Först och främst något som inte är en liten smula (jo förresten till storleken, men inte till bedriften)
GRATTIS till min väninna Carola som kämpat som få i vintersnön, promenerat i ur och skur, lagt upp sina steg på Facebook varje dag (där ligger jag i lä kan jag tala om – det har rört sig om 18000 och 22000 och 26000 steg…)
Med 26 kilo på 20 veckor är hon i MÅL 🙂
Och där går startskottet för den fortsatta livsstilsförändringen (här är nämligen en till som har tränat flera gånger på att gå ner). Ett varmt LYCKA TILL med stor förhoppning om att det är din tur att fixa det nu, Carola!
Många smulor små var det så frågan om…
Det handlar om de gamla ovanor som så lätt smyger sig på . Märkligt nog verkar det vara en instinkt från reptilhjärnan eller nåt i den stilen att ta vara på överblivna små smulor som hamnat utanför tallriken eller som ligger kvar på skärbrädan.
För att inte tala om hur en sista skiva parmesanpanerat kycklingbröst formligen skriker :
Jag känner mig ensam 😦 ÄT UPP MIG!
På inspirationskvällen på Itrim förra veckan, var det en av mina Balansårskollegor som berättade om samma fenomen – hur det allt eftersom tiden går blir lättare och lättare att känna och tycka att ”Det här kan ju jag” och mer eller mindre per automatik ta tillbaka sina gamla vanor som man kämpat som en röd gris med att göra sig av med 😦
Orimlig mängd mjölk till kaffet
- Mjölkskvätten i kaffet växer…
- Undantagsdagarna blir fler…
- Russinmängden i gröten ökar…
- Mer kaviar går åt till ägget…
Här gäller det att sätta STOPP!
En ny fara hotar efter alla dessa månader. Det är inte några diken att ramla ner i, utan mer som att man börjar att köra ute på vägrenen och låter det som var en smalare Hälsans Stig gradvis bli bredare.
Riktigt lurigt är det när dessa gamla vanor kliver in utan att ens knacka!
- En rå korvskiva från skärbrädan…
- Det sista i karotten…
Vad går det att göra åt det då?
Jag tror på att vara riktigt tydlig för att ge sig själv en konkret upplevelse, hur liten och ynklig den än är. Så här har jag gjort:
- Genast hällt ut hälften av kaffemjölken (alltså inte tänka jag gör bättre i morgon).
- Slutat med russin och tar kanel på gröten (alt mäter upp en matsked).
- Mätt upp en klick kaviar istället för att ha tuben öppen bredvid.
- Spottat ut korvskivan som hamnade i munnen på ett magiskt vis.
- Slängt bort den redan smörade vita brödskivan och plockade fram en knäckemacka till ägget istället.
Ägg på knäcke med ”bara” salt
Med andra ord – hejda handen!
Ett tidigare inlägg på samma tema är Fungerar du som familjens soptunna?
Här tror jag att vi har en otroligt viktig nyckel till en hållbar och långsiktig förändring, så det vore väldigt intressant att få ta del av era erfarenheter!
Hur inser man vad som är på gång? Hur kan man stoppa i tid?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Tummen upp låter vettigt
🙂
Delade just och skrev att man kan följa mig genom att följa dig. Men sen slog det mig att du ligger just precis så där lite steget före. Och jag vet att jag sagt det förr, men det känns tryggt.
Exakt det här behövde jag läsa exakt nu. Tack!
Härligt;) Tack !! 🙂
Jag funderade på inlägget igår och jag blir nästan lite arg! Jag tycker att det är fult att kasta mat ur flera olika aspekter. Man får ställa in ikylen istället. Oavsett hur duktigt man gått ner i vikt så har nan inte rätt att bete sig dumt åt.
Världen är full av människor som skulle vara tacksamma över att ha mat och där står vi i iländer och slänger mat i panik över att bli överviktiga igen.
Det betyder inte att man måste vara familjens soptunna. Man får faktiskt tänka före. Både på sig själv och den del man har som människa på jordklotet.
Att kasta mat ska inte uppmuntras. Det låter själviskt och ovettigt
Vad bra att du NÄSTAN blir arg.
Att hälla ut 1 dl mjölk, spotta ut en korvskiva och att slänga en brödskiva är onödigt- tursamt nog behöver jag förhoppningsvis inte göra det fler gånger utan har lärt mig och planerar bättre. I bästa fall tänker även den som läser till…
‘Det sista i karotten’ och ‘den ledsna kycklingen’ blir matlådor eller hamnar i omeletter istället för i min mun-Ett nytt inslag i min livsstilsförändring, som bidrar till ekonomi och mindre resursförbrukning.
Totalt sett är jag rätt säker på att förändringarna i form av klokare val av råvaror istället för halv- och helfabrikat gör god skillnad.
Men alla val kan förstås göras ännu bättre! Där är din blogg och matblogg bra inspiration.
Precis så! Små överblivna slattar blir en måltid under veckan.
Min mormor dog av överviktsrelaterade problem – hon kom till Sverige som piga och lärde sig att aldrig slänga mat. felet var att hon åt upp den. Jag har lärt mig att aldrig slänga utan att laga annan mat av det istället men att just kasta eller spotta ut för mig att se rött!
Mängdlära är viktigt 😉
Woops! Såg inte att du hunnit skriva igen när jag kompletterade 😉 Känner också igen äldre släktingar, uppväxta i fattigdom som avled av hjärtåkommor pga fet mat i ‘resten’ av livet.
Hallå – åh vad jag känner igen den där ”spotta ut korvskivan som på ett magiskt vis hamnat i munnen”. Jag tror att om jag till en början lär mig att slänga mat (för jo, det tar emot, gör nästan ont) så lär jag mig att anpassa bättre hädanefter. Tack för kloka och raka tankar/erfarenheter!
Tack Erica:) Det är nog så att man får ta sig fram ett litet steg i taget. Rom byggdes visst inte på en dag och jag fick inte ihop mer än 7000 steg/dag för 17 månader sedan. Ännu mindre lyckades jag både vara hälsosam, ekonomiskt, ekologisk och resurssnål samtidigt.
Idag har jag dock köpt Quorn istället för köttfärs, Fairtrade-bananer och svenska blåbär. Jag försöker äta mycket blomkål och rotsaker nu, bubblar vatten med Soda Stream- MEN mina första månader köpte jag 50cl flaskor med artificiella smakämnen… Det var min väg till en framgångsrik förändring och den är obetalbart värdefull 🙂
Som sagt, man måste hitta en väg som fungerar och som man känner sig trygg med och så får man göra så gott man kan i andra avseenden, så mycket man förmår vid olika perioder.
Tack för de tipsen och att du fick igång mina tankar på hur jag ska lösa mitt onödiga och överätandet!
Jag har stora problem med att slänga mat, precis som skrivits innan är det många som inte får äta varje dag osv MEN, ska jag gå runt och vara fet för att andra inte får mat.
Jag förespråkar inte att slänga mat, utan att som Ni nämnt använda som matlådor osv. Med facit i hand skulle jag kastat betydligt mer mat genom åren för då hade jag inte behövt leva på Itrims mat på påsar idag (å alla andra dieters mat jag provat geom åren).
Vi lever i Sverige och är otroligt lyckligt lottade i många aspekter, där vi har många producenter som överlever tack vare vår överkonsumtion av mat och att vi kastar mat.
Jag jobbar för fullt med att i framtiden acceptera att det är ok att slänga 0,5 dl ris istället för att stoppa det i mig till exempel!
Olika personer olika problem, olika länder olika problem…
TACK för en bra blogg och ger mig ett hopp att Itrim kan vara hjälpen jag behövt för att kunna bli en person med normal vikt i framtiden!
//Rebeca
Tack för din tänkvärda kommentar och varmt TACK för bloggberömmet 😉
Jag ser fram emot rapporter om hur du kämpar vidare! Det är DU som kan fixa det! Massor av Lycka Till 😀
Visst är det lätt att ”unna” sig och jag tror det är svårare att hitta balansen om man tappat vikt fort än om man gått ner långsamt. Men det är bara min teori. Så länge man har ett mål att sträva efter och ser att kilona rasar är det ju kul och man får många positiva kommentarer (förhoppningsvis). Men jag gissar att det stannar upp när man stått på sin målvikt några månader… Och kanske är det då vi behöver stödet som mest?
Jag har jojobantat många gånger i mitt liv, men denna gång har jag tagit det väldigt lugnt och mina sista kilon ska få ta hela året, vilket jag hoppas gör att jag kommer att anpassa mig varefter.
Kloka tips du delar med dig av!
Tack snälla Gitsan 🙂 Ja det är nog efter oväntat lång tid som gamla vanor lätt smyger sig på igen. Jag såg rätt bra statistik på det häromdagen ( tyvärr med lite för lite underlag, men snart kommer nya siffor – hoppas kunna delge dem så småningom). Du låter så klok och ser långsiktigt! Kram