En lugnare dag än ”Ålandsdagen”
För ca 4 år sedan seglade familjen i norra Stockholms skärgård, med sikte på att ta oss över till Åland. Barnen var lovade besök på Mariehamns SPA och äventyrsbad. Vi lämnade natthamn vid Arholma och satte segel för färd över Ålands hav. Det blåste 14 sekundmeter, vilket är gränsen för styv kuling (I Sverige och Finland utfärdas kulingvarning/varning för hård vind när vindstyrkor på 13,9–20,7 meter i sekunden förväntas).
Vädret var dock soligt och vackert, mannen och barnen har seglat hela sina liv.
När vi närmade oss sista landkänning fick jag iskalla fötter!
”Nej, vi ska inte över i den här vinden”, sa jag. Möttes förstås av ilskna protester från dem som såg fram emot äventyrsbadet på Åland. ”Ja, ni kan åka bäst ni vill, men sätt iland mig på en kobbe med lite matsäck – jag följer inte med!”
Familjen gick till slut med på att vända om och gå inomskärs igen. Vi seglade söderut till Tjockö och in i fladen där det var lite lugnare. Så började vi ta ner seglen, men det gick INTE som planerat. Förseglet satt fast och mannen fick hoppa runt på fördäck, slita och dra för att få ner seglet som stod och flaxade i den hårda vinden. Vid det här laget tackade alla sin lyckliga stjärna (eller eventuellt mig…) för att vi inte var ute på öppet vatten.
- Tänk om vi blivit tvungna att minska segelytan därute på Ålands hav, kanske på kollisionskurs med någon kryssningsfärja!
- Tänk om någon under segeltrimning halkat ner i sjön och vi inte kunnat manövrera båten för att rädda denne!
Förseglet var trasigt, men det största problemet var att den sk fockfallsföraren var sönder, vilket gjorde det omöjligt att få ner seglet utan brutalt bråk och skuttande uppe på däck. Vi tog oss till Åkersberga och segelmakaren och sedan var det slut på semestern på sjön. Viking Line fick ta oss till Åland och Mariehamns Äventyrsbad 🙂
Och vad är då vitsen med den här historian?
Jo, jag har mycket stark tilltro till intuitionen. När det känns i magen ska man lyssna! Min slutsats är att den intuition/magkänsla som en del skrattar åt och anser vara irrationell tvärtom består av undermedvetet sunt förnuft.
Jag visste innerst inne att det inte är klokt att ge sig ut på öppet hav i styv kuling. Jag hade sannolikt också laddat upp en del undermedveten kunskap om att något var knas med seglen – kanske känt någon liten tröghet vid hissning/halning, som via händer och nervsystem tagit sig in i hjärnan utan att jag reflekterat över det…
Just idag gäller det ett tidigare uppsatt MÅL.
För en vecka sedan skrev såhär jag i min totala lycka över att ha övervunnit löpardemonen:
Hmmm, på Lucia har jag sprungit hela elljusspåret. Så var det sagt och jag slipper inte undan eftersom ni alla som läser har sett det:)
Ispansar på bilrutan – extremt svårskrapat 😦
Men jag måste skjuta på uppfyllelsen av det målet.
- Jag har hittills bara hunnit springa mer än 1 km 4 ggr i hela mitt liv.
- Det är 15 grader kallt och väderprognosen säger att det ska bestå
- Vi får i princip lyfta ut hunden på korta promenader
- Vi närmar oss gränsen för när vi låter hästarna arbeta utomhus (-18)
- Jag har de senaste två veckorna tränat enligt den skärpta ”nyårsplanen” 4 ggr/vecka 🙂
- Jag väger 2.6 kg under mitt mål 🙂
Mitt undermedvetna sunda förnuft /intuitionen skriker NEJ! Du är inte riktigt klok. Det är helt fel att öka på löpsträckan med 1½ kilometer i det här vädret. Du gör så mycket rätt och bra nu att det räcker för tillfället. Skjut på det!
Nu är frågan : är jag lat, karaktärslös, plansvikare eller…? Ska man lite på sin intuition?
Välkomna med funderingar 😉
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Jag tycker att man ska lita på sin intution om man som du kan skilja den från sin inre latmask 🙂 Med motivation är det viktigt att både se till framtida mål OCH redan uppnådda sådana. Man ska inte glömma att man gjort en massa bra saker, då är det inte lika kul att kämpa. Du kan gott skjuta på ditt spring-mål som ”belöning” för att du redan jobbar på så bra och som ”försäkring” till att det kommer gå fortsatt bra!
Håller med dig helt! Man får verkligen rannsaka sig själv så att det inte är den inre latmasken som knackar på 🙂
Löpbandet inomhus då?
Bra idé, men har inte har inte tillgång till sån´t på mitt Itrim. Ska kolla om jag kan gå på Medley i Upplands Väsby med mitt kort.
Ja det kan du 🙂
Jag har testat.
(Däremot är deras Easy Line det tråkigaste jag någonsin testat.)
Va bra! Tack!
Du gör rätt! Det är besvärligt att springa när det är för kallt och underlaget är vanskligt. Det kommer fler och bättre tillfällen och då ökar dina chanser att göra det bra med 😊
Jag tror det 😉 Men, som Hanna säger – man får se upp så så att det inte är latmasken som pratar ! 🙂
Jag tror du kan få problem att behålla elljusspåret? -kan hända kommer där att bli skidspår snart? I så fall kan det hända att du måste ut o springa på asfalt. Och det sliter ganska bra på leder och annat. I regel har man bättre flås än vad kroppen klarar i början, så öka inte på sträckan för snabbt.
Annars är utomhuslöpning på vintern rätt trevligt för man motionerar och har chansen att kombinera det med att vara ute medan det är ljust. (I alla fall på helgen för alla 8-17 knegare.) En rätt oslagbar kombo.
Du kanske kan byta ett av dina planerade träningspass mot ett löp-pass?
Här finns gratis träningsprogram om du vill satsa på 5 km vårruset eller kanske tjejmilen i september . (Vilket du nog hinner i god tid även om du startar till våren.)
http://www.marathon.se/traningsprogram
Tack för tips!
Jag ska försöka bege mig ut i morgon. Måste testa att springa i -15 och 30 cm snö 🙂
Går det så går det, annars går jag hem igen 🙂
Hejja Liza!!! Du är så duktig 🙂
Mindre tankar och mer do! 😀
Det är så lätt att fastna i skuldfällor för mål man satt upp som inte bli av. Den enda som skuldbelägger är en själv. Ingen annan bryr sig om man visar sig vara mänsklig och gör en omprioritering, omplanering eller ändrar målets mål.
Du är fantastiskt duktig!
Tack Lotta 🙂 Vi jobbar på bra bägge rvå tycker jag! 😉
Jag tror nog att ens intuition är bland det viktigaste man har med sig. Så fort man får känslan borde inte…men inte kan sätta fingret på det så ska man nog ofta tacka sin lyckliga stjärna för att den talar till en.
Ofta kan man nog koppla ihop det med sunt förnuft men det är inte riktigt samma sak. Mycket som skulle kännas helt ok att göra men när känslan ändå kommer till en och säger mjae…Vissa kan säkert se en som feg eller lat. Men hellre feg och lat än allvarligt skadad eller värre =(
Jag kan bara hålla med 🙂
=)
Alltid tro på sin intuition 🙂
Ja den omedelbara känslan av NEJ eller JA kommer av en anledning. Varje gång jag resonerat mig förbi den har det blivit fel… När jag lyssnat är tillfredsställelsen stor:)
Magkänsla är inget att fnysa åt. Det är trådar och elektrisitet i kroppen som ger dig en magkänsla som bygger på tidigare erfarenheter.
Så känner jag också!
Jag tycker du ska lita på din intuition. För du verkar inte vara i risk zonen för att använda det som en ursäkt att inte göra det du planerat.
Visst man ska hålla det man lovat sig själv men inte på bekostnad av hälsan. Det kommer snart att bli bättre väder så du kan ge dig ut. Tills dess finns det annat du kan göra.
Om intuitionen varnar bör man lyssna. Den här räddat mig många gånger.
Kram
Tack 😉 Kram!