Varför vi gör om samma misstag

Den aktuella artikelserien i SvD om tankefel är riktigt intressant ur ”Vikt & hälsoperspektiv” så jag fortsätter fundera lite kring vårt beteende med den som utgångspunkt.

Artikeln ”Svårt att fatta bra beslut utan känslor” fokuserar på inlärningspsykologi. Ur ett viktminsknings (eller viktstabilitets-) perspektiv har vi en uppförsbacke att jobba med, som verkligen inte är något vi bara inbillar oss.

Det kan vara enkelt för människor i ens omgivning som aldrig levt med matmissbruksproblem att tycka att:

• Det är väl bara att skärpa sig – hur svårt kan det va?
• Sätt igång och träna då – och ät mindre!
• Räkna hur många kalorier du äter och gör av med fler – plättlätt!!

Men, det är ju bara skuldbeläggande av oss förmodade korkskallar som inte klarar att göra det så där enkelt!

Vi vet också i teorin hur det ska gå till. Vi har säkert även gjort rätt många, många gånger när det gäller just Energi in<->Energi ut.

• Vad är det som saknas då?
• Varför funkar det inte bara?
• Varför kan man 1 ½ år (!!) efter att ha nått sin målvikt för sista gången ändå trilla ner i diket?

Det är förstås hjärnan som tagit tjänstledigt!

Eller handlar det kanske om andra saker är att den är tillfälligt urkopplad?

Neda Kerimi forskar om beslutsfattande vid Uppsala universitet och konstaterar i SvD-artikeln att de val människan hade förr i tiden var enklare. Då var det viktigaste att få mat på bordet. Men trots att vi människor alltid har alltid anpassat oss till vår omgivning, så går förändringarna från att vi var jägare och samlare så pass långsamt att de än så länge inte har satt några större spår i hjärnans uppbyggnad.

– Vår hjärna klarar inte av att ta hänsyn till all information, så den väljer ut viss information och ignorerar annan, säger Neda Kerimi.

– Om jag är superhungrig kanske jag inte bryr mig om vad det kostar, utan jag tar det första bästa som gör mig mätt… Det våra hjärnor gör är att försöka arbeta effektivt utifrån de förutsättningar som ges.

• OK, då men nu VET vi ju att man blir tjock av fel sorts mat …
• Vi VET att det är en dåligt förutsättning för kloka beslut att gå in i matbutiken oförberedd
• Vi VET att det är viktigt med regelbundna måltider för att inte hungern ska styra beteendet.

Varför blir det inte rätt då, med all den kunskapen?

Mycket inlärningspsykologisk forskning handlar om att vi lär oss av våra erfarenheter. Hur kommer det sig då att vi i vissa fall ändå inte lär oss utan upprepar samma slags dåliga beslut samtidigt som vi tror att vi gör bra och rätt?

– För att vi ska lära oss av våra misstag behöver vi få feedback, säger Dan Ariely, forskare i beteendeekonomi vid Duke university i Durham, North Carolina. Tänk dig att du tränar skott på mål i basket. Då märker du om det blir för hårt, du kan korrigera och skjuta lösare nästa gång, hoppa närmare eller längre bort från korgen. Men i verkligheten får du inte feedback på det sättet.

Med det i bakhuvudet fortsätter jag härmed min propaganda för att belöna varenda litet steg på rätt väg!

Ta chansen att lära dig själv vad som är rätt!

Dressera hjärnan till att gå i nya spår genom att göra dem så behagliga, färgstarka, positiva och belönande som möjligt!

Hjälp dig själv genom att ge dig själv omedelbar positiv feed-back:

• När du planerade dina inköp i förväg och höll dig till listan – (spring fort förbi godishyllan) lägg till ett mysigt badskum eller några extra lyxiga exotiska frukter till sallad!
• När du gick dina steg trots is och snö, avsluta promenaden med att köpa ett smaskigt te att värma dig med när du kommer hem.
• När du tappat minsta lilla i vikt – skaffa nya kläder. Kanske inte allt, det blir väldigt dyrt om det är mycket som ska bort, men något litet; strumpor, underkläder…
• Sätt upp konkreta belöningsmål. Minus 5 kg. Minus 10 kg. När jag kommer i de där jeansen får jag… När jag klarar att springa 2 km… När jag tränar ombytt 2 ggr/vecka ska jag…

Men, måste all feed-back komma från en själv? Finns det något sätt att få omgivningen att hjälpa till?