Inspirationskväll för långsiktighet

I torsdags kväll var jag inbjuden av Itrim Täby för att medverka i en inspirationskväll för dem som snart är färdiga med sitt första år och som är på väg att påbörja sitt andra. Jag är verkligen stolt över att bli ombedd att komma och berätta om mina erfarenheter och upplevelser av att delta i det sk Balansåret.

Särskilt glad är jag över möjligheten att få dela med mig av mina idéer om hur man kan lyckas göra sin viktminskning hållbar.

För många är det old news men jag drar det igen 🙂

• Varaktig viktminskning kräver en livsstilsförändring – ett ständigt pågående arbete med:
  • mental träning
  • motion
  • mat
• Metoden för själva minskningen är av mindre betydelse – för att inte studsa tillbaka som en jojo behövs nya tankar och skrotning av gamla uttjänta ”sanningar”.
• Ombytt träning och vardagsmotion! Minst 10000 steg/dag. Stegräknaren är ALLTID på (förutom på natten och om jag har en tajt klänning)

Mer om hur jag gick ner i vikt och hur jag håller den finns under rubriken Om Jenny

Jag inledde min lilla ”inspirationsstund” helt drastiskt med att meddela att den första Balansårsträffen var gräslig!

”… Det skulle nämligen stavgås… Stavgång! Ja, jag har visst provat lite halvhjärtat på ett SPA som jag och min syster besökte för många år sedan. Vi skrattade då rått åt alla töntar som flaxade runt med pinnarna i skogen och avvek snarast möjligt för ett glas vin på verandan 🙂

Itrim-Anna startade den där kvällens övningar med att berätta om alla fina konditionsfördelar med att gå med stavar och sedan var det utdelning av stavar och demo av tekniken. Jag traskade på med de larviga pinnarna i högsta hugg ungefär 1o0 meter, sedan bestämde de sig för att bekräfta min motvilja och jag låg strax och sprattlade som en skalbagge på asfalten!

Jag HATAR stavgång!

Men, nu har jag i alla fall provat, vilket trots allt är en stor behållning av Balansåret. Det har givit massor av inspiration att prova nytt; nya motionsformer, ny mat och att söka nya mål.

• Jag har fått stöd för att formulera konkreta mål som motiverar att kämpa vidare även när (om) målvikten är nådd. Mål som ger ännu bättre hälsa, styrka och kondition.
• Jag har fått hjälp att hitta nya utmaningar att triggas av, t ex Löparskolan. Jag som inte någonsin sprungit ( det är helt seriöst sant!) är nu inne på vecka 4 och har för första gången i livet sprungit 30 minuter utan avbrott. Målet 10 km är helt realistiskt och känns inte på något sätt oöverstigligt längre!

MEN det här Balansåret är väldigt DYRT också. Jag har hittills investerat i:

• en baddräkt (den första på 20 år)
• simglasögon
• gympalinne (!!!)
• gympatajts
• inneskor & korta sockar
• löparskor & strumpor.

MEN – varför då delta i detta skaderiskfyllda och dyra Balansår, särskilt om man som jag nådde mitt viktmål redan efter 15 veckor det första året?

Jo – jag har aldrig lyckats hålla vikten förrän nu!

Den här gången har jag inte bara slagit handen i kaklet och vänt tillbaka samma väg (och gått upp lite till..). Tack vare detta andra år med starkt stöd infann sig en trygghet. Jag kände att jag skulle bli omhändertagen och få hjälp att hålla mig på banan vad som än hände!

Jag är ju världsmästare på att gå ner 25 kilo! Har gjort det minst 5 ggr..

Med andra ord en riktig expert på viktnedgång – men först nu kan jag skriva boken om hur jag håller mig kvar! Och det för att jag lyckats analysera vad som fattats tidigare. Jag har nu fått verktygen för en hållbar livsstilsförändring:

• Kunskap – Vad?
• Strategier – Hur?
• Inspiration – Varför?

Långsiktigheten har jag kunnat bygga genom att stanna under trygga vingar.

• Då jag behövt extra stöttning har den funnits tillhands:
  • När jag i december hade en riktig motivationsdipp. Hela 13 månader efter att jag hade nått mitt viktmål! Då fanns Ulrika där och ingjöt nytt självförtroende.
  • När jag inte var tillräckligt frisk för att träna och behövde bekräftelse på att det är tillåtet att ta det lugnt fanns Ulla och övertygade mig om att jag inte kommer att gå upp 20 kg på ytterligare några dagars vila.
• Efter så här pass lång tid med regelbunden träning har motionen äntligen blivit en etablerad vana och inte som förr bara en ”nyck”!

MEN, sist men inte minst – hur mycket stöd du än har så är det bara DU själv som kan göra det! Gör det – visst är du värd att må bra!