Hur lat får man vara?

Jag avstod från löparskolan på Itrim igår kväll. Faktiskt inte pga av min djupt rotade lathet, utan för att det spöregnade. Någonstans går ändå gränsen för hur man startar en ny karriär inom ett outforskat område 😉

Här är i allafall en som inte är det minsta lat. För att vara säker på att inte missa minsta chans att röra på sig är det bästa att bevaka sina intressen och lägga sig tvärs över mattes gympadojor!

Joggingskor under bevakning

Lilla hundis är inte bara en bra träningskompis, hon är ett föredöme i livsnjutning. Hennes bästa ord är:

• ”Promenad!” Det hör hon om hon så sover som en stock under duntäcket i dotterns säng.
• ”TV-mys!” Ett skutt rakt upp i knät på den som sätter sig i soffan. Favoritprogrammet är ”Bonde söker fru”, bra djur-TV 🙂 🙂

Tänk om man kunde leva som en Cavalier King Charles Spaniel. Helt koncentrerad på att ta varje chans till motion och däremellan koppla av och njuta av tillvaron.

Men nu var det frågan om att vara lat – på riktigt…

I morse skrev jag om reflexer att plocka in ”skräp” i munnen. Har precis noterat en reflex som gäller rörelse, eller rättare sagt icke-rörelse.

Här är mitt skrivbord, med själva datorn under bordet. Hur tror ni att jag sätter på den? Böjer mig ner under bordsskivan och trycker på knappen?

Starta datorn genom att trycka på ON med tån

Nähä! Med risk för att drabbas av makens, IT-expertens, vrede erkänner jag härmed att jag petar in knappen med STORTÅN!

Så idiotiskt! Hur lat får man bli? 🙂

Om ni vill skratta åt fler av mina latmanspåhitt, kolla det här inlägget om att spara på krafterna till varje pris Just Do It!

Det vore superkul om ni ville berätta vad NI gjort för att undvika ansträngning – gissar att det finns rätt komiska exempel…