Månadsarkiv: april 2013

Idag har det varit ett våldsamt promenerande.
Jag har nämligen sällskapat med dottern i stallet och bl a hjälpt henne med hinderbygge. Vi har en bra bit att gå till ridhuset och väl framme lyfte jag fram och tillbaka en hel hög hindermaterial OCH flyttade runt eländet till olika platser och olika avstånd för att det skulle bli bra övningar för hästen.

På väg till ridhuset – jag slapp i alla fall hoppa 🙂

Efter ridhusutflykten var det ytterligare tre hästar som skulle ridas, vilket innebar promenader t o r travbanan med var och en av dem. Det blev i alla fall bra motion för mig, samt lite filmat.

Mååånga tusen steg har jag samlat ihop och så har jag dessutom tänkt tokigt i veckans träningsplan. Jag hade egentligen planerat att träna på Itrim idag, men de stängde 16:00 i Mörby och 17:00 i Täby idag, så det fick bli en springtur istället.

Dagens lektion i Löparskolan, vecka 9 – dag 1, innebar

• 15 min löpning i lugnt tempo
• 1 min rask promenad
• 15 min löpning i lugnt tempo
• 1 min rask promenad
• och så avslutningsvis 5 minuter i högt tempo.

När jag först läste dagens instruktion kom två tankar:

• Vad trist att det är så lite idag 😦
• Oh My God! Jag är på sista sidan i ”skolan” 🙂

Den första tanken är extremt rolig – jag sprang ju 6,5 km senast, helt sjukt! Anledningen till att det blev så långt är att min ”Run Keeper” stängde av sig (troligen för att jag höll på och fipplade med radion i fickan). När jag upptäckte det mätte jag upp hur länge den hade varit av och lade på det, så jag sprang 52 minuter istället för de 45 min som jag skulle ha sprungit.

Varför tjata om det här i detalj då?

Jo, för att ni ska förstå hur märkliga idéer jag fortfarande har – knasigheten har bara bytt uttryck. Istället för att tänka den gamla sortens svart-vita tankar som jag gjorde under mitt matmissbrukande liv:

• Nu ska jag bara äta grapefrukt och sallad den här veckan och jag ska motionera och jag ska…
• Nähä nej- det gick inte… Då är det ju ändå kört och jag kan lika gärna äta Ben & Jerry hela veckan

Så får jag istället idéer som att ”Run Keeper” ska stanna på ”rätt” tid och har den råkat stänga av sig så får jag väl springa extra långt. Så otroligt korkat egentligen. Tänk om den hade stängt av sig efter 5 minuter? Skulle jag ha fortsatt att springa 40 minuter EXTRA då? Nej, troligen inte, för jag skulle aldrig ha missat att den var avstäng så länge 😉 Statistik-tokig som jag är tittar jag rätt ofta på km/tim-mätaren…

Titeln på min bok ”Hur jag besegrade mina Hjärnspöken” är alltså inte 100% sanningsenlig. Besegrade är de inte, utan spökena har bytt skepnad och visar sig på nya oväntade områden. MEN de är under kontroll – jag skrattar åt dem även när jag låter mig styras av dem. Det är väl ändå rätt oförargligt i sammanhanget att springa sju minuter extra 🙂

En liten avstämning av gårdagens festande tänkte jag också bjuda på:

• Träning: Nej, som planerat var det inte någon ombytt, men 10.381 steg är helt OK
• Frukost: Gröt, bröd m skinka, grapefrukt+ ett glas Bollinger Champagne
• Lunch: Råbiff, samt oxbringa med grillad sparris, rödbetscarpaccio, pepparrotssås. Ett glas Pinot Noir.
• Mellis: Hallon och keso
• Middag: Moules Frites (barnen knyckte i princip alla pommes, så det blev bara 1 kg musslor till mig ;). Två fantastiska öl: en Orange Ale och en Rasputin Imperial Stout, samt en chokladtryffel.

Inte ett uns dåligt samvete har jag. Inte en sekund tänker jag att jag ”lika gärna kan…” idag, dagen efter partajandet. Jag kanske ändå kan börja räkna mig som någorlunda fri från matmissbruk, så här 20 månader och 3 veckor senare?

50-årsmiddag i källarvalven i Gamla Stan

Nu är jag hemskt nyfiken på om ni som har besegrat viktrelaterade hjärnspöken har märkt att de hittat nya uttryck!?

Födelsedagsfirandet startade med Champagnefrukost, som sig bör för en 50-årig make 🙂

När sonen gått till skolan och dottern till jobbet med hästarna tog vi en lång promenad med Chichi. För övrigt hade jag planerat in en av veckans vilodagar just denna lediga måndag.

Lunch intogs på Piren på Kristinebergs Strand, med härlig utsikt över mälarviken Ulvsundasjön.

Då 50-åringen är en hängiven älskare av god öl hade jag bokat bord för familjen på Monks Porter House i 1600-talsvalv på Munkbron i gamla Stan- UNDERBART ställe 🙂

Bildkälla

• Party är OK – inte farligt!
• En fest förstör inget under förutsättning att den betraktas som just en fest, ett undantag, och inte en plötslig återgång till ett gammalt missbruksmönster.
• Partaja inte på kredit, träna först = ”sätt in på kontot”. (Gjorde det med 6,5 km löpning igår.)
• Party är INTE ohämmat slaskande 24 timmar i streck utan en begränsad tid av partydagen/dygnet. Champagnefrukost innebär t ex inte marmelad på rostad formfranska. Det finns, hör och häpna, sådant som passar enormt mycket bättre: fruktsallad, lufttorkad skinka, något riktigt härligt grövre bröd, äggröra…
• Party innebär OK att dricka rimliga mängder öl och vin, men det måste inte ta slut i flaskor och kartonger 🙂
• Alkoholm ersätter inte vatten som vätska utan precis tvärtom!
• Sist med troligen viktigaste lärdomen: Efter ett Party återgår jag till det normala – ”kompenserar” inte i efterhand med grapefrukt- och salladsdiet, utan återgår till mina helt vanliga vanor när det gäller mat och träning.

;

Den 27 : e är ett speciellt datum så det passar bra att vakna före kl 6 och på toppenhumör.

(Vi träffades 27/4, förlovade oss samma datum, gifte oss 27/2 och ”hednade” båda barnen 27:e. Lyckades inte pricka in dem att födas den 27:e, även om den ena var väldigt nära.)

Alltså träffs- och förlovningsdag idag, vilket för ovanlighetens skull inte kommer att firas något speciellt. Det beror huvudsakligen på att den stora firarveckan stundar med mannens 50-årsfyllande nu på måndag och så själva festen nästa lördag.

”Förr” hade det förstås inte spelat någon som helst roll – ett tillfälle att frossa i mat och vin fick inte försittas!

Äckligt sprudlande glädjen då? Vad kommer den sig av?

Ja, varför inte analysera positiva känslor! I det ständiga arbetet med att byta ut gamla hjulspår och styra in på nya vägar är det ett starkt bidrag i den mentala träningen att verkligen uppmärksamma framsteg och glädje!

Många av oss har så otroligt lätt för att älta felsteg och minsta lilla negativa upplevelse och att därigenom ge dem oförtjänt mycket utrymme…

• Solen skiner, vovven snarkar gulligt, fåglarna kvittrar 🙂
• Kände magmusklerna ömma lite redan när jag låg i sängen= måste ha använt dem på mitt träningspass igår 🙂
• Tog på ett supertajt linne och säckiga mjukisbyxor=njuter av både det tajta upptill och ”säckarna” som hänger på de kännbara höfterna och böljar runt rumpa och lår. Påminner mig som hastigast om när det var dessa grå brallor som satt tajt…
• Sms:et igår kväll från en väninna: ”Tjohoooo!!! Startmått midja 107 cm – nu 88:) 🙂 🙂 🙂 :). Tvärtaggad nu!!”
• Hade fått Facebook-PM : ”Nu har din bok kommit – så roligt det ska bli att läsa den. På semestern behöver jag ett stöd på vägen. -14 kg nu så jag går strax i mål och de känns härligt.”
• Jag VILLE springa igår – overklig upplevelse! OBS! Fick inte göra det – hade ju redan tränat och jag måste öva mig på att inte låta spöket ”Omåttligt” ta någon som helst plats i mitt liv igen!

Och sist, men inte minst, lyckan över gårdagens shopping inför födelsedagsfirandet!

Det är fortfarande en oerhört speciell upplevelse att kunna gå in i en vanlig butik och plocka med mig kläder jag gillar till omklädningsrummet. Tänk att det finns storlekar som jag kan ha.!!(Och sådana jag INTE kan ha fast jag inte inser det där de hänger.)

En storlek i hjärnan och en annan på kroppen…

Lite bättre kjolstorlek

Det ena kalasalternativet… ÄRMLÖS!!!

Tror på den här. Med smycken, smink och höga skor… Vad tror ni?

En annan stor glädje igår var förstås att skicka iväg en drös Hjärnspöke-böcker!

Största beställningen hittills behövde 8 frimärken 🙂

Vad är ni glada åt och nöjda med? Vilka små saker kan ni uppmärksamma för att ändra på tankebanor och schakta upp nya vägar?

En av de viktigaste insikterna i min kamp över mina Hjärnspöken, i synnerhet mot den fula figuren Svart-Vitt är just att inte försöka ändra på ALLT samtidigt!

Det kan tyckas gå tvärt emot att min framgångsrika förändring startade med 12 veckor på strikt diet och det nyfunna konceptet ombytt motion 2 ggr/ vecka, men det handlar om så mycket mer:

• Ett livslångt beteende ska bytas ut.
• Nya vägar ska ritas upp, byggas, och testköras.
• Gamla valda sanningar ska skrotas.

Skapa nya spännande mönster

Men det måste få ta den tid som krävs!

• Det har tagit mig ca 20 månader! sedan jag steg in på Itrim att börja dricka kaffe utan mjölk.
• Som jag tjatar om mest hela tiden är springandet – En alldeles ny upplevelse som jag lyckats med via små, små steg och upptrappning enligt ”löparskolan”.
• Mitt mål för vardagsmotionen var i början nästan oöverstigliga 7000 steg. Nu blir det minst 10000/dag oftast mycket mer.
• I början av min förändringsprocess var det även nödvändigt för mig med lightprodukter av alla slag. OM jag kunde äta två tsk av en lightprodukt istället för 1 tsk smör tog jag förstås det. Jag behövde ju MÄNGDEN!

Först NU är jag redo att övergå till använda små mängder av så mycket ekologiska mejeriprodukter som möjligt (det är ju tyvärr sällan EKO på lightgrejor).

OBS!!! Jag har precis börjat tassa fram i det här området, så ta allt jag säger med en nypa salt:)

Lite Eko finns det i alla fall i mitt skafferi 🙂

Jag har precis börjat följa en Facebooksida som är riktigt intressant: Matfusket.

Häromdagen kom ett inlägg med de fem områden som Naturskyddsföreningen förordar som de viktigaste anstränga sig med att köpa ekologiskt pga stora vinster för oss och vår jord. Så här står det:

Kaffe …
På kaffeplantager används ett av världens farligaste bekämpningsmedel som varit förbjudet länge i Sverige och EU. Det skadar – och dödar – både natur, djur och människor. Välj ekologiskt kaffe så gör du stor nytta för en liten kostnad.
Bananer och vindruvor
Två frukter som är riktigt hårt besprutade. På bananodlingar används extremt miljöfarliga bekämpningsmedel som kan ge arbetarna och deras barn nervskador. Och vindruvor, med sina tunna skal, kan innehålla rester av flera kemiska bekämpningsmedel. I ett EU-stickprov på ett paket vindruvor hittades till exempel rester av 26 olika bekämpningsmedel. Om du inte hittar ekologiska bananer, vindruvor, russin eller vin kan det alltså vara en idé att välja något annat.
Mejeriprodukter
För några kronor extra kan du få ekologiska mejerivaror som gör stor nytta både i Sverige och i andra delar av världen. På hemmaplan bidrar du till friskare vatten, gladare djur, mindre gifter och att fler fåglar och blommor trivs. Och i länder som Brasilien behöver ingen regnskog skövlas eller natur och människor förgiftas för att svensk boskap ska få billigt foder.
Kött
När du äter kött är det bäst att välja ekologiskt, av samma anledningar som för mejeriprodukterna. Finns inte ekologiskt, så är kött från svenska djur som betat utomhus ett bra alternativ. Men det viktigaste av allt är faktiskt att käka mindre kött överhuvudtaget.
Potatis
Här gör du också en stor insats för en liten slant. Potatis är den gröda som besprutas mest i Sverige. En riktig skurk är King Edward – en kung som borde störtas!
Källa: http://www.naturskyddsforeningen.se/nyheter/5-viktiga-varor-att-byta-till-eko
Man kan inte ändra på ALLT samtidigt. Tacka dig själv för att du tar hand om dig och gör små förändringar – de kan leda till större när du orkar och är redo!

Fixar träning och mat enligt plan, men den här dagen är så fulltecknad att jag tyvärr inte hinner skriva något vanligt blogginlägg 😦

Jag är bl a inbjuden av Itrim Täby för att medverka vid en ännu en Inspirationskväll för långsiktighet  inför det sk Balansåret. Ett andra år som jag varmt rekommenderar att gå om även om man känner sig viktstabil och livsstilsförändrad. Det finns statistik som visar att det är efter ungefär 1½ år som många får en motivationsdipp och går upp igen. Med bra stöd och fortsatt inspiration klarar man att ta sig tillbaka på rätt kurs 🙂

Eftersom det tycks vara många som börjar känna att sommaren närmar sig och sätter fart inför en säsong med tunnare kläder tänkte jag helt enkelt komma med en repris på ett inlägg. Det innehåller länkar till flera bloggar som jag själv följer. Hoppas att ni gillar dem om ni inte redan hittat dem själva 🙂

Bästa råden till nya viktkämpar

Skulle tro att många gym och simhallar etc kommer att vara extra välbesökta och att det kommer att vara väldigt stark trafik på Viktklubb.se, Shape-up etc etc.

En av mina blogg- och Itrimkollegor, Johan, har gjort ett inlägg med ”Tips till er som är nya på Itrim”. Det är en kanonbra sammanfattning, som i sin helhet funkar även om man jobbar med viktnedgången på något annat sätt.

Det allra bästa tipset från Johan, som jag själv hade behövt, är att ta riktiga ”FÖRE-bilder”! Jag ångrar verkligen att jag inte gjorde det, men efter att ha levt ett helt liv undvikande att fastna på avslöjande foton, så förstår jag att det känns jobbig och vet precis varför jag inte fixade det. Nu har jag fått leta och leta i gamla fotoalbum för att ha några alls under fliken Bilder här ovan.

Men, som sagt – vill absolut tipsa om göra det! Ytterligare ett tips i samband med det är att använda bilden lättåtkomlig i mobilen och att senare även ha en nytagen som visar framgången . T ex kan den ena visas vid låst skärm och den andra vara bakgrundsbild… Dessa har jag som bakgrund på datorn:

Vi är ju alla så olika och har våra individuella bakgrunder och historier. Det gör förstås att den metod som funkar som smort för den ena inte fungerar alls för den andra. Vilken metod man ska välja kan man bara komma fram till själv och mitt råd är att man lägger en del energi på att ta reda på vilken hjälp man faktiskt behöver:

• Är det styrkan i samarbetet med en grupp som kommer att leda dig rätt?
• Är det individuella möten med en egen hälsorådgivare?
• Är det ”snabbt resultat” som är det viktigaste?
• Känner du att du vet precis hur du ska göra men behöver en praktisk mobil-app för att klara att komma igång med träning, ta bort några kilon och behålla den nya vikten?

När du väl hittat rätt metod finns det många generösa, härliga bloggare att hämta inspiration hos under resans gång. Många skriver om kampen mot kilona, en del om träning och hos andra finns främst tankar om att klara ett fortsatt liv som normalviktig.

Här är fler tips om några av de bloggar som jag själv följer:

Butterfly Tina– Från puppa till fjäril. Tina skriver själv på bloggen: Här hittar du dagliga betraktelser av min ständiga kamp mot socker, träningsutmaningar, tips om kost och träning samt andra personliga händelser i mitt liv. Jag äter gärna ekologisk och närproducerad lågkolhydratskost anpassat till mig som en tränade individ. Min nya passion i livet är träning i olika former tex styrketräning, kettlebells, TRX, gruppass, löpning plus att jag tränar med PT. Under hösten 2012 har jag utbildat mig till Kettlebellsinstruktör (Spartan) samt Lic. träningsinstruktör (The Academy).

Lotta – I jakten på Kalorier. Min kompis i kampen mot Jante 🙂 Stark som en björn i de flesta avseende och väldigt rolig att läsa. Vi jobbar inte precis på samma sätt, men har massor gemensamt. Lotta skriver själv på bloggen: Styrka är att bryta en chokladkaka i fyra bitar med sina bara händer och sen bara äta en av bitarna!

Kexsets blogg – Värmländska Malin är mitt i en riktigt spännande förändring. Ännu en fantastisk inspirationskälla som inte heller gör på samma sätt som jag med mat och träning, men som har grundinställningen gemensam. Vardagsfunderingar, Träning och allt däremellan.

Cribblogg – ”Cribba” har gått ner 45 kg. Rökfri sedan flera månader. Numera träningsfreak, körkortstagare etc etc . Snacka om livsstilsförändrare!! Förutom på bloggen en inspiratör på Haninges Itrim. Jag har idag ett helt nytt liv – som jag skriver så ofta jag kan om i min blogg. Idag handlar det inte längre om viktnedgång, utan att komma i mitt livs absolut bästa form och alla prövningar som kommer med det.

Det var som sagt NÅGRA FÅ av de många fina bloggarna där människor generöst delar med sig av sina livsöden och sin kamp emot kilona och sina hjärnspöken!

2xlblog på Facebook.

PS. ”Gilla” gärna 2xlblog´s Facebooksida, så kommer färska inlägg direkt till din egen Facebook. Det dyker ibland även upp lite extra grejor där   T ex det här Urk?!?! – Blomkål…  DS.

Idag är det 8 månader till julafton 🙂 Visst känns det fantastiskt att veta det, när sista snön precis gett upp på skogsslingan? NOT!!!!

Blåsippor – om man kollar noga 🙂

Hur som helst ger det lite perspektiv – jag tänker på att tiden kan gå rätt fort beroende på hur man ser den. En av mina bloggvänner har just börjat på Itrim och konstaterade häromdagen att en 12-veckors intensiv period för att dra igång sin livsstilsförändring faktiskt bara är 23 % av ett helt år. En ganska överkomlig insats om man tänker på att man förbättrar livskvaliteten i resten av sitt liv, som kan vara rätt många år….

SPÖKEN

För nytillkomna läsare kunde det kanske vara på sin plats med en presentation av mina Hjärnspöken, de i bokens titel:

Under förändringsprocessen kunde jag konstatera att det inte bara handlade om att äta mindre och motionera mer utan att det fanns en tredje faktor som visade sig vara den allra viktigaste. Den pusselbit jag inte tidigare förstått vikten av, nämligen mental träning. När jag fick hjälp att förstå mina egna valda sanningar kunde jag även bekämpa och besegra mina “Hjärnspöken” som är:

• Perfektionismen, det svart-vita tänkandet som kastade sig över mig om jag inte hade skött mig minutiöst med planering, inköp, träning etc. Ett inte helt besegrat spöke, numera gäller det träningen där jag måste öva på att vara nöjd med mina framsteg.

• “Det är ju ändå kört” som tog över kommandot om jag inte var perfekt och då styrde upp mig emot 100-kilosstrecket igen… t ex ”Det blev ju party igår, så jag kan lika gärna äta marmeladmackor till frukost idag och pizza till lunch och …”
• Omåttligheten – som är kusin med ”Det är ju ändå kört ”- och som t ex innebar att jag kunde få för mig att äta ohämmade mängder av kakdeg… Även här är det numera träningen som måste dresseras för att inte bli omåttlig, så att jag springer med förkylning i kroppen etc.

• Andra små spöken är sådana som Det kommer aldrig att gå (t ex att springa) och De kommer att skratta åt mig . T ex rocka rockring och dansa Zumba – Jag? Elefanten? Aldrig!

Att besegra Hjärnspökena är en process som kräver just mental träning. De måste jagas bort med nya, fina, snälla kompisar som:

• Jag duger!
• Jag kan göra lagom mycket, det räcker bra!
• Varje steg är bättre än inget alls!
• Jag bryr mig inte! Förresten är min nya erfarenhet att omgivningen sällan skrattar åt en som försöker och kämpar på…

IDIOTER

Jag blir så ledsen när jag läser på bloggar och Facebook om människor som drabbas av rena IDIOTER! Visst är vi alla olika etc men när folk som är utbildade för att hjälpa andra kan vara så extremt icke tillmötegåsende blir man ju alldeles matt:

Häromdagen fick läste jag i en Facebook-grupp om en kvinna med många överviktskilon och ett livslångt sockerberoende som berättade om hur hon besökte läkaren på överviktsenheten på sitt sjukhus.

Och när hon säger att hon varit beroende av sött hela sitt liv svarar han ”Ja men det är väl bara att sluta tvärt på en gång”.

Man ju tycka att en läkare på en överviktsmottagning borde ha en lite annan kunskap och inställning?…

Undrar om en läkare på en alkoholberoendemottagning skulle ha kvar jobbet om han uttryckte sig likadant?

Ett liknande fall upprörde mig i höstas när jag fick höra om hur en ca 40 kg överviktig man med diabetesvarning och andra ”vanliga” överviktskrämpor sökte hjälp att ta tag i sin situation. Han försökte vid ett flertal tillfällen få kontakt med en dietist via hälsocentralen.

De ville inte ha med honom att göra!

• Det är skrämmande att en överviktig person som verkligen vill göra något åt sin situation och behöver hjälp blir fullständigt ignorerad!
• Hur mycket skulle inte kan samhället spara på att stötta och förebygga jämfört med att behandla diabetes mm mm?
• Var ligger problemet undrar jag?

Är det det gamla traditionella synsättet på att sjukdomar ska behandlas med den ”heliga läkekonsten” medan att förebygga med hälsovård betraktas som något slags hokus pokus?

En ljusglimt är i alla fall att man numera på vårdcentraler lär kunna få s k FaR – rörelse på recept! Det gäller som jag förstår det både om man helt enkelt behöver fysisk träning för att bygga upp sin kropp och om man behöver hjälp med viktnedgång och motion. Se här på Vårdguiden!

Man kan använda FaR-recept på Itrim 🙂

Avslutningsvis en liten rapport från Dag 24 av min Vårstädning:

• Träning: 5,6 km löpning( inkl 2 min promenad) enligt Löparskolan 8:1. Snitthastighet 7:33 /km, yihaa! – som Caroline säger ”Du, det finns visst en liten tävlingsjäkel därinne trots allt”.

5.60 km rätt snabbt – stolt!

• Frukost: Gröt, pastejmacka, grapefrukt, kaffe, vatten.
• Afterrun: Hallon med yoghurt, müsli och nötter.
• Lunch (sen): På ”Redfellas”, GI-sallad med bulgour o quinoa, kyckling mm, smoothie ”I want it all” bara frukt och bär.
• Middag: Ugnslax med couscous, rödbetor och haricots verts. Mannen fick vin till maten, inte jag 🙂

Nu är jag grymt nyfiken på era eventuella erfarenheter av ”idioter”?

Som sagt mååånga steg blir det på dressyrtävling med hästar. Märkligt – det är ju de som ska röra sig 😉 Men det är avstånd mellan parkering och framridning och tävlingsbana och så har man glömt något och …
Så var det dags att checka av städlistan (den som inte vet vad jag håller på med och är nyfiken på min ”Vårstädning” – kolla på ”Det här är inget aprilskämt”.

Resultat efter tre veckor:

• Varje vecka gör jag 2 Pulspass; ett Medel och ett Intensivt – 3 v Check!
  
• Varje vecka springer jag 3 rundor enligt Löpskolans schema – 3 v Check!
  
• Varje dag dricker jag 2 liter vatten – 3 v Check!
  
• Jag äter enligt ”Handflate-metoden” och varje mål innehåller två knytnävar grönsaker/frukt/bär – 3 v Check! Ganska svårt denna vecka – fick några oregelbundna tider som t ex i fredags och var på väg att kasta ner mig i mackträsket, men jag räddade mig med just en räddningsplanka; en burk makrill i tomatsås på knäcke och en skål brysselkål, puh!
• Jag dricker ingen alkohol före makens 50-årsdag 29 april. – 3 v Check! Svårast att hålla – en vecka med boksläppet och ett mingel på nyöppnat hotell mm.

Det har sina fördelar att vara envis som en röd gris även om omgivningen inte alltid förstår det 😉

Nu återstår alltså en vecka till ”dead-line-födelsedagen” och ytterligare ett par dagar till själva festen. Jag har ingen som helst aning om vad jag ska ha på mig, men nu är det ett sant nöje att ägna en stund här och där åt att leta kläder FÖR ALLT (nästan) FINNS I MIN STORLEK!

Häromdagen fick jag förresten ta över en jättekasse full med kläder av en väninna som gått ner nästan lika mycket som jag, men som är mycket kortare, så hennes ”tjockiskläder är lagom till lilla mig nu 🙂 Bl a två supersnygga kostymer av högsta kvalitet, riktiga ”märkeskläder”, sån´t som jag inte handlat själv de senaste 15 åren ens under ”jojo-dalar”.

Och på tisdag är det Zumba – Hurra!!

Ni som inte läst 2xlblog så länge måste få veta att jag betraktar mig som ett koordinationsmässigt totalt missfoster och på något magiskt vis lyckades missa 3 av 4 Zumbatillfällen som jag bokat in. Alltså ett ganska märkligt Hurra!! Men jag fattade ju hur kul det var när jag väl kom iväg 🙂

Hur har ni det med våren?

• Någon som låter vårsolen locka till att överhuvudtaget komma ut på en liten kort promenad?
• Eller kanske någon som deppar ihop totalt för att det är så kort tid kvar till Vassrugg 2013 ? Det ÄR det inte! Varje litet steg är bättre än inget alls!

Kanske det inte ens blir Beach 2013-väder förrän i augusti … Då är det ytterligare två månader att jobba med de eventuella förändringar man behöver göra för att må bra!

Och förresten är det inte just den här sommaren som är det avgörande – Det är resten av livet!