För många av oss är förändring, om inte direkt farligt, så i första hand FEL!
Jag såg i TV-tablån att Matte och Willy i ”Bygglov” hade bytt byggarkollega. Deras nya sällskap var en arkitekt istället för gamla vanliga Mija Kinning. Den kreativa inredaren, den ohotade kuddmakarmästarinnan hade lämnat grabbarna!! 😦
Min första reaktion var Bläh 😦 Vad DÅLIGT! och jag var tveksam till att ens försökstitta på säsongspremiären.
En annan, något mer betydelsefull förändring var när jag blev tvungen att överge min fina Rosa Nalle – min käraste mobil! Som en av de sista dinosaurierna höll jag krampaktigt fast vid min KNAPP-telefon tills den inte gick att använda längre. Alternativet till en gratis iPhone med abonnemang, kostade ett par tusen, så det var inte ekonomiskt försvarbarat att absolut vilja ha en ny mobil med knappar 😦
Rosa Nallen – min fina, fina mobil
Min familj kan intyga att jag GRÄT när jag skulle börja använda iPhonen, den knapplösa som betedde sig precis som den hade lust och inte ett dugg som jag hade lust 😦
– – – – –
När det gäller något så omfattande som en Livsstilsförändring är den ofta en ordentlig utmaning. Man befinner sig troligen på osäker mark i en förändringsprocess och blir extra känslig för omgivningens stöd eller brist på stöd. Nya aktiviteter kräver dessutom ofta att man övervinner ett inre motstånd; Zumba, simma, visa skrynkliga knän, kortare kjolar, skaffa nya glasögon, sluta färga håret.
Det är inte så himla lätt – det kräver en del energi 🙂
Men, varför är vi sådana?
Kan det möjligen ha sin grund i att en människa som befinner sig utanför vår Internet-värld med blixtsnabb tillgång till information och ett aldrig sinande nyhetsflöde behöver veta säkert att det gamla invanda är ofarligt? Jag leker nu amatörhistoriker och funderar lite:
Kunde det kanske vara en framgångsfaktor för stenåldersmänniskan att hålla sig till det välkända?
- Att inte i onödan utsätta sig för att prova nya möjligtvis giftiga växter
- Att undvika okända vägar som möjligen skulle kunna sluta i ett kärr eller vid ett stup
- Att inte gå in i en grotta som skulle kunna visa sig vara bebodd av Grizzlybjörnar…
Men om man kan övervinna motståndet mot förändringar och välkomna det nya kan det ge oväntade spännande erfarenheter.
Här finns några fina tips om hur man kan jobba med det:
Kära nån! Nalle Puhs bok om att pröva nya saker
Att våga vidga vyerna, ta stegen ut i det okända, kliva utanför bekvämlighetszonen kan ge en enorm skjuts åt självkänslan.
Avslutningsvis bjuder jag på ett litet Lördagsgodistips från våra amerikanska kusiner 🙂
Chokladdoppade jordnötssmörsfyllda Oreos 🙂
( OBS! Ironi, MEN jag hade lätt kunnat prova före augusti 2011 🙂
Hur tänker du om förändringar?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Jag är ju lite motvalls där men jag har svårt för när det inte blir förändringar. Jag kan ju tex inte springa exakt samma runda två gånger eller laga exakt samma mat två gånger. Det är ett handikapp det med att ständigt måsta förändra saker och ting. Men å andra sidan är ju livet sällan enahanda… Föredelen är att jag sällan är rädd och aldrig rädd för att göra bort mig. Det tillhör vanligheterna i ett sånt liv.
Enda gången jag inte ändrar något är när jag sover – kuddarna måste vara på exakt rätt ställe 🙂
Men annars är jag ganska normal…
Hmm, mysko att just kuddarna måste vara lika? 😉 men hur 17 får du till olika springrundor varje gång?? 😉
Det måste vara nån liten snutt som är annorlunda. Det är faktiskt himla tröttsamt. Andra gången räcker det med att byta håll men sen måste jag börja ta en annan väg en bit annars så stannar jag och går. Min hjärna fixar inte att det är lika. Ungarna tycker det är värre att vi aldrig äter samma mat. När något blir gott, extra gott, suckar dom och säger ”det här kommer du aldrig att laga på samma sätt igen”
Stackars små barn 😉 😉
Förändringar är läskiga, underbara, hemska, fantastiska – och nödvändiga, tror jag.
Jag försöker själv förstå och ta in att jag ska förändra mig. Och att jag inte kommer att bli den där personen jag var för tio år sedan när jag förändrade kost och motion senast. För nu är jag tio år äldre.
Det är ju också vanligt, som du skriver att omgivningen inte är helgjutet positiva till att man förändras. Det mesta beror nog på avundsjuka, tror -men också rädsla. Man vet vad (vem) man har – men inte vad (vem) man får 🙂
Det stämmer nog välidgt bra! Dels avundsjuka, dels oro för vad den där nya figuren ska medföra…. Men också att vi som förändrar ställer outtalade krav på omgivningen att agera på ett eller annat sätt, t ex att själva ta tag i eventuella problem eller svårigheter… Hoppas att du hade en toppenkväll i fredags!
Va spännande. På ett sätt tycker jag att jag utmanat mig otroligt mycket sedan jag gick ur gymnasiet men samtidigt så inser jag att jag har en lååång väg kvar.
Med risk för att vara väldigt klyschig – varje steg år rätt håll är värt massor, vägen är ju i allafall kortare än före de tagna stegen 😉
Många gånger tror jag att man kan dra sig för förändringar för det innebär att man kan misslyckas. Många sätter lika med tecken mellan att misslyckas med EN sak och att vara en misslyckad person. Det är ju vitt skilda saker, men jag har märkt att många resonerar så. Förut var jag lite rädd för att misslyckas, tyckte det var skämmigt, men det har jag slutat med. Förr skulle jag aldrig tex ha kunnat bjuda folk på det jag bakar och lagar, skulle ha varit rädd för att dom skulle tycka det var äckligt. Men nu älskar jag att ge bort det jag bakar:)
Sen är det väl lite det att om man gör som man alltid gjort, då vet man vad som ska hända, men vet hur man ska göra, men förändrar man nåt, då måste man helt plötsligt skaffa sig nya förhållningssätt och som du skriver det kan vara skrämmande och verka farligt.
Jag är ingen som söker efter förändringar hela tiden jag är nöjd med mitt liv i helhet, men man kan ändå göra förändringar. Tex byta frisyr, byta förhållningssätt till sig själv och sin kropp, börja utmana sig själv med småsaker som kanske inte betyder nåt för nån annan än en själv. Som du skrev om förut, det att våga ha linne. Det kan vara en utmaning! Men ingen annan än en själv reagerar på det.
Eller att testa ny mat, ny träning, ja möjligheterna är oändliga.
Allt det kan man göra utan att det ställer hela ens liv på ända, om nu inte vill det såklart. Men man kan få in en fräsch fläkt i livet och ändå behålla det liv man vill ha. Tror många missar det. Man kan ändra på vissa saker men behålla det man gillar och trivs med.
Jag associerar det med att möblera hemma. Hos oss har vi blandat nytt med gammalt och det funkar perfekt för oss. Lika är det med livet.Vi blandar det gamla och invanda med nya möjligheter och det passar också oss perfekt!!
Ha en bra söndag!
Kram
Goa Smula! Tusen tack för en jättelång och intressant kommentar! Jag har så svårt att föreställa mig att du någonsin varit i den situationen att du inte vågat bjuda på dina suveräna skapelser…
Men mums vad gott det såg ut;)
Du menar steken va? och morötterna 🙂 🙂
PÅhdÄbe›™nout tÄ› pro mÄ› byla velká motivace . … TeÄ jsem nejspÃÅ¡ ve stavu kdy vÅ¡ichni budou chtÃt pÅ™edbÄ›hnout mÄ›. A to je jeÅ¡tÄ› vÄ›tÅ¡Ã motivace aÅ¥ se jim to nepovede .
Czy Sejm przepchnie to ja nie wiem, ale że przepchnie, to jestem pewny))Sprzeczność? Być może, ale takie to prawo buszu w ich parlamencie panuje.Wystarczy spojrzeć, co zrobili ze SmoleÅ„skiem, jak gÅ‚osowaÅ‚a ta banda anty…Pozdrawiam niezwykle serdecznie.Adam