Månadsarkiv: mars 2013

Nej nu är det dags för en vårlig utmaning.

Inte någon”Beach 2013” för där kommer jag inte att befinna mig oavsett storlek. Jag är av naturen väldigt blek och blir röd som en kräfta av en kvart i solen 🙂

Jag ser däremot fram emot en vår och sommar:

• i tunna skjortor, shorts och gulliga platta skor
• i klänningar och korta kjolar
• i linnen!!!
• med marginaler för grillmiddagar på terrassen och ett glas rosé eller två…

På agendan finns också Vårruset 28 maj!

Bildkälla

Så nu är det läge för en ”Vårstädning”:

• Lite mer krut på Itrim-passet
• Fortsätta springa
• Lite bättre fokus på vatten och grönsaksmängder
• Färre ”undantag”

Men, kommer det att bli någon skillnad av ”lite mer” och ”lite bättre”? Troligen inte..

Ska det hända något behövs konkreta mål, med siffror och antal, formulerade med konkreta ord:

• Varje vecka gör jag 2 Pulspass; ett Medel och ett Intensivt
• Varje vecka springer jag 3 rundor enligt Löpskolans schema
• Varje dag dricker jag 2 liter vatten
• Jag äter enligt ”Handflate-metoden” och varje mål innehåller två knytnävar grönsaker/frukt/bär.
• Jag dricker ingen alkohol före makens 50-årsdag 29/april.

29/4…

En siffra som inte får vara med är dock ”Jag ska gå ner x kilo”.

Dels behöver jag inte gå ner något- jag väger under min målvikt, dels är det vanorna jag vill skärpa till innan de tar en längre semester så här efter Påsk 🙂

När jag i höstas fick för mig att springa 2,5 km före Lucia, var det mitt i en kommentar på Lottas blogg I jakten på kalorier.
Nu gör jag det igen – bestämmer mig för något på bloggen:)

Är det fler dom har provat? Alltså att formulera konkreta och tidssatta mål och göra dem supertydliga genom att berätta om dem och skapa lite extra motivation?

BIldkälla: Svensk Damtidning

Annonser, rubriker och tidningsartiklar inbjuder och uppmuntrar oss till en av årets stora Frossor!

Men, det är inte för sent att hejda sig – kanske med en liten puff på vägen:

Tack till Maria som delade med sig av den hör länken till Facebooksidan Matfusket
Där kan man bl a läsa följande:
”Gelatinet i våra skumgummifavoriter kommer verkligen från slakterier med okänt ursprung, renhet och råvara. Samtidigt hittar vi stora mängder med de extremt tveksamma ingredienser som färgämnen, konserveringsmedel, ytbehandlingsmedel, aromämnen, inverterat socker och härdade fetter. Ett barn kan lätt under påsken sätta i sig en kemikaliecocktail på minst ett 50-tal olika E-ämnen och tillsatser. Vad ger det för effekter på oss och våra kära? Finns det konsekvenser? Vi vill definitivt inte skrämma upp våra läsare, men det här är frågor man bör ställa sig och fundera över för barnens skull. För att inte tänka på miljön med som påverkas av att alla dessa tillsatser ska utvinnas med lösningsmedel och skeppas från olika håll av vår jord.”

Så till lite trevlig ‘frossa’

Den sociala träningen i tisdags bestod inte bara av löpning…

Efter en välförtjänt och mumsig lunch brändes ett rejält antal steg i olika butiker i området kring Regeringsgatan, Biblioteksgatan och Birger Jarlsgatan.

Byxor, blusar, jackor…

… fina klänningar

På Max Mara hängde rader med klänningar, skjortor, kjolar och byxor som jag hade kunnat ha allesammans om jag hade velat – vilken känsla!

Här ligger dock inte de billiga butikerna och tursamt nog skrek bankkortet NEJ! riktig högt. När det inte hade vett att säga ifrån hade jag själv en glimt av förnuft och skickade ett MMS till min dotter samma fråga som hon ibland skicka till mig när hon är ute och shoppar:

• Ska jag köpa den här supersnygga blusen för xxxx ? 😕
• Bara om den gör dig riktigt lycklig, svarade hon (som hon uppenbarligen lärt av sin mamma 🙂

Jag köpte den inte – MEN jag var riktigt lycklig ändå, för den rosa blusen passande alltså perfekt i storlek 38. Byxorna jag provade kunde jag inte ha, men glädjen var stor ändå för de var för KORTA! inte för små…

Här var det nära….

Den här provade jag – kolla storleken… Den var FÖR STOR!

När lagom storlek kom fram dök förnuftet upp och sa ifrån.

Som tidigare VIP-kund på Almia/Pagelle som har stooora storlekar är jag rätt van vid att kläderna kostar.  3850:- finns dock helt enkelt inte ‘till övers’, även om det vore en njutning att ta hem en supersnygg och passande klänning i, en för mig, pytteliten storlek!

Hittar ni rätt storlek på kläder? Hur handlar ni? Blir ni ruinerade på stora storlekar? Har ni vant er vid att leta bland de mindre?

Tänker du köra i diket i Påsk? Eller hamna i en svacka och stanna där hela våren?

• Att köra ner i diket är en aktiv handling . Jag kan då välja att ligga kvar som en kraschad bil och vänta på bärgning…
• Att köra upp ur diket en lika aktiv handling. När jag övermannades av OSTEN för några veckor sedan kunde jag hämta styrka i en gammal kommentar från bloggvännen Mitt Nya Liv:

”Det viktigaste är inte att undvika en engångs dikeskörning… Det är att ha en bra motor och 4-hjulsdrift så man tar sig snabbt upp på vägen igen!”

Att hamna i en svacka är ingen handling. Det är något som hänt utan att jag vet hur det gick till. I värsta fall en period där jag hetsäter, mår dåligt och känner att allt är förgäves.

Om jag fortsätter att betrakta svackan som något som drabbade mig är risken att jag blir kvar där överhängande. Om jag istället bestämmer mig för att se saken från ett annat håll är chansen rejält mycket större att jag:

1) förstår hur det gick till

2) lär mig av erfarenheten jag gjorde

3) har bättre verktyg för att inte hamna där igen

Jag behöver alltså anstränga mig för att ta kontrollen över det som händer. Jag låter bli att betrakta mig som ett oskyldigt offer som attackerats av någon utomstående kraft som bestämmer vad jag ska göra.

En liten hund som valt fel väg kan behöva hjälp

Haha, social träning brukar vi snarast använda om miljöträning av hästar och andra djur.

Men idag har jag tränat med en väninna 🙂

Vi träffades hemma hos henne och sprang 3, 4 km utmed Klara Sjö vid Karlbergsparken i Stockholm. Där brukade jag gå med barnvagn för nästan 20 år sedan och några år senare med en liten dotter som klättrade på militärernas hinderbana (numera stängd för allmänheten).

Karlbergs Slott

Klara Sjö – fin springstig utmed vattnet med Karlberg på ena sidan och Kungsholmen på den andra

Efter avslutad löpning duschade vi hemma hos L och tog därefter en 3 km promenad till MOOD – den rätt så nya gallerian vid Norrlandsgatan/Mäster Samuelsgatan. Rekommenderas skarpt!!

Tapas-lunch på Boqueria i MOOD-gallerian

På torsdag är det dags för nästa sociala träning – en löprunda med Caroline.

Den stora fördelen med social träning är att det är svårare att smita undan när man bestämt tid med en vän. Det krävs rätt mycket högre hinder för att hoppa över en gemensam träning än för att hamna i soffan när man bara bokat med sig själv.

Sedan jag började med löparskolan har jag i och för sig ett häfte att kryssa i vad jag gör och det håller mig på den ”smala stigen”. Men dessförinnan hade jag även bra nytta av att ha en löparkompis som var bättre än jag och som höll tempot. Det blev i alla fall lite färre promenadpauser än om jag hade varit ute själv.

Jag kommer ihåg att min stora löparinspiratör Liza skrev om det härliga tillfället så hon och hennes man äntligen kunde springa tillsammans! (Liza har alltså gått ner över 45 kg…)

Tränar ni helst själva eller tillsammans med någon?

”Det vill gärna bli bra” fick jag lära mig av min mentor, som ung och oerfaren projektledare, för över 20 år sedan. (Man lär sig den hårda vägen, var ett annat av hans kloka uttryck, men det kan vi fundera mer på en annan dag)  🙂

Det är lika bra att ta ut segern i förskott för sedan vet man inte hur det går! som någon annan  uttryckte det. Och visst är det mycket roligare att hoppas än att misströsta?

Champagne och Toast Skagen vid hemkomsten 23:30 – ingen viktspecial men sååå väl värt 🙂

Igår firade vi den största seger vi  någonsin kunnat föreställa oss. På dagen 6 månader efter att vår häst buköppnats som alternativ till en säker död, tävlade ekipaget igen. Som bonus med en 2:a-placering och dessutom på rekordkort återkomsttid:)

Det blir som du tänkt dig!

”Nä, du, där har du fel!”,  får jag ibland höra. Det visar sig dock att även den pessimistiske  får rätt (!) och då stämmer det i allafall 😉

OK då – det blir inte alltid precis som man tänkt sig, men om du tänker att det blir som du tänkt dig, så är sannolikheten för att det skall bli som du tänkt dig större än om du tänker att det inte kommer att bli som du tänkt dig …

Och då vore det ju korkat att ägna all tankekraft åt att det inte ska bli bra 😉

Man kan tycka att det är tveksamt att man skulle kunna styra den konkreta verkligheten med tanken. Men det är odiskutabelt att man på olika sätt mer eller mindre medvetet signalerar sin inställning ut till sin omgivning och på så sätt faktiskt informerar sina medmänniskor (eller djur…) om sina förväntningar. OCH påverkar dem till aktiviteter som går i linje med det man förmedlar…

Jag har skrivit rätt många inlägg på temat tankens kraft och hur vi måste avsäga oss gamla valda sanningar om oss själva och skapa nya spår i hjärnan, tex Men… Hur svårt kan det va?

Bra sökord här på bloggen är också:

Tankens kraft, Mental träning, och förstås Hjärnspöken

Det vill gärna bli bra! 🙂

Har  ni några exempel?

Blev lite uppehållen i hushållsarbetet:

Svårt att vika tvätt – hade inte hjärta att flytta på Chichi

Jag bjuder precis som igår på en tillbakablick från samma tid för ett år sedan – tänkvärt tycker jag även idag:

– – – –

Torsdag 29 Mar (Dag 236)

”Igår var den utflyttade dottern hemma och fick bli bjuden på utlovad lunch på Texas Longhorn. När vi de senaste 8 månaderna någon gång besökt denna restaurang har jag ätit en bar och druckit en Cola Light. Nu bestämde jag mig för att smala, lilla jag skulle kosta på mig en utsvävning i form av en riktigt slaskig Chicken Quesadilla.

Bildkälla

Den var så underbart god! Men jag fick förstås väldigt ont i magen 😉

I morse traskade jag till Itrim för att köra ett Pulspass. Och puls fanns det då ingen…

Det gick så otroligt trögt att träna och pulsen vägrade att närma sig normal träningspuls, trots att jag rockade rockring som en tok. När jag talade med Ulrika kunde vi konstaterade att det fanns en bra orsak till detta, nämligen gårdagens slabbmat.”

– – – – –

Det var väldigt nyttigt att verkligen känna av hur påverkad man blir av dålig mat. Jag hade ju aldrig känt skillnaden tidigare, eftersom jag:

• inte tränat när jag ätit ”otäcka saker”
• inte ätit ”otäcka saker” sedan jag började på Itrim

Malin med Kexsets blogg skrev häromdagen om hur hon gjorde ett medvetet val att äta som hon gjorde innan hon startade sitt nya kostschema, endast för att se hur hon kände sig i kroppen. Kolla på det intressanta lilla experimentet på hennes blogg!

Idag är det fullt ös medvetslös med spännande  möten och inspirerande diskussioner, samt avslutningsvis ölbryggartävlingsbedömning med maken på hans jobb 🙂

Jag tänker bjuda på en tillbakablick på samma dag för precis ett år sedan.

Vinterpromenad med min ”lilla” häst 2012

– – – – 

Fredag 24 Mar 2012 ( Dag 231 sedan starten på Itrim 8 augusti 2011)

Så där ja! Nu har jag hållit mig vid min målvikt i fyra hela månader! Något sådant har aldrig inträffat under mina 30 års jojobantande.

Jag börjar till och med så smått att vänja mig vid min spegelbild. En annons för något snyggt plagg fångar mitt intresse och jag funderar på HUR det skulle se ut på mig. Det är en kontrast emot att som tidigare genast titta bort från skyltfönstret eller vända blad i tidningen.

Jag försöker fortfarande att hitta en bra balans i ätandet, för det blir ibland för lite mat. Keso och hallon med hackade hasselnötter får då komplettera.

På gruppträffen i onsdags gav vi oss på en utmaning; att de närmaste två veckorna gå mer än 10000 steg varje dag. Plättlätt 🙂 tänkte jag som har ett snitt över 10000, men det visade sig behövas en extra insats redan igår kväll, nu när det alltså inte hjälper att kompensera en svag dag med en starkare dagen därpå. Jag fick faktisk köra med Wii Fit Steps under den första halvtimmen av TV-deckaren ”Kommisarie Banks”. Detta hade dock det goda med sig, eftersom jag gärna ville sitta ner med mannen och hunden i soffan, att jag joggade tills jag fått ihop mina steg. Lätt som en liten fjäder studsade jag upp och ned på stepbrädan – en härlig men märklig känsla.

Ett tillskott i garderoben har det blivit – jag använder nu sonens vita Jack Jones T-shirt i stl S, som han själv tycker är för liten, och 18-åriga trådsmala dotterns pikétröja.

Ikväll är vi bortbjudna till goda vänner och jag känner mig inte minsta lilla orolig. Jag kommer troligen inte ens att ha någon ”nödproviant” med mig, utan känner mig för första gången trygg med att jag vågar och kan äta det som bjuds i rimliga mängder.

Livet blir mer och mer normalt!

– – –

Så såg det ut för precis ett år sedan!

Hoppas att ni haft och har en härlig fredag!