10 månader sedan jag landade på målet!
Det har hänt förr, i ärlighetens namn rätt många gånger, alldeles för många gånger.
MEN det är första gången i världshistorien som Jenny Elisabeth Lindström stannat kvar på normalvikt 10 månader.
- Första gången jag fortfarande har kontroll på vikten.
- Första gången jag inte låter kilon smyga sig på min kropp.
- Första gången jag hittat den mentala balansen att hålla mig på den smala vägen.
- Första gången jag regelbundet rör på mig.
OCH – revolutionerande nog – allra första gången jag seriöst satsar på att lära mig att springa!
Eftersom 2xlblog´s läsekrets vuxit så senaste tiden måste jag få lov att bjuda på en tidigare publicerad text som jag tycker är riktigt bra. Hoppas att ni ”gamlingar” inte blir alltför sura över denna favorit i repris– lovar att komma med ett fräscht inlägg lite senare 🙂
Skulle vara kul att få ta del av era tankar om motivation!
Motivation när målet är nått
Att kämpa för att ta sig mot ett uppsatt mål är betydligt lättare än att hålla upp motivationen när väl det eftertraktade målet är nått. I alla fall för mig…
När jag inte längre hajjar till för min spegelbild, när det inte längre är lika överväldigande att kunna prova och köpa den där lilla skjortan, när jag inte längre är lika överraskad av att orka ett helt träningpass.
Då det lätt smyger in lite för många små fel och jag blir lite för slapp med att kompensera och korrigera.
Men hur ska man klara att hålla uppe motivationen, att verkligen låta det nya bli en permanent livsstilsförändring? Det är ju så många år av det gamla som väger så tungt. Hur ska man kunna bli en av de lyckliga i reklamfilmerna, på plakaten och i tidningarna som glatt meddelar ”Jag gick ner 23 kilo för två år sedan och har hållit vikten sedan dess”?
Jag har under många år arbetat med projektstyrning och med utbildning av projektledare. Gemensamt för projekt oavsett om det gäller miljonprojekt, en kulturproduktion eller en personlig omställning är att:
Om målet är tydligt och man har en plan för att ta sig till det, vet man vart man ska och även till vilken riktning man måste återvända om man hamnar utanför den utstakade vägen.
Det låter ju otroligt enkelt, men vad i hela fridens namn ska man göra när man då äntligen befinner sig vid målet?
Kanske skulle man kunna tänka lite i samma banor som i andra projekt?
När Globen efter 2½ års byggnation stod färdig att användas 1989 var målet nått, men den behövde nu en plan för underhåll, för att inte slitas ned, förstöras, få sämre funktion.
Är det kanske så det nya målet ska målas upp – att jag den 3 augusti 2013, tack vare gott underhåll, tar på mig samma vackra klänning som jag skaffade till min 50-årsdag i år och bara ännu lite gråhårigare och njuter av att den sitter precis så lagom som nu?
Eller kanske ett mål mer i linje med Globens underhåll – att jag i vinter kan återvända till skidbacken efter flera år med ”svaga knän” (Jominsann, det kan man ju kalla det när man åker sönder dem första dagen på Sportlovet med sina 23 överviktskilon 😉 ?
Lössnö – mitt mål vid normalvikt
För att ett mål ska vara så lockande som möjligt, fyll det med känsla, doft och färg.
Jag känner redan fartvinden och styrkan i benen som pressar snön åt sidorna under mina skidor!
