2XL för ett år sedan – Ända i kaklet och förbi!

18/10-25/10 är jag i New York. Jag kommer att leva som jag lär och vara 100% där, så jag passar på tillfället att ge er några smakprov på hur jag hade det för precis ett år sedan. Varje dag kommer ett nytt inlägg från samma period 2011, dvs precis i övergången mellan de 12 veckorna med måltidsersättningar och det otroligt skrämmande Att Börja Äta Vanlig Mat igen…

Upptrappningen fortsätter: 14- 17 november 2011

”Varierat” (alltså två mål riktig mat och två mål ersättning)

Enligt vågen  har jag nu gått ned exakt  20 kg!

Jag upptäcker plötsligt att jag har blivit märkligt avtrubbad – egentligen skulle jag ju hoppa, skutta, jubla och köpa presenter åt mig själv…

Kanske, men jag vågar knappt tro det, har jag börjat hitta något slags normalläge, där det inte är så häpnadsväckande att jag är smal?

• Min frukost utgjordes av en gigantisk hög hallon med keso på toppen.
• Lunchen bestod av omelett med laxrester och spenat, kokta rödbetor och lite sallad.

Jag längtar faktiskt lite efter en smörgås nu, men det blir i alla fall härligt med yoghurt o müsli till frukost i morgon.

15 Nov – Den 7:e Varierat-dagen

Så har totalt 14 veckor passerat! Även ”Varierat- perioden” tuffar på utan större väsen.

Nu är den här:

Min vita drömskjorta från Linnea Braun, Shirt Factory. En butik som jag så ofta passerat med avund och tillkämpad motvilja och tankar som ”Äh, de gör bara alldeles för små kläder och dessutom skitdyra”…. Har även tänkt ungefär som Askungen om balen på slottet ”Vad vore väl en skjorta från Linnea Braun, säker jätteful och tråkig och ….och …alldeles UNDERBAR”!.

17 Nov – Den 8:e Varierat-dagen

Igår överraskades jag verkligen av att känna lite förbättrad kondition. Jag var med dotter och häst ute i skogen för att se på när de skuttade över stockar på en stig. På vägen tillbaka till stallet slogs jag av att vi i somras faktiskt var på exakt samma ställe och att jag då tyckte att det var vääääldigt långt att gå för att komma dit! Varmt och svettigt och tröttsamt.

Nu kändes det som ingen väg alls.

Den 21 november 2011 är jag i mål!

Det tog 15 veckor. Den 21 november 2011 uppnådde jag den målvikt som jag satt upp tillsammans med Anna på Itrim. Jag hade satt ett mål som ligger på BMI 23, dvs ungefär mitt i Normalvikt.

Nu börjar förstås den riktiga utmaningen – att hitta en hållbar modell för att kunna stanna på denna normala vikt. Jag är fortfarande ganska orolig för hur det ska gå, men börja sakta men säkert att lita på mig själv och på att jag ska klara mig den här gången. Att det här ska bli min nya livsstil och inte ännu en meningslös viktresa, som så många gånger förr i mitt 30-åriga Jojo-bantarliv.

Min mentala analys av mig själv pekar på några verkligt viktiga orsaker till varför jag misslyckats med att hålla vikten tidigare och varför jag inte valt en hälsosam livsstil.

En orsak är min perfektionism kombinerad med ett ”svart-vitt” synssätt.

• Det har i praktiken inneburit att jag efter en Viktnedgång med Viktväktarna ansett mig ha gått i mål och att ha avverkat klart och färdigt. När så vardagen har kommit igång igen har jag på mångot sätt känt att jag redan har ”slagit handen i kaklet” och så struntar i vad som hänt sedan.
• Det har också inneburit att jag har ställt så orimliga krav på mig själv vid måltidsplanering/inköpsplanering att jag inte klarat av att uppfylla dem. Då har jag inte orkat fullfölja och har sedan snabbt struntat helt i alla typer av planering.
• Jag har med mitt svart-vita synsätt genast tagit minsta motgång som ett tydligt tecken på totalt misslyckande och givit upp.

Nu när jag har haft förmånen att följa en oerhört strikt diet, utan möjligheter till små, eller för den delen stora, avvikelser har jag hunnit ”ställa om” mentalt utan större ansträngning.

• Det ordnar sig nog… är  en ny tanke som jag fått lära mig under den här första tiden då jag verkligen hunnit fundera över mig själv.
• Om jag inte har så extrema krav på mig själv, är det inte heller lika nära till ett misslyckande 🙂

Jag kör vidare ända in i kaklet – men denna gång även förbi!