Månadsarkiv: december 2012

98 kg i 2XL-shorts.

Så närmar sig 2012 års sista timmar… 

• Med tacksamhet och glädje ser jag tillbaka på året som gått och konstaterar att vi trots ordentligt med elände under 2012, nu är en frisk och stark familj – alla fyra människor och tre djur 🙂
• Jag är tacksam för att jag haft mod och fått möjlighet att ägna mig åt att skriva och att jag därigenom även fått chansen att lära känna så många fantastiska människor – ER!!
• Min tacksamhet är även stor över att jag inte längre  gömmer minst halva min kropp bakom en mur för att våga vara med på kort.

Jag har istället haft hur kul som helst framför kameran, på träning, i klädbutiker och ”ute på lokal” hela det här året!

Klänningen som jag beställde till Nyårsfirandet inte var tillräckligt snygg och fick åka tillbaka.  Istället tar jag en enkel gammal svart och så låtsas  jag att jag har den här suveräna utstyrseln på mig även i kväll 🙂

Berns Salonger nov 2011. Expressen 30 dec 2012

Strax ger vi oss iväg för att fira Nyår tillsammans med goda vänner. Vi blir 12 personer i olika åldrar, ett stycke hund och en eller två katter.

Det blir mycket mumsig mat och dryck för alla utom Ann-Sofie som ska smaska på medhavd Nyårs-Bar och Nyårs-Vatten. Men jag tycker inte så synd om henne faktiskt – det är en liten del av livet som ger så fantastiskt mycket och det kommer fler nyårsaftnar, då man kan vara mer lössläppt.

Själv var jag på ”Bar-stadiet” på min dotters 18-årsdag då det firades med Cheesburgare  på Hard Rock Café. Mina föräldrars Guldbröllopsfirande samt  Kräftskiva och Julbord på lokal var övriga fester som inföll under min ”pulverperiod” 2011.

Jag är idag oerhört nöjd med att jag körde stenhårt, utan minsta avsteg och stod ut med de små försakelserna!

”As the famous New Year’s Eve Ball descends from the flagpole atop One Times Square we express our joy and hope for the year ahead.”

Med ett stort och varmt TACK till er som följer 2xlblog, för era fina kommentarer och uppmuntrande ord önskar jag oss alla ett Underbart Nytt År 2013 och ser fram emot att träffas på bloggarna och ”in real life”! 

Vår allra bästa julklapp någ0nsin!

3 månader efter en buköppningsoperation, som räddade livet på vår häst, har dottern kunnat sitta upp på hans rygg igen för att börja deras långa resa tillbaka till tävlingsbanorna.

Vi andra tvåbenta får pallra oss tillbaka upp i våra respektive mer symboliska sadlar av att ta tillbaka vardagen och den vanliga mathållningen och motionen.

Idag åkte stegräknaren på igen. Inspirerad av Cribba har jag övat mig på tillit genom att låta den ligga tre dagar och – tadaaaa! Jorden gick inte under 🙂

Tillitsövningarna sträcker sig t o m så långt som till att jag inte vägt mig överhuvudtaget och inte planerar att göra det förrän jag träffar Ulrika på Itrim den 15  januari ! Däremot ligger målsnöret troget bredvid väckarklockan och prövas varje morgon.

Men jag märkte nyss, med lite lätt fasa, att jag på bara tre dagar tappade vanan att ta trapporna två steg i taget!

• Kan någon förklara hur det kommer sig, att bara för att jag råkade träffa några Rocky Road-bitar och en del rödvin så rymde en nyetablerad god vana?
• Det skulle vara så intressant att få en inblick i hur det mystiska undermedvetna fungerar i det här sammanhaget!
• Jag känner ju igen själva typen av händelse, alltså lite av det ”svart-vita”, nå´t i stil med att om jag ändå inte är ordentligt och nyttig ”all the way” kan jag lika gärna strunta i resten också.

Jag har ju tränat i över ett år på att komma över den typen av beteende?!..

Men det är nog bäst att  bara ta sig tillbaka till vardagslunken igen så fort som möjligt. Tyvärr  en aning  problematiskt att få ihop stegen nu när vädret definitivt inte inbjuder till långpromenader – hellre kallt och snö än den kombination av slask och ishalka som vi har omkring oss här.

Vardagsmaten får hjälpa till att styra rätt:

• Lunch idag: omelett med räkor i en blandning av kesella, lätt fraiche, dill och citronsalt, samt kokta rödbetor därtill.
• Middag på spagetti och köttfärssås (med massor av krossade tomater och rivna morötter).
• Till fredagslunchen  ryker sista skinksnutten i en makaronilåda (hihi,  lyckades göra den på fullkornsmakaroner sist utan att någon gnällde). En hög bryselkål tror jag passar bra som tilbehör.
• Middagen består av ugnslax med lime, sweet chili och koriander, samt broccoli och råris till.

Lördagsmiddag, då vi har  gäster, blir den underbara Juliga och starka Chilin!

Nej, men så skulle det ju inte vara! 2010 var sista gången mitt julfirande sträckte sig från 1:a Advent till Tjugondag Knut, dvs med ohämmat smaskande under 5½ vecka…

Vi befinner oss nu istället på julfirandets 3:e och sista dag!

Annandagen är traditionellt Kalkondag med makens sida av familjen. I år beger vi oss till Nacka och smaskar på kalkon, potatismos, brysselkål och haricots verts – ingen dålig mat på något vis. Vi har dessutom rationaliserat bort förrätten som förr gjorde oss alldeles övermätta. Goda viner bjuds det även denna dag, både bubbel och rött.

Jag plockade i mig en del choklad igår, men hör och häpna – inte minsta ostsmula!!! Min största fasa att trilla dit på glömde jag helt bort – och då fanns det ändå både Whiskeycheddar och Stilton att tillgå!

Har ni någonsin sett så oöppnade ostförpackningar?!

I morgon är det dags för lite vardag innan planering, shopping och matlagning inför Nyårsfirandet tar vid.

Planen för de närmaste dagarna omfattar någorlunda gymnastiska övningar. Vi ska fixa dotterns julklapp – uppsnyggning av hennes rum. Det blir en hel del spacklande och slipande av alla hål, eftersom hon haft väggarna täckta av inramade foton på sina hästar samt diverse anordningar för upphängning av prisrosetter. Lite lagom uppmjukande träning av den relativt julförsoffade kroppen 😉

Ett och annat träningspass och ett antal promenader i snön finns också med på schemat.

Om man är liten får man extra mycket motion i djup snö 🙂

Hur har julen funkat för er?

Just det! Dag 2 av vårt traditionella tredagarsjulfirande pågår för fullt.

Juldagen tillbringar vi hos min syster med familj. Det är sista året vi har övervägande tonåringar i det gänget – 2013 blir våra små barn 24, 20, 20 och 16! En ny epok att se fram emot med glädje och tillförsikt, en frisk och fräsch kropp, ork och entusiasm.

1993. Den ena blivande 20-åringen ser sin första gran

Vad sådär en 25 kilo gör, inte bara för den fysiska, utan även för den mentala hälsan! Jag är rätt säker på att jag hade haft helt andra tankar om barnens uttåg ur tonåren om jag inte tagit tag i mig själv sommaren 2011 och gjort något åt min förfallande kropp och slokande själ.

OM det blev många praliner igår och kanske t o m en färd ner i något slags matdepp kanske det kan funka att gå undan, ta några djupa andetag, prioritera tankarna på SIG SJÄLV en stund och klättra upp på banan igen… Banan kanske är lite ojämn och lätturspårad som en Brio träjärnväg och kanske kommer det loket att ha slut på de små AAA-batterierna inför viadukten, men det kan laddas upp om man bestämmer sig. Kanske inte just idag, men om ett litet tag 🙂

1993. Den blivande 24-åringen.

Ha en skön Juldagskväll!

En riktigt vit och vacker julafton fick vi i Stockholm – precis lagom mycket snö och alldeles lagom kallt!

Jag var ute i tröskor och morgonrock och petade bort snön från ljusslingan. Kanske inte jättesmart  – vad löjlig man skulle se ut om man halkade.. 😉

Här har vi ätit god mat i rimliga mängder och t o m hunnit med en kort och en längre promenad före Kalle Anka, respektive före middagen.

Karl-Bertil pågår precis och därefter kommer julklapparna att delas ut. Då brukar även godis och goda drycker dyka upp, så vi får väl se hur lössläppt jag tänker vara 😉 Godis, som tidigare sagt, inga problem – däremot lär mumsigt rödvin och en ostbit eller två slinka ned.

Men då får jag ju chansen att praktisera något slags normalläge – inte betrakta det som en grop utan som ett naturligt julfirande som jag bestämt mig för och kan stå för inför mig själv! Så det så!

Skojjar bara – tog bilden tidigt på morgonen!

Även om det inte blivit ens 236 steg kan det vara bra att skriva upp. När man slår ihop en hel månad har det nog jämnat ut sig, eller… Det brukar inte vara så illa som det eventuellt kan kännas, bara man tar sig en titt på helheten.

Vad som än varit – i morgon är en ny dag!

På tal om traditionernas vara eller icke vara tycker jag fortfarande att det är kul att skapa sina egna.

Vi har varit tillsammans i nästan 22 år, men det är nog egentligen de senaste 5 åren som vi verkligen skapat våra alldeles egna traditioner.

Våra respektive familjers traditioner smälter samman och med barnens stigande ålder ändras förstås idéerna om vad som är viktigt.

• Julstrumpa, kom med mannens amerikanska familjehistoria. Älskar dem vi köpte åt barnen i Disneyland Paris. Tidigare hade vi alla fyra strumpor laddade med marsipangris, tidning och någon liten sak. Jag hängde upp dem på sovrumsdörrarna när alla hade lagt sig. När tonåringarna så småningom inte var så ”lättlagda” började jag tröttna lite på att vara vaken sist, men det löste sig med att de inte längre vaknar först… och endast två av fyra börjar nu dagen med en sockerbomb 😉
• Skagen och Ale, vår alldeles egna tradition att börja själva julfirandet kvällen den 23:e. När allt är förberett för Julafton sätter vi oss i soffan och ser på någon av Julfilmerna (som vi redan sett 43 gånger, förutom Miraklet på 34:e gatan som vi såg ffg  häromdagen) och provar utvalda Ale och äter Skagenröra.
• Granen ska kläs i god tid, senast en vecka före Julafton. En tradition som jag och dottern har infört och håller hårt på (i mannens familj togs den in och kläddes först kvällen före).
• Mumma blandas högtidligt av mannen (kommer från hans sida) och dricks ut sommarblommig (!) karaff.
• Rödvin är det nog inte så många som dricker till julbordet, men det gör min mamma, min syster och jag. Det gäller bara att hitta rätt sort, så funkar det även till sill 🙂

Mina kära kameler. Tradition så sent som 2009- egentligen ”granpynt” från Indiska

Skrotade traditioner är också en del av skapandet:

• Dopp i grytan (ville bara jag och svärfar ha – skrotades 2011)
• Alla sorters syltor, pastejer och korvar. Försvann så snart vi började ha ”eget” julbord hemma hos oss.
• Chokladaskar. Vi tillhörde tidigare dem som slogs om Den vita och Den ovala i Aladdinasken. Nu finns ingen alls.
• Ostarna. Vi hade förut tre olika sorters cheddar och en Stiltonost. Nu finns bara den röda Edamern och t o m av en lite lättare sort (22 %).

Förresten, på tal om kameler: Jag är så glad för att jag ÄNTLIGEN har hittat det här hittat klippet som vi har letat så efter  –  helt underbart 🙂

En riktigt God Jul till er alla! Kram