10 månader sedan jag landade på målet!
Det har hänt förr, i ärlighetens namn rätt många gånger, alldeles för många gånger.
MEN det är första gången i världshistorien som Jenny Elisabeth Lindström stannat kvar på normalvikt 10 månader.
- Första gången jag fortfarande har kontroll på vikten.
- Första gången jag inte låter kilon smyga sig på min kropp.
- Första gången jag hittat den mentala balansen att hålla mig på den smala vägen.
- Första gången jag regelbundet rör på mig.
OCH – revolutionerande nog – allra första gången jag seriöst satsar på att lära mig att springa!
Eftersom 2xlblog´s läsekrets vuxit så senaste tiden måste jag få lov att bjuda på en tidigare publicerad text som jag tycker är riktigt bra. Hoppas att ni ”gamlingar” inte blir alltför sura över denna favorit i repris– lovar att komma med ett fräscht inlägg lite senare 🙂
Skulle vara kul att få ta del av era tankar om motivation!
Motivation när målet är nått
Att kämpa för att ta sig mot ett uppsatt mål är betydligt lättare än att hålla upp motivationen när väl det eftertraktade målet är nått. I alla fall för mig…
När jag inte längre hajjar till för min spegelbild, när det inte längre är lika överväldigande att kunna prova och köpa den där lilla skjortan, när jag inte längre är lika överraskad av att orka ett helt träningpass.
Då det lätt smyger in lite för många små fel och jag blir lite för slapp med att kompensera och korrigera.
Men hur ska man klara att hålla uppe motivationen, att verkligen låta det nya bli en permanent livsstilsförändring? Det är ju så många år av det gamla som väger så tungt. Hur ska man kunna bli en av de lyckliga i reklamfilmerna, på plakaten och i tidningarna som glatt meddelar ”Jag gick ner 23 kilo för två år sedan och har hållit vikten sedan dess”?
Jag har under många år arbetat med projektstyrning och med utbildning av projektledare. Gemensamt för projekt oavsett om det gäller miljonprojekt, en kulturproduktion eller en personlig omställning är att:
Om målet är tydligt och man har en plan för att ta sig till det, vet man vart man ska och även till vilken riktning man måste återvända om man hamnar utanför den utstakade vägen.
Det låter ju otroligt enkelt, men vad i hela fridens namn ska man göra när man då äntligen befinner sig vid målet?
Kanske skulle man kunna tänka lite i samma banor som i andra projekt?
När Globen efter 2½ års byggnation stod färdig att användas 1989 var målet nått, men den behövde nu en plan för underhåll, för att inte slitas ned, förstöras, få sämre funktion.
Är det kanske så det nya målet ska målas upp – att jag den 3 augusti 2013, tack vare gott underhåll, tar på mig samma vackra klänning som jag skaffade till min 50-årsdag i år och bara ännu lite gråhårigare och njuter av att den sitter precis så lagom som nu?
Eller kanske ett mål mer i linje med Globens underhåll – att jag i vinter kan återvända till skidbacken efter flera år med ”svaga knän” (Jominsann, det kan man ju kalla det när man åker sönder dem första dagen på Sportlovet med sina 23 överviktskilon 😉 ?
Lössnö – mitt mål vid normalvikt
För att ett mål ska vara så lockande som möjligt, fyll det med känsla, doft och färg.
Jag känner redan fartvinden och styrkan i benen som pressar snön åt sidorna under mina skidor!
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Grattis! Väl förtjänt och bra kämpat! Kul att din läsekrets växer! Du skriver roligt och bra om ett ämne som engagerar många! Så grattis till det med 🙂
Tack:) Vad snällt! Nu ska jag ge mig på det som blir rapporterat om i kvällens inlägg 🙂
Vilken inspiration! Blir så peppad av att läsa. Jag måste hitta mål att smaka och känna på, känner jag. Som det är nu kommer jag nog att stirra mig blind på vågen. Ätstörd kommer jag nog alltid vara, men det kanske är det som ska vara mitt mål, mest? Att bli av med den känslomässiga bindningen vid mat?
Tack!! Vad roligt att du blir peppad!!
Det låter väldigt klokt, att försöka att förstå sig på sig själv liksom! Jag tror att det är väl värt att försöka att hitta tid att lyssna på sig själv och försöka att hitta anledningarna till att man väljer att göra på ett visst sätt.
Idag hade jag faktiskt gått ner! 🙂 Hoppas trenden håller i sig tills nästa vecka. Glömde stegräknaren hemma också, det var dumt men får ta en promenad ikväll iaf 🙂
Grattis! 😄
Å du är min verkliga inspiration till att lyckas själv och hoppas komma till mål jag med nån gång i framtiden.
Men hur håller man målet i fokus när man är sjuk och bara känner sig eländig?
Jag faijla helt och nu orkar jag inte fundera förrens jag är frisk igen, lite tips? 😉
Tack snälla gulliga!😃
Ja det är ingen lätt sits att må dåligt och försöka åstadkomma svåra saker.
En liten fundering som kanske kan vara värd att bidra med: jag hade själv väldigt svårt att hålla igång med träning i januari när jag hade slitit för hårt på vänster axel. När jag hade fått ordning på axeln lade vänster höft ned. Under båda dessa perioder fick jag försöka att hitta det lilla som trots allt GICK att göra och koncentrera mig på att göra det hyfsat bra och framför allt acceptera att det just nu var den nivå jag kunde anstränga mig på.
Det jag tror stenhårt på är att vara så snäll som möjligt mot sig själv-inte genom att äta choklad alltså, utan genom att tycka att du är bra och att du faktiskt gör så gott du kan just då!
Trycker på gillaknappen här till denna kommentar. Att gilla sig själv är oerhört viktigt för att väga upp mot alla negativa tankar många har om sig själva…
Eller hur!!!😃
No coitpamnls on this end, simply a good piece.
That’s way the bestest answer so far!
I’ll try to put this to good use immediately.