Jag levde många år i villfarelsen att jag hade extremt långa ben. När jag satte mig i bilen svor jag ofta över att jag slog i ratten och att den eländige maken inte kunde skjuta tillbaka stolen. Han visste mycket väl att mina lååånga ben behövde mer utrymme än hans!
Allteftersom kilona försvann blev även mina ben allt kortare… Rent magiskt och nästan skrämmande att jag nu kunde sitta på samma plats med mina 181 cm som han behövde till sina 185…
Ni tycker bergis att jag verkar lätt intelligensbefriad, men det tog ett tag innan jag insåg att det inte varit min extrema benlängd som placerat mig längst bak med stolen, utan att det varit all volym av lår och rumpa som tagit plats.
Tack för inspirationen till inlägget Sara, som precis fått flytta fram bilstolen 🙂
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Haha! Ja det är ju så rätt det där! Dock skruvar jag upp ryggstödet då det känns som om jag ligger nu för tiden 🙂
🙂
underbart! 🙂
Hihi 🙂
Det gav mig ett riktigt gott skratt 🙂 och en hög igenkännlighetsgrad, fast jag har ju inget körkort men jag skyllde alltid på mina länga ben bak, men precis som du säger så va det ju inte det som va problemet.Det pinsammaste va när jag inte fick bältet om mig i bussen 😛
Ojje 😉 Nu fick jag också garva lite 🙂 Men skämt åsido, bälten av alla slag har alltid varit en rysare, liksom låneflytvästar! Idag slog det mig även att jag kommer att ha en mycket mer angänäm flygresa om två veckor än senast då jag och min syster reste tillsammans. Då var jag så jä…a inklämd i mittenstolen på ett Spanairplan som man garanterat hade knökat in minst fem stolsrader för mycket i 😉
Får väl se hur det blir för mig med benlängden. Jag upplever nu att jag har korta taxben. Men de kanske blir längre när stoppningen nu börjar smälta bort!
Jamen det vore väl kanon! Jag håller tummarna för att du får flytta BAK bilstolen 🙂
Kanske får länga stiglädrena om en del av rumpans vaddering försvinner?
Hahaha! Den dagen jag vågar mig upp på DC…. Men du har rätt. 2006 var jag nere och vände på 74 kg en gång, med motivationen att kunna rida vår svarte. Då var det väldig skillnad, främst för att insidan av låren, som benen hade rullar på i sadeln, var borta..
Var lite otydlig, menade min egna rumpvaddering, din har du ju redan blivit av med!
Hihi 🙂 Kände faktiskt något slags skelettaktigt när jag satt på en stepbräda och cyklade med benen idag 😉 Men du har väl ingen vaddrumpa att tala om?