Vaknade och mådde som om jag varit på ett större party till väldigt tidigt på morgonen.
Oj, oj, oj – illamående, konstig i magen och så huvudet!!! Inte huvudvärk, men samma dåliga-samvete-känsla som om man druckit för mycket.
Nu skulle hon väl i alla fall bli nöjd – väninnans väninna som hade sagt ”Nej nu orkar jag inte läsa om hur bra det går för Jenny och hur lyckad hon är. Tänker inte läsa bloggen mer”.
Ost-jää…el 😦
Vad hade hänt?
Så här var jag precis på väg att skriva:
Jag är väldigt nöjd med att ha haft min första ”egna” ost i kylen nu flera dagar. Har ätit helt normala mängder- tre gånger har jag ätit en ostsmörgås till frukost och inga drivor av ost ! Det tar sig, 1 1/2 år efter avgiftning…
Men, igår kväll hade jag plötsligt stoppat i mig ett rostat russinbröd med smör och två skivor ost – ÅH så gott!!!
Sen så blev det en till med TRE skivor och en till med TRE skivor och sen försvann resten av ostbiten, skiva för skiva, in i munnen utan bröd överhuvudtaget (det var väl iof bra då, men…).
Jaha ja, vad göra?
- Den första tanken är förstås från ryggmärgen, från 30 års jojo-bantande: ”Det är kört, jag kan lika gärna…”
- Tanke nr 2, något bättre:” Ja, men då får jag väl skärpa till mig; sallad, äpple och vatten hela da’n”
- Slutligen landar tanke nr 3, den vettiga som jag tack vare 1½ års nötande och ständigt jobb med hjärnspökena får fram:
Lugn och fin!
- Jag ska träffa min hälsorådgivare Ulrika på torsdag, väga mig då och prata om saken.
- Jag kör ju Activio-utmaningen 2 ggr/vecka med Pulsband under träningen – inte ger jag upp chansen att vinna en San Franciscoresa pga denna lilla dikeskörning.
- Ät ordentligt nu och hamna inte i en ond cirkel! Börja med en riktigt rejäl frukost:
Gröt, ägg, rågbröd med lite Philadelphia, gurka, tomatjuice, vatten och kaffe
JAG HATAR OST!
Det är här den hör hemma – jag HATAR ost!
Det jag kan konstatera är det som är så svårt att förstå – att man inte är ”klar” för att man gått ner sina kilon, utan att det tar så himla mycket längre tid att få med hela sig själv på tåget, ända ut i minsta hjärncell.
Hur tog ni er upp från diket OM ni hamnade där?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Livet består av diken och det är ju bara att gå upp. En dikeskväll innebär inte att man måste stå kvar i diket tills man dör. Jag tycker fortfarande att det är sorgligt när mat förknippas med ”inte”. Mat är något bra. Inget som ska ge ångest. Inte ens efter en ostkväll. Däremot ska 365 dagars ostkvällar kanske ersättas av annan vana.
Just ost är uppenbarligen som att lägga ett cigarettpaket framför en som slutat röka. 1½ år räckte alltså inte för att vara in the safe zone 😉 😉
Du ska nog inte ha ost hemma mer än några gånger per år och dessa gånger ska du äta dig nöjd.
Det kan definitivt vara en strategi!
Precis sådär beter jag mig, kan inte nöja mig med en utan fortsätter tills det är slut… Min tanke är den samma som din första tanke, när jag kör i diket…
Dpå gäller det att komma bort till Tanke 3! Hurtigt va 🙂 Kram
Blä hoppas du mår bättre snart
Jag har hamnat i diket otaliga gånger.
Det jag har gjort är att släppa på hämningarna om man så säger för att sedan kunna ta mig tillbaka. Känslan av att må dåligt och att man inte vill bara där igen gör att jag kan klara mig i från skiten sedan.
Kram
Tack! Jag är helt OK:) Det viktiga är att bara gå tillbaka till sin vanliga väg och inte hitta på nåt hokus pokus 😉
Klart att man kör i diket några gånger i karriären 😉
Jag är precis som du en sucer för ost, gärna i kombination med smör(mycket) & rostat bröd.
Gjorde själv så där för ett tag sedan & direkt kommer den ”gamla Malin” fram som tycker att – äh skit samma, det är ändå förstört nu!
MEN denna gången lyssnade jag på den ”nya uppgraderade Malin” som snällt talade om att – gjort är gjort & kom ihåg till nästa gång hur detta kändes!
Har många gånger sagt att man måste vara lite snäll mot sej själv och inte försöka att vara perfekt för jämnan – det lönar sej inte i längden. Det är ju livet man lever!!
Huvudsaken är att man kan vara ärlig mot sej själv.
Att hata ost är något jag inte ens kan fantisera om att göra – men försök att intala dej det du 😉 Jag kan ju alltid försöka att hålla tassarna borta tills det är rätt läge för mej och Mr.Ost att umgås 😉
Exakt- perfektkravet är riktigt farligt! Men Marias förslag kanske knte är sp tokigt… Det kanske får bli ost på födelsedan och annandag påsk eller så;)
Det är oundvikligt att hamna i ”diket” förr eller senare. Däremot så tycker jag inte att det är något som du ska lägga alldeles för mycket tyngd på, du är såpass erfaren på det här med att leva hälsosamt att du alltid kommer att resa dig upp 🙂
Jadå! Det är lugnt 🙂 hittade raskt till ‘Tanke 3’ – Lugn och fin och tillbaka till normalläget:) Men det är tydligt hur viktigt det är att som du brukar säga ‘köra inte bara in i kaklet utan även förbi’!!
Du har ju lyckats! Analyserat situationen, dragit lärdom, och gått vidare!
Ja, så är det 🙂
Jag håller med föregående inlägg, DU HAR LYCKATS! En hemlis.. Jag älskar också ost, jag har inte kommit så långt i mina tankar att jag hatar det ännu, jag hoppas faktiskt att jag aldrig kommer att komma dit, utan att jag kommer att komma till en normal konsumtion i både tanke och handling. Ha det bäst!
Mmm, jag gillar Marias förslag om särskilda tillfällen. Tror inte att jag kommer till normal konsumtion på ett par år eller så. Men ost på min födelsedag kan vara en idé, för jag är inte alls särskilt begiven på tårta, så det kunde funka riktigt bra. Blir bara bättre ju mer jag tänker på det; ”Välkomna till mig på födelsedagsostbricka 3/8 kl 19:00. Om ni inte gillar rödvin och OST, ta med egen tårta ” 😉
Kram
Ping: Varning för IKEA-effekten? | 2xlblog – Om vikt och hälsa
Förr kunde jag tänka som du också har gjort tidigare – ”Nu är allt förstört”… Nu försöker jag verkligen tänka att det INTE är förstört helt och hållet. Möjligen för stunden, men då behövde jag det. Sedan tar jag ”nya tag”. Varje dag erbjuder nya möjligheter. Till och med direkt efter att man har gjort något som kanske inte var det bästa, så kan man välja att göra något bättre. 🙂 Det är så jag försöker göra för att ta mig ”upp ur diket” nu för tiden. 🙂
Visst är det skönt att veta att man kan utvecklas:)
När man nått sin målvikt så ska man väl få ”unna” sig och göra medvetna val. Det här var kanske inte helt medvetet.. Men måste man vara utan saker hela livet?
Om du en gång ”svullar” i dig mackor med ost. Vad gör det?
Så länge man inte gör det till en vana och fortsätter med det.
Lördagmorgon och man känner sig sugen.
Varför ska man inte få göra det?
Stort tack för att du kommenterar och ifrågasätter! 🙂
För mig är det precis som du säger – så länge det är MEDVETNA val. Jag har varit normalviktig så pass länge nu att jag vet att jag kan äta och dricka nästan vad som helst i måttliga mängder (och ibland t o m i ”omåttliga” ;), så länge jag gör minst 2 ombytta träningspass och går 10000 steg /dag.
Problemet med just ost för just mig är att jag inte klarar att vara medveten och måttlig. Som jag skrev i inlägget hade jag haft den där osten hemma och ätit en ostmacka till frukost tre dagar. Den kvällen då osten gick åt handlade det inte om att ”unna” sig utan att trångsmässigt hyvla av skiva efter skiva och trycka i mig. Det handlade inte heller om att vara ”sugen” utan kan snarast jämföras med om jag för sådär 15 år sedan, då jag rökte, skulle ha varit utan cigaretter en kväll och kunnat åka hur långtsom helst för att köpa. Maria som kommenterar allra överst har nog kommit med en lösning som passar mig – ost vid mycket speciella tillfällen dvs det blir ostbricka istället för tårta när jag fyller år och möjligen på juldagen… 😉
Ja om ost nu är så otroligt laddat för dig så är det nog lösningen.
Chips, ostbågar och smågodis är enorma laster för mig.
Jag är LIVRÄDD för att jag kommer falla tilbaka så fort jag sätter i mig en ostbåge. Är inne på min sjätte månad så kommer nog vänta till tidigast ett år innan jag ger mig på mina gamla laster.
Så förstår dig precis! Samtidigt som jag inte vill ha för mycket dåligt samvete och ångest över mina val jag gör.
Jamen då har du en tvillingsjäl i min kompis när det gäller ostbågarna 🙂 Kolla här 🙂
https://2xlblog.com/2013/02/08/vikt-och-halsa-vansinnig-ekvation-samt-tips-pa-mello-snacks/
100% igenkänning! Under pågående itrim-diet och -21 kg tog jag ett rejält oståterfall….
Förändring av tankemönster-beteende tar tid!
Men, jag är också tillbaka på banan igen – fast märker att jag sneglar på ostarna när jag handlar….
Thomas
Vad kul att du kommenterar och känner igen dig 🙂
Det är skönt att veta att man inte är totalt ensam om att vara så här knasig. Det är väl ungefär så alkoholberoende brukar uttrycka det – ”tog ett återfall” och jag är medveten om att det var först när jag började behandla mig själv som missbrukare och tog hjälp som jag kunde göra en hållbar förändring. Men, som jag svarat Elin här ovan – vid den här ost-händelsen handlade det inte om att ”unna” sig, utan att just precis ”ta ett återfall”. Tack och lov känner jag att jag numera har verktyg för att klara det – för två år sedan hade jag fortsatt äta mig tillbaka till matchvikt på en hundring 🙂
Lycka till och hör av dig igen och berätta hur det går vid ostdisken (du vet de där läskiga gulvita prylarna med små fula hål i som egentligen smakar plast ;))!!
Tänka sig! Det här visar hur skört det är och hur hårt de gamla vanorna ändå sitter i huvudet, och att man för resten av livet får inställa sig att få jobba med sina ”spöken”. Tack för att du beskriver eländet så belevat. Det är en fröjd att läsa dina inlägg. Det hjälper sådana som mig att bli lite försiktigare i sin strävan efter bättre hälsa och för att nå sin målvikt! 🙂
Tack! Vad glad jag blir! 🙂 Ja visst är det skört och ändå är min grundinställning att försöka att lägga så lite vikt som möjligt vid ”dikeskörningar” och att pränta in sina framsteg – kände dock att det var värt att dela detta lite ”ordentligt 😉
Vet du vad jag tror på?
Jag tror att kroppen behövde det och att det är därför som du får ett sådant sug att det närmast liknar beroende!
Ja du kanske tycker jag är tokig, men jag ska berätta varför!
Det tror jag eftersom jag själv kom på varför jag under många år hade ett ofantligt, nitiskt, obeskrivligt sug efter rödvin och dillchips – i den kombinationen!
Rött vin och dillchips är väl knappast det mest solklara man kan komma på att man vill ha eller hur?
För ett antal år sedan nu när jag började inse att min vikt var långt ifrån den bild jag hade i mitt huvud (eftersom jag varit så smal och gick upp 40 kg på 3 år).
Jag köpte Hälsovakten CD och började skriva upp allt jag åt och drack. Chipset och vinet undantaget (japp, jag ljög för mej själv!)
Hälsovakten visar också alla vitaminer och mineraler och så som varje måltid innehåller och om man fått i sej för lite av t ex C-vitamin eller järn.
Det visade sej att jag ständigt fick i mej för lite C-vitamin och järn och fett (!).
Så när jag analyserade det där efter några månader och jag hade börjat läsa en del om vad kroppen behöver för vitaminer o dylikt, började jag se ett mönster och min slutsats är kanske iof långsökt men det verkar i alla fall ha varit rätt.
Rött vin innehåller järn, om än en tiondel av dagsbehovet och chips förstås fett och järn (ca 1/3 av dagsbehovet).
För att järnet ska tas upp av kroppen krävs det C-vitamin och för att C-vitamin ska tas upp av kroppen krävs det en viss minimum mängd fett.
Så jag började äta järntabletter och olivolja, steka i smör om det var köttbitar utan sås plus att jag åt C-vitamin (apelsiner, juice).
Efter ett tag släppte mitt sug som jag haft i många år. Och fortfarande har jag inte känt av det där galna aggressiva behovet av att äta chips eller rödvin varken ihop eller vardera.
Sen har jag kunnat jag vara sugen på nåt och av ren slentrian blir det dillchips, men inte alltid utan har börjat kolla på alternativ som idag är under utveckling eftersom jag nu har bestämt mej att gå ner i vikt.
Så vad kan det vara i osten som du vill åt? Förmodligen inte kalcium som borde vara det uppenbara, för då borde nåt annat duga också. Eller så är det en kombination precis som för mej.
http://www7.slv.se/Naringssok/Naringsamnen.aspx?LivsmedelsId=97
Men det är ju min teori och det behöver inte vara rätt förstås!
🙂
Det var en spännande kommentar! Tack 🙂
Ping: Ska du ligga i diket i Påsk? | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Ping: Jenny vs Falbygden 5-0 | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Ping: Kanske inte längre matbeteenderubbad? | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Ping: Firar med ost enligt planen :) | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Ping: Bläää:( Jag är inte OK i kroppen. | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Ping: Hur gick då första advent? Jennys Julkalender, lucka 6 (28) | 2xlblog - Om vikt och hälsa
Ping: Hur gick det förresten att fira andra advent? | 2xlblog - Om vikt och hälsa