Är det modigt eller dumdristigt?

I morse träffade jag bästa Ulrika, min hälsorådgivare och vapendragare under 1 och 1/2 år med Itrim.

Vältränad och vacker som en älva, med djup förståelse för och kunskap om viktinstabila, matmissbrukande, världsmästare i soffhäng. Hon som hela vägen har stöttat och utmanat mig, med järnklor i silkesvantar!

Itrimgänget

Delar av Itrim-gänget i Täby

Idag var dagen då jag hade bestämt mig för att INTE väga mig! Modigt eller dumdristigt?

Efter gårdagens inlägg Hur jag vågar vara viktlös fick jag för mig att dra det ytterligare ett steg genom att vara o-vägd under TVÅ månader…

Men, se det gick inte för sig 😉

Det visade sig att vi hade 18-månadersuppföljning med blodtrycksmätning, ifyllnad av hälso-cirkeldiagram och hela baletten, så min viktlöshetsövning får anstå till nästa månad. Jag var, om sanningen ska fram, lite, lite orolig för vågen, med tanke på att jag inte gjort ett Pulspass på nästan tre veckor och inte sprungit mer än en gång på dryga två veckor.

Obefogad oro – jag har nu hållit mig under målet i 16 månader (så när som på två dagar) 🙂

Under vårt samtal gnällde jag lite på att jag känner mig degig och sladdrig efter drygt två veckors träningsuppehåll. Ulrika påstod att det sannolikt inte sker sådan kroppslig förändring på så kort tid, utan att jag drabbats av något som jag knappt kände igen ens till ordet :

TRÄNINGSABSTINENS!!

Efter samtalet gjorde jag ett lite kortare Pulspass med Activio-bandet på för att hålla mig på lägsta möjliga intensitet (faktiskt inte helt lätt – man får skippa crosstrainern). En rask promenad hem i snöyran med ankelvikterna, som nu får sitta på vid varje promenad för att jag ska komma tillbaka på träningsspåret i lite lagom takt.

Snöyra

Tröööttt på snöyra! 19 mars – måste det vara så?

Sedan en mumsig lunch (la upp den på 2xlblog på Facebook förut):

Rödbetor, pepparrotskeso och skinka

”Recept” finns under lunchsallader

Apropå modigt eller dumdristigt – det här går jag INTE på 🙂

No way!

No way!

Ben & Jerry

Extrapris! på Cookie Dough…

Slutsatsen är hur som helst att jag själv tycker att :

  • ha ”hyvelost” hemma är dumdristigt!
  • att ha Ben & Jerry hemma vore dumdristigt!
  • att inte väga mig på 8 veckor vore modigt – inte dumdristigt 

Vad tycker ni? Om era egna modigheter/dumdristigheter  och om mitt resonemang 🙂

11 kommentarer

Filed under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Recept, Uncategorized, vikt, Viktminskning

11 responses to “Är det modigt eller dumdristigt?

  1. Så jäkla grym att du hållt vikten! Det är det som (för mig iaf) är svårast!

    • Tack Sara 🙂 Jag tycker också det 😉 Äntligen – efter 30 års jojobantande .. Men du har en ny start nu och världens möjlighet att fixa det! Tro att DU KAN! 🙂 Kram

  2. Har lyssnat på ditt råd att avhålla mig frånträningen nu när jag är förkyld. Känner mig precis som du skrev i ditt inlägg att du känner dig hängig. Vill ju träna men ska låta mig hållas frisk nför den kommande operationen. Kraaam vännen 🙂

  3. Åsa

    DU är modig! Vägningen är för mig något jag ser fram emot och som motiverar mig, tror inte jag skulle våga hoppa över. Bävar dock lite för nästa då jag inte kunnat springa pga en öm fot :(. Har verkligen saknat att springa, och lite som du inbillar jag mig att valkarna frodas trots att jag ätit som jag bör och cyklat istället för att springa. Tänk vad man kan inbilla sig och oroa sig, knasigt

    • Jag förstår precis Åsa-jag var lika spänd, hoppfull och motiverad inför mina vägningar under resan ner.
      Nu, efter 16 månader ‘i mål’ är det läge att spänna bågen, pröva vingarna, utmana mig själv mot en ‘viktlös’ framtid.
      Om vikten påverkats av foten vet du ju precis vad det är frågan om och kan jobba vidare. Precis som när hästen inte kan starta på en viss tävling pga snubbel i hagen etc. Det tar kanske en en liten stund extra att nå fram till det kortsiktiga målet men i förlängningen märks det kanske inte ens:)

  4. Laila

    Jag vågar faktiskt ännu inte låta bli. Men sen gick jag i mål i dec så jag känner mig inte tillräckligt stabil än. Väger mig varje fredagsmorgon på hälsorådgivarens inrådan och det funkar bra.

    Fast idag körde jag i diket, ordentligt!!! Det är inte många gånger det hänt, typ en gång. Så nu ligger jag där, ser för mig en bil på sidan med hjulen spinnande, i behov av en bärgningsbil :(. Note to self: inte bra att ha barngodis hemma när man har skrivarbete och jobbar hemifrån i mjukiskläder….
    Note to self 2: ha inte skrivdag hemma i mjukiskläder…
    Lät iaf inte bli middagen som jag förr hade gjort för att ”kompensera”. Alltid något, bara att hoppa upp i sadeln igen och fortsätta som om inget hänt. För jag tror att det är det som är viktigt, att just fortsätta som om inget hänt.

    • Det låter absolut klokt att väga sig en gång i veckan än då länge- jag ligger lite ‘före’ och har vägt mig en gång/ månad sedan i höstas och först nu börjat fundera på ännu längre intervall.

      Om vi för ett ögonblick låtsas att alla bärgare är upptagna – Vad behöver DU göra för att ta dig upp ur diket?…. 😉

      Hemmajobb skrev jag förresten om i ett inlägg 9 november- det handlade iof inte om godis, utan om annat som kan hända hemma vid datorn 😉
      ‘…. Och risken med mjukisbrallor är att man plötsligt inte kan ha sina vanliga jeans! Frågan är varför??? Finns det något magiskt medel i tyget eller kan det vara så att de bidrar till en ökad risk att man blir mjukare i konturerna även kring sina riktlinjer för mat och motion?…’

      Lycka till!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s