BIldkälla: Svensk Damtidning
Annonser, rubriker och tidningsartiklar inbjuder och uppmuntrar oss till en av årets stora Frossor!
Men, det är inte för sent att hejda sig – kanske med en liten puff på vägen:
Tack till Maria som delade med sig av den hör länken till Facebooksidan Matfusket
Där kan man bl a läsa följande:
”Gelatinet i våra skumgummifavoriter kommer verkligen från slakterier med okänt ursprung, renhet och råvara. Samtidigt hittar vi stora mängder med de extremt tveksamma ingredienser som färgämnen, konserveringsmedel, ytbehandlingsmedel, aromämnen, inverterat socker och härdade fetter. Ett barn kan lätt under påsken sätta i sig en kemikaliecocktail på minst ett 50-tal olika E-ämnen och tillsatser. Vad ger det för effekter på oss och våra kära? Finns det konsekvenser? Vi vill definitivt inte skrämma upp våra läsare, men det här är frågor man bör ställa sig och fundera över för barnens skull. För att inte tänka på miljön med som påverkas av att alla dessa tillsatser ska utvinnas med lösningsmedel och skeppas från olika håll av vår jord.”
Så till lite trevlig ‘frossa’
Den sociala träningen i tisdags bestod inte bara av löpning…
Efter en välförtjänt och mumsig lunch brändes ett rejält antal steg i olika butiker i området kring Regeringsgatan, Biblioteksgatan och Birger Jarlsgatan.
Byxor, blusar, jackor…
… fina klänningar
På Max Mara hängde rader med klänningar, skjortor, kjolar och byxor som jag hade kunnat ha allesammans om jag hade velat – vilken känsla!
Här ligger dock inte de billiga butikerna och tursamt nog skrek bankkortet NEJ! riktig högt. När det inte hade vett att säga ifrån hade jag själv en glimt av förnuft och skickade ett MMS till min dotter samma fråga som hon ibland skicka till mig när hon är ute och shoppar:
- Ska jag köpa den här supersnygga blusen för xxxx ? 😕
- Bara om den gör dig riktigt lycklig, svarade hon (som hon uppenbarligen lärt av sin mamma 🙂
Jag köpte den inte – MEN jag var riktigt lycklig ändå, för den rosa blusen passande alltså perfekt i storlek 38. Byxorna jag provade kunde jag inte ha, men glädjen var stor ändå för de var för KORTA! inte för små…
Här var det nära….
Den här provade jag – kolla storleken… Den var FÖR STOR!
När lagom storlek kom fram dök förnuftet upp och sa ifrån.
Som tidigare VIP-kund på Almia/Pagelle som har stooora storlekar är jag rätt van vid att kläderna kostar. 3850:- finns dock helt enkelt inte ‘till övers’, även om det vore en njutning att ta hem en supersnygg och passande klänning i, en för mig, pytteliten storlek!
Hittar ni rätt storlek på kläder? Hur handlar ni? Blir ni ruinerade på stora storlekar? Har ni vant er vid att leta bland de mindre?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
Jag minns när jag hade tårar i ögonen när jag till min 163 centimeter korta kropp försökte dra ett par jeans strl 42 över höfterna. Det är ju inte så stort för någon som kanske har strl 48 men jag är en liten kvinna som samlar fett på lår och höft. När jag väl fick upp byxorna hade jag kameltå… och låren skavde mot varandra… och jag ville bara ut från provhytten där min vikt verkligen speglades i alla speglarna.
Idag har jag 27″ på jeans och gråter inte alls.
Härligt Maria!! 🙂 Just att slippa lårskav är ju en riktig höjdare som man kanske inte förstår om man aldrig varit i den storleken..
Såg en snygg ärmlös klänning i liknande (?) modell på Tiger i Täby C för under 2000kr hade velat köpa men inte ännu
Aha! Rosa? 🙂 Men, vad härligt att se fram emot! Jag vågade köpa min första lilla klänning med holkärm till Lois studentfest… Det var 10 mån efter Itrim-start;)
Tror min kollega stod och fingrade på en rosa, jag fastnade för en duvblå. Den var snygg. Får se om den finns kvar längre fram eller om jag hittar en liknande
Åh vad fina klänningar och du har så rätt om att man inte vet vad man stoppar i sig när man äter godis.Jag försöker hålla koll på vad det är jag stoppar i mig.Så tack igen för att du påminner mig nu när jag är godissugen
Vi får tacka Maria ihop 🙂 Det fanns såå mycket fina klänningar- vååår:)
Jag har numera storlek 38 och faktiskt ännu oftare 36, och det känns helt overkligt. Tidigare var det 40 och 42 som var mycket till mina 161 cm. INget såg snyggt ut på mig. Nu känns det tvärtom och i stort sett allt ser bra (nja åtminstone bättre) ut på mig och det väcker min ha-begäran! Åh vad jag skulle vilja ha allt! Jag får verkligen hejda mig för att inte frossa i nya kläder hela tiden. Istället måste jag rensa i garderoben, och verkligen VÅGA slänga eller ge bort de gamla för stora kläderna. För det är en av de många baksidorna med ett förflutet som jojo-bantare att ha behövt en STOOOOR garderob med alla möjliga storlekar, både smått och stort, för tidigare gick man ju upp igen efter en viktnedgång så det var lika bra att spara de stora som då om till användning igen… Nu gäller det att rensa rensa rensa…
Ja, risken med för stora kläder dom ‘myskläder’ är ju att det blir mysigt mest hela tiden och då är de plötsligt inte lika mysiga längre… 😉