”Den var god, men det var alldeles för mycket”, sa min bästa Espresso House-kompis Lisen häromdagen. Hon hade tagit sig en helt legal undantagsdag och beställt en hallonpaj med vaniljsås, av den typen som vi förr i världen tyckte var löjligt små.
Nu lämnade hon KANTEN!! – den absolut ljuvligaste, knapriga kanten, den bästa biten av en hallonpaj! På frågan hur hon hade kunnat köpa den överhuvudtaget var svaret ”Jag törs köpa sån´t nu – jag vet att jag kan sluta”.
Och det är ju precis det här det handlar om… Studera en naturligt normalviktig persons beteende:
- Hur ofta tar denne ytterligare en portion?
- Hur ofta är det den naturligt normalviktige som tar sista kakan på fatet?
- Hur ofta ser du den skrapa upp varje uns av den smälta glassen från assietten?
I lördags åt vi fruktsallad till efterrätt. ”Jaha, och vad får jag då?” undrade den 15-årige ”frukt- & grönsaksallergikern”. Den ömma modern lät honom då gå till Ica med uppdraget att skaffa en 70% mörk choklad, som hon själv tänkte smaka på. Sonen återvände med en Lindt Crème Brulée!
(Har ni smakat den? OM inte – låt bli !Den är livsfarlig även för den mest väldresserade viktlooser.)
Sonen accepterade häpnadsväckande nog en kylig kvällspromenad med mig och hunden för att byta till den vettiga chokladen. Åter i hemmes värme bröt jag upp chokladen, lade fram den tillsammans med lite hasselnötter och russin och satte i mig alltihop på en gång!
Skojjar bara !!! 🙂
Det var ju just det som var vitsen – precis som Lisen med hallonpajen kunde jag SLUTA! 🙂
Ikväll, när jag packar som bäst för att åka till New York, känner jag mig inte ett dugg skräckslagen inför en vecka med restaurangmat. Igår, då jag fick syn på Ulrika på Itrim, var min första tanke ”Måste be henne väga mig nu före resan så att jag vet hur jag ligger till”.
Men mycket märkligt – tanken försvann lika snabbt som den kommit och jag berättade istället för henne att jag inte hade något som helst behov av att känna till min aktuella vikt eller att kunna jämföra och kontrollera vid hemkomsten. En främmande, märklig och mycket befriande känsla!
Tänk att komma dit efter ett helt liv av totalfokus på min vikt…
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Sluta med gott samvete fast det finns kvar…väldigt långt bort just nu, men dit jobbar jag mig nu
Det blir bättre för varje dag som går… 😉 Du har ju tagit ett så bra beslut som har börjat jobbet!
Åh va härligt det låter! Jag hoppas jag oxå kommer dit i tanken en dag!
Det är jag övertygad om att du gör, Liza!
Ha en underbar resa med allt av livets goda 🙂
En dag(snart hoppas jag) är jag oxå snäll mot mej själv och vet när det är dax att lägga ner gaffeln 🙂
Tack så jättemycket 🙂 Det ordnar sig Malin!!
Men exakt samma hände på lunchen idag, min kollega satt med sin lilla matlåda och lämnar hälften av riset…
jag skrapar lådan… jämt…
😉 visst är det mysko …
Fint när man kommer på sig själv att inte bara tänka på goda vanor man vill ha, utan att man verkligen gör!
Det tar en stund men det kommer -man får lära sig att lita på det 🙂
Va intressant att läsa vad du skriver! Jag brukar också tänka på hur ”normala” människor äter!! Då inser jag hur fel jag gör många gånger!
Härligt att ha kommit dit du är nu! Grattis 🙂 Jag hoppas att jag snart är där jag med…
Där slog du huvudet på spiken! Skitbra inlägg. Jag har också lärt mig att sluta i tid. Man behöver ju inte äta precis allt på tallriken och heller inte slicka den ren efteråt.
Jag har under min tid med lchf lärt mig en annan sak som känns så jäkla bra. Om någon sitter med en tårtbit/bulle/chokladkaka eller vad som helst och frågar om jag inte vill smaka lite. Då tittar jag på bakverket och ber om att få dofta på det (om jag känner personen väl dvs) När jag doftat på det så vet jag exakt hur det kommer att smaka och kan därför låta bli.
Nu vet jag hur det smakar utan att ens ha smakat på det egentligen.
Jag tycker bullar och kakor SER supergoda ut och doftar ljuvligt MEN jag har inget behov av att smaka eller äta av det längre.
Det är en underbar känsla, att kunna tacka nej.