Även om man normalt sett är hur duktig som helst på att äta rätt öppnas ändå ibland utrymme för små otäcka kalorifällor att göra sig påminda. Även gamla inrotade vill-ha-monster dyker upp och behöver motas bort då och då. Känner ni igen dem ?
Stödmackan
Oj, så många stödmackor jag satt i mig under årent lopp!
Här handlar det förstås om usel planering. Om man, som jag gjorde augusti – november 2011, kan överleva 12 veckor på måltidsersättningar 4 ggr/dag med 3-4 timmars mellanrum, borde det rimligen vara möjligt att få till vettiga måltider utan att behöva äta stödmackor!?
Jaha, och vad är det för fel på stödmackor då? Man kan ju faktiskt äta mackor till frukost eller mellis och de kan ju vara hur nyttiga som helst.
Problemet med stödmackan är att den sannolikt görs i mer eller mindre panik och hur ofta är man panikartat sugen på att öppna en burk makrill att äta på knäckebröd? Hur ofta är man panikartat sugen på att skära paprikaringar och gurkskivor att lägga på en kesomacka eller att gröpa ur en avocado och skära upp och strö lite räkor över på en skiva rågbröd?
Gissar att stödmackan har ett helt annat utseende, kaloriinnehåll och näringsvärde 😉
Väntkorven
Nix pix! Sådana har jag aldrig ägnat mig åt.
T o m lite stolt över att när mannen gjorde sig en här hemma, före den försenade lunchen i helgen, så visste inte sonen vad en väntkorv var för något:) Han fick förklarat för sig att ursprunget lär vara att när vi var unga 😉 och beställde en hamburgare på en Sibyllakiosk tog det en stund att få den, eftersom den gjordes på beställning och inte låg färdig som på ”Donken”. Om man var superhungrig kunde man då behöva en korv att stilla sin hunger med, i väntan på den nygrillade hamburgaren. Man kunde avgöra sitt behov av väntkorv genom att kolla hur många andra som redan åt väntkorv och alltså låg före i hamburgerkön:) Kokt med bröd, senap o ketchup= ca 260 kcal och väldigt lite näring…
After Shopping-glassen (helst Snickersglass förstås, i nödfall en Mars-glass eller en Magnum Mandel)
En sådan brukade jag få av mig, för att äta på vägen hem när jag storhandlat på Ica i Arninge. Möjligen med undantag för om jag redan hade laddat med några burkar Ben & Jerry till en middag om bara några timmar. Tyvärr överförde jag glatt detta fenomen på eventuella barn som varit med i affären. Jag tror absolut inte att det är något jag hade med mig från min egen barndom, på 60-talet då glass var något för mer speciella tillfällen, utan jag hade hittat på denna lilla tradition alldeles själv.
Och så en färsking…
Alldeles nyss höll jag på att trilla dit på extremt onödiga kalorier. En av mina bloggvänner hade provat Risifrutti ”Saffransguld” och tyckt att den inte var något vidare (smak av marsipan). Jag som inte ätit en Risifrutti på säkert 1½ år var av någon outgrundlig anledning bara tvungen att ha en sådan (kanske för att jag gillar marsipan, kanske för att jag fortfarande får extra obegripliga idéer ibland. Jag hade dock sinnesnärvaro nog att titta på den avdragna folien innan jag slängde den. Den här lilla burken innehåller:
- 220 kcal
- 7,7 g fett
- 21 g socker (drygt 5 sockerbitar…)
Risifrutti Saffransguld
Så jag gjorde ett mellis med Minikeso och hallon istället 🙂 Motsvarande mängd innehåller:
- 105 kcal
- 1,5 g fett
- 6 g socker
Mwoahahaha – lurade det fula, lilla monstret igen!
Jag lovar att det inte är så lätt som det låter – men snart är det Jul och då ska det tas en ny bild av Jenny vid spisen. Gäller att inte se ut som på den från 2010…
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Jag har ofta köpt något onyttigt (en chokladbit, en snickers eller lösgodis) på väg hem från jobbet. Smaskat i mig det på väg till tunnelbanan, på tunnelbanan eller på bussen. För att dämpa den värsta hungern och tröttheten… Och stressen och tristessen. Glufs glufs! Flera gånger i veckan….
Precis! Det är ju när man är trött eller har tråkigt som det är allra störst risk att stoppa i sig en massa onödigt 😉 För mig funkar det numera att ha med en ”bar” som nödproviant. Då vet jag åtminstone att jag har ersatt en måltid och det med något som inte är fullt lika läskigt som en Snickers och som t o m lär innehålla en måltids näring.
Du är en listig kvinna du Jenny 🙂
Själv lyckas jag bara lura i mej själv dumheter- fast det har blivit lite bättre iofs 🙂
Du ser – det kommer 🙂 🙂
Ge de små otäckingarna vad de tål – och lite till!
Jag gillar att äta och jag lagar ju oförskämt god mat så jag har fått lära mig att fixa matlådor innan jag sätter mig ner och äter så att det inte finns utrymme för att ta om. Hur god och nyttiga mat jag än lagar spelar det ju ingen roll om om jag äter tre portioner. Det har varit en av mina fällor.
Smart igen!!! 😀 När jag vill ha MYCKET mat gör jag ugnsrostade rotsaker och kokta rödbetor och stuvar i mig massor 🙂
Jag försöker lära hjärnan att jag är mätt oavsett vad jag äter. Jag är en överätare av stora mått…. fast inget i mitt liv är ”lagom”, jag är som ”allt eller inget”
😀
Mmmm, svart-vitt/omåttlig det är jag det. Tränar på att bli lite gråare 😉 Fast just nu letar jag efter en spektakulär nyårsklänning – första i modern tid! 😉 Känns som ett bra område att fortsätta att vara ”omåttlig” på 🙂
Mycket bättre att vara omåttlig vad gäller sånt!
När jag gick gymnasiet och busspendlade köpte jag ofta (nästan varje dag tror jag) lite bussgodis. Eller inte lite: ofta en chokladkaka och en påse godis typ nappar eller bilar (en hel veckoranson alltså!) För det var i tråkigt med bara det ena eller andra. Tro nu inte att det räckte till nästa dag! Det var nog slut innan jag gick av, eller så åt jag upp det hemma sen. Det var nog så jag blev en tjockis… Och tröst-kladdkakorna och chipsen och sånt…. LYCKLIGTvis har jag slutat med sånt, men ibland slinker det ner lite godis i affärn för att ha på vägen hem, men bara ngr bitar. Men det är ju inte heller bra. Även om jag alltid har en bar i väskan (är ju över 30 och klok?) så är det ju inte den man vill ha…. 🙂
”Bussgodis” hade aldrig funkat för mig – jag mår illa om jag ens tänker på att jag måste åka buss 😉 Du är så klok med bar i väskan – hörde om någon som bar på ägg , men där går nog min gräns 😉 Nötter är ju OK, men svårt att sluta efter några stycken – man får väl portionera upp dem i förväg i små nödproviantspåsar…
Ja fy sjutton, det är en ständig kamp att försöka stå emot Monstret! Men smaken är som baken, och här har du en riktig sweet tooth, faller för smågodis när det kurrar i magen. Mackor och korvar göre sig icke besvär 🙂 Men precis som du säger, vad mycket man kan ändra på bara man planerar. De dagar man slarvar åker jag garanterat dit på en godisbit…eller tio! *Suck*
Godis har faktiskt aldrig varit något större problem för mig, men som sagt mackor 😉 😉 x