Fortsätter det nya året på temat om mål och motivation, med lite funderingar kring bra måttstockar.
Nyårsaftonen i goda vänners lag tillbringade maken traditionsenligt iförd sin Nyårspyjamas. Dvs den smoking som var ny till min 30-årsdag. Den firade alltså sin 20:e Nyårsafton.
En typiskt bra måttstock – att ha kunnat ha samma kläder varenda Nyårsafton i 20 år!
Annat har det förstås varit ned hans fru som då och då fått plats i sin fina sammetsklänning, oftast inte och men slut med blandade känslor – övervägande tillfredsställelse – fått överge den för alltid, som ohjälpligt för stor 🙂
Mina måttstockar
För att ha lite koll på mig själv utan att väga mig varenda dag har jag några mycket enkla måttstockar:
Målsnöret överger jag aldrig. Det fick jag fäst runt min midja när jag hade nått mitt mål i november 2011 och det ”checkar jag av” varje morgon.
Jag kan inte ha snöret fast monterat runt midjan, som en del av mina itrim-kompisar, för jag får skav av det mot ett födelsemärke.
Skärpet till min Yasuragi-morgonrock är en perfekt måttstock. Det ska ha såhär mycket över när jag dragit det två varv runt midjan. (När jag började på Itrim i augusti 2011 gick det bara ETT varv….)
Två varv och lagom mycket kvar…
Vad är det då som driver mig såhär 13 ½ månader efter uppnådd målvikt?
- Att liksom maken kunna ha samma kläder år efter år. Sedan kan ske det inte är modemässigt rätt alla år, men att kunna ha ungefär samma storlek och att aldrig mer vara hänvisad till specialbutiker och specialstorlekar. Jag ska aldrig glömma vilken kick det var att för första gången kunna låna ett par strumpbyxor av tonårsdottern istället för att ge mig iväg till Lindex och köpa…
- Min fortsatta motivation får jag också av att vilja fortsätta att ha en fungerande kropp som inte gör ont , blir överbelastad eller överansträngd av vanlig enkel träning eller en lagom springtur. Som inte blir genomsvettig av en liten promenad i 23 graders värme…
Igår var jag förresten ute på årets första runda i sällskap med C. Vi intervalltränade nästan 6 km, vilket jag tycker var rätt bra gjort efter många helgdagar och även med tanke på underlaget som är eller mindre isgata på de flesta ställen.
Disney Princess Half Marathon 2014, är hennes mål, alltså mitt i Disney World i Orlando!! 🙂
C undrade om inte jag ska springa Vårruset, men jag känner inget behov av något tävlingsmål just när det gäller att springa. Jag är i alla fall just nu helt nöjd med att överhuvudtaget klara av det.
Jag siktar inte på att bli maratonlöpare, gymnast eller atlet – jag vill just nu bara vara ”vanlig” och fortsätta orka ”vanliga” saker!
Hur ser era måttstockar ut? Hur har ni koll på att ni är på rätt spår?
* Bing! Dök precis upp en inbjudan till Vårrusetlag… Hmmm, tål att tänka på 😉
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Nej, inga måttstockar.. Mitt midjemått har ju blivit 1.5 cm mindre… för att jag inte tränat på två månader. I ett sånt läge skulle ett påminnarsnöre slå fel. Jag vill gärna bli större bara det inte är fett!
Jag är mest mån om att må bra. Att inte behöva fundera på vad jag äter, att det faller sig naturligt att hålla vikten. i får se hur det går nu när jag slutat röka… Enda målet nu är egentligen att inte tända en cigg igen!
Du fixar det!! Har sällan träffat en så målmedveten person som DU!:)
Jag har egentligen inga direkta måttstockar. Dock går jag och mäter mig regelbundet men det är något annat.
Snyggt nattygsbord du har förresten…. står ett par likadana hemma hos mig! 🙂
Hihi, tack 🙂
Du är allt annat än vanlig Jenny!! 🙂 Vårruset är ju riktigt trevligt att vara med på oavsett form.
Jag hade turen att vinna 7000:- på fritidsresor för ett par år sedan(å jag var verkligen inte först i mål)- bara en sån sak 😉
Du är ju för gullig!!! Men shit- hur får man 7000:-?? 😉
Jo serru,,, jag hade lite tid över innan starten. Så jag svarade på några 1 x 2 frågor i foldern jag fick med startlappen. Stoppade den i en svarslåda och HEPP- efter målgång och fika så stod jag helt plötsligt uppe på scenen med Peter Siepen som gav mej ett presentkort!
Simple as that 😉
Kul! Å Peter Seipen å allt!… 😉
Det där målsnöret var ju jättebra! Måste nog införskaffa ett sådant när jag nått mitt mål 🙂 Annars har jag nog dåligt med måttstockar förutom vågen. Mäter ju midja hos Cambridge med jämna mellanrum dock. De största måttstockarna nu är dock att prova gamla kläder som var för små… Som nu är för stora 🙂
Visst är det kul att växa ur kläder!? 🙂
Jag hade en låda med jeans som jag växte IN i och ut ur allt eftersom 🙂
Hej vad motiverad jag blir av att läsa på din härliga blogg, vilken resa du gjort och vad härligt att du fortsatt på samma spår. Jag har precis påbörjat min viktresa, och de jag är abslout mest rädd för, är att jag inte ska kunna hålla målvikten sen…
Kram Johanna
Hej! Varmt välkommen och Tack Smälla Johanna!! Jag förstår nog precis din oro. Det råd jag direkt kan bidra med är att verkligen jobba med den mentala biten medan du går ner i vikt och skaffar dig goda mat- och motionsvanor. Det är definitivt en viktig framgångsfaktor, som gjort den här viktresan till min sista!
Dröm och fantisera om hur du ser ut och om allt du klarar och orkar, för sånt gillar hjärnan. Skapa även tydliga mål, inte bara i tappade kilon. Jag har skrivit en hel del om sån’t här- sök på ‘Hjärna’ och ‘Spöken’ på bloggen vettja! 😉 Vi hörs! Kram
Målsnöret gillade jag.. vilken bra idé… den ska jag anama direkt!
Och att kunna ha samma klänning varje nyårsafton i 20 år, de hade varit nåt. De senaste 30 åren av mitt liv har jag haft olika outfits varje nyår.
Ska definitivt hänga kvar här på din blogg, jag behöver all motivation jag kan behöva, så jag inte tappar fokus! 🙂
Vad roligt att kunna hjälpa till lite på ett hörn! 🙂 Nu är det läge att börja designa och se framför sig den där lilla svarta (?) som ska hänga med mååånga nyårspartyn framöver 🙂
Heja dig! Så länge motivationen finns är det bara att tuta och köra!
Ja det gäller att hålla motivationen uppe även när man nått ett mål. Det är så himla lätt att halka tillbaka i gamla hjulspår – en ordentlig livsstilsföränding tar ju minst 2 år, så före november törs åtminstone inte jag ropa hej 😉
Min måttstock är ett par ringar jag ärvt efter min mammam, bl.a. denna: http://lagom.bloggo.nu/Olika-satt-att-mata-en-viktnedgang/
Jag har haft dem, och mina vigselringar, som är lite mindre, som målbild hela tiden, tänkt mig hur det skulle kännas när fingrarna blev smalare och ringen/ringarna satt på plats. Om inte vigselringarna kommer på till nästa årsskifte så beror det inte på min vikt utan pga att knogarna blivit grövre 😉 Kul med Vårruset, ska själv anmäla mig 🙂
En sån vacker ring! Ja det är definitivt en bra måttstock- min ringar for av och den ena försvann för ganska precis ett år sedan. Jag hade lagt ut dem tidigare när jag inte fick på dem och nu hade de blivit så stora att jag tappade dem . Fick en ny på hemförsäkringen och tog samtidigt in den upphittade, samt min ’10-årsbröllopsdagsbriljantring’. Men visst kan knogarna tyvärr komma ivägen också- får inte min 30/årspresent över långfingret efter att vår ena häst råkade halka till vintern 2010, och jag som höll klantigt i grimskaftet vred till fingerleden😁
Jag börjar också bli sugen på att skaffa ett sånt där målsnöre. Kläder kan ju vara lite luriga. Byxlinningar har ju en viss tendens att ”hänga med i utvecklingen” en smula…
Jag har upptäckt att jag har lättare att ta rätt portioner på fest om jag har klänning med skärp på mig. (Inte resårvarianten då) Jag tror att det är för att jag påminns om midjan när jag sätter mig vid matbordet.
Vårruset tycker jag du ska prova på! Det är inte så tävlingsinriktat utan mer en tjejfest. Med den inställningen kan man ha riktigt roligt. (Annars kan man till och med bli en smula irriterad om man sätter upp snäva tidsmål. Folk håller sig inte till de rätta starttiderna och i alla fall i Stockholm blir det stundtals rätt trångt längs banan.)
Kram!
Tack för tipset – har hört det från andra också 😉 Men som sagt, målsnöre eller skärp är riktigt bra måttstockar.
Ping: Jeanskoll och måttstockar | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Ping: Tack ALLA!! och tack kära byxa för en välbehövlig insats :) | 2xlblog - Om vikt och hälsa