Idag är det fullt ös medvetslös med spännande möten och inspirerande diskussioner, samt avslutningsvis ölbryggartävlingsbedömning med maken på hans jobb 🙂
Jag tänker bjuda på en tillbakablick på samma dag för precis ett år sedan.
Vinterpromenad med min ”lilla” häst 2012
– – – –
Fredag 24 Mar 2012 ( Dag 231 sedan starten på Itrim 8 augusti 2011)
Så där ja! Nu har jag hållit mig vid min målvikt i fyra hela månader! Något sådant har aldrig inträffat under mina 30 års jojobantande.
Jag börjar till och med så smått att vänja mig vid min spegelbild. En annons för något snyggt plagg fångar mitt intresse och jag funderar på HUR det skulle se ut på mig. Det är en kontrast emot att som tidigare genast titta bort från skyltfönstret eller vända blad i tidningen.
Jag försöker fortfarande att hitta en bra balans i ätandet, för det blir ibland för lite mat. Keso och hallon med hackade hasselnötter får då komplettera.
På Pulspasset igår tog jag ännu ett modigt steg. Det var riktigt mycket folk i Itrim-lokalen och tränade, men jag rockade ändå och gjorde det med den smala, svårare rockringen eftersom den tjocka och enklare var upptagen. 2 hela minuter i streck höll jag på och jag lyckades även snurra upp ringen när den hamnade för långt ned. Tankens kraft gör det igen!
På gruppträffen i onsdags gav vi oss på en utmaning; att de närmaste två veckorna gå mer än 10000 steg varje dag. Plättlätt 🙂 tänkte jag som har ett snitt över 10000, men det visade sig behövas en extra insats redan igår kväll, nu när det alltså inte hjälper att kompensera en svag dag med en starkare dagen därpå. Jag fick faktisk köra med Wii Fit Steps under den första halvtimmen av TV-deckaren ”Kommisarie Banks”. Detta hade dock det goda med sig, eftersom jag gärna ville sitta ner med mannen och hunden i soffan, att jag joggade tills jag fått ihop mina steg. Lätt som en liten fjäder studsade jag upp och ned på stepbrädan – en härlig men märklig känsla.
Ett tillskott i garderoben har det blivit – jag använder nu sonens vita Jack Jones T-shirt i stl S, som han själv tycker är för liten, och 18-åriga trådsmala dotterns pikétröja.
Ikväll är vi bortbjudna till goda vänner och jag känner mig inte minsta lilla orolig. Jag kommer troligen inte ens att ha någon ”nödproviant” med mig, utan känner mig för första gången trygg med att jag vågar och kan äta det som bjuds i rimliga mängder.
Livet blir mer och mer normalt!
– – –
Så såg det ut för precis ett år sedan!
Hoppas att ni haft och har en härlig fredag!
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Visst är det härligt med återblickar!! 🙂 Jag får väldigt bra perspektiv på saker och ting när jag jämför så. 🙂
Precis! Jag rekommenderar verkligen alla som jobbar med en förändring att skriva anteckningar inte bara om kilon, utan om upptäckter och känslor!
BRA, mycket bra. Återblickar, på både lättare och svårare dagar, kommer nog vara min ”räddning”/pepp.
Tack:) Ett mycket hett tips- anteckna!! Titta tillbaka! Och framför allt gläds åt alla framsteg, stora som små 🙂