Häromdagen kom ett PM på Facebook från min vän som kämpar på mot sina kilon och har gjort ett kanonbra resultat på kort tid.
Nu hade det tagit stopp och han behövde peppning….Vad mer ska jag tänka på ? slutade PM:et…
Jag försökte jag komma med något slags First Aid Kit enligt nedan:
- Väg dig ENDAST när du träffar din hälsorådgivare (min vän går alltså på Itrim och har regelbundna möten med en sådan) och kan få stöd och peppning bums! Strunta i dagarna emellan, lita på att de rör sig neråt i det långa loppet. 3.3kg/vecka i snitt är MYCKET!! Någonstans behöver kroppen vila i det som händer med den och det blir små platåer – lugn och fin, andas och lita på dig själv 😉
- Har du en målbild? Kan du se framför dig hur du ser ut, hur du klär dig, vad du ORKAR och hur du MÅR när du gått ner de kilon du satt upp? Om inte – sätt igång och fantisera! 🙂
- Prova kläderna du hade när du började. Gå omkring i de brallorna en stund – sitter rätt löst va? 🙂 Sladdrar skjortan lite? Känns rätt OK va?
- Dricker du 2 liter vatten om dan? Om inte – varför? Köp smaksatt Ramlösa om det gör det lättare. (I kärlek och viktminskning är alla medel tillåtna 🙂
- Går du det antal steg du bestämt dig för? Har du stegräknare? Om inte – skaffa en pronto! Det klarar iaf jag mig inte utan …
- Två Pulspass/vecka är en BRA början. Mina första månader orkade jag bara ett halvt varv= 15 minuter och byggde på med ytterligare en station i taget.
- Var snäll mot dig själv och tala om för dig att du är superduktig som tagit tag i i situationen! Det kommer att ta en stund, men för varje dag med blir det bättre istället för att tiden går och det blir sämre och sämre…
Jag skickade även länken till inlägget med tips på att peppa sig med en lista med + och – i olika färger :
Har ni fler ideéer om hur man kan råda en vän i en liknande situation?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
jag tror faktiskt att när man inte längre har förmågan att se ett snitt på dryga 3 kilo i veckan som en bedrift så kanske inte itrim (eller hur man nu gör) längre hjälper. Då sitter det längre in och borde kanske kombineras med tex KBT. Jag har en vän som gått ner i vikt genom att samtala med en stödgrupp snarare än att bara dieta och tala med konsulenter. Viktminskning är en svår sak för hjärnan och det är där problemen kanske borde lösas först? Handlade det bara om diet skulle vem som helst lyckas.
Jag kan förstå att man kan drabbas av panik om man rasat massor och det plötsligt tar stopp. Under min egen första viktminskningstid hade jag själv svårt att tänka klart, så jag känner väldigt väl igen mig i situationen. Och som alltid är jag helt säker på att det sitter i skallen. Men jag har stort förtroende för att det här kommer att lösa sig 🙂
Detta berörde mig jag har just skrikigt hjälp hos mig, jag vill komma igång men vet inte hur jag ska göra!
Hej och välkommen 🙂 Hoppas att du hittar några bra idéer och får lite stöd att komma igång! Lycka till
Vilken fantastisk blogg. Hit kommer jag att återvända varje dag för motivation.
Har precis startat upp en egen blogg och det är så kul att läsa om någon som redan har lyckats med sin viktminskning.
Må så gott!
Susanne
Tack snälla Susanne! Vad glad jag blir 😀 Ska förstås ta en titt hos dig 😉
Mossa tycker du är grym och det verkar rent utsagt så dj..la enkelt för dig!
Du får ta en titt på det här inlägget- det finns toppar och dalar 🙂 Men min grundidé som verkar hålla hyfsat är att ett tydligt mål och en planerad väg dit gör det möjligt att ta sig tillbaka på spåret även om man styr fel någongång.
https://2xlblog.com/2013/02/09/vikt-och-halsa-i-diket-med-ett-brak/
Goda råd kan jag ha svårt att ta till mig. Har oftast låst mig i ett tänk, och då funkar förebilder (tex du Jenny) eller aktiv handling bäst. Att någon drar med mig på en aktivitet eller utmanar mig (tävlinghjärnan:)). På tal om tävlinghjärnan, fixar du det då jäklar ska jag också :).
Nu blir ju inte alla sporrade av tävling, en del reagerar tvärt om och lämnar WO innan ”tävlingen” än startat.
Att identifiera sina egna motivatorer underlättar en hel del.
En bra ”hejarklack”, en tydlig målbild och en gnutta tävling är mina bästa motivatorer.
Min värsta fallgrop är att jag skulle känna mig tillräckligt duktig när jag nästan nått målet och då känna mig nöjd. Därför skulle jag avstå från ditt tips om att prova kläder som nu är för stora. Jag gör tvärtom istället (ett gammalt ex kallade mig för Tvärsan) och testar kläder som varit för trånga och glädjs åt att det går åt rätt håll.
Vi är alla lite olika men det underlättar om man känner sig själv och vad som motiverar och ger just mig energi
Tack Åsa för lång o tänkvärd kommentar!
Det är väldigt intressant att flera sidor av myntet kan mötas- vi är definitivt alla olika! Jag tycker det är kanonkul med spännvidden i resonemangen- kolla bara här, i detta inläggs alla kommentarer!!
PS I vår familj hamnade som du vet alla tävlingsceller hos Loi- med besked:) DS
Tack till dig som inspirerade mig att göra något istället för att bara fundera på det!
Vad kul att höra! Lycka till och hor gärna av dig igen
Förlåt stavning!!! … Hör gärna av dig igen och berätta hur det går! 🙂
Mycket bra skrivet, med många bra tips! 🙂
Vad roligt! Tack Maria 🙂
Ping: Duktigheten är ett av Hjärnspökena! | 2xlblog - Om vikt och hälsa