Monthly Archives: oktober 2012

Hur man ändå försökte i New York

När el och internet slogs ut under stormen Sandy spreds många manipulerade bilder via Twitter. En haj på en översvämmad Manhattangata och hur vågor fullständigt dränkte frihetsgudinnan (från en filmaffisch från filmen Day after tomorrow).

Mina bilder från veckan före är dock inte ett dugg fejkade 🙂

Vår första lunch intog vi på Applebee´s. Det började riktigt lovande, med en Low Calorie drinklista, där vi valde en tjusig och riktigt god SkinnyBee Margarita.

Skinny Bee Margaritha

”100% delicious margarita flavor with 100 calories. Made with 100% Agave Tequila and Applebee´s signature SkinnyBee Margarita mix” 😉

Bland de riktigt fettdrypande 1900 kcal-rätterna hade man sedan faktiskt klämt in en hel Low-calorie-meny!

Low calorie meny

Low calorie-rätter på Applebee´s

Valde en Roasted Garlic Sirloin, som var en perfekt grillad biff, med spenat- , parmesan- och vitlöksfylld portabellosvamp och örtkryddad potatis.

Rosted Sirloin

Rosted Sirloin á 450 kcal

Frukostbestyren har jag redan berättat lite om. Många tar vägen förbi sin lokala Coffee shop på vägen till jobbet. Det minst socker och fett-drypande vi hittade på Starbuck´s var en (söt!) Multigrain Bagel med Low Fat Philadelphia Cheese. När vi gjorde ett nytt försök att få till en frukost ute på sta´n blev det minst eländiga valet en Low Fat-yoghurt med 3 hallon, 1 blåbär och 1 jordgubbe, samt granola, typ Start . I bröddisken tittade personalen på oss som om vi varit UFO:n när vi frågade efter Wholemeal bread 😉

Frukost på Food Emporio

Frukost på Food Emporio 😉

Utsikt från frukoststället på

Utsikt från frukostbordet på 8:e Avenyn

Vi passerade även en High School nästan varje dag – Cola och chokladbitar var det i nävarna på ungdomarna på väg hem. Tyvärr är det väl ungefär lika illa här hemma, med mellanmålen. Jag känner tyvärr minst en som gärna stannar till och fyller på Cola-förrådet på väg hem från skolan ;(

Som jag försår det bor man oerhört trångt och dyrt på Manhattan (gissningsvis förutom på Upper East Side ”Gossip Girl”-kvarteren…). Den vanlige Manhattanbon använder, så vitt jag förstår det, i princip inte sitt pyttelilla kök till annat än uppvärmning av färdigrätter och när man inte äter ute så förekommer det väldigt mycket Take Away och Home Delivery. Restaurangkedjan Olive Garden har t ex ett erbjudande; man skickar med dig en extra rätt ”till imorgon” när du äter din middag hos dem.

En fantastisk upplevelse var lördagen i China Town! Vi tog Metron till Brooklyn och gick tillbaka över Brooklyn Bridge till Manhattan, in i China Town och Columbus Park där det spelades Mahjong och Gong vid permanenta spelbord. Olika kampsporter utövades och gatumusiken var ”pling-plong” på exotiska instrument (ursäkta mig, men inte så fint 😉

Vi åt en äkta Dim Sum-lunch på The Golden Unicorn tillsammans med många inhemska familjer. Den här sortens kinesiska smörgåsbord funkar så att man sitter på sin plats och tanter kryssar mellan borden med små vagnar med olika rätter, främst ångkokta dumplings. En räkfylld var helt suverän!

Dim Sum i China Town

Dim Sum i China Town

Räkfyllda dumplings

Räkfyllda dumplings – mums!

The Golden Unicorn

The Golden Unicorn, kristallkrononor och guldtyger

Kändes ändå hyfsat nyttigt och promenaden gick inte av för hackor 🙂

Ni får hojta till när ni tröttnat på min resa! 🙂

18 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Fem feta framgångsfaktorer

Så himla kul med reaktionerna kring mitt förra inlägg om New York !!Verkligen intressanta funderingar, så ni som inte sett dem – ta en titt vettja! Jag tänkte dock pausa min lilla reseberättelse idag, men återkommer strax med fler USA-reflektioner.

Vy från the view 48e våningen

Vy från ”The View” på 48:e våningen vid Times Square

I morse träffade jag Ulrika och ställde min på vågen, med fullt förtroende för att den skulle visa vettiga siffor (med tanke på allt promenerande och min begränsade ätarförmåga skulle det möjligen ha kunna varit vår rätt omfattande vinkonsumtion som skulle ha kunnat ställa till det).

Dags för nya träningsbrallor, eller hur
Dags för nya träningsbrallor istället för de här ballongerna, eller hur?
Tänk att det ska vara så svårt att unna sig något sådant…

Men hej å hå – 1,2 kg under målet för 11:e månaden i rad, trots resan. Nu säger jag inte det för att skryta, utan för att inleda ämnet för dagen 🙂

Ulrika bad mig berätta vad som gjort att jag efter 30 års Jojo-bantande, just 2012 tagit mig helskinnad igenom alla kalas, firanden och resor. Sammanfattningsvis handlar det om följande fem, inte helt överraskande, faktorer:

  1. Rätt mat i rätt mängd (efter en Rivstart med snabbt resultat)
  2. Träning (ombytt alltså, har sällan inträffat tidigare 😉
  3. Vardagsmotion (10000 steg/dag i ur och skur och i värsta fall runt matbordet)
  4. Proffsigt stöd och 100 % närvaro på individuella och gruppträffar
  5. Viktigast av allt och den stora skillnaden från tidigare försök; Jobbet med hjärnan!

Tankens kraft är otroligt stark – både positivt och negativt! Jobbet med hjärnan har i sin tur handlat om dessa ingredienser:

Because You´re Worth it – som Andie McDowell säger om L´Oreal’ s smink! Även om dina gamla klasskompisar Krille, Steffe och Lena eller andra i omgivningen försökt slå i dig motsatsen vid 6, 15 eller 43 års ålder är DU OCKSÅ värd ett helt vanligt, normalviktigt, välmående liv. Du är värd att kunna röra dig fritt, att leva utan överviktsrelaterad smärta och att kunna ha kläder du trivs i – inte bara de som överhuvudtaget går att klämma in kroppen i!

Kortsiktighet – sätt upp massor av delmål, fira varje liten framgång, gör dig av med alla kläder som blir för stora och befäst varje steg i utvecklingen nedåt – vänta inte på ”det ska jag göra/ha se’n”. Titta på punkten ovanför igen – du är värd det! Liza har en bra lista över sina belöningar.

Långsiktighet – ända in i kaklet och förbi! Ett superbra uttryck som jag knyckt av Cribba, som redan från start lyckats zooma in ett läge bortanför det magiska viktmålet. Jag är helt säker på att en betydande del av framgången är att kunna föreställa sig det nya livet som resten av livet och inte enbart fokusera på att ta sig till en viss punkt, där det i värsta fall uppstår samma tomhet som vid hemkomsten efter en lång resa.

Avdramatisera spökena. Lyft fram hjärnpökena ur garderoben. Syna dem noga och lär känna dem. Acceptera att de finns i närheten. Det gör dem lättare att hantera än att förneka dem och leva med oron för att de ska kasta sig över dig när du minst anar det. Mina spöken är/var:

  • Perfektionismen, det svart-vita tänkandet,  som lurpassade på mig när jag inte hade fixat all planering, inköp, träning etc. Här finns även en äcklig kusin “Det är ju ändå kört” som tog över kommandot och styrde upp oss emot 100-kilosstrecket igen…
  • Omåttligheten som också är kusin med “Det är ju ändå kört” och som t ex inneburit att jag kunnat få för mig att äta ohämmade mängder av kakdeg…

Det löser sig – Var snäll mot dig själv! Det är inte jordens undergång om du missat träningen en dag. Lär dig lita på att det går att komma upp ur en grop – det är inte förstört även om du snubblar eller ramlar omkull!

20121030-175816.jpg

Hoppas att ni har möjlighet att hitta något mys i höstmörkret! Läs en bok – tips finns hos Hanna ! Eller ta Pernillas utmaning- springa i regn, blåst, kyla och mörker 😉

21 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Värsta mardrömsscenariot i New York

Just nu sitter jag mest och oroar mig för vänner och släktingar på andra sidan Atlanten. I skrivande stund är orkanen ca 40 mil söder om New York och kommer nu, under vår natt, att dra in rakt över de södra och östra delarna av Manhattan.  Det man framförallt är orolig för är att vattnet kommer att stiga med stora översvämningar som följd. Det här är ett extremt oväder som kommer att drabba hela nordöstra USA, nio delstater har infört undantagstillstånd.

Det känns förstås obeskrivligt skönt att vara i trygghet här hemma!

Snickers halloween

Mitt favorit-hatobjekt Snickers finns förstås i Halloween-variant 🙂

Det som slog mig under min New York-vistelse var att vi faktiskt såg oväntat få överviktiga! Under en hel vecka i New York träffade jag på färre XXL-amerikaner än under en dag som turist i vilken europeisk stad som helst. Det tål att tänka på hur det kan komma sig…

Det var väldigt tydligt att nyttig mat, grönsaker och frukt är mycket dyrare än ”junkfood” och godis. Samtidigt jobbar borgmästaren Michael Bloomberg hårt för friskvård, bygger ut cykelbanenätet i staden och i tunnelbanan hittade vi den här skylten med varning för att friterad och fet skräpmat kan orsaka fetma, diabetes och hjärtsjukdomar:

Fettvarning i Metron

Skräpmatsvarning i tunnelbanan

Det fanns väldigt få McDonalds och Burger King inne i city, men i de få livsmedelsbutikerna kunde vi hitta ett överflöd av färdiga micro-rätter:

Microrätt med fullkorn

Fullkornsströbröd på en ostkletig kycklingfilé – känns lite som ”plåster på en infektion” 😉

Jag tycker att det är väldigt intressant att fundera över hur saker och ting fungerar i just USA eftersom Sverige alltid påverkats mycket av vad som händer där. Jag har själv bara varit i Kalifornien, som redan i början av 90-talet var mycket hälsomedvetet, och nu i New York, så det är absolut inte representativt för USA i allmänhet, men min känsla är ändå att det där i mångt och mycket är en ekonomisk fråga om man lyckas äta rätt och hålla sin kropp hälsosam eller inte.

Ytterligare två reflektioner:

  • Reklam-TV flödade över av inslag om artrosmedicin! Fick mig att tänka på anledningen till att så många har ledvärk. Kan inte låta bli att påminna mig om att jag före augusti 2011 petade i mig själv en del piller av den orsaken…
  • I flera butiker fanns en avdelning jag hittills inte sett i Sverige: Junior Big Size

Vore spännande att höra andra erfarenheter eller funderingar…

18 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Vilken gräslig start på resan

Tack alla underbara, gulliga läsare för att ni läst, gillat och kommenterat inläggen även då jag varit borta!

Innan vi kom iväg till USA förra torsdagen var jag tvungen att göra ett riktigt otrevligt val mellan ”pest och kolera”. För att göra en lång och läbbig historia kort stod jag på onsdagen inför att

  • antingen åka iväg med en rejält sprucken kindtand och riskera att hamna hos en okänd tandläkare i New York
  • eller att dra ut den och åka på mitt livs resa med ett djupt hål, sår i käken, infektionsrisk och smärtstillande tabletter …

Det gick alltså att peta isär !! tanduschlingen – sk..äckligt, men skonar er från bilder på de utdragna bitarna 😉

När tandläkaren lovade att jag skulle få skölja ner mina Ipren med champagne tog jag beslutet att göra mig av med eländet.

Planet lyfte ganska lagom före lunch och vi kunde, så snart vi nått marchhöjd, få in champagnen 🙂

Flygplansmåltid

Hmm, härifrån gick det att äta helt OK Caesarsallad och fläskfilén, med lite gröna bönor.

Så var den underbara resan startad och tack vare mitt stora tandproblem var risken att äta heltokigt minimal. Jag kunde knappt öppna käken och det gick låååångsamt att äta, när jag jobbade hårt för att undvika att få över något på högersidan i munnen…

Efter 8 timmars flygning, med film och skvallertidningar som underhållning, kom vi in över New York.

Magisk vy från en Airbus, Empire State Building kan anas vid vänstra delen av vingklaffen.

Första kontakten med amerikanarna var immigrationskontrollen. Man kan bli nervös och få tunghäfta för mindre än mötet med stenansiktena som begär fingeravtryck och vill veta när man tänker åka hem igen 🙂

Vi var hur som helst mycket nöjda med att vi hade ”bars” med oss, för det blev många timmar mellan den lilla lunchen och efterföljande mellanmåls-wrap på planet och en möjlighet att handla något. Första kvällens middag åt vi, efter en hel del promenerande och insupande av atmosfären på bl a Times Square, på den härliga grekiska restaurangen Hourglas på 46:e gatan. Grönsakssoppa och sedan gigantiska, välkryddade kycklingköttbullar i tomatsås. Mums!

Kylskåpet på rummet visade sig vara en välsignelse, men trots det hade vi under veckan en hel del pyssel med att få till vettig frukost. ALLT VAR SÅ SÖTT!!

Rätt OK frukost

Rätt OK frukost…

Vi lyckades, efter mycket letande, få tag i frukostingredienserna: grapefruktklyftor i egen juice, V8 grönsaksjuice, danskt rågbröd, rökt kalkon, 0% fat yoghurt, branflakes och torkade tranbär.

20121030-175443.jpg

6 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Hemma igen, med lite mer vikt

Tack alla underbara, gulliga läsare för att ni läst, gillat och kommenterat inläggen även då jag varit borta. Jag lyckades bara komma åt Internet från min mobil på Starbuck´s Coffee, så det fanns inte tid att läsa och svara. I morgon ska jag kolla ordentligt och självklart skriva några USA-inlägg.

Nej, jag tror inte att jag har gått upp speciellt mycket, målsnöret går i alla fall runt och väga mig tänker jag inte göra förrän på tisdag, då jag träffar Ulrika på Itrim. Det jag syftade på i rubriken var packningen som var ca 6 kilo tyngre vid invägningen på Newark-flygplatsen än förra torsdagen på Arlanda 😉

Väskan innehöll bl a den mest underbara klänning i Cashemere-ull! Speciellt underbart är att jag hittade klänningen i en GAP-butik i början av veckan och det var kärlek vid första ögonkastet 🙂 Provade det enda exemplar som fanns kvar (Large) och den var FÖR STOR!! Ägnade sedan rätt ordentligt med tid åt att jaga i andra butiker innan jag ramlade på det sista ex:et. Höll nästan andan när jag kollade storleken och blev ett enda stort leende när den var i Medium och dessutom nedsatt med 20 dollar!

GAP klänning i Medium

Kommer förstås att visa bild på klänningen med strumpor, skor och andra tillbehör vid något senare tillfälle;)

Det är fortfarande, efter nu 11 månader ”i mål”, mycket märkligt att jag kan gå in i en vanlig butik och:

1) hitta något som är tillräckligt stort

2) upptäcka att största storleken är FÖR STOR

3) köpa ett tunt, stickat plagg…

En annan intressant upplevelse var att handla underkläder på ”Victoria’s Secret” – självklart mest till dottern, men jag vågade t o m köpa en del till mig själv. Utan att ens prova… 🙂

Victorias Secret

Victoria’ s Secret – mest presenter men lite till mig också:)

Några andra snabba noteringar:

  • Jag satte mig, utan att tveka, mellan två personer där det fanns en plats ledig på tunnelbanan, utan att fundera på om det verkligen fanns tillräckligt med utrymme för mig!
  • Vi gick ca 20-25000 steg varje dag – jag hade inte ont i fötterna en enda gång!
  • Det var ljuvligt att komma hem till en tallrik 0,5% naturell yoghurt med dinkelmüsli!

Ha en skön lördagskväll – själv har jag mitt dumma nöt tagit på mig att jobba på en dressyrtävling fram till ca 22:00, men det är säkert bra för att få tillbaka rätt dygnsrytm 🙂

7 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

2XL för ungefär ett år sedan – Analys av en Jojo-bantare

Hoppas att ni inte saknar det traditionella Fredagsmys-inlägget alltför mycket när jag väljer att avsluta New York-veckans återblick såhär 🙂

Eftersom jag har ägnat en hel del energi åt att hitta orsaken till att just jag har blivit en klassisk Jojo-bantare, så ska analysen av hur jag hamnade där ska få sitt eget utrymme.

På bilder av mig som liten kan man se att det definitivt inte var någon spinkis som växte upp. I lågstadiet var jag en av dem som kallades Fläskkotlett. Jag har dock väldigt få minnen från dessa år, så det är möjligt att jag förträngt mer än jag tror av elaka kommentarer och utanförskap.

Rund flicka på skolavslutning i 1:an

Rund flicka på skolavslutning i 1:an

Under mellanstadietiden blev det smärtsamt tydligt för mig att min övervikt ställde till det för mig. Till ”Sanning & Konsekvens” och ”Ryska Posten”-partyn fanns ingen inträdesbiljett. Det var Eva, Maria och Jenny som inte fick komma. I 6:an uppgraderades Maria. Spinkiga glasögonprydda Eva och tjocka Jenny var de enda som stod utanför partygemenskapen.

Under gymnasiet börjar jag dock få en riktigt snedvriden självbild. Tidigare har jag ju faktiskt haft en viss övervik, men det är nu som jag med tonåringens fulla osäkerhet börjar betrakta mig som smällfet, fläskig, omöjlig och ful. Jag har svårt att förstå det när jag ser studentbilden – inte jättetjock tycker jag.

Inte särkilt fet student

Inte särskilt fet student

Jag vet bestämt att jag 1980 vägde 69 kg till min fulla längd på 181 cm, vilket motsvarar ett BMI på ca 21!!

Det låter helt vansinnigt, men nu steg jag som 18-åring på Jojo-bantartåget och gick med i Viktväktarna för första gången.

Under de följande 30 åren skulle min kropp fungera som ett levande experimentlaboratorium av frosseri, svältkurer, viktväkteri, jag-skiter-i-allt-perioder, graviditeter, viktväkteri igen.

När jag ser TV-program om ätstörningar av olika slag slås jag av det återkommande temat; hur en barndom med relativt ostörd och trots allt harmonisk knubbighet följs av en låg- och mellanstadietid där kamraternas retande tar fart, för att kulminera i en tonårstid med en usel självkänsla. När sedan tonåringen, utan att själv förstå det, väl har lyckats växa i sin kropp är kroppsuppfattningen helt förvanskad och diverse hysteriska åtgärder kommer igång.

Resignerad

När jag och min syster besökte Barcelona hösten 2010 hade jag resignerat totalt och accepterat ett fortsatt liv som tjock. De snyggaste kläderna jag hade med mig på denna långweekend till den ljuvliga modestaden Barcelona var två par 2XL-shorts från Big Size-avdelningen på herrbutiken Dressman och ett antal utanpåskjortor!

Min vändpunkt

Sommaren 2011 parkerade jag utanför Texas Longhorn på Enebyängen. Vi skulle äta en härlig lunch, bestående av kletiga krämiga Quesadillas för mig och Bacon Cheeseburger för sonen och ett biffspett för dottern. Chichi satt i bilen och vi behövde veva ned fönsterrutan åt henne, så jag gick runt bilen och öppnade bakdörren. Oturligt nog snuddade vår bildörr i den BMW som stod bredvid och dess ägare kom ilsket gormande fram till mig inne på restaurangen.

Det var skrämmande tydligt hur denna BMW-förares sätt att tilltala mig baserades på hennes uppfattning om mig som något slags lägre stående varelse. Visst jag hade gjort fel, men det var helt uppenbart att hon inte talade med en jämbördig utan med en fet blobba, i stora fula 2XL-shorts !

Här kom vändpunkten för mig och jag är henne evigt tacksam (även om självrisken på trafikförsäkringen inte var rolig att betala;). Att så uppenbart bli betraktad som en andra klassens medborgare var något absolut skrämmande för mig. Det tog verkligen skruv och tisdag 9 augusti 2011 började mitt nya liv!

Lämna en kommentar

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

2XL för ett år sedan – Ända i kaklet och förbi!

New York

18/10-25/10 är jag i New York. Jag kommer att leva som jag lär och vara 100% där, så jag passar på tillfället att ge er några smakprov på hur jag hade det för precis ett år sedan. Varje dag kommer ett nytt inlägg från samma period 2011, dvs precis i övergången mellan de 12 veckorna med måltidsersättningar och det otroligt skrämmande Att Börja Äta Vanlig Mat igen…

Upptrappningen fortsätter: 14- 17 november 2011

”Varierat” (alltså två mål riktig mat och två mål ersättning)

Enligt vågen  har jag nu gått ned exakt  20 kg!

Jag upptäcker plötsligt att jag har blivit märkligt avtrubbad – egentligen skulle jag ju hoppa, skutta, jubla och köpa presenter åt mig själv…

Kanske, men jag vågar knappt tro det, har jag börjat hitta något slags normalläge, där det inte är så häpnadsväckande att jag är smal?

  • Min frukost utgjordes av en gigantisk hög hallon med keso på toppen.
  • Lunchen bestod av omelett med laxrester och spenat, kokta rödbetor och lite sallad.

Jag längtar faktiskt lite efter en smörgås nu, men det blir i alla fall härligt med yoghurt o müsli till frukost i morgon.

15 Nov – Den 7:e Varierat-dagen

Så har totalt 14 veckor passerat! Även ”Varierat- perioden” tuffar på utan större väsen.

Nu är den här:

Shirt Factoryskjortan

Shirt Factory-skjortan stl 40 – min dröm!

Min vita drömskjorta från Linnea Braun, Shirt Factory. En butik som jag så ofta passerat med avund och tillkämpad motvilja och tankar som ”Äh, de gör bara alldeles för små kläder och dessutom skitdyra”…. Har även tänkt ungefär som Askungen om balen på slottet ”Vad vore väl en skjorta från Linnea Braun, säker jätteful och tråkig och ….och …alldeles UNDERBAR”!.

17 Nov – Den 8:e Varierat-dagen

Igår överraskades jag verkligen av att känna lite förbättrad kondition. Jag var med dotter och häst ute i skogen för att se på när de skuttade över stockar på en stig. På vägen tillbaka till stallet slogs jag av att vi i somras faktiskt var på exakt samma ställe och att jag då tyckte att det var vääääldigt långt att gå för att komma dit! Varmt och svettigt och tröttsamt.

Nu kändes det som ingen väg alls.

Uteritt med DC

Inte lika långt som i somras?

Den 21 november 2011 är jag i mål!

Det tog 15 veckor. Den 21 november 2011 uppnådde jag den målvikt som jag satt upp tillsammans med Anna på Itrim. Jag hade satt ett mål som ligger på BMI 23, dvs ungefär mitt i Normalvikt.

Nu börjar förstås den riktiga utmaningen – att hitta en hållbar modell för att kunna stanna på denna normala vikt. Jag är fortfarande ganska orolig för hur det ska gå, men börja sakta men säkert att lita på mig själv och på att jag ska klara mig den här gången. Att det här ska bli min nya livsstil och inte ännu en meningslös viktresa, som så många gånger förr i mitt 30-åriga Jojo-bantarliv.

Målsnöret på en normalviktig

Målsnöret kring en normalviktig midja

Min mentala analys av mig själv pekar på några verkligt viktiga orsaker till varför jag misslyckats med att hålla vikten tidigare och varför jag inte valt en hälsosam livsstil.

En orsak är min perfektionism kombinerad med ett ”svart-vitt” synssätt.

  • Det har i praktiken inneburit att jag efter en Viktnedgång med Viktväktarna ansett mig ha gått i mål och att ha avverkat klart och färdigt. När så vardagen har kommit igång igen har jag på mångot sätt känt att jag redan har ”slagit handen i kaklet” och så struntar i vad som hänt sedan.
  • Det har också inneburit att jag har ställt så orimliga krav på mig själv vid måltidsplanering/inköpsplanering att jag inte klarat av att uppfylla dem. Då har jag inte orkat fullfölja och har sedan snabbt struntat helt i alla typer av planering.
  • Jag har med mitt svart-vita synsätt genast tagit minsta motgång som ett tydligt tecken på totalt misslyckande och givit upp.

Nu när jag har haft förmånen att följa en oerhört strikt diet, utan möjligheter till små, eller för den delen stora, avvikelser har jag hunnit ”ställa om” mentalt utan större ansträngning.

  • Det ordnar sig nog… är  en ny tanke som jag fått lära mig under den här första tiden då jag verkligen hunnit fundera över mig själv.
  • Om jag inte har så extrema krav på mig själv, är det inte heller lika nära till ett misslyckande 🙂

Jag kör vidare ända in i kaklet – men denna gång även förbi!

2 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning