Varför får jag mer eller mindre panik för att ställa mig på vågen? Det undrar Ulrika och det frågar jag mig själv.
Gårdagens vikt var exakt densamma som senast alltså 2,1 kg UNDER mitt mål och ändå tordes jag knappt titta på displayen…
Det verkar husera några små otäcka typer inne i huvudet som ställer till det – kapar bort sunt förnuft, rimlighet och tillit. För varför skulle jag plötsligt ha brakat iväg på fel spår när jag äter bra, rör mig ordentligt och kan ha kläderna?
Det är uppenbarligen någon del av mig som ännu efter så många månader inte fattat att jag klarar det här, som inte vill lita på mig.
Här kanske det finns en ledtråd till att jag aldrig tidigare lyckats hålla fast vid normalvikten- helt enkelt för att den mentala träningen varit obefintlig eller alltför svag. Och som så ofta- när man börjar ana roten till det onda är problemets lösning så oerhört mycket närmare.
Det handlar om tillit, den egna tron på att kunna lyckas.
Jag har vid ett tidigare tillfälle kommenterat att ‘tro på sig själv är viktigt och att någon annan tror på en är bonus’ , men nu börjar jag fundera på om det ändå inte är så att kunna lita på sig själv är den helt avgörande framgångsfaktorn…
Morgonens illustration- en rätt OK lunch:
- Omelett med räkor, keso och spenat. En annan favoritkrydda; Seafood and Fish, med lite saffran o fänkål i,
- Plommontomater med balsamico
- ‘Fröig’ är bra bröd ( 6 g fibrer & 5 g socker/100 g och socker på plats 10 i innehållsförteckningen).
- Fruktsallad med persika, banan och ananas.
2xlblog - Om vikt och hälsa 