Den här dagen har inte varit ett dugg som planerat 😦
Jag inser verkligen att det stämmer så himla väl, det jag brukar skriva om – att har man en plan och ett tydligt mål så vet man i alla fall vart man är på väg. Uppstår hinder går det att hitta tillbaka till spåret genom att ta en annan väg än den planerade.
Han man däremot inget mål och ingen plan är det lätt att den fortsatta resan går åt ett helt annat håll och med ett helt annat resultat än det man önskar. Kanske helt käpprätt åt skogen…
De praktiska händelserna som är grunden för resonemanget är idag helt enkelt som följer:
Jag var på väg till ett möte som jag verkligen sett fram emot jättemycket. Kanontrevliga och inspirerande människor att arbeta tillsammans med i kreativa processer som ligger mig varmt om hjärtat. En riktigt kul dag med massor av energitillskott såg jag framför mig och humöret var på topp. Hade dessutom planerat in en lunch på stan med en sedan länge saknad vän.
- Så visade det sig att vi blev tvungna att ställa in mötet pga sjukdom.
- Som lök på laxen måste även lunchen skjutas upp 😦
Vad är då första tanken när jag får reda på det?
DÅ ÄTER JAG MINSANN NACHOS TILL LUNCH PÅ TACO BAR!
Men HALLÅ!! Varför ska jag äta slaskmat? För att trösta mig? Är det inte nog illa att mötet är uppskjutet – ska jag förstöra för mig själv också?
Jobbade i alla fall vidare och stoppade i mig lite yoghurt med müsli och russin… Skjutsade dottern till jobbet och när jag kom hem bytte jag om till löparkläder och tog på Chichi sele. Klokt beslut där! Ut och få luft och motion…
När vi kommer ut REGNAR det 😦
Men vi traskar iväg för att lämna tillbaka några saker som jag har lånat på mina vänners firma På vägen tillbaka tänker jag att vi ska springa.
Då visar det sig att Chichi är halt – hon vill inte galoppera och inte ens trava, lilla gumman 😦
Genast hoppar ryggmärgsreflexen fram och tycker att vi ska gå förbi Ica och köpa SEMLOR!?!
Semla – åt jag inte 🙂
- Jag har alltså inte ätit en semla på nästan två år…
- Varför i hela fridens namn skulle jag göra det idag?
Jo – såsmåningom kommer jag på vad det är frågan om:
Jag har ju inte ätit lunch alls! Woops! Varken på stan eller Taco Bar eller fixat något själv.
Det är bevisat – om jag inte äter någorlunda genomtänkta måltider regelbundet 4 ggr/dag blir jag dum i huvudet!
För att krydda tillvaron ytterligare steker jag höger ringfinger tillsammans med ett ägg och bränner mig på te..
Efter lite mat och ett besök hos min bästa frissa Katrin återvände vett och sans 🙂
Nu ska jag hjälpa Loi med hästen och sedan ”skicka över” en extra dos styrka till Cribba (inte för att han egentligen behöver det) som drar sina sista bloss ikväll – Så himla bra!
PS. Lilla vovven är ordinerad vila ett dygn och om hon inte blir bättre får vi kolla vidare säger veterinären DS.
Tappar ni totalt all intelligens någon gång? Har ni i så fall kunnat konstatera om det finns någon ledtråd till VARFÖR?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Jag sumpar intelligensen mest varje dag och ser det som att livet blir bra mycket roligare så 🙂
Visst är det skönt med omväxling till stunderna av klokskap…;)
Ja ibland blir det verkligen inte som man planerat. Och visst är det märkligt att man då alltid ska trösta sig med mat som förstör. Men strongt av dig att inte falla för frestelser!!! Heja, heja, heja!!!
Tack snälla Tina! 🙂
Nämen vilken otur du har haft idag!! 😦 Hoppas verkligen att morgondagen blir bättre och lilla voffsingen kryar på sig! 🙂
Beträffande mat så blir jag helt ur gängorna om jag inte äter och jag vet precis vad du menar med dessa ”impulser”. Jag får sådana med en gång om jag inte har ätit som jag brukar. Minst tre gånger om dagen måste jag ha mat, annars blir allt bara fel. För att minska lusten att äta fel så brukar vi storhandla och planera veckans meny. Då är det lättare att inte köpa fel saker. 🙂 Helst bör man handla efter att man har ätit också så att man inte går hungrig i affären och vill ha ”allt”. 🙂
Precis! Planering och veckohandling är bra nycklar till att kunna hålla sig viktstabil. Tyvärr är det en av mina dumheter att jag har svårt för just veckohandling – jag fixar det kanske 1-2 av 4 veckor 😉 Men det är också en viktig ingrediens i min livsstilsförändring att acceptera att jag inte kan göra allt perfekt, så jag förlåter mig. Men att handla hungrig är stenkorkat – så det förlåter jag mig inte (händer oerhört sällam 😉
Hihi… det är sant. Man måste vara snäll och förlåtande mot sig själv också! 🙂
Känner igen mig fullständigt! Kan bara hålla med! Vid motgång så ska man trösta sig och gärna med mat. Sjukt!
Visst är det – men första steget till att bli friskare i det är ju att överhuvudtaget notera sitt beteende, så vär är på god väg 😉
Vissa dagar ska man bara inte kliva upp ur sängen 😀
Nä, igår hade nog varit en sådan – kvällen blev ännu värre . Säger bara vildhäst, blankis, framhjusdriven SAAB (Lois bil 😦 Men vi får en Skôda Yeti 4×4 Diesel-traktor på fredag Halleluja!!)
Jag tappade det i måndags och allt vett försvann och det slank ner lite fel mat.
Jag vet att det berodde på att det var för mycket omkring mig och min kropp har vägrat göra mer just nu. Allt kom på en och samma gång. Blev väl lite deppad och tröståt.
Mer om det kommer i min blogg.
Men jag tror det ofta är en väldigt djupt förankrad grej inom oss, att trösta oss med mat. När vi är små och är lessna så blir vi tröstade med mammas bröst eller en nappflaska. Så sambandet att mat tröstar grundläggs nog redan där.
Om man sen fortsätter med det och tycker att mat tröstar och använder maten till det, då blir det lätt så att man tar till mat vid motgångar. Inget bra beteende och det går att få bort det. Jag hade lyckats låta bli att tröstäta väldigt länge nu innan måndagens fall:)
Du har ju lyckats väldigt bra med det! Starkt gjort att du lät bli nu när sakerna började krångla och sen fortsatte med det:-P
För det finns andra och bättre sätt att hantera motgångar, det gäller bara att komma ihåg det…
Hoppas vovven blir bra snart och att ni inte behöver gå till veterinären. Plus att ditt finger inte blev allt för skadat.
Ha det bra!
Kram
Tack rara Smula! Fingret svider bara lite när jag skriver 😉 Vovven verkar inte lida av vila – hon är ju en soffpotatis 😉 Men visst är det djupt föränkrat med ätande som tröst. Som jag skrev – det sitter i ryggmärgen på något vis. Ska kolla din blogg så fort jag hinner – oavsett om du halkar en stund är du fatastsikt beundransvärd i din kamp. 🙂 Kram
Håller med! Det här med regellbundna måltider gör större underverk än man kan ana. Och tvärtom. Har blivit helt beroende av de där mellanmålen som jag förut inte trodde på alls.
Kul att ”se dig”! Hoppas allt är OK med dig på alla vis! Visst är det tur att man kan bli lite beroende av GODA vanor också 🙂
Hej
Jag har just hittat hit och snacka om motivationshöjande att läsa om din framgång.
Jag har inte kommit igång än så jag har mycket framför mig och vete Sjögren om inte jag ska blogga om det jag med och kanske få lite extra hejarop på köpet.
Ang inlägget så tycker jag att så fort det inte blir som jag tänkt mig så tar jag till mat eller godis eller bakelser eller det som finns tillhands dock väldigt sällan tänker jag att nu ska jag ta en banan eller tomat eller selleri.
Inte har jag satt igång viktköret heller annat en i tanken eller det var innan jag fann dig, så det är jag glad för så här i natta
Hoppas chichi blir bättre snart så längtar jag tills nästa inlägg från dig
Men tack vad du är gullig!! Ska skriva så det glöder trots stekta fingret 😉
Det är otroligt stöttande att ha en blogg. Man är ju helt naturligt tvungen att hålla ögonen på sig själv om man ska ha något vettigt att skriva – funkar ju inte att ligga i diket och sprattla med en burk Ben & Jerry om man har ett helt gäng läsare som väntar på någorlunda inspirerande rapporter från just min lilla värld 🙂 Dessutom är det helt suveränt med umgänget via kommentarerna! Utan bloggen vette 17 hur det hade varit igår 😉
Tycker att jag hela tiden får hjärnsläpp i tillvaron och gör konstiga saker, det är sällan som det numera fladdrar iväg i tanken på matfronten men i övrigt så är jag ständigt virrig, konstig och klumpig 😀
Det är skönt egentligen då livet blir så ofantligt mycket mer intressant då. Tack för extra styrkan, känner att jag verkligen behöver det idag.
Här har du några kilo Anti-cig till!!! Snart badar du i pengar att köpa kläder och allt vad du vill för:) Samlar du symboliskt på något eget konto eller? Vi hörs senare:)
Skickat från min iPhone
Tja du. Just nu är jag nog inte den mest intelligenta varelsen i världen. Glad och pigg – och lite korkad. Men visst är det så att man måste äta. Och regelbundet. Nu när hungern helt har stuckit sin kos, glömmer jag att ta mina påsar… ibland äter jag kvällsmålet klockan 23. Inte bra,
Känner igen det där med att ”trösta” sig när något går fel. Som om det skulle hjälpa. Dagen åt helvete. Jamen dåså – då ser jag till att kosten går åt helvete också. Det hjälper ju…
Mänskligt är det dock. Men bra att du skippade nachos och semla!
JAg var helt hjärnuppluckrad under en del av VLCD/LCD-perioden. Van att göra ungefär tre saker samtidigt klarade jag plötsligt inte att tänka ut det minsta enklaste. Rätt skrämmande faktiskt. Men det var det värt den korta perioden:) Har några Itrim-kompisar som satte larm på mobilen för att äta regelbundet. smart!
Jag gillar den här:
Annars är jag som du – ingen mat = koko!
🙂 🙂 🙂