick ner 23 kilo för två år sedan och har hållit vikten sedan dess”?

Jag har under många år arbetat med projektstyrning och med utbildning av projektledare. Gemensamt för projekt oavsett om det gäller miljonprojekt, en kulturproduktion eller en personlig omställning är att:

Om målet är tydligt och man har en plan för att ta sig till det, vet man vart man ska och även till vilken riktning man måste återvända om man hamnar utanför den utstakade vägen.

Det låter ju otroligt enkelt, men vad i hela fridens namn ska man göra när man då äntligen befinner sig vid målet?

Kanske skulle man kunna tänka lite i samma banor som i andra projekt?

Globen Stockholm February 2007.jpg

När Globen efter 2½ års byggnation stod färdig att användas 1989 var målet nått, men den behövde nu en plan för underhåll, för att inte slitas ned, förstöras, få sämre funktion.

Är det kanske så det nya målet ska målas upp – att jag den 3 augusti 2013, tack vare gott underhåll,  tar på mig samma vackra klänning som jag skaffade till min 50-årsdag i år och bara ännu lite gråhårigare och njuter av att den sitter precis så lagom som nu?

Eller kanske ett mål mer i linje med Globens underhåll – att jag i vinter kan återvända till skidbacken efter flera år med ”svaga knän” (Jominsann, det kan man ju kalla det när man åker sönder dem första dagen på Sportlovet med sina 23  överviktskilon 😉 ?

Nytt mål!

För att ett mål ska vara så lockande som möjligt, fyll det med känsla, doft och färg. Jag känner redan fartvinden och styrkan i benen som pressar snön åt sidorna under mina skidor!

6 kommentarer

Under Hälsa, Mental träning

Vådan av utsvävningar

Träffade min itrimkompis Eva på träningspasset häromdagen. Hon berättade att hon och maken en söndag varit på god middag med dessert och att de t o m råkat dyka in i ”ett hål i väggen” där det fanns chokladpraliner…

Härligt att unna sig lite extra ibland, särskilt när man gått ner massor av kilo och lyckats att hålla den nya vikten länge!

Har lovat att inte lägga upp alltför smaskiga bilder utan varningstriangel, kryss el dyl 🙂

MEN, det som hände Eva på måndagen har jag precis samma erfarenhet av, efter en lite mer vidlyftig lunch på Texas Longhorn. Det gick nämligen inte att träna ordentligt dagen efter detta lilla partaj!

Totalt orkeslösa hade vi blivit, både Eva och jag, av den ovana kosthållningen dagen före.

Pigg och rask kanske man blir kortsiktigt av en rejäl dos kolhydrater, men Oj vad tydligt det var hur kroppen lade ner verksamheten när sockertoppen försvunnit.

Fler som har liknande erfarenheter?

5 kommentarer

Under Hälsa

Livsfarliga lockelser

Det finns några få saker som är helt livsfarliga och alldeles oemotståndliga för mig.  Sådant som inte kan finnas hemma i huset. Som måste vara totalt portförbjudet. Sådant som jag inte, hur jag än försöker, kan klara av att ha i närheten. Jag antar att det är som för en inbiten och nyslutad rökare att ha ett paket cigaretter liggande i översta skrivbordslådan eller för en spelmissbrukare att ha nätpoker som bakgrund på datorskärmen.

Min värsta fiende är:

Ost – vanlig smörgåspåläggsost får inte finnas i huset. Det finns ett undantag – vanlig hushållsost som är tråkig och plastliknande. Bara man och dotter gillar den och den kan oantastad av mig bo i vårt kylskåp. MEN Falbygdens Arn, Birger Jarl  eller 1878 får inte komma över tröskeln. Då försvinner en ½-kilosbit på en dag eller två.

Borde ha röd triangel!!

”Tyvärr” har itrim infört en totalt oemotståndlig Nut & Choco Balance  Bar i sortimentet. Jag kan inte på några villkor ha en låda hemma, utan får köpa en enstaka någon gång ibland.

För att skydda mig själv har jag låtit personalen få reda på mitt förhållande till denna läckerhet, så det blir lite extra jobbigt att köpa en, för att inte tala om hur besvärligt det skulle kännas att ta med en hel låda hem 🙂

VARNING: Farlig för Jenny Lindström!

7 kommentarer

Under Hälsa

Den lilla gröna stegsamlaren

När jag var liten brukade man berätta en historia om Den Lilla Gröna Stenätaren (som höll till en bit ner i jorden, så att om man grävde ett hål och släppte en sten skulle den bara komma 2 meter innan den blev uppäten av nämnda stenätare).

Kom att tänka på den historien igår när jag traskade runt på parkeringplatsen utanför Granngården. Jag såg troligen lika knäpp ut som den där historien är långsökt.

Men har man gett sig fanken på att få ihop > 10.000 steg får man ta varje tillfälle att samla! Nu blev det stackars lilla Chichi hund som släpades runt på asfalten i väntan på husse som handlade nät.

Kvällen före fick maken byta plats i soffan eftersom jag stod i vägen för TV:n med min Wii Fit Step-bräda. Jag hade dessutom promenerat alldeles för lite under dagen, så när Skavlan var slut fick jag ta en extra runda med hunden. Hon blev rätt förvånad men väldigt nöjd med att bjudas på en riktigt sen kvällspromenad.

20120818-151145.jpg

Husse kom och rädda mig snart!

På lördagkvällen hälsade vi på hos min svägerska med familj. För att i förväg säkra att jag skulle begränsa det eventuella flytande kaloriintaget lovade jag i god tid att köra. Man får hitta sina knep för att hantera sig själv 🙂

1 kommentar

Under Hälsa

Härliga helgmorgon

Helgfrukostar har alltid varit mina favoriter, särskilt på lördagar med Ring så spelar vi och Melodikrysset. Frukostarna har blivit ännu godare och mysigare det senaste året. Den stora skillnaden är att rostmackorna med marmelad bytts ut mot något som tillför kroppen annat än socker. Jag har tidigare associerat gröt med havregrynsklister, men är nu helt otippat en stor fan av Rågflingegröt , Sportgrynsgröt och Korn- & Quinoagröt.

20120818-082522.jpg

Lördag morgon: Lättmjölkslatte, rågbröd med 12% Philadelphiaost, gurka o paprika, kokt ägg, hallon samt fullkornsvälling.

När det gäller att välja bröd får man se upp. Det som ger intryck av att vara riktigt hälsosamt kan visa sig helt bedrövlig – t ex Lingongrova, som låter nyttigt är fullt med sirap och socker (9%).  Numera är det glasögon på näsan i butiken – jag vänder fram de mikroskopiska innehållsförteckningarna och tar hjälp av The number of the beast; 666 för att leta upp bröd med:

  • minst 6% fibrer
  • max 6 % sockerarter
  • och i innehållsförteckningen ska socker (el sirap el dyl) komma tidigast på plats nr 6.

Har t o m lyckats att få 15-årige sonen att acceptera  Äntligen , som trots OK innehåll ser ut som vilket slabbigt och onyttigt tonåringsalternativ som helst 🙂

Lämna en kommentar

Under Hälsa

70 kg – grymma prestationer!

Herregud vad imponerad jag blir av att läsa på itrims Facebooksida om människor som gått ner 35 kg, 50kg och t o m 70 kg! Helt otroliga arbetsinsatser måste förstås ligga bakom de lysande resultaten och vilka enorma omställningar i både kropp och själ som måste till för att man ska kunna åstadkomma något sådant!

Jag funderar då ett ögonblick på att ”Vem är jag att skriva om mina ynkliga 22-24 kg? Usch, så förmätet!”

MEN, så drar jag mig till minnes en reaktion på min artikel i M Magasin i somras, då en kvinna som går på itrim i  Solna berättade att hon tyckte att den var så bra för att hon kände igen sig själv väldigt väl i det jag skrev.

Visst ja, det är ju anledningen till att jag skriver bloggen och även till att jag skrivit om hela det första årets vedermödor – jag hoppas att någon ska få lite stöd och hjälp att lyckas göra samma sak, just genom att känna igen sig och kanske t o m skratta åt det jag berättar om. Det är trots allt  rätt många som går och drar på sådär 10-20 kilo och som, precis som jag, har ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att jojobanta och bli tjockare och tjockare och tjockare.

Att jag som 6-åring gör chokladbollssmet och äter upp alltsammans utan att rulla bollar och 20, 30 och 40 år senare trycker i mig julens fruktkaka ogräddad kan man skratta åt och känner man igen sig, så har man hittat en självfrände.

Det GÅR att låta bli – jag lovar!

Det ska böjas i tid det som runt ska bli 🙂

3 kommentarer

Under Hälsa