Monthly Archives: januari 2013

Idag vill inget gå som planerat

Den här dagen har inte varit ett dugg som planerat 😦

Jag inser verkligen att det stämmer så himla väl, det jag brukar skriva om – att har man en plan och ett tydligt mål så vet man i alla fall vart man är på väg. Uppstår hinder går det att hitta tillbaka till spåret genom att ta en annan väg än den planerade.

Han man däremot inget mål och ingen plan är det lätt att den fortsatta resan går åt ett helt annat håll och med ett helt annat resultat än det man önskar. Kanske helt käpprätt åt skogen…

De praktiska händelserna som är grunden för resonemanget är idag helt enkelt som följer:

Jag var på väg till ett möte som jag verkligen sett fram emot jättemycket. Kanontrevliga och inspirerande människor att arbeta tillsammans med i kreativa processer som ligger mig varmt om hjärtat. En riktigt kul dag med massor av energitillskott såg jag framför mig och humöret var på topp. Hade dessutom planerat in en lunch på stan med en sedan länge saknad vän.

  • Så visade det sig att vi blev tvungna att ställa in mötet pga sjukdom.
  • Som lök på laxen måste även lunchen skjutas upp 😦

Vad är då första tanken när jag får reda på det?

DÅ ÄTER JAG MINSANN NACHOS TILL LUNCH PÅ TACO BAR!

Men HALLÅ!! Varför ska jag äta slaskmat? För att trösta mig? Är det inte nog illa att mötet är uppskjutet – ska jag förstöra för mig själv också?

Jobbade i alla fall vidare och stoppade i mig lite yoghurt med müsli och russin… Skjutsade dottern till jobbet och när jag kom hem bytte jag om till löparkläder och tog på Chichi sele. Klokt beslut där! Ut och få luft och motion…

Liten halt hund :(

När vi kommer ut REGNAR det 😦

Men vi traskar iväg för att lämna tillbaka några saker som jag har lånat på mina vänners firma På vägen tillbaka tänker jag att vi ska springa.

Då visar det sig att Chichi är halt – hon vill inte galoppera och inte ens trava, lilla gumman 😦
Genast hoppar ryggmärgsreflexen fram och tycker att vi ska gå förbi Ica och köpa SEMLOR!?!

Semla

Semla – åt jag inte 🙂

  • Jag har alltså inte ätit en semla på nästan två år…
  • Varför i hela fridens namn skulle jag göra det idag?

Jo – såsmåningom kommer jag på vad det är frågan om:

Jag har ju inte ätit lunch alls! Woops! Varken på stan eller Taco Bar eller fixat något själv.

Det är bevisat – om jag inte äter någorlunda genomtänkta måltider regelbundet 4 ggr/dag blir jag dum i huvudet!

För att krydda tillvaron ytterligare steker jag höger ringfinger tillsammans med ett ägg och bränner mig på te..

Efter lite mat och ett besök hos min bästa frissa Katrin återvände vett och sans 🙂

Nu ska jag hjälpa Loi med hästen och sedan ”skicka över” en extra dos styrka till Cribba (inte för att han egentligen behöver det) som drar sina sista bloss ikväll – Så himla bra!

PS. Lilla vovven är ordinerad vila ett dygn och om hon inte blir bättre får vi kolla vidare säger veterinären DS.

Tappar ni totalt all intelligens någon gång? Har ni i så fall kunnat konstatera om det finns någon ledtråd till VARFÖR?

1 kommentar

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Idag vill inget gå som planerat

Den här dagen har inte varit ett dugg som planerat 😦

Jag inser verkligen att det stämmer så himla väl, det jag brukar skriva om – att har man en plan och ett tydligt mål så vet man i alla fall vart man är på väg. Uppstår hinder går det att hitta tillbaka till spåret genom att ta en annan väg än den planerade.

Han man däremot inget mål och ingen plan är det lätt att den fortsatta resan går åt ett helt annat håll och med ett helt annat resultat än det man önskar. Kanske helt käpprätt åt skogen…

De praktiska händelserna som är grunden för resonemanget är idag helt enkelt som följer:

Jag var på väg till ett möte som jag verkligen sett fram emot jättemycket. Kanontrevliga och inspirerande människor att arbeta tillsammans med i kreativa processer som ligger mig varmt om hjärtat. En riktigt kul dag med massor av energitillskott såg jag framför mig och humöret var på topp. Hade dessutom planerat in en lunch på stan med en sedan länge saknad vän.

  • Så visade det sig att vi blev tvungna att ställa in mötet pga sjukdom.
  • Som lök på laxen måste även lunchen skjutas upp 😦

Vad är då första tanken när jag får reda på det?

DÅ ÄTER JAG MINSANN NACHOS TILL LUNCH PÅ TACO BAR!

Men HALLÅ!! Varför ska jag äta slaskmat? För att trösta mig? Är det inte nog illa att mötet är uppskjutet – ska jag förstöra för mig själv också?

Jobbade i alla fall vidare och stoppade i mig lite yoghurt med müsli och russin… Skjutsade dottern till jobbet och när jag kom hem bytte jag om till löparkläder och tog på Chichi sele. Klokt beslut där! Ut och få luft och motion…

Liten halt hund :(

När vi kommer ut REGNAR det 😦

Men vi traskar iväg för att lämna tillbaka några saker som jag har lånat på mina vänners firma På vägen tillbaka tänker jag att vi ska springa.

Då visar det sig att Chichi är halt – hon vill inte galoppera och inte ens trava, lilla gumman 😦
Genast hoppar ryggmärgsreflexen fram och tycker att vi ska gå förbi Ica och köpa SEMLOR!?! 

Semla

Semla – åt jag inte 🙂

  • Jag har alltså inte ätit en semla på nästan två år…
  • Varför i hela fridens namn skulle jag göra det idag?

Jo – såsmåningom kommer jag på vad det är frågan om:

Jag har ju inte ätit lunch alls! Woops! Varken på stan eller Taco Bar eller fixat något själv.

Det är bevisat – om jag inte äter någorlunda genomtänkta måltider regelbundet 4 ggr/dag blir jag dum i huvudet!

För att krydda tillvaron ytterligare steker jag höger ringfinger tillsammans med ett ägg och bränner mig på te..

Efter lite mat och ett besök hos min bästa frissa Katrin återvände vett och sans 🙂

Nu ska jag hjälpa Loi med hästen och sedan ”skicka över” en extra dos styrka till Cribba (inte för att han egentligen behöver det) som drar sina sista bloss ikväll – Så himla bra!

PS. Lilla vovven är ordinerad vila ett dygn och om hon inte blir bättre får vi kolla vidare säger veterinären DS.

Tappar ni totalt all intelligens någon gång? Har ni i så fall kunnat konstatera om det finns någon ledtråd till VARFÖR?

23 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Att se sanningen i vitögat

När jag i augusti 2011 äntligen pallrade mig iväg till Itrim för att få lite ordning på mitt liv fanns inte det här suveräna testet:

123

Itrimtestet

Itrimtestet

Om testet hade funnits skulle jag ha fått reda på vad jag verkligen gick och bar på i onödan (en skivstång).

När jag hade gått ner 22 kg fick jag däremot prova att stoppa just så mycket vikter i en ryggsäck och ta den på mig. Det räckte med att gå 10-20 meter så kunde jag lätt inse hur synd det hade varit om mina knän alla dessa år.

Ryggsäck

Hur påverkad insidan och alla organ var har jag inte några påtagliga bevis på.

Det har en annan dam i min närhet:

Med ”bara” 13 kilos övervikt var det ”bara” ett bilbatteri att bära på och det kan man i och för sig tycka är rätt överkomligt. Damen i fråga ansåg nämligen att hon hade någorlunda trivselvikt och levde ett någorlunda sunt liv med promenader och cykelturer.

Men genom att se den bistra sanningen  högt blodtryck och usel kondition i vitögat fick denna dam ändå inspiration. I lugn och egen takt gjorde hon under ett års tid en livsstilsförändring som hittills resulterat i minus 10 kg och en kondition som en 15 år yngre person!

Min ögonöppnare var dock inte tyngden av en byrå, moraklocka eller barnvagn utan:

  • tvånget att handla mina sommarshorts i herrbutiken
  • en ständigt värkande vänsterhöft
  • onda knä och fötter

samt en ytterst obehaglig upplevelse av att betraktas som en lägre stående varelse pga min övervikt. Jag har nog berättat om det förut, men det var ett tag sedan ..

Min vändpunkt
Sommaren 2011 råkade jag öppna vår bildörr så att den oturligt nog snuddade vid den bil som stod parkerad bredvid. Bilens ägare kom mycket upprörd fram till mig för att diskutera hur jag tänkte hantera skadan. Det var skrämmande tydligt hur denna förares sätt att tilltala mig baserades på hennes uppfattning om mig som något slags lägre stående varelse. Visst jag hade gjort fel, men det var helt uppenbart att hon inte talade med en jämbördig utan med en fetoch värdelös blobba i hemskt fula shorts. Det tog verkligen skruv och tisdag 9 augusti 2011 började mitt nya liv!

Liten kropp i 2XLshorts

8 augusti 2011 var de tajta. Här 12 veckor senare.

Den stora skillnaden mellan mina tidigare mer eller mindre framgångsrika viktminskningsförsök och detta – mitt livs sista – var att jag äntligen insåg att jag var Foodaholic eller Kalorimissbrukare. Jag var nu beredd att komma tillrätta med missbruket, att ta hjälp och att inleda min avgiftning.

Har du någon specifik ögonöppnare?

15 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Skulle jag våga utmana ödet?

Gårdagens inlägg handlade om huvudsakligen fysiska utmaningar. Dessutom om hur arbetet med utmaningarna och uppfyllande av mål kan skapa snöbollseffekt och t o m Lycka!

Nu tror jag att jag efter alla de funderingarna har drabbats av storhetsvansinne…!

Slanke Dancia

Slanke Dancia 10%

  • Jag har nämligen köpt hem OST till mig själv.
  •  Jag har ätit en OSTMACKA!! 

Kanske är det helt idiotiskt- som om en f d rökare skulle prova bara ett litet bloss…

Eller så är det inte samma sak.

  • Började jag  kasta i mig ohämmade mängder av mackor? Nej!
  • Körde jag i panik tillbaka till affären och köpte Falbygdens 1878? Nej!

Kanske är det bra, en dag när man känner dig stadig, stark och trygg,  att våga testa gränsen- att ta ett nästan farligt kliv?

Ostmacka

Mumsig Dinkelklämma med OST!

Vi måste ju trots allt lära oss att leva med all mat som finns omkring oss.

KANSKE är det nödvändigt, i alla fall för mig, att någon gång testa det jag är mest skraj för- att tappa kontrollen! Åtminstone för en sån som har det svart- vita och omåttliga som sina stora hjärnspöken.

När vi ändå är inne på ämnet ost, kan jag fortsätta att svara på Åsas fråga på:

2xlblogsidan på Facebook

2XLblog-sidan på Facebook

Har du tips på goda magra ostar? Jag hittar bara Apetinas magra fetaost men den är alltför gummiaktig i konsistensen.

Håller med om att Apetinas 10% Fetaost är lite väl gummiaktig – inte så ”flagig” som fet Feta. Den har även en lillasyster på 3%  – den har jag inte provat. Kanske någon annan har gjort det?

Här är en av de allra bästa – törs inte prova att ha den hemma ännu 😉
Falbygden har 3-4 olika sorter med 17% – riktigt mumsiga!

Falbygdens Arn 17%

Falbygdens Arn 17%

Brukar ha den här hemma:

Mesost 17%

Mesost 17%

Och så finns det helt OK mager ”Cream Cheese”:

Cream Cheese 9%

Cream Cheese 9%

Den bästa 10% -iga hårdosten tycker jag är Slanke Dancia. Smakar mycket mer än Västan (som även finns 5 %)

Slanke Dancia 10%

Slanke Dancia 10%

Men slutligen är det ju mängden det är frågan om! Jag äter parmesanost och den är inte direkt mager, men där lyckas jag hålla mig till något slags rimlig mängd numera …

Fler som ”utmanar ödet” och testar ”farligheter”? 

19 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Det trodde jag aldrig – lycka serverad på silverfat

Det här låter väl fullständigt korkat, men jag har precis upptäckt att jag tycker att det är KUL med utmaningar!

Det är en väldigt spännande upptäckt, för jag har nog varit alltid varit rätt bekväm av mig i många avseenden. När det gäller fysisk aktivitet har jag alltid varit – milt uttryckt – sparsam 😉

När jag tittar tillbaka i mina anteckningar från hösten 2011 står det så här på Dag 20 (näst sista dagen på VLCD) :

”Jag närmar mig sakta men säkert de 30 minuter som man ska träna för att nå bra effekt, men jag väljer att göra det i MIN TAKT så att jag fortfarande ska tycka att det är roligt.”

Chichi o Sumo

Om man är en rätt liten och inte så modig hund är nog Lycka en lagom stor lekkamrat …

Hmmm, det verkar i alla fall som att jag fått blodad tand nu, efter den senaste tidens erövringar av sådant som naturligt normalviktiga människor troligen tar som självklart:

  • simma
  • springa någon kilometer ibland, lite nonchalant utan stora förberedelser…
  • träna i linne och tajts
  • prova Zumba (jag LOVAR att jag var bland de mest okoordinerade även bland nybörjarna!)
  • göra Plankan 

Nu börjar jag fundera på att dra med sonen på att spela badminton 🙂

Det verkar vara genomgående hos oss som kämpar oss ur våra extrakilon – att vi plötsligt får mod och kraft även till andra förändringar!

  • Jag tänker bland annat på Tina (Butterflytina) som vunnit kampen mot extrem övervikt och nu även utbildat sig till Kettlebells- och Lic. träningsinstruktör.
  • Några av mina bloggvänner har inte bara klarat av viktnedgången även lyckats slutat röka; Maria (Tanten goes fit) och Petra (Fröken Danielsson)!
  • Ännu en hjälte, som gett sig på en genomgripande livsstilsförändring i takt med de hittills över 30 tappade kilona, är  Cribba som nu hållit sitt första föredrag som hälsoambassadör på Itrim i Haninge och börjar planera för en ny framtid som hälsoinspiratör. Om bara några få dagar fimpar även han för gott!

Vad är det som händer med oss?!?! Kan det vara så att vi blir så nöjda med att klara av våra utmaningar och helt enkelt lyckliga av att sätta upp nya mål?

Psykologiprofessorn Sonja Lyubomirsky, som doktorerat i socialpsykologi vid Stanford University i Kalifornien,  har länge varit en av de ledande inom forskningen kring vad som gör människor lyckliga. Hon menar att människor som strävar efter något som är viktigt för dem på ett personligt plan, oavsett om det är att lära sig något nytt, att byta yrke eller se till att barnen får goda vanor, är lyckligare än människor som saknar starka drömmar och ambitioner.

Hon refererar till en australisk psykolog W Béran Wolfe som sammanfattade sin livsfilosifi så här:

”Den som ser en lycklig man kommer att finna honom i färd med att bygga en båt, skriva en symfoni, utbilda sin son, odla dubbla dahlior i trädgården eller leta efter dinosasaurieägg i Gobiöknen.”

Kanske det kan vara så att tillfredsställelsen av att uppnå delmål ger en nyfikenhet på att leta upp och klara ännu fler?

Just nu känns det för mig som att kicken av att våga, att klara av och att hitta nya spännande prövningar blivit nästan beroendeframkallande – jag vill övervinna ännu fler fd omöjligheter 🙂

Lössnö - mitt mål vid normalvikt

Känns det bekant? Vill du vidare till nästa utmaning och nästa?  Vilka är dina fd omöjligheter?

16 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Ajajaj och Ojojoj, men även Kul

Ajajaj!

  • Mitt vänstra ben visar tydliga tecken på att vara måttligt förtjust i Zumba. Ni som hade något bättre för er i fredags kväll än att läsa 2xlblog får förresten en ny chans att njuta av min Zumbapremiär hahaha 😉
  • Det känns inte som att Tensor Fasciatae Latae är inte helt nöjt med att jag kryddad det hela med en kväll på stan i högklackade stövlar (mer om det under Ojojoj).
  • För att riktigt ställa till det tog jag en rejäl promenad med Chichi, hästarna, Loi och Hanna .
Chichi och änderna

Chichi i paradiset – ca 50 änder (DC tyckte inte om dem 😉

Innan jag kraschar i soffan framför Palmeserien ”En pilgrims död” ska jag avsluta helgens benterror med att testa den där berömda Plankan.

OjojojEn helkväll på stan med man, svåger och svägerska inleddes med förrätt på Vapiano, med en ljuvlig Amarone och riktigt bra Carpaccio. Vi vandrade vidare till Monks Porter House. Här vankades saffranskokta musslor för mig och svägerskan, medan man och svåger knökade i sig helstekt spädgris. Vi avslutade med chokladtryffel och Blackberry Albert Imperial Stout – obeskrivligt god och en sagolik kombination!

Blackberry Albert

Blackberry Albert Imperial Stout på Monks  – ”Så nära paradiset man kan komma”

Det är inte nödvändigt att vara mattesnille för att räkna ut att denna kväll bjöd på en och annan kalori. Detta i en form som fick mig att vakna med vätskebrist och lätt illamående.

Men jag har inte det minsta dåligt samvete och ångrar bara en sak – att jag inte tog en bild av mig i helfigursspegeln i damrummet 😉 Numera är det ju en fröjd att klä sig för en kväll på stan istället för att sucka tungt över att allt sitter som korvskinn!

Grytstek

Vi äter betydligt nyttigare ikväll än igår; en gammaldags nötstek med morötter & broccoli.

Avslutar med KUL:

Jag är så himla glad för att ni är så många som läser och även kommenterar! Det är verkligen superroligt med kommunikationen som uppstår. De senaste dagarna har jag tyvärr varit usel på att kommentera andras bloggar, men jag hoppas att ni kan förlåta lite. Jag har inte bara partajat, utan haft rätt mycket jobb med 2XL-Boken! 🙂

Även i det sammanhanget är jag alldeles överväldigad av engagemanget och återigen så glad över sociala media.

  • När jag frågade om hjälp här på bloggen om förslag på namn och omslag fick jag ett helt enormt gensvar – TACK!!!
  • När jag efterlyste en illustratör via Facebook fick jag, på bara några timmar, ungefär 30 tips och därefter ungefär 10 mail från seriöst intresserade illustratörer. Helt fantastiskt!

Nu har vi ett grovt utkast till hela bokomslaget och en skiss till förstasidan, som jag fortsätter att fila på tillsammans med illustratören under de närmaste dagarna. Jag har jobbat rätt mycket med andra typer av böcker tidigare, men sällan varit så involverad i precis alla steg från ax till limpa. Eller rättare sagt från att faktiskt skriva hela texten till att vara med och jobba med färgkoder, typsnitt, papperskvalitet, bildupplösning etc.

Självklart återkommer jag med rapport när vi tagit oss ännu en bit mot tryckdatum (20 februari ) Har ju lovat pris till omslagstipsare!

Hoppas att ni har haft en skön helg – nu är det ju nästan vår, bara minus 4 här hos oss 😉

7 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Är förändringar är farliga?

För många av oss är förändring, om inte direkt farligt, så i första hand FEL!

Jag såg i TV-tablån att Matte och Willy i ”Bygglov” hade bytt byggarkollega. Deras nya sällskap var en arkitekt istället för gamla vanliga Mija Kinning. Den kreativa inredaren, den ohotade kuddmakarmästarinnan hade lämnat grabbarna!! 😦

Min första reaktion var Bläh 😦 Vad DÅLIGT! och jag var tveksam till att ens försökstitta på säsongspremiären.

En annan, något mer betydelsefull förändring var när jag blev tvungen att överge min fina Rosa Nalle – min käraste mobil! Som en av de sista dinosaurierna höll jag krampaktigt fast vid min KNAPP-telefon tills den inte gick att använda längre. Alternativet till en gratis iPhone med abonnemang, kostade ett par tusen, så det var inte ekonomiskt försvarbarat att absolut vilja ha en ny mobil med knappar 😦

Sony Ericsson ELM

Rosa Nallen – min fina, fina mobil

Min familj kan intyga att jag GRÄT när jag skulle börja använda iPhonen, den knapplösa som betedde sig precis som den hade lust och inte ett dugg som jag hade lust 😦

– – – – –

När det gäller något så omfattande som en Livsstilsförändring är den ofta en ordentlig utmaning. Man befinner sig troligen på osäker mark i en förändringsprocess och blir extra känslig för omgivningens stöd eller brist på stöd. Nya aktiviteter kräver dessutom ofta att man övervinner ett inre motstånd; Zumba, simma, visa skrynkliga knän, kortare kjolar, skaffa nya glasögon, sluta färga håret.

Det är inte så himla lätt – det kräver en del energi 🙂

Men, varför är vi sådana?

Kan det möjligen ha sin grund i att en människa som befinner sig utanför vår Internet-värld med blixtsnabb tillgång till information och ett aldrig sinande nyhetsflöde behöver veta säkert att det gamla invanda är ofarligt? Jag leker nu amatörhistoriker och funderar lite:

Kunde det kanske vara en framgångsfaktor för stenåldersmänniskan att hålla sig till det välkända?

  • Att inte i onödan utsätta sig för att prova nya möjligtvis giftiga växter
  • Att undvika okända vägar som möjligen skulle kunna sluta i ett kärr eller vid ett stup
  • Att inte gå in i en grotta som skulle kunna visa sig vara bebodd av Grizzlybjörnar…

Men om man kan övervinna motståndet mot förändringar och välkomna det nya kan det ge oväntade spännande erfarenheter.

Här finns några fina tips om hur man kan jobba med det:

Kära nån! Nalle Puhs bok om att pröva nya saker (kartonnage)

Kära nån! Nalle Puhs bok om att pröva nya saker

Att våga vidga vyerna, ta stegen ut i det okända, kliva utanför bekvämlighetszonen kan ge en enorm skjuts åt självkänslan.

Avslutningsvis bjuder jag på ett litet Lördagsgodistips från våra amerikanska kusiner 🙂

Chokladdoppade jordnötsfyllda Oreos

Chokladdoppade jordnötssmörsfyllda Oreos 🙂

( OBS! Ironi, MEN jag hade lätt kunnat prova före augusti 2011 🙂

Hur tänker du om förändringar?

14 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Recept, Uncategorized, vikt, Viktminskning