Häromdagen fick jag ett önskemål i en kommentar om att få se en bild på ”två av mig ” i de berömda 2XL-shortsen.
- En så´n bild som finns på Itrims Facebooksida på många fantastiska viktkämpar.
- En så´n bild av hela personen i ena byxbenet, som en väninna, som jobbat bort 50 kilo (!), har visat på sin Facebook.
Det finns ingen sådan bild och kommer aldrig att finnas någon!
Jag är nämligen expert på att gå ner 25 kilo och då blir det ”bara” plats för ungefär en ½ extra Jenny i 2XL-shortsen.
2XL med plats för ½ till…
När jag läser om er/dem som gått ner 35 kg, 50 kg och t o m 70 kg blir jag förstås otroligt imponerad. Helt övermänskliga arbetsinsatser måste förstås ligga bakom de lysande resultaten och vilka enorma omställningar i både kropp och själ som måste till för att man ska kunna åstadkomma något sådant!
2XL – drygt 15 månader efter ”MÅL”.
Jag har förstås funderat många gånger på ”Vem är jag att skriva om mina ynkliga kilon? Usch, så förmätet!”
MEN, så drar jag mig till minnes reaktioner på artikeln som jag skrev i M Magasin i somras och många kommentarer på bloggen som ”…jag känner igen mig själv så väl…”.
Jag är ju som sagt väldigt bra på att gå ner 25 kilo…
Men jag har precis lärt mig att låta bli att gå upp dem igen!
Det är min utmaning. Och flera andras oavsett om man gått ner 10 eller 50 kilo. Vi är många som har ägnat större delen av våra vuxna liv åt att jojobanta och bli tjockare och tjockare och tjockare…
Där är ju anledningen till att jag skriver bloggen och även till att jag skrivit boken om hela det första årets vedermödor:
- Jag vill som fd matmissbrukare kunna inspirera till ett fortsatt liv som normalviktig och visa på möjligheterna att nå det.
- Jag vill så gärna komma med tips, erfarenheter och idéer för att fler ska lyckas!
- Jag vill bjuda på många glada igenkännandets och medkännandets skratt på vägen 🙂
PS. Den ljuvliga lilla rosa badrocken är förstås Chichis DS.
Hur jag bar mig åt för att gå ner och hur jag håller vikten finns sammanfattat på sidan Om Jenny.
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Jag gick ner 40 kilo för 11 år sedan och höll vikten i nästan 7 år. Sedan började kroppen krångla. Jag fick kronisk hälseneinflammation i båda benen, min vänstra axel blev inflammerad o.s.v. Helt plötsligt kunde jag inte motionera alls, från att ha tränat minst 5 dagar i veckan. Det gick inte ens att cykla.
Givetvis påverkade det min vikt och allra mest mitt psyke. Det kändes plötsligt som en bra idé att tröstäta igen.
Hälsenorna är nu ganska okej och axeln är opererad, jag är på god väg att hitta tillbaks till min motivation och mitt gamla sätt att tänka.
Vad vill jag nu säga med denna långa kommentar? Jo, att det spelar ingen som helst roll om man har 25 kilo eller 100 kilo att gå ner. Jag tror att man måste förändra tankesättet och där är Du en stor inspirationskälla! TACK!
Tusen tack Maria för din kommentar och för de snälla orden!
Så sant. Det är inte att gå ner som egentligen är svårt- det är ju att inte gå upp igen. Att för ALLTID ha rätt tänk och äta sunt och motionera. Det är för livet – inte fram till sommaren. Svårt. Svårt så in i… men jag vet ju att det går. Och du är ju ett bra exempel på det 🙂
Tack snälla 🙂 Nu fixar du det också!
Jag håller med dig fullständigt Jenny! Det svåra är inte att gå upp eller ner. Det svåra är att BALANSERA vikten. När jag har nått mitt mål så kommer den utmaningen!! Det är då som jag får se om jag fixar det och inte går upp i vikt igen (som så många gånger förr).
Hallå där Maria! Inte skriva OM du fixar det @(
Tänk långt bort- I kaklet och förbi ( som Cribba säger ).
Den här sista gången är du som du vill vara även till jul, nästa sommar etc 🙂
Kram!
Tack Jenny!! 🙂 Jag jobbar på att tänka rätt! 🙂
Det är viktigt att inte jämföra sig med andra, tycker jag. Dina tappade kilon är ju toppen för dig oavsett hur mycket andra personer gått ner 😉
Så är det absolut 🙂
Ping: Tack!! och lite reklam och vikttips :) | 2xlblog - Om vikt och hälsa