Hur jag vågar vara viktlös

Häromdagen kommenterade en läsare på en annan blogg att ”Jenny skriver inte om sina vägningar så ofta” och det är ju alldeles sant.

Jag svarade så här:

”Sedan i augusti (1 år efter start på Itrim) väger jag mig bara när jag träffar min hälsorådgivare Ulrika, dvs 1 gång/månad. Under det första året med Itrim vägde jag mig på varje månadsmöte med hälsorådgivaren och vid varje gruppmöte dvs 2 ggr/månad. Men i allra första början var det kanske 1-2 ggr i veckan totalt, för då kollade jag även med Wii Fit hemma.”

Faktum är att jag känner inget behov av att väga mig oftare eftersom jag mäter midjan varje morgon med målsnöret. Det är en rutin som sitter som berget;

1. Bettskena ut ( så blir det efter två stresssönderpressade kindtänder…)
2. Målsnöre runt midjan
3. Morgonrock på

Jag har tidigare skrivit om mina måttstockar i Mer om motivation, mål och måttstockar

Annat var det när jag började min resa, hösten 2011. Då vägde jag mig en hel del. Även om jag inte egentligen inte upplevde det så under tiden kunde jag konstatera att så var fallet när jag la in ”Reflektioner från nu ” i min bok om det första året av min väg från 2XL:

Ur  ”Hur jag besegrade mina Hjärnspöken”.  Dag 24.

Summan av kardemumman är att jag tänker att:

• I början av viktnedgången är det skönt att ha tätt koll på vikten för att bli uppmuntrad av varje litet framsteg.
• OM man är lätt blir nedstämd av stillastående våg eller siffror som pekar åt fel håll kanske man ska överväga att väga sig mindre ofta. Ett bra alternativ är att prova kläder och självklart att mäta sig på något bestämt ställe.
• Om man som jag gillar tydliga och konkreta bilder kan det vara kul att fixa diagram och tabeller. Kan vara skönt att titta tillbaka på också och inse att det finns små variationer som inte betyder att man plötsligt är på väg att bli tjock.
• Det kan vara bra att väga sig hyfsat sällan. Flera av mina vänner väger sig varje fredag, vilket är en rätt smart idé. Då kan man få en känsla för om det är OK att vara så extravagant som man tänkte sig under den kommande helgen 😉

Anledningen till att jag bara väger mig när jag träffar Ulrika är helt enkelt att jag vill ha min trygga hälsorådgivare inom armlängds avstånd när den hotfulla manicken meddelar sin dom 😉

Tänk att jag fortfarande inte litar på mig själv tillräcklig mycket utan vill ha hennes stöd för att tackla ochåtgärdsplanera ett eventuellt negativt besked ?!?!

Vad tror jag egentligen att jag ska hitta på om jag inte håller mig under min målvikt?

Köpa ett par tre burkar Ben & Jerry på hemvägen från Itrim eller…? 😉

Har ni bra måttstockar- vissa klädesplagg kanske?