Månadsarkiv: januari 2013

Heffaklump i Bollywood … Zumba!

Äntligen vann jag över mitt undermedvetna och kom iväg till Zumbapasset!

Jag har alltså försökt tidigare, men efter att jag av en slump ramlade in i slutet av ett pass, har jag av olika mystiska anledningar lyckats missa 3 !! försök att prova på riktigt.

Inför dagens Zumba-pass tog jag till de riktigt skarpa doningarna i den mentala verktygslådan:

  • Anmälde mig tydligt och klart till Gunilla (trots att det inte behövdes)
  • Skrev på Itrim Täbys Facebook-sida att jag skulle vara med
  • I morse la jag upp ett Jag ska på Zumba-inlägg både på 2XLblog-sidan på Facebook och på min ”privata” Facebook

För att krydda denna uppladdning och ta hjälp av sinnena med färg, rörelse o ljud letade jag upp Zumba-klipp och Bollywoodfilmsnuttar. De fick gå som bakgrund i datorn under dagen, liksom passande Zumbamusik i mobilen när jag var ute och for.

Jag jobbade också på att visualisera mig själv som smidig indisk barfota dansfilmsskådespelare!

Bildkälla:http://www.chandrakantha.com – Music of India

Tack och lov är hjärnan så lättlurad att den faktiskt inte är något vidare bra på att skilja på fantasi och verklighet. Det är precis den oförmågan som man nyttjar för att visualisera. Många idrottare (för att inte säga de allra flesta elitidrottare) använder sig av tekniken, försök har t ex gjorts med simmare.

Men vad är problemet med Zumba då?

De ”valda sanningar” som tidigare styrt mig bort från att prova Zumba (Afro-Dans etc) är förstås hela upplevelsen av okoordinerad överviktig klumpeduns som fortfarande ligger som ett hölje över det undermedvetna.

Jenny fyller 5 år

Små förflugna ord har skapat ett 45 år långt obehag för dans…

Jag forskade lite med min mamma i förmiddags om en minesbild från när jag var ca 5-6 år. Jag gick på något slags barndans.Rosa dräkt med 3/4 ärm och volang förstås. Det enda jag minns från denna aktivitet är att jag stolt berättar för dansfröken att jag ska åka skridskor varpå hon utbrister ”Kan DU åka skridskor?”.

Mamma kommer inte ihåg just det, men hon kom ihåg dansfröken. En ca 70-årig rak-i-ryggen-disciplinerad balettfröken i svarta trikåer, som säkert var kapabel att slänga ur sig mer opsykologiska kommentarer än den ganska oskyldiga som ändå borrade fast sig i minnet hos mig.

Vad har du lyckats ändra tack vare visualisering eller liknande?

JA, förresten, ni kanske vill se en snutt av hur det såg ut 🙂 🙂 ?

26 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

morgondagen vet du inget om

”Varje dag är en ny dag, gårdagen är förbi och morgondagen vet du inget om, så ta till vara på dagen idag! ”

Det var  orden som avslutade gårdagens inlägg.

Buddha på Änglahänder

”Tror att det är nödvändigt ibland att stanna upp och låta sig dras med i sina tankar och bara vara där samt helt enkelt ge sig själv tid.”  Så kommenterade kloka Början på något nytt på gårdagens inlägg.

Det är känslan jag går i denna dag. Det blir därför inget inlägg om hälsosam mat eller nyttig motion, inga tips, idéer, erfarenheter eller  självironiska utvikningar.

De funderingar jag har idag handlar om oro och att släppa sin oro.

Min blogg heter 2XL av två skäl:

  • 2XL är herrstorleken på mina gamla shorts
  • 2XL = ”To Excel” –  att överträffa sig själv

Att kunna överträffa sig själv innebär utmaningar. Utmaningar kan  få oss att uträtta storverk, men de även skapa en förlamande oro.

  • oro för att inte klara av att uppnå målen
  • oro för att falla djupt och handlöst om jag inte klarar den uppgift jag givit mig själv
  • oro för de konsekvenser ett misslyckande skulle innebära

Om jag ska skulle kunna överträffa mig själv behöver jag släppa min oro.

Du ska veta att det ordnar sig.

Det spelar inte någon roll hur mycket du oroar dig, så det kan du låta bli. Lägg istället energin på det du faktiskt kan göra något åt.

Ta hand om dig själv ordentligt så att du är fylld av energi för att möta de svårigheter som uppstår.

Ta mod till dig att följa dina idéer och förverkliga dem.

Och OM du inte når fram är det OK.

Det måste inte vara perfekt.

Om du snubblar betyder det inte att du fallit för alltid.

8 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Det är resten av livet som är kvar

Den gnistrande vackra tisdagseftermiddagen lämnade hon sin sjuka kropp och for härifrån, med en solstråle.  Den enastående Maria, som jag i fredags hyllade och i tanken var med på hennes avskedsfest för sina kära.

Jag är stolt över att ha fått lära känna en liten, liten smula av henne under hennes unga liv.

Hon har fått mig att att bättre uppskatta det jag har, att bidra med det jag kan och att sätta större värde på det fantastiska som finns på den här jorden.

Solstråle

Tankarna snurrar idag främst kring frågorna:

  • Hur använder vi egentligen den tid vi har på jorden?
  • Hur förvaltar vi det vi fått?
  • Hur kan vi hitta mer om vi inte låter oss begränsa oss?

När jag tittade in på Facebook hade min kloka vän Karin, som arbetar med förändring och utveckling på Vargkask, lagt upp en så passande bild.

bumblebee

Tänk om humlan visste att den inte borde kunna flyga…

Karin ställer frågan Vilka ”sanningar ” skulle du kunna låtsas som att du inte visste om om dig själv, och därför bara göra det?

Det första i humleväg som slår mig är förstås något ni snart är helt uttjatade på 🙂

  • Det GICK att springa!
  • Det GICK att rocka!
  • Jag KUNDE ha linne!

Men i slutändan finns en insikt som är ännu viktigare för resten av mitt liv:

Jag behöver inte oroa mig, jag kan ta ett kliv ut från den välkända stigen och skapa mina egna spår!

Som av en tanke startade i förrgår en ny artikelserie i Svenska Dagbladet. Den första vill jag passa på att dela med mig av denna dag: Kärlek, kamp och vila– är det livets mening?

Tulsa Jansson, är filosofisk praktiker, och tar emot personer som vill få hjälp att bena ut livsfrågor. Artikeln i SvD avslutas med hennes konstaterande  ”Ett gott liv för mig är kanske inte ett gott liv för dig, men chansen är hyfsat stor. Jag tror att det är individualismens myt. Alla går runt och tror att de är så otroligt olika, eftersom det är en sådan tid nu. Det är klart att vi är olika, men vi är också väldigt lika.
Vi ska leva och kämpa med moraliska dilemman och vi ska dö.”

”Varje dag är en ny dag, gårdagen är förbi och morgondagen vet du inget om, så ta till vara på dagen idag! ”
Maria In Memoriam

11 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Var plåga har sitt skri för sig men hälsan tiger still

Rubriken är ett citat av Erik Gustaf Geijer,  Odalbonden (ca 1810)

När vi är friska och mår bra märker vi det oftast inte! Det är först när vi mår dåligt som vi märker att hälsan inte är på topp. Det gäller förstås i omvänd ordning också – det är lätt att glömma hur det var tidigare…

Benstretch

Bildbevis på begäran – står på fingrarna med raka ben

Jag startade min livsstilsförändring ”totalt i ruiner” och upptäckte lyckligt hur jag med pyttesmå steg i taget fick en alltmer hälsosam och mycket mer användbar kropp. Jag märkte rätt snabbt att jag fick allt mindre ont på olika ställen och att jag så småningom blev alltmer stark och uthållig.

Det är väl värt att notera alla svårigheter  och eventuella kroppsliga smärtor man har när man påbörjar en sådan här förändring. Glädjen är stor över att kunna bocka av dem en efter en.

”Jag vaknade med min vanliga värk i höger knä och vänster höft. Faktum är att jag var riktigt nöjd med att mina överviktskrämpor gör sig ordentliget påminda. Det är väldigt motiverande!”
Så skrev jag när jag precis påbörjat min sista färd från storlek 2XL.

Lika värdefullt är att skriva ned alla små fördelar som man upptäcker.

Det är lätt att glömma dem när man mår bra och allt är toppen. Kanske börjar slarva… Kanske lättar man på disciplinen ett snäpp för mycket…

Då kan det vara smart att ta en titt på vad man faktiskt åstadkommit, utöver viktnedgång och mindre storlekar på kläderna.

  • Böjde mig ner och satte i en kontakt
  • Knöt mina skosnören utan besvär
  • Okade träna 30 minuter OCH hoppade och studsade på alla stepbrädor under första kvarten
  • Gick i högklackade stövlar en hel kväll utan att få ont i fötterna
  • Sprang 200 meter utan blodsmak i munnen
  • Lyfte knäna upp till armbågarna (på step-brädan) utan att luta mig framåt
  • Pressade ihop den hemska benmanicken utan större ansträngning
10 cm heels

10 cm heels – fortfarande lite småjobbigt 😉

När jag letade efter källan till citatet i rubriken, som hade poppat upp i mitt huvud sådär 35 år efter gymnasiets svenskalektioner, hittade jag det bl a på den här sidan: Hälsopedagogen.se.   Sidan drivs av Gianna Troyse som är utbildad Hälsopedagog.

Vilka hälsovinster har Du gjort eller hoppas på med din livsstilsförändring? 

14 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Vad man måste veta för att kunna förändra

Fortsätter lite i samma spår som i gårdagens inlägg där frågan var knivskarpa deadlines. Lite andra funderingar började nämligen snurra runt i mitt huvud tack vare era kommentarer 😀

Det min 14- månadersdag idag 🙂

Simglasögon

Firar med sprillans nya simglasögon

Den 21 november 2011 landade jag på den vikt jag nu hållit sedan dess.

Varje milstolpe är värd att notera- den bekräftar och fördjupar det nya!

Däremot aktar jag mig noga gör att kalla det för att jag gick i mål eller att jag blev färdig eller liknande. Den blundern har jag gjort minst fem gånger tidigare och raskt varit tillbaka i mina 2XL-kläder igen!
Nej, arbetet är ständigt och fortfarande pågående med att hitta och förstå mig själv:

  • hur jag reagerar med ryggmärgsreflexer
  • hur jag tänker efter mina ingrodda mönster
  • hur jag väljer med ”reptilhjärnan”

Jag känner så starkt att det absolut viktigaste är att lära känna och förstå sig själv. Om man inte vet hur man själv fungerar hur ska man då kunna förändra något?

Empire State Building

On top of the world @ Empire State Building 2012

Om man inte har kontakt med sig själv hur ska man få kunna veta vad man vid olika tillfällen och i olika situationer behöver för att lyckas?

  • Ibland behöver man skärma av sig totalt och sätta upp meterhöga murar omkring sig och först efter en tid börja snegla försiktigt på omvärlden utanför sin utstakade väg.
  • I vissa lägen är huvudsaken att ha satt upp fullständigt realistiska, enkla och pyttesmå mål för att inte riskera återfall om målen inte uppnås.
  • Vid ett annat tillfälle är kanske det bästa valet att totalt släppa kraven på sig själv för att återfå sin motivation.

Vi är nog många som faktiskt inte är medvetna om hur vi innerst inne fungerar och vad det är som styr våra beteenden och våra val.

Många av oss har ägnat en stor del av våra liv åt att stoppa i oss något i samband med de flesta olika känslor.

  • tröstäta
  • firningsäta
  • ilskeäta
  • frustrationsäta

Då är det kanske heller inte så konstigt att det kan ta en stund att hitta svar på frågorna om sig själv. Det är ett hyfsat krävande arbete att komma underfund med hur man fungerar när man väl börjar ställa sig frågan eller av någon anledning tvingas närma sig sanningen om sina märkliga beteenden?

I väntan på ett riktigt rejält tapasbord i Barcelonas hamn

I väntan på tapas-frossa i Barcelona 2010

Hur bär man sig åt för att hitta sig själv då?
Här finns utrymme för att leka låtsaspsykolog och det är inte min bakgård, däremot kan jag dela med mig några små glimtar av mina upptäckter.

Självupplevda erfarenheter och insikter slår alla goda råd med hästlängder, men jag har bläddrat lite i mina anteckningar från dessa 14 månader och hittat några exempel från min värld, som någon kanske kan känna igen sig en liten smula i:

Dag 112 Kom ihåg:

  • att inte bli fanatisk
  • att ställa rimliga krav på mig själv
  • att tänka ”Det ordnar sig”

Dag 124: I mitt nya avslappnade förhållande till intag av näring behöver vi inte nödvändigtvis ha festlig mat både fredag, lördag och söndag.

Dag 336: Att ta ansvar för att skapa min glädje och inte uppleva mig vara drabbad av en trist, oengagerad, elak, korkad eller illvillig omgivning är en viktig omställning av min livsstil.
Det viktigaste jag har lärt mig är att unna mig att ta hand om mig själv till både kropp och själ!

Mer på temat om att det bara är jag själv som kan ändra mig finns i inlägget Men…hur svårt kan det va?

Tusen tack för era kommentarer! Det är i dialogen tankarna föds!

7 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, vikt, Viktminskning

Är det viktigt med knivskarp deadline?

Vikten av tydliga, konkreta, livfulla, färgstarka, doftande mål har jag och många andra skrivit om många gånger 🙂

Jag bläddrade runt i bloggen för att hitta olika målbildsinlägg och hittade mitt brev till Tomten inför Julen 2012.
Det är lite läskigt, för jag har inte tittat på den sedan jag skrev den 18 december, men av 3 konkreta saker har inom bara en månad fixats 2!! och jag lovar – de fanns inte alls i närheten när jag skrev upp dem:)

Önskelista 2012

Kolla längst ned på listan!!

Frågan är dock hur viktigt det är att ha just en knivskarp deadline?

Därom tvistar nog de lärde 😉

För min del kan jag se flera sidor av saken:

  • Jag klarade INTE knivskarpa deadlines i början av min livsstilsförändringsprocess. Hade någon sagt att jag måste köra 30 minuter träning 3 ggr/vecka före oktober eller att jag måste ha gått ner x kilo före jul hade jag troligen gått i taket och lagt ner verksamheten totalt 🙂
  • Däremot kunde jag nu i november, ett år efter uppnått viktmål , själv bestämma att jag skulle ha sprungit elljusspåret 2 ½ km före Lucia. Det fanns en liten tveksamhet kring denna deadline ett tag när det blev halt och kallt, men tacke vare min knivskarpa måldag så gick det!! (och med tre dagar tillgodo 😉

Jag tycker att det här är en väldigt intressant bild av en process som inte bara handlar om att tappa xx kilon, utan som omfattar att totalt förändra hela sitt tänkande…

Ett helt annat sammanhang, där en knivskarp deadline ledde till en häpnadsväckande bedrift, är omständigheterna kring dotterns nytagna lastbilskörkort.

Storyn är som följer:

  • Den 19 januari 2013 skulle nya regler träda i kraft för bl a C-kort dvs körkort för tung lastbil.
  • Den som jobbar med hästar har minst sagt stor nytta av ett sådant.
  • Regeländringen innebär bl a att man måste ha fyllt 21 år för att få övningsköra…
  • För Loi, nyss fyllda 19 brann det i knutarna om hon inte skulle behöva vänta nästan 2 år på att ens få börja försöka…

Alltså blev det teori-”råplugg” med högsta prioritet. När teoriprovet var i hamn 6 december fanns plötsligt inga uppkörningstider lediga förutom i Boden 😦

Med daglig telefonterror på Transportstyrelsen dök det upp ett tillfälle: Den enda tillgängliga uppkörningstiden i hela landet var i tisdags 15/1 2013 kl 09:45, i Tullinge (på södra sidan om Stockholm).

De praktiska detaljerna innebar nu att snabbt få hjälp att byta av körskola från Täby (hemma) till Huddinge (andra sidan sta´n) för att få en möjlighet att låna fordon och körlärare till själva uppkörningen, lära sig en ny sorts växellåda på lastbilen, byta av arbetstid på jobben ett antal gånger…

Denna knivskarpa deadline ledde också till att uppkörningen fick göras i det värsta snövädret på länge, då det redan låg lastbilar i dikena och blockerade vägen till uppkörningsplatsen.. Men det fanns ingen annan möjlighet!

I ett sånt läge är det ett bara ett totalt fokus på uppgiften som leder till framgång: KÖRKORTET SKA MED HEM – INGET ANNAT FINNS PÅ KARTAN!

Lastbil på väg till uppkörningen

Knivskarpt mål – uppkörning 15/1 now or never…

Blir ni extra peppade av knivskarpa deadlines eller istället ”tvärt-om-iga”

Ps. Nytt recept under Recept-fliken ovan – vår ljuvliga middag från igår kväll, en ren grönsaksbomb: Ratatouille med örtbakad lammytterfilé och gratinerad chèvre. Ds.

13 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Recept, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Va? Jag trodde du var färdig!

Min vän har en sak som är lika farlig och oemotståndlig för henne som ost är för mig. ANANASSPLIT!

Den orange-gula isglassen från Triumfglass, den med vaniljinnehåll och en chokladtopp. Det verkar vara fler som gillar den för den säljs i 8-pack.

Ananassplit kan självklart inte finnas hemma i frysen hos henne, inte en enda liten ensam stackare.

Det har hon förstås meddelat omgivningen 🙂 Och döm om hennes förvåning när hon öppnar frysen och där finns ett oöppnat 8-pack…?!

120 kcal, 14 g kolhydrater, 6,5 g fett per styck

Det är väl inte så farligt?
Men om man äter tre stycken på raken eller klämmer i sig allesammans.

Jag trodde att du var klar!

Det var svaret från boven- maken som köpt hem glassen. (Hon hade alltså raskt ätit tre glasspinnar redan innan han kom hem)

Och han fortsätter ”Va? Fick jag inte köpa det? Jag trodde du var färdig så att du skulle klara det nu…”

Visst kan en som är född, uppvuxen och ständigt normalviktig tycka att vuxna människor ska kunna ta eget ansvar och så vidare, men jag tror inte att jag någonsin blir ”färdig”. Min vän tror inte att hon blir det heller

Skulle någon köpa hem Falbygdens 17%-iga ostar Arn, 1878 eller Birger Jarl svarar jag inte för följderna 🙂 Det är mina absoluta livsfarliga lockelser.

Det är kanske en sliten jämförelse,  men andra typer av missbruk kan man klippa av för gott. Det finns en rimlig möjlighet att hålla sig ifrån ständig konfrontation med cigaretter, snus, spel, alkohol…

Matmissbrukare är ständigt utsatta för det vi har missbrukat och måste lära oss att åtminstone hålla de värsta frestelserna på någorlunda avstånd!

Min vän övar sig. Hon köper hem en 12-förpackning Nut & Choco Bar. Förpackningen ska räcka 12 dagar. Punkt!

Nut & Choco bar

Nut & Choco bar

Hur har ni det med stöd från omgivningen? Hjälper de eller stjälper de?

 

14 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning