Tack för ett mycket attraktivt träningsmål!

Min fina vän L ringde nyss för att boka in den näst sista av mina 50-årspresenter;

En långweek-end i deras fjällstuga, med skjuts, helpension, fantastiskt sällskap samt Telemarks-lektion!

Hon berättade även nöjd och glad att hon, sedan vi sågs, inspirerats till att gå ner 13 kg, så nu är vi förhoppningsvis 4 friska och starka personer i skidbacken 🙂

I ett tidigare inlägg funderade jag över Motivation när målet är nått och det  här är precis det som kommer att hålla mig på träningstopp under årets början – att vara många kilo lättare och oerhört mycket starkare än när jag senast var i närheten av en skidbacke!

Så här tillbringade jag huvuddelen av Påskveckan 2010 eftersom jag körde sönder knäna redan första dagen. Vad annars kan man tro – totalt otränad, med minst 23 kilo för mycket och i apriltung snö… Och varför då inte koncentrera sig på Öl och Jäger för att få något slags ”fjällkänsla” 😉

Nej, som sagt, nu finns ännu en anledning att sätta rejäl fart på träningen, med lite extra fokus på benstyrkan. Jämfört med 2010 är den förstås redan som Dag och Natt.

När är jag tänker på hur illa jag tyckte om den här benmanicken när den dök upp på Nya Täby-Itrim, så har nog Rumpkampen och strategin att söka backar och att ta trappor två steg i taget givit mycket gott reslutat, inte bara på själva Rump- och Lårutseendet utan även på styrkan. Manicken känns inte längre som ett utstuderat tortyrinstrument  🙂