Månadsarkiv: mars 2013

Det vill gärna bli bra

”Det vill gärna bli bra” fick jag lära mig av min mentor, som ung och oerfaren projektledare, för över 20 år sedan. (Man lär sig den hårda vägen, var ett annat av hans kloka uttryck, men det kan vi fundera mer på en annan dag)  🙂

Det är lika bra att ta ut segern i förskott för sedan vet man inte hur det går! som någon annan  uttryckte det. Och visst är det mycket roligare att hoppas än att misströsta?

Champagne och Toast Skagen vid hemkomsten 23:30 - ingen viktspecial men sååå väl värt :)

Champagne och Toast Skagen vid hemkomsten 23:30 – ingen viktspecial men sååå väl värt 🙂

Igår firade vi den största seger vi  någonsin kunnat föreställa oss. På dagen 6 månader efter att vår häst buköppnats som alternativ till en säker död, tävlade ekipaget igen. Som bonus med en 2:a-placering och dessutom på rekordkort återkomsttid:)

Det blir som du tänkt dig!

”Nä, du, där har du fel!”,  får jag ibland höra. Det visar sig dock att även den pessimistiske  får rätt (!) och då stämmer det i allafall 😉

OK då – det blir inte alltid precis som man tänkt sig, men om du tänker att det blir som du tänkt dig, så är sannolikheten för att det skall bli som du tänkt dig större än om du tänker att det inte kommer att bli som du tänkt dig …

Och då vore det ju korkat att ägna all tankekraft åt att det inte ska bli bra 😉

Man kan tycka att det är tveksamt att man skulle kunna styra den konkreta verkligheten med tanken. Men det är odiskutabelt att man på olika sätt mer eller mindre medvetet signalerar sin inställning ut till sin omgivning och på så sätt faktiskt informerar sina medmänniskor (eller djur…) om sina förväntningar. OCH påverkar dem till aktiviteter som går i linje med det man förmedlar…

Jag har skrivit rätt många inlägg på temat tankens kraft och hur vi måste avsäga oss gamla valda sanningar om oss själva och skapa nya spår i hjärnan, tex Men… Hur svårt kan det va?

Bra sökord här på bloggen är också:

Tankens kraft, Mental träning, och förstås Hjärnspöken

Det vill gärna bli bra! 🙂

Har  ni några exempel?

11 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Somliga straffas genast

Blev lite uppehållen i hushållsarbetet:

Chichi i tvätthögen

Svårt att vika tvätt – hade inte hjärta att flytta på Chichi

Jag bjuder precis som igår på en tillbakablick från samma tid för ett år sedan – tänkvärt tycker jag även idag:

– – – –

Torsdag 29 Mar (Dag 236)

”Igår var den utflyttade dottern hemma och fick bli bjuden på utlovad lunch på Texas Longhorn. När vi de senaste 8 månaderna någon gång besökt denna restaurang har jag ätit en bar och druckit en Cola Light. Nu bestämde jag mig för att smala, lilla jag skulle kosta på mig en utsvävning i form av en riktigt slaskig Chicken Quesadilla.

Den var så underbart god! Men jag fick förstås väldigt ont i magen 😉

I morse traskade jag till Itrim för att köra ett Pulspass. Och puls fanns det då ingen…

Det gick så otroligt trögt att träna och pulsen vägrade att närma sig normal träningspuls, trots att jag rockade rockring som en tok. När jag talade med Ulrika kunde vi konstaterade att det fanns en bra orsak till detta, nämligen gårdagens slabbmat.”

– – – – –

Det var väldigt nyttigt att verkligen känna av hur påverkad man blir av dålig mat. Jag hade ju aldrig känt skillnaden tidigare, eftersom jag:

  • inte tränat när jag ätit ”otäcka saker”
  • inte ätit ”otäcka saker” sedan jag började på Itrim

Malin med Kexsets blogg skrev häromdagen om hur hon gjorde ett medvetet val att äta som hon gjorde innan hon startade sitt nya kostschema, endast för att se hur hon kände sig i kroppen. Kolla på det intressanta lilla experimentet på hennes blogg!

6 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

En ny spegelbild mm

Idag är det fullt ös medvetslös med spännande  möten och inspirerande diskussioner, samt avslutningsvis ölbryggartävlingsbedömning med maken på hans jobb 🙂

Jag tänker bjuda på en tillbakablick på samma dag för precis ett år sedan.

Vinterpromenad med min "lilla" häst 2012

Vinterpromenad med min ”lilla” häst 2012

– – – – 

Fredag 24 Mar 2012 ( Dag 231 sedan starten på Itrim 8 augusti 2011)

Så där ja! Nu har jag hållit mig vid min målvikt i fyra hela månader! Något sådant har aldrig inträffat under mina 30 års jojobantande.

Jag börjar till och med så smått att vänja mig vid min spegelbild. En annons för något snyggt plagg fångar mitt intresse och jag funderar på HUR det skulle se ut på mig. Det är en kontrast emot att som tidigare genast titta bort från skyltfönstret eller vända blad i tidningen.

Jag försöker fortfarande att hitta en bra balans i ätandet, för det blir ibland för lite mat. Keso och hallon med hackade hasselnötter får då komplettera.

På Pulspasset igår tog jag ännu ett modigt steg. Det var riktigt mycket folk i Itrim-lokalen och tränade, men jag rockade ändå och gjorde det med den smala, svårare rockringen eftersom den tjocka och enklare var upptagen. 2 hela minuter i streck höll jag på och jag lyckades även snurra upp ringen när den hamnade för långt ned. Tankens kraft gör det igen!

På gruppträffen i onsdags gav vi oss på en utmaning; att de närmaste två veckorna gå mer än 10000 steg varje dag. Plättlätt 🙂 tänkte jag som har ett snitt över 10000, men det visade sig behövas en extra insats redan igår kväll, nu när det alltså inte hjälper att kompensera en svag dag med en starkare dagen därpå. Jag fick faktisk köra med Wii Fit Steps under den första halvtimmen av TV-deckaren ”Kommisarie Banks”. Detta hade dock det goda med sig, eftersom jag gärna ville sitta ner med mannen och hunden i soffan, att jag joggade tills jag fått ihop mina steg. Lätt som en liten fjäder studsade jag upp och ned på stepbrädan – en härlig men märklig känsla.

Ett tillskott i garderoben har det blivit – jag använder nu sonens vita Jack Jones T-shirt i stl S, som han själv tycker är för liten, och 18-åriga trådsmala dotterns pikétröja.

Ikväll är vi bortbjudna till goda vänner och jag känner mig inte minsta lilla orolig. Jag kommer troligen inte ens att ha någon ”nödproviant” med mig, utan känner mig för första gången trygg med att jag vågar och kan äta det som bjuds i rimliga mängder.

Livet blir mer och mer normalt!

– – –

Så såg det ut för precis ett år sedan!

Hoppas att ni haft och har en härlig fredag!

4 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Dagen är kommen: ”Sticker ut och springer…”

Nu inträffade det nästan ofattbara och ouppnåeliga! Det var ingen stor sak när det hände, men när jag insåg vad jag sagt var det en total lycka 🙂

En så otroligt enkel och naturlig sak för väldigt många, som att meddela familjen att ”Ni kan sätta på ugnen om ett tag, jag sticker ut och springer före maten”.

Jamen förstår ni?! Min önskan om att bli en sån som utan att reflektera över det slänger ur sig ”jag sticker ut och springer” har gått i uppfyllelse!

Den 25 september 2012 skrev jag så här i inlägget Jag KAN springa… om min plan att inplantera en helt ny sanning i huvudet:

  • …. skapa nya spår som leder till den nya sanningen ”Jag är en så´n som springer”. Jag har redan planterat den nya sanningen ”Jag är en så´n som tränar”, så det finns ingen anledning att det inte ska gå att skapa det här spåret också…

Det tog nästan ett halvår att ta mig fårn ”önskan” till ”faktum”, men det GICK! Och det blev för första gången en löprunda, alltså inte bara exakt

  • 15,000 minuter löpning
  • 2 minuter promenad
  • 15,000 minuter löpning

med örnkoll på Runkeeper för att inte lyfta foten en millimeter mer än ”Löparskolan 4:2” kräver 😉

Mörkt och isigt på löp-RUNDAN!

Mörkt och isigt på löp-RUNDAN , 4 km

Det är för övrigt precis idag 16-månadersjubileum för mig  (alltså för att hålla mig under målvikten).

Men, som jag brukar hävda, är vikten av mindre betydelse, så jag passade på att känna hur de ljusa byxorna i stl 38 satt. Med tanke på hur jag klagade för Ulrika i tisdags på min ”degighet” efter sjukdom och träningsfrånvaron var det skönt att konstatera att det inte krävdes någon tång för att dra upp dragkedjan 🙂

Vårbyxor

Vårbyxor i stl 38!! Nu får det vara nog med vinter!

Kvällens middag hamnar på Recept-sidan. Chili con Quorn med kidneybönor, nachos och lite naturell lättyoghurt . MUMS!

Chili con Quorn

Haha – jag ska inte bli matfotograf. Kletig och kantstött tallrik, men maten är god 🙂

Det blev mest skryt idag, hoppas att ni står ut 🙂 Kram

7 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Recept, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Smulor och andra små bäckar

Först och främst något som inte är en liten smula (jo förresten till storleken, men inte till bedriften)

GRATTIS till min väninna Carola som kämpat som få i vintersnön, promenerat i ur och skur, lagt upp sina steg på Facebook varje dag (där ligger jag i lä kan jag tala om – det har rört sig om 18000 och 22000 och 26000 steg…)

Med 26 kilo på 20 veckor är hon i MÅL 🙂

Och där går startskottet för den fortsatta livsstilsförändringen (här är nämligen en till som har tränat flera gånger på att gå ner). Ett varmt LYCKA TILL med stor förhoppning om att det är din tur att fixa det nu, Carola!

Många smulor små var det så frågan om…

Det handlar om de gamla ovanor som så lätt smyger sig på . Märkligt nog verkar det vara en instinkt från reptilhjärnan eller nåt i den stilen att ta vara på överblivna små smulor som hamnat utanför tallriken eller som ligger kvar på skärbrädan.

För att inte tala om hur en sista skiva parmesanpanerat kycklingbröst formligen skriker :

Jag känner mig ensam 😦 ÄT UPP MIG!

På inspirationskvällen på Itrim förra veckan, var det en av mina Balansårskollegor som berättade om samma fenomen – hur det allt eftersom tiden går blir lättare och lättare att känna och tycka att ”Det här kan ju jag” och mer eller mindre per automatik ta tillbaka sina gamla vanor som man kämpat som en röd gris med att göra sig av med 😦

Mjölk till kaffet

Orimlig mängd mjölk till kaffet

  • Mjölkskvätten i kaffet växer…
  • Undantagsdagarna blir fler…
  • Russinmängden i gröten ökar…
  • Mer kaviar går åt till ägget…

Här gäller det att sätta STOPP!

En ny fara hotar efter alla dessa månader. Det är inte några diken att ramla ner i, utan mer som att man börjar att köra ute på vägrenen och låter det som var en smalare Hälsans Stig gradvis bli bredare.

Riktigt lurigt är det när dessa gamla vanor kliver in utan att ens knacka!

  • En rå korvskiva från skärbrädan…
  • Det sista i karotten…

Vad går det att göra åt det då?

Jag tror på att vara riktigt tydlig för att ge sig själv en konkret upplevelse, hur liten och ynklig den än är. Så här har jag gjort:

  • Genast hällt ut hälften av kaffemjölken (alltså inte tänka jag gör bättre i morgon).
  • Slutat med russin och tar kanel på gröten (alt mäter upp en matsked).
  • Mätt upp en klick kaviar istället för att ha tuben öppen bredvid.
  • Spottat ut korvskivan som hamnade i munnen på ett magiskt vis.
  • Slängt bort den redan smörade vita brödskivan och plockade fram en knäckemacka till ägget istället.
Ägg på knäcke med "bara" salt

Ägg på knäcke med ”bara” salt

Med andra ord – hejda handen!

Ett tidigare inlägg på samma tema är Fungerar du som familjens soptunna?

Här tror jag att vi har en otroligt viktig nyckel till en hållbar och långsiktig förändring, så det vore väldigt intressant att få ta del av era erfarenheter!

Hur inser man vad som är på gång? Hur kan man stoppa i tid?

14 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Är det modigt eller dumdristigt?

I morse träffade jag bästa Ulrika, min hälsorådgivare och vapendragare under 1 och 1/2 år med Itrim.

Vältränad och vacker som en älva, med djup förståelse för och kunskap om viktinstabila, matmissbrukande, världsmästare i soffhäng. Hon som hela vägen har stöttat och utmanat mig, med järnklor i silkesvantar!

Itrimgänget

Delar av Itrim-gänget i Täby

Idag var dagen då jag hade bestämt mig för att INTE väga mig! Modigt eller dumdristigt?

Efter gårdagens inlägg Hur jag vågar vara viktlös fick jag för mig att dra det ytterligare ett steg genom att vara o-vägd under TVÅ månader…

Men, se det gick inte för sig 😉

Det visade sig att vi hade 18-månadersuppföljning med blodtrycksmätning, ifyllnad av hälso-cirkeldiagram och hela baletten, så min viktlöshetsövning får anstå till nästa månad. Jag var, om sanningen ska fram, lite, lite orolig för vågen, med tanke på att jag inte gjort ett Pulspass på nästan tre veckor och inte sprungit mer än en gång på dryga två veckor.

Obefogad oro – jag har nu hållit mig under målet i 16 månader (så när som på två dagar) 🙂

Under vårt samtal gnällde jag lite på att jag känner mig degig och sladdrig efter drygt två veckors träningsuppehåll. Ulrika påstod att det sannolikt inte sker sådan kroppslig förändring på så kort tid, utan att jag drabbats av något som jag knappt kände igen ens till ordet :

TRÄNINGSABSTINENS!!

Efter samtalet gjorde jag ett lite kortare Pulspass med Activio-bandet på för att hålla mig på lägsta möjliga intensitet (faktiskt inte helt lätt – man får skippa crosstrainern). En rask promenad hem i snöyran med ankelvikterna, som nu får sitta på vid varje promenad för att jag ska komma tillbaka på träningsspåret i lite lagom takt.

Snöyra

Tröööttt på snöyra! 19 mars – måste det vara så?

Sedan en mumsig lunch (la upp den på 2xlblog på Facebook förut):

Rödbetor, pepparrotskeso och skinka

”Recept” finns under lunchsallader

Apropå modigt eller dumdristigt – det här går jag INTE på 🙂

No way!

No way!

Ben & Jerry

Extrapris! på Cookie Dough…

Slutsatsen är hur som helst att jag själv tycker att :

  • ha ”hyvelost” hemma är dumdristigt!
  • att ha Ben & Jerry hemma vore dumdristigt!
  • att inte väga mig på 8 veckor vore modigt – inte dumdristigt 

Vad tycker ni? Om era egna modigheter/dumdristigheter  och om mitt resonemang 🙂

11 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Recept, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Hur jag vågar vara viktlös

Häromdagen kommenterade en läsare på en annan blogg att ”Jenny skriver inte om sina vägningar så ofta” och det är ju alldeles sant.

Jag svarade så här:

”Sedan i augusti (1 år efter start på Itrim) väger jag mig bara när jag träffar min hälsorådgivare Ulrika, dvs 1 gång/månad. Under det första året med Itrim vägde jag mig på varje månadsmöte med hälsorådgivaren och vid varje gruppmöte dvs 2 ggr/månad. Men i allra första början var det kanske 1-2 ggr i veckan totalt, för då kollade jag även med Wii Fit hemma.”

Faktum är att jag känner inget behov av att väga mig oftare eftersom jag mäter midjan varje morgon med målsnöret. Det är en rutin som sitter som berget;

  1. Bettskena ut ( så blir det efter två stresssönderpressade kindtänder…)
  2. Målsnöre runt midjan
  3. Morgonrock på

Jag har tidigare skrivit om mina måttstockar i Mer om motivation, mål och måttstockar

Annat var det när jag började min resa, hösten 2011. Då vägde jag mig en hel del. Även om jag inte egentligen inte upplevde det så under tiden kunde jag konstatera att så var fallet när jag la in ”Reflektioner från nu ” i min bok om det första året av min väg från 2XL:

Ur min bok "Hur jag besegrade mina Hjärnspöken". Från Dag 24.

Ur  ”Hur jag besegrade mina Hjärnspöken”.  Dag 24.

Summan av kardemumman är att jag tänker att:

  • I början av viktnedgången är det skönt att ha tätt koll på vikten för att bli uppmuntrad av varje litet framsteg.
  • OM man är lätt blir nedstämd av stillastående våg eller siffror som pekar åt fel håll kanske man ska överväga att väga sig mindre ofta. Ett bra alternativ är att prova kläder och självklart att mäta sig på något bestämt ställe.
  • Om man som jag gillar tydliga och konkreta bilder kan det vara kul att fixa diagram och tabeller. Kan vara skönt att titta tillbaka på också och inse att det finns små variationer som inte betyder att man plötsligt är på väg att bli tjock.
  • Det kan vara bra att väga sig hyfsat sällan. Flera av mina vänner väger sig varje fredag, vilket är en rätt smart idé. Då kan man få en känsla för om det är OK att vara så extravagant som man tänkte sig under den kommande helgen 😉

Anledningen till att jag bara väger mig när jag träffar Ulrika är helt enkelt att jag vill ha min trygga hälsorådgivare inom armlängds avstånd när den hotfulla manicken meddelar sin dom 😉

Tänk att jag fortfarande inte litar på mig själv tillräcklig mycket utan vill ha hennes stöd för att tackla ochåtgärdsplanera ett eventuellt negativt besked ?!?!

Vad tror jag egentligen att jag ska hitta på om jag inte håller mig under min målvikt?

Glassburken

Köpa ett par tre burkar Ben & Jerry på hemvägen från Itrim eller…? 😉

 

Har ni bra måttstockar- vissa klädesplagg kanske?

7 kommentarer

Under Hälsa, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning