Drygt 10 månader efter ”målgång” får jag fortfarande hejda mig.
För det mesta hinner jag med att stoppa redan i tanken, men ibland hinner impulsen ända fram till handen innan jag får fatt på den.
Vad då?
Jo, att per automatik plocka in överblivna små saker i munnen! Numera ger jag mig sällan på den fjärdedels kycklingfilé som ligger kvar på fatet efter att alla ätit klart. Men det är fortfarande otroligt nära från skärbrädan till munnen för en parmesanostflaga eller en skinkstrimla. Russin som råkar hamna utanför tallriken lever också ett riskfyllt liv 😉
Varför ska du äta smulor?
Återigen handlar det om att dressera sig själv till nya mönster och att få kroppsdelarna, som går på gammal rutin, att lyda de nya instruktionerna. När det sitter så djupt, som en reflex, får man ta till det tunga artilleriet och med stora röda bokstäver inpränta i hjärnan:
JAG ÄR INGEN SOPTUNNA!
Bestäm vad du äter – var inte en soptunna
- Du är värd att äta en trevlig måltid från en tallrik.
- Din kropp förtjänar att få rätt mängd av olika ingredienser som den mår bra av.
- Du behöver riktig energi så att du kan använda kroppen på ett bra sätt.
Felfri är det sista jag är och jag bestämmer mig även för att äta mindre bra saker. Men varje gång det är ett medvetet beslut och inte bara något som ”händer” är ett steg i rätt riktning 🙂
Gissar att det är fler som har fingrar som går på autopilot till munnen?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Haha! Så gjorde jag med förr och har faktiskt kommit på mig själv med att göra så fortfarande. Barnens tallrikar. Dom lämnar ibland det mesta och då stoppar jag i mig bara för att ”det minsann kostade pengar, det är för gott för att kastas” Usch, detta inlägget öppnade mina ögon. Tack!
Nu är det slut på soptunnefasonerna.
Vad roligt att det var en ögonöppnare! Tack:) Sån´t som blir över på tallrikarna skulle ju egentligen ändå ha försvunnit ner i någon annans mage, så de pengarna är ändå borta. Men även om det blir väldigt lite över på ett serveringsfat eller i en kastrull brukar det gå att spara som ”smaksättning” till en omelett med broccoli eller spenat eller… Kanske kan va nå´t? 🙂
Pytt i panna-burk i frysen fick jag tips om av en annan svägerska. Alla små kött- och korvbitar och annat som är för smått att räcka till en matlåda hackas och läggs ned i pytt i panna-burken frysen. Och ett tu tre så finns där en hel pytt i panna.
Tack Maja! Det tillämpade vi redan på 70-talet när jag sommarjobbade på lunchmatsal. Då kändes det inte så smaskigt, men man kan ju välja vad man lägger i lådan 🙂 🙂
Inhandlat stegräknare idag! Nu ska det gås!
Hejja Ann-Sofie! Tänkte precis att jag skulle fråga dig hur det går 🙂 3 månader och dagar till Nyårsafton. Vi får planera middagen så att den är superfestlig och ”rätt” (förutom bubblet förstås – är det Nyårsafton så är det!).
Här är en till som har fungerat som slaskhink och det är inte lätt att bryta en vana. Händerna liksom lever sitt eget liv ibland. Det gäller att hinna hejda handen, att hjärnan är vaken.
Ja, hörde någonstans att det tar tre gånger så många repetitioner att lära OM något som att lära IN det, så undra på att det krävs ett rejält jobb med att förändra ett sådant ryggmärgsbeteende 😉
Ping: Smulor och andra små bäckar | 2xlblog - Om vikt och hälsa