Månadsarkiv: november 2012

Ofrivilligt viktras – med mystiska konsekvenser

Idag väger jag 2,2 kg UNDER min målvikt. Det skulle ju vara hur kul som helst om det handlade om något planerat och som jag strävat efter…

Tyvärr beror raset på att jag varit riktigt dålig den senaste veckan. Utan att bli alltför detaljerad kan jag väl säga att jag är mycket nöjd med att jag hade en oläst Elisabeth George på 700 sidor som sällskap under mina nattliga badrumstimmar och att Rituals-doftljuset räckte till igår kväll.

Efter nästan en vecka traskade jag iväg till husläkaren, som skickade mig vidare till Danderydsakuten för att utesluta pankreatit (bukspottskörtelinflammation) och tarminflammationer. ”Man måste ta sådana symptom på allvar”, sa han.

Alla undersökningar var utan anmärkning och hittills tagna prover OK. Nu väntar jag på ytterligare några provsvar som ska bekräfta misstanken om Campylobacter. Det luriga med sådana baciller är att det behövs så pyttlite för att man ska bli sjuk att det är ingen ledtråd att andra i hushållet eller vid samma middag klarat sig.

Smittohärdar som skulle kunna stämma för mig är kranvatten i New York, kycklingmiddag under förra veckan och en skvätt opastöriserad mjölk.

Magrasmat

Min meny för närvarande

De mystiska konsekvenserna då?

Jo, mitt i allt magont blir jag jublande lycklig över viktraset och genast börjar tanken gro: Mmmm,  under 74 kg känns ju kanonbra. Kanske jag skulle gå ner lite till nu när jag ändå är på gång…Hur skulle det vara att väga 60-nånting?

Men HALLÅ!

  • Var vi inte överens om att den största framgången någonsin är att jag varit viktstabil i ett helt år (så när som på 10 dagar)?
  • Har vi inte konstaterat att alla dumheter i huvudet måste ersättas av ett normalt förhållande till ätande?
  • Är inte mitt mål för närvarande att hålla vikten, minska fettprocenten  och öka muskelmassan med mer och intensivare träning?

Det måste verkligen gå över snart för nu har jag blivit  för trött för att träna och fryser bara…

 

15 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Mer om tankar och mönster

Jag tycker att hjärnan och det mentala är ett otroligt intressant område även i andra sammanhang än när det gäller varaktig viktminskning! Det finns t ex forskning som visar att om man bara föreställer sig att man gör en rörelse så aktiveras samma celler i hjärnan som om man gör det ”på riktigt” ! Det öppnar ju väldigt spännande möjligheter att kunna påverka sig själv.

Kanske ni hört uttrycket ”Man måste ramla av 100 gånger för att bli en duktig ryttare”. Glada tillrop till den som åkt i backen och så får den avramlade stackaren bjuda sin ridskolegrupp på tårta! Gissar att den traditionen fötts ur en vilja att avdramatisera avsittningarna och säga, främst till barnen som vill lära sig rida, att det inte är så farligt att ramla av en häst…

Men hur smart är det egentligen? Att upprepa något är grunden för framgång inom det specifika området.

Så med andra ord borde man genom att ramla av 100 gånger bli väldig duktig på att ramla av – inte på att rida?

Detta sagt med glimten i ögat, men ändå ett litet korn att fundera på 🙂

DC porträtt

Kanske har vi för stor hjärna för vårt eget bästa? 😉 En medelstor hästhjärna väger 530 gram, lite mer än en tredjedel av en mänsklig hjärna (1.300-1.400 gram). En hästs hjärna är uppbyggd kring de förmågor hästen behöver för att överleva i det vilda. Överviktig blir en häst bara om en människa ordnar det åt den…

Idag begriper jag inte varför jag inte fattade tidigare… Under alla mina Jojo-bantningsår saknades frågan om vad som händer inne i huvudet . Om man år efter år resonerar som så att ”Jag börjar på måndag” eller ”Jag tar tag i det efter jul” eller ”När semestern är slut ska jag…” borde man ju kunna se ett mönster i det och kanske försöka att förändra sitt sätt att tänka?

Men Icke sa Nicke, det var först när jag tog mig i kragen och skaffade ordentlig hjälp som jag kunde börja tillämpa kunskaper som jag egentligen hade sedan tidigare.

När jag kom till Itrim blev det nämligen ett glatt återseende med mycket av material och övningar som jag stött på i helt andra sammanhang och som jag nu fick en ny möjlighet att använda för att få ordning på min snurriga tjockis-hjärna 🙂

Samma redskap som våra elitidrottare; tennisspelare, ryttare, skidåkare och golfspelare skaffar sig genom kunskaperna om hjärnans funktion;

  • om att tänja gränserna för sin egen förmåga
  • att frigöra sig från gamla invanda föreställningar
  • att identifiera sina drömmar och omvandla dem till konkreta mål och till handlingplaner för hur man ska nå sina mål
  • att skapa de första risporna till det som ska bli de Nya Spåren i hjärnan!

Dags att skrota gamla idéer som styr ens beteende och skapa sina egna nya sanningar?!

4 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Fredagsmys-Vem är du snygg för?

För vems skull ska man egentligen vara smal och snygg? För man, fru, flickvän, den man hoppas på att bli ihop med?

  • Det politiskt korrekta är väl att först och främst säga något i stil med att ”Skönheten kommer inifrån”, men det tror jag inte ett smack på! (Eller jo, det kanske den ursprungligen gör, men den stoppas mycket enkelt av bristande självkänsla, skam, mindervärdeskomplex etc.)
  • Nästa politiskt korrekta skulle kunna vara ”Jag vill vara snygg för min egen skull”. Det tror jag lite mer på, men inte enbart 😉

Jag ville bli smal, snygg, frisk och välmående för min egen skull OCH för att mina barn skulle ha en fysiskt fungerande mamma längre i livet OCH för att min man skulle ha en mer attraktiv fru, men också för att vi alla – inklusive mig själv – skulle ha en gladare och trevligare person att umgås med.

  • Som var nöjd med sig själv.
  • Som skulle gilla att handla kläder och att fixa håret och sminka sig.
  • Som skulle tycka att det var kul att klä upp sig och gå ut och träffa folk.

Ytligt? Ja, men i flera perspektiv alltså – både för min egen skull och för andras.

Jag ville i alla fall bli glad över att vara fin!

Jaha, och vad kan man göra för att vara fin då? Även om man går ner i vikt är det inte alltid helt enkelt när man jobbar mycket hemma och säkert inte för den som är föräldraledig, i synnerhet inte om man ammar och har spyiga kläder eller hämtar leriga ungar på dagis. Det är definitivt enklare att gå i mjukisbrallor och t-shirt 🙂

Och risken med mjukisbrallor är att man plötsligt inte kan ha sina vanliga jeans! Frågan är varför??? Finns det något magiskt medel i tyget eller kan det vara så att de bidrar till en ökad risk att man blir mjukare i konturerna även kring sina riktlinjer för mat och motion?

Hemmajobb

Hemmajobb-Jag: Älskad båtringad tröja (visar nyckelbenen!), bara mascara, ett par gamla seglarbyxor – dock inte mjukis 😉

Kanske man kan fundera nåt i stil med att ”Man städar inte enbart för att man ska ha gäster, utan ibland är det trevligt att ha snyggt omkring sig ändå”?

Förra helgen var jag på ”Ladies Night” på nya Friends Arena. Det var en intressant tillställning, som vid första anblicken påminde mycket om Stockholm International Horse Show. Även här gick lämmeltåget av unga och gamla tjejer från stationen och bussar med tillresande tjejgrupper stannade utanför arenan.

  • En liten skillnad var att det var 100% tjejer här, istället för 99,8%.
  • En stor skillnad var att detta hav av brudar i alla åldrar var uppklädda till tänderna!
Ladies night

På Ladies Night – inte så urringad, men rätt så högklackad och ögonskuggad!

Kul att snygga till sig och faktiskt inte för någon annans skull än min egen 🙂

8 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Verkligen inte en dag för tidigt

Idag har jag för första gången i hela mitt relativt långa liv, med

  • gympalektionsskolk
  • outnyttjade gymkort
  • rörelsefobi 😉

genomfört  ett INTENSIV-pass, med efterföljande stretching!

Stolt är bara förnamnet och förstås nöjd, glad och tillfredsställd.

Men OMG vad jag sitter fast i höfterna upptäckte jag med de mest basala stretchövningarna.  Inte undra på att det tar emot att springa …
 
Även om min framgångsstrategi varit att ta saker i min egen takt och att öka på väldigt försiktigt när det gäller motion och träning, var det nu verkligen på tiden att komma igång på allvar. Jag är dock fortfarande mycket nöjd med att ha valt att ta det lugnt . Risken var alldeles för stor att min gamla svartvita grundsyn skulle ställa till det om jag hade gått ut för hårt.
 
Buddha

Inspiration till j..ar anamma!

Det som triggade mig var bl a Marias enkla fråga på hennes blogg om vad som är fint och mitt idiotsvar:

  • Jenny: Muskler – will love them, one day when they arrive :)
  • Maria: Dom kommer när dom får jobba ;)

Tack Maria! Det går ju inte att sitta och vänta på att tomten ska leverera, eller tro att man får triceps av promenader. Ibland är man dummare än vad som borde vara tillåtet!

Tack för massor av träningsinspiration även till Liza som 40 kg lättare skuttar som ett rådjur i skogen, Cribba som gymmar och promenerar som en besatt och Pernilla som ger sig ut i mörkret med lampa och regnkläder och t o m springer ett millopp och så många, många andra av er!

Det här är den riktigt trevliga sidan av alla ”elektroniska kontakter”. Tänk att vi kan hjälpa, stötta och inspirera varandra på det här viset! Det är så kul 🙂

Jag är fantastiskt tacksam och helt överväldigad, nästan tårögd över många kommentarer på mina blogginlägg! TUSEN TACK!! När man sticker ut i något slags offentlighet och har funderingar, åsikter och idéer är det lätt att få ”skit”, vilket hittills inte drabbat mig. Jag är så himla glad!! Ni är underbara!

7 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Några onödiga tillfällen till extra kalorier

Även om man normalt sett är hur duktig som helst på att äta rätt öppnas ändå ibland utrymme för små otäcka kalorifällor att göra sig påminda. Även gamla inrotade vill-ha-monster dyker upp och behöver motas bort då och då. Känner ni igen dem ?

Stödmackan

Oj, så många stödmackor jag satt i mig under årent lopp!

Här handlar det förstås om usel planering. Om man, som jag gjorde augusti – november 2011, kan överleva 12 veckor på måltidsersättningar 4 ggr/dag med 3-4 timmars mellanrum, borde det rimligen vara möjligt att få till vettiga måltider utan att behöva äta stödmackor!?

Jaha, och vad är det för fel på stödmackor då? Man kan ju faktiskt äta mackor till frukost eller mellis och de kan ju vara hur nyttiga som helst.

Problemet med stödmackan är att den sannolikt görs i mer eller mindre panik och hur ofta är man panikartat sugen på att öppna en burk makrill att äta på knäckebröd? Hur ofta är man panikartat sugen på att skära paprikaringar och gurkskivor att lägga på en kesomacka eller att gröpa ur en avocado och skära upp och strö lite räkor över på en skiva rågbröd?

Gissar att stödmackan har ett helt annat utseende, kaloriinnehåll och näringsvärde 😉

Väntkorven

Nix pix! Sådana har jag aldrig ägnat mig åt.

T o m lite stolt över att när mannen gjorde sig en här hemma, före den försenade lunchen i helgen, så visste inte sonen vad en väntkorv var för något:) Han fick förklarat för sig att ursprunget lär vara att när vi var unga 😉 och beställde en hamburgare på en Sibyllakiosk tog det en stund att få den, eftersom den gjordes på beställning och inte låg färdig som på ”Donken”. Om man var superhungrig kunde man då behöva en korv att stilla sin hunger med, i väntan på den nygrillade hamburgaren. Man kunde avgöra sitt behov av väntkorv genom att kolla hur många andra som redan åt väntkorv och alltså låg före i hamburgerkön:) Kokt med bröd, senap o ketchup= ca 260 kcal och väldigt lite näring…

After Shopping-glassen (helst Snickersglass förstås, i nödfall en Mars-glass eller en Magnum Mandel)
En sådan brukade jag få av mig, för att äta på vägen hem när jag storhandlat på Ica i Arninge. Möjligen med undantag för om jag redan hade laddat med några burkar Ben & Jerry till en middag om bara några timmar. Tyvärr överförde jag glatt detta fenomen på eventuella barn som varit med i affären. Jag tror absolut inte att det är något jag hade med mig från min egen barndom, på 60-talet då glass var något för mer speciella tillfällen, utan jag hade hittat på denna lilla tradition alldeles själv.

Och så en färsking…

Alldeles nyss höll jag på att trilla dit på extremt onödiga kalorier. En av mina bloggvänner hade provat Risifrutti ”Saffransguld” och tyckt att den inte var något vidare (smak av marsipan). Jag som inte ätit en Risifrutti på säkert 1½ år var av någon outgrundlig anledning bara tvungen att ha en sådan (kanske för att jag gillar marsipan, kanske för att jag fortfarande får extra obegripliga idéer ibland. Jag hade dock sinnesnärvaro nog att titta på den avdragna folien innan jag slängde den. Den här lilla burken innehåller:

  • 220 kcal
  • 7,7 g fett
  • 21 g socker (drygt 5 sockerbitar…)
Risifrutti Saffransguld

Risifrutti Saffransguld

Så jag gjorde ett mellis med Minikeso och hallon istället 🙂 Motsvarande mängd innehåller:

  • 105 kcal
  • 1,5 g fett
  • 6 g socker

Mwoahahaha – lurade det fula, lilla monstret igen!

Jag lovar att det inte är så lätt som det låter – men snart är det Jul och då ska det tas en ny bild av Jenny vid spisen. Gäller att inte se ut som på den från 2010…

13 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Ett nytt sätt att kanalisera ilska och frustration

På senaste tiden har jag vid några tillfällen insett att jag som en skänk från ovan fått ett nytt sätt att handskas med ilska, besvikelse och frustration. Under alla mina år hittills på jorden har sådana känslor ofelbart lett till att jag ätit något, helst något riktigt slabbig, fel och mycket.

ost

Vad sägs om det allra mest oslagbara ”comfort food”: Mackor med  tjocka lager ost – eller varför inte ÄNNU tjockare lager ost utan mackor? Eller mackorna på sidan om osten, så det blir ännu mer att trösta sig med?

Det första tillfället handlade om ett telefonsamtal med en massa tjafs med ett försäkringsbolag om läskigt mycket pengar.  Och trots att jag snart firar ett helt år på rätt vikt – när jag la på luren kom mina första tankar raka vägen från mina skruvade, gamla instinkter:

  • Stackars mig som är så förb…ad och ledsen…
  • Nu går jag in på caféet och köper en grillad getostmacka
  • Jag SLIPPER träna…!

Tursamt nog satt jag i bilen utanför Itrim och gick trots allt in och gjorde den träningsrunda jag tidigare hade planerat. Jag började ganska håglöst, men tänkte OK det är jättesynd om mig, så jag kan väl ta det lite lugnt då, bra att jag är här i alla fall. Man ska vara snäll mot sig själv 😉

Och det släppte! Hur snabbt som helst var jag igång och jobbade ordentligt. När jag var klar var jag varken arg eller avslagen längre.

Vilken hit! Att inte trösta sig med något som dessutom hade ställt till det ytterligare med massor av dåligt samvete, utan istället faktiskt lyckas bota ilskan över eländet.

Vid nästa tillfälle hade jag lyckats köra ner bilen i en brunn (!!) och fick tillkalla bärgare (i efterhand en grymt komisk situation, men just då var det totalkatastrof) Samma visa igen: Jag slipper träna, stackars mig…

Även denna gång lyckades jag övertala mig till att åtminstone åka till lokalen, kanske bara parkera mig i soffan och tjura lite? 😉

Men;

  • adrenalin -> UT
  • endorfin, dopamin och serotonin -> IN

Åtminstone tror jag att det är så det hänger ihop rent kemiskt och ilskan omvandlas med träningen (och en dos nöjdhet över beslutet) till kroppsegna lyckoämnen.

Artikel på ämnet i Illustrerad Vetenskap ”Du blir hög av motion

Mitt bästa knep i dessa sammanhang är, som så ofta, att låta mig tycka att det är OK att göra något pyttelitet – som av ett trollslag brukar resten komma på köpet! (och gör det inte det så är själva försöket OK ändå…)

Tjatigt men sant: det gäller att växla om till ett annat spår i huvudet

23 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Varför hjärnan är full av dumheter

Som jag gång på gång återkommer till – hjärnan är så full av gamla spöken. Både jag och flera andra skriver om det på olika sätt igen och igen… Även om man gör allting rätt och enligt plan så dyker det upp små otäckingar som antingen försöker att stjälpa en eller som försöker att få en att tro att det man gör inte är tillräckligt bra.

Men vad beror det egentligen på?

Min hemsnickrade teori är att:

  • Eftersom hjärnan gillar att befinna sig på känt område (och det är vetenskapligt belagt- inte mitt påhitt – tänk om vi var tvungna att pröva om spisen bränns varje gång istället för att vi känner igen den och vet av erfarenhet att den är varm) uppstår en ny och okänd situation när man plötsligt gör rätt avseende mat, motion etc.
  • Alltså blir det konstigt, annorlunda och okänt att vara nöjd och tillfreds och hjärnan börjar leta efter anledningar till att man borde göra ännu mer .
  • Min erfarenhet är också att jag var så van att inte duga i mina egna ögon, att jag blev misstänksam och funderade över om det jag åstadkom verkligen kunde vara tillräckligt bra…

Hjärnan vill känna igen sig och strävar efter att hitta de gamla spåren.

För att lyckas med en förändring är det nödvändigt att skapa nya spår och att lära sin dumma lilla hjärna att följa dem i vått och torrt. Att klara att gå enligt den nya kartan även om det dyker upp ett hinder (läs tråkigt besked, jobbig dag, bråkiga ungar, sjuk häst) som helst vill skicka en tillbaka på den gamla invanda, trygga, bekväma vägen.

Columbusstatyn i Barcelona

Columbus (statyn i Barcelona). En som inte var så rädd för att pröva nya spår…

Det gäller att få sina tankar att allt oftare, och så småningom automatiskt, gå i de nya banorna.

Det låter ju lätt som en plätt, men hur 17 ska man åstadkomma det då?

  • För mig har det fungerat att koncentrera mig stenhårt på när något gått enligt ”det nya mönstret” och när jag fått utdelning på nya sorters beslut.
  • Jag tror också på att ge sig själv massor av beröm och uppmuntran när man valt rätt och när man t o m fått uppmärksamhet för något som hör till Den Nya Världen.
    • En enkel och konkret sak kan t ex vara att promenera (och så småningom kanske t o m springa..) ofta så att det blir väldigt tydligt att orken och ”flåset” ökar.
    • En annan idé är att ofta prova gamla kläder och känna att de sitter lösare (och så göra sig av med dem så fort som möjligt för att inte ha någon ”väg tillbaka”, som HÄR).
    • Skaffa tydliga symboler för den nya vägen, (t ex som att jag bytte parfym när jag hade nått mitt mål).

Allt sånt som ger hjärnan en konkret upplevelse förstärker bilden av framgång och fördjupar de nya och bättre spåren. I förlängningen kan det leda till att det blir lättare och till slut automatiskt och utan tvekan att hamna direkt i de nya spåren.

Tänk på det negativa uttrycket ”Hamna i de gamla hjulspåren…” och börja istället att skapa nya att slita på så att de snabbt blir djupare än de gamla.

Chichi o Doris

Snart dags att göra nya spår i snön!

26 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Grattis mamma till ett ännu bättre liv

Idag är det födelsedagsfirande hos min mamma som fyller 75 år!

Hösttårta

Hösttårta – fyllningen är äppelkräm, vaniljkräm och grädde. Marsipanlock och dekorationer av sugar paste. Mest att titta på för mig och mamma… 🙂

Jag minns att jag provade en av min mammas vackra gamla finklänningar och sylvassa 50-talsskor när jag var ungefär 6 år – jag kunde inte stänga klänningen!! Hon hade alltså helt otrolig midja innan vi barn dök upp 😉

För sådär 25 år sedan var hon åter smal som en pinne, men de senare åren har det smugit sig på ett och annat bekvämlighetskilo.

I januari i år lyckades jag övertala henne att åtminstone göra testet på Itrims hemsida och få reda på hur mycket onödigt hon bar runt. Sedan var hon ”fast” 😉

Min mamma är ett bra exempel på att man kan lära gamla hundar sitta. Hon har tagit sig an viktminskning och motion på ett helt nytt sätt, som passar henne. Hon fick upp ögonen för att hon utöver de vanliga långa promenaderna behövde lägga till den pulshöjdande, konditionsskapande, förbrännande, ombytta motionen.

Hon har gått sin egen väg med stöd av sin hälsorådgivare på Itrim och skapat en extra light variant på viktnedgång, men sakta men säkert tagit sig ner nästan ett kilo i månaden.

Inspirerande för den som inte känner sig så hetsad i sin livsstilsförändring, eller hur?!

7 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Kontrasternas stad – New York

Ett sista New York-inlägg, om jag inte plötsligt kommer på något framöver 😉

Något som dagligen slog oss i New York var de stora kontrasterna.

  • Små, smala 3-våningshus vägg-i-vägg med skyskraporna.
  • Rostiga parkeringsanläggningar i flera våningar, laddade med Lexusar och Mercedesar.
  • Massor av gigantiska Cadillac ”Suvs” med chaufförer och en enda passagerare.
  • Jättekvarter med subventionerade lägenheter på ena sidan gatan – svindyra skrapor på den andra

När man tittar åt ena hållet från Brooklyn Bridge – skrapor, med kontor och exklusiva hotell:

Financial District

Financial District

En titt åt andra hållet från samma bro. De bruna husen innehåller lägenheter för familjer som tjänar max 9600 dollar/år (ungefär 67000 kr).

Lower East Side

Lower East Side

Vi var bara tvungna att få en bild på hur sophanteringen fungerar:

Sopor på gatan

Syster med sopor på gatan

I en stad som är så otroligt high-tech i många avseenden är det fortfarande ut med soporna på gatan som gäller. Det luktar skunk och plastsäckarna är tunna. I en stad där det är rejäla böter på att skräpa ned fattar jag inte att det här systemet lever kvar.

Grand Central Station

Grand Central Station

Kan fortfarande inte begripa att den här långa smala figuren är jag?! Det krävs verkligen bilder för att få in det i skallen.

Hummer på Grand Central Station

Det är nog bästa att hålla sig till hummer.

Champagne på Grand Central Station

och kanske lite Domaine de Chandon

Men att även i fortsättningen hoppa över sådant här :

Chocolate Fountain

Dessertbuffé på The View med Chocolate Fountain at doppa marchmallows och jordgubbar i…

Snipp, snapp, snut, så var New York-veckan slut. Nu ser syster och jag fram emot nästa resa tillsammans, som torde bli på våren 2015.

På måndag kommer ett helt annat slags inlägg med mina funderingar kring Varför hjärnan är så full av dumheter😊

4 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Fredagsmys i Halloween- och Allhelgonatid

I förrgår passerade jag en präst i Mörby Centrum och råkade höra hans samtal med en äldre dam. De förfasade sig över Halloween och ondgjorde sig över hur den amerikanska traditionen fått fäste i Sverige och hur ”vår gamla fina Allhelgonahelg” blir utmanövrerad.

Jag tycker verkligen inte att det ena behöver utesluta det andra!

Hösten är tillräckligt mörk för att den ska tåla att lysas upp av fler än en högtid. Som bekant älskar jag att elda, både vaniljljus och vanliga ljus. Fick trots mannens protester fram ytterligare något lysande –  de lampförsedda  fake-Buxbomsbollarna…

Snart kommer även ljusslingorna ut i trädgården – varför inte lysa upp den absolut mörkaste månaden så mycket man kan? December är ju ändå proppfull av Adventsfika, Luciafirande, Jul och Nyår som gör den månaden tillräckligt mysig…  Sprida gracerna helt enkelt!

Så, i onsdags kväll hade vi en ordentlig Halloween-middag:

Halloweendukning

Svart duk, svarta ljus och svarta servetter. Lätt brända ugnsrostade rotsaker och blodig biff 😉

”Trick-or-treatarna” som ringde på dörren bjöd vi på spindelvävstårta:

Halloweentårta

Kladdkaka med pepparkakssmak, vit chokladsåsnät, gelégrodor och dödskallar

Nu ikväll besöker vi kyrkogården och tänder Allhelgonaljus för farmor. Det är otroligt vackert på kyrkogården med mörkret och alla ljus som speglar sig i fjärden bredvid. Middag blir det sedan hos svåger och svägerska, som enligt ryktet redan fått upp adventsstjärnan!

11 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning