Fick den fina Rosa Bandet-buketten av min mamma och associerade genast till en kollega som för flera år sedan gick bort i bröstcancer, som mycket ung nybliven mamma.
Hon fick så fruktansvärt lite tid och hennes lilla barn så ofattbart lite av sin mamma.
Det är lätt att slösa med tid så länge man tror sig vara odödlig. Frågan är vad som är väl använd tid och vad som är slöseri?
- Tid är något som jag aldrig tidigare i mitt liv lyckats att ta mig för mig själv.
- Tid att tänka och analysera, tid att ge mig själv till motion och träning.
- Ingen har hindrat mig utan jag har alldeles själv prioriterat bort denna nödvändiga tid och låtit den gå åt till fel saker.
När jag bestämde mig för att ta tag i mitt matmissbruk var det precis ett år kvar till min 50-årsdag. Jag började se det magiska årtalet som ett slags skiljelinje. Vännerna nådde den aktningsvärda åldern och fick födelsedagskort med ”Välkommen till andra halvan” och liknande budskap.
Budskapen bet sig fast, mina viktkrämpor gjorde sig ständigt påminda och jag började fundera…
- Hur ska jag kunna må bra hela ”den andra halvan”?
- Om jag inte kan ta hand om mig själv, hur ska jag då kunna vara till nytta för någon annan?
- Om jag inte klarar av att sköta min kropp och själ så att jag mår bra, hur ska jag kunna vara till någon hjälp för mina barn, föräldrar, vänner?
När flygvärdinnorna demonstrerar syrgasmaskerna säger de ”Hjälp först er själva – sedan andra”. Tidigare har jag uppfattat det som egoistiskt, men jag har så smått börjat inse det kloka i att faktiskt applicera den tanken även här nere på land.
Att stressa runt som en skållad råtta och tro att man hjälper andra människor, samtidigt som man vansköter sig själv både kroppsligen och själsligen kan inte vara rätt i det långa loppet.
Väl använd tid måste vara att ge sig själv den tid som behövs
- till eftertanke
- till att vårda sin kropp
- till att schasa iväg sina spöken
- till att leta upp sitt hela och bästa möjliga jag.
Känner du dig odödlig? Använder du någon tid till dig själv?
Bra att stanna till och tänka, vårda det liv man har…
Tack för att du kommenterade. Tittar in hos dig 😉
Fint och mycket tänkvärt skrivet.
Tack!
Detta skrev du till mig va 🙂
Ja jag har tagit tid för mig själv några dagar ja läs själv, välbehövligt med dem jag älskar.
Ska skicka ett mejl med lösen snart
Härligt att du kunde hitta den tiden till er 🙂
Som tur är vet vi inte hur mycket tid vi har… Det gäller att ta vara på den vi har nu. Fast jag vet detta har jag haft svårt att ta tid för mig själv, ska bara….först.
Visst är det så!! Och dessutom har vi visst olika scheman på Itrim just nu ;( Hoppas att vi ses snart 🙂
Otroligt inspirerande att läsa det som du skriver. Genom blott det här inlägget fick du mig att tänka till både en och två gånger – Tack för allt skrivande 🙂
Åh, vad glad jag blir!! Tusen tack Cribba!
Mycket klokt och angeläget inlägg 🙂 Du har varit S Å duktig! ”Mår inte jag bra, mår inte mina barn bra heller” brukar jag tänka.
Kram, Pernilla be
Tack! Och så sant 🙂 Kram
Fint inlägg!
Min pappa fick en stroke 2006 (när han var blott 48 år gammal) och är idag halvsidesförlamad. Han jobbade som undersköterska inom äldrevården och sitter nu själv i rullstol och har hemtjänst. Man pappa drabbades av detta pga övervikt och stress.
Med detta i åtanke så bestämde jag mig för att gå ner i vikt. Jag jobbar själv inom äldrevården och stressar precis som han gjort.
Jag vill inte drabbas av stroke eller andra sjukdomar som kommer i samband med övervikt. Jag har 2 småbarn hemma, jag jobbar, hjälper min pappa, umgås med vänner men MIN tid är varje dag, en timme när jag är på gymmet.
Min tanke är väl att det är nu eller aldrig som jag ska bli den där personen som jag önskade att jag var innan jag blev överviktig. Både inuti och utanpå.
Tack! Och tack gör att DU berättade om dig och om din pappa !
Bra! Tack! Så jag är inte ego 🙂 Det är svårt att tänka om
Nä, tid omvandlas automatiskt till energi enligt någon känd fysikformel 😉