Hur nyttigt är det att ta i som en röd gris?

Röd gris

Mitt favoritjulpynt, som jag fick min första jul

Jaha ja – där fick jag som skröt om att ha prioriterat in 4 träningspass (samt 12500 steg vardagsmotion i snitt/dag och 3 löpturer ) under den första veckan i hela mitt liv som jag springer överhuvudtaget…

Med Nyårsklänning på näthinnan gick jag förstås ut hårt även denna vecka:

  • Knappade in maxpulsen på Activio-tavlan
  • Fäste pulsbandet under tröjan
  • Började värma upp och inget hände på väggtavlan…

Något var definitivt på tok med kroppen när jag gav mig på denna veckas första Pulspass.

  • Jag var trött och seg
  • Det var så tråkigt – ville bara hem
  • Hur jag än försökte lyckades jag inte att få upp pulsen

Efter ett halvdant ”knappt-medelpass” gav jag mig av hemåt. Tanken hade förstås varit att springa, men det blev bara drygt halva vägen för mitt högerknä började pipa och gnälla 😦

Dags att lyssna på kroppen kanske?

Äh, det är väl bara att köra på – ska det bli någon klänning eller??

Gör ett pass till nu! Kom igen slappo!

  • För mig var det helt OK att vara envis som en röd gris under de 12 veckor på VLCD/LCD-diet förra hösten. Jag klarade hur bra som helst att vara helt orubbling under den tiden. Icke så mycket som en gurkskiva kom i närheten av munnen mellan 9 augusti och 1 november 😉
  • Andra klarar en stenhård träningsdisciplin.
  • Och så finns det de som klarar både diet och hård träning samtidigt

Men, vad jag inser efter att ha ägnat en stunds eftertanke åt ”träningsdippen” är att jag håller på att trilla dit på mina Spöken !

Fula gamla PERFEKTIONISM och OMÅTTLIGHET är här och knackar på!

Det är tänkbart att dessa hjärnspöken känner sig lite undanskuffade och rastlösa. Under ett helt år har jag lyckats dressera dem till att hålla sig undan från maten. Gissar att de nu söker nya vägar att få vara med och få uppmärksamhet. Nu är det så grymt lätt att trilla dit och låta dem få ny makt över ett annat område.

Jag vet att det är riktigt farligt för mig att hamna i en situation där jag kräver dessa mått av perfektion. Det är livsviktigt för mig att ha balans och att använda hjärnan till att styra upp genomtänkta handlingar istället för att drivas av jakt.

Efter att ha hittat dessa ingrodda hjärnspöken som huvudorsaker till mitt skruvade ätbeteende måste jag hålla dem på mattan i alla lägen. Skulle jag låta dem härja runt i träningen med sina krav riskerar jag att hamna i  ett nytt sorts träsk av ”Äh, det blev ju inget tränat igår, så jag kan lika gärna strunta i det idag också”.

Men, spökena är härmed framplockade och hanterade och kan gå och gömma sig igen 🙂

Att vara envis som en röd gris får istället vara till nytta för den ständiga kampen mot de tokiga tankarna och hotet om att det svart-vita synsättet skulle få minsta lilla fäste i livet.

Trött med Chichi

Både Chichi och jag behövde visst vila

13 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

13 responses to “Hur nyttigt är det att ta i som en röd gris?

  1. Ibland behöver ju kroppen faktiskt vila. Försöker intala mig att det är bättre att köra ett halvdant pass än inget alls – bara för att hålla vanan inne och inte falla ur. Men ibland är vilan faktiskt bäst! 🙂

  2. Helt rätt! Fram med trollen i solen så spricker de! Jag har också svårt att vara måttlig, jag är en allt-eller-inget-personlighet. Jag gillar inte att göra någonting halvdant, då kan det kvitta. Jag får ofta banna mig själv när jag vill få bättre tider vecka efter vecka med löpningen. Dagsformen måste få avgöra! Så därför har en timme blivit mitt mått på lagom nivå, sen får det bli så långt som det blir. Jag brukar planera in 5-6 pass men blir det 4 är jag nöjd 🙂

    kram, pernilla be

  3. Bra skrivet! Kunde varit jag då denna vecka är en, kroppen vill vila, vecka.

  4. Det är en svår balansgång mellan att låta kroppen vila för att den faktiskt behöver det, och att vila kroppen bara för att lat-spökena inte vill röra på sig. Men ibland behöver kroppen vila, och då är det viktigt att man lyssnar på det. Våra kroppar är mycket smartare än vad vi själva är och säger ifrån om något inte står rätt till.
    Behöver kroppen vila ett par dagar så ska du inte få dåligt samvete, känn istället att du ger din kropp något som den faktiskt behöver, och må 100% bra av att göra så.
    Viktigast är nog att man lär känna sina egna spöken (mitt spöke heter Latmasken) som kommer in i huvudet och lurar oss ibland, och det verkar som du har bra koll på dem 🙂

  5. Jag får ofta frågan om jag får dåligt samvete om jag inte tränar eller om jag ägnar en helg åt att äta gott och dricka gott. Jag ser det aldrig så, allt jag gör är aktiva val – från att träna, att hålla diet, från att tillåta mig att släppa efter. jag vill inte leva ett liv där mina hjärnspöken pressar mig och sitter på axeln och säger att jag är värdelös.
    Jag vilar utan problem en vecka om jag känner för det Cause I’m worth it!
    😉

  6. Hej Jenny, kan inte säga att jag känner igen mig, men jag har full förståelse för en dipp. MEN vad gör det? Den är ju inte planerad att vara för alltid. Pån igen bara. Själv så skriker min kopp efter träning (självklart är det så när jag är beordrad vila). Lycka till!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s