En ljuvlig höstmorgon!
Med undantag för att hästen fortfarande är på sjukhuset (en vecka sedan han akut opererades för kolik) och att hunden var näste man i familjen med ont i magen… Verkar dock mycket lindrigt och orsaken känd – hon tålde inte att tigga så vackert när jag skar upp kött till dagens gryta.
Chichi tigger kött. Bilden är fixad med ”paper camera” som finns i makens Android-mobil.
Jag börjar banta i morgon…
- På måndag…
- Efter jul…
- Efter svärfars födelsedag…
- Efter studentfirandet….
Vem har inte sagt det?
Insåg nu på morgonen att jag var snubblande nära en variant på det temat, trots att jag klarat av alla tillfällena ovan utan att köra ned i diket. Min stegräknare hade varit på utan nollställning sedan i torsdags morse och jag hade bara 23291 steg, dvs 7763 steg i snitt/dag. Uselt!
Och varför hade den varit på i tre dagar då? Jo, dag två var av misstag, men när jag upptäckte på morgonen dag 3 att jag hade mycket mindre än 10.000 steg *2, lät jag den snurra och trodde i min enfald att jag skulle kompensera det under dagen.
För att bevisa min dumhet fick jag naturligtvis ihop ännu färre steg igår (vilket i och för sig inte var helt förvånande när jag satt i princip blickstilla som domarsekreterare på en dressyrtävling i 6½ timme 😉
Och nu på morgonen flyger tanken förbi; Äh, den får snurra på, så löser jag det under dagen med flera långpromenader.
MEN tack vare 14 månaders intensiv dressyr av min hjärna kunde jag tala om för mig att ”Nu får du stå ditt kast! Var vänlig och skriv upp de här usla siffrorna, acceptera att du varit en slarver, säg ”Det var dåligt gjort, men Shit Happens. Du är tillräckligt bra ändå” och så är det nya friska tag IDAG!!!
Vad är då skillnaden kan man fråga sig?
För mig innebär det att stanna upp ett slag och acceptera att jag gjort fel. Att bestämma mig för att ta konsekvenserna direkt och styra tillbaka på rätt bana omedelbart istället för att tro att jag ska lösa ett misstag genom ge mig extra tid att fortsätta på fel spår ännu ett tag. Att kolla kartan, lägga om rodret och styra tillbaka till ursprungskursen istället för att låta vinden blåsa mig ännu längre bort från den.
Tillbaka på rätt kurs
Låter det flummigt? Har ni liknande erfarenheter, kanske i helt andra sammanhang?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Riktigt bra inlägg! Tack för att du delar med dig och för en igenkännande plingande klocka!
Tack för att du kommenterar! 🙂
Lycka till med plingandet 😉
Bra! Det är faktiskt lite skrämmande att läsa dina inlägg. Det är som om våra hjärnor fungerar exakt likadant. Nu har jag inte provat tricket med stegräknaren eftersom jag har en som nollställer sig automatiskt klockan 00.00. Men jag har trillat in i slappstil gällande matintag. Har börjat nalla i godisskålar etc och varit och snuddat vid mina gamla hetsätartendenser. Dock tagit mig i kragen, hållt tillbaka, förlåtit och gått vidare med kompassen rätt inställd igen.
Nu ska jag göra detsamma gällande träningen som tvingats till uppehåll pga lång och seg halsinfektion.
Mona, vad kul att du delar med dig du också:) Det är trots allt himla skönt att vi är flera knasbollar i alla möjliga sammanhang 😉
Så sant! ”I morgon” är nog den vanligast dagen att börja banta, träna, sluta äta godis etc. Så tänkte jag också sist. Sedan sa jag till mig själv: ”Vad är imorgon – det är bara en bluff! Kan jag inte göra det idag så kan jag väl aldrig göra det!” Så jag gjorde det. Det är NU som gäller 🙂
Haha, bra Hanna! ‘I morgon är en bluff’, den sparar jag! 🙂
Tack för det inlägget! Är ny retur-Itrimmare med stegräknare denna gång (fick inte till vardagsmotionen förra gången = en del av returen). Typiskt mig också att börja trixa med räknaren och ta medeltalet av ett antal dagar. Ska inte göra det – varje dag är en ny oavsett hur det gick i går
Det låter bra! Stegräknaren är min bästa kompis 🙂 Lycka till!