Men… hur svårt kan det va?!?!

Hur många har inte hört något liknande? Men… hur svårt kan det va?!?!

• Kalorier in <-> Energi ut!
• Mer rörelse < -> Mindre kaloririk mat!
• Ät mindre < -> Motionera mera!

Just precis så plättlätt är det kanske för någon… Men kanske inte så himla enkelt och självklart för en som:

• klafsat runt i överviktsträsket, trött och orkeslös, tröstätande,  stressätande, med en känsla av att vara riktigt, riktigt usel som inte tar tag i sig själv och gör precis det där enkla.
• försökt igen och igen, gång på gång och kanske även fått höra att det går bara man vill.
• för varje misslyckande blivit alltmer övertygad om att  hälsa och normalvikt är till för de andra, de lyckade, de som klarar av det. De där som har ”god karaktär”.

Vad är det som gör det så svårt då?

Min erfarenhet är att det inte spelar någon roll om man förnuftsmässigt kan förstå hur ”enkelt det är” om man inte lyckas övertyga sin inre person, att dressera sin hjärna och att skapa nya spår i sitt medvetande. Och då  spelar det ingen roll om det står någon bredvid och hojtar Men… hur svårt kan det va?!?!

Den enda som kan klara uppgiften är jag själv med hela min övertygelse om att jag vill och att jag törs!

Att jag lovar mig att vara så snäll mot mig själv att jag kan acceptera mina eventuella motgångar och misslyckanden på vägen.

Att jag lär mig att hantera mina gamla spöken och valda sanningar om vad jag klarar och inte klarar.

Summa summarum – som så många gånger förr i mina blogginlägg;  Det är hjärnan som gäller!

Och för att återgå till rubriken ”Men… hur svårt kan det va?!?!”   tänkte jag dela med mig av några icke-viktiga  exempel:

• Jag glömmer jämt mina lösenord till olika applikationer. Min man har tjatat på mig i minst ett år om att jag ska skaffa Last Pass. Det är superenkelt och jättesmidigt, att med ett enda huvudlösenord kunna hålla reda på alla andra. Men jag tar inte tag i det. Varför?
• Ett oerhört effektivt sätt att lagra information genom att spara vad som helst och komma åt det varifrån som helst  är Evernote. Samma visa där – jag har kommit så långt att jag har laddat ner det, men använder det inte. Varför?
• I sonens skola använder man SchoolSoft – ett internetverktyg för kommunikation mm mellan skola, elever och föräldrar. Jag som bloggar regelbundet, mailar, finns på Facebook både med Jenny Lindström och med 2xlblog och som följer många bloggar har på på 3 år inte blivit en duktig och regelbunden SchoolSoft-användare. Varför?

För den som fått in vissa vanor är de det mest självklara och andra borde väl då inte ha några som helst problem att skaffa dem? Men, att skaffa vanor kostar en hel del energi. Att jämföra ansträngningen för en person som fått in en vana med den som inte fått det är helt meningslöst:)

Det är bara jag själv som kan ändra mig!