Månadsarkiv: maj 2013

Ibland kan man förbanna sig över att ha lyckats uppfostra en väldigt rakt-på-sak dotter 😉

Dagen efter Vårruset ”slappade” jag med ett superlitet Pulspass på Itrim. Dvs så lugnt att det inte alls vara frågan om någon puls. Jag ville mer bara visa för mig själv det jag läste på den där bloggen i tisdags – alltså att Vårruset inte är någon Polarexpedition (även om det mentalt förstås var det för mig och säkert för några till).

Dagen därpå – igår alltså – stod åter löpning på schemat. Närmare bestämt lektion 12:3, den allra sista. Jag skulle springa 60 minuter i streck. Insåg att 60 minuter på asfalt skulle vara rätt tufft och beklagade mig för dottern.

• F..n för alla ormar – det är så synd att jag inte kan springa i skogen 😦
• Det är DU som väljer att inte kunna det!
• Hmm, det är ju för 17 så jag säger till alla andra, inte minst i vikt- och hälsosammanhang!!

Det är ju faktiskt min egen valda sanning, att jag inte skulle kunna springa i skogen.

Visst, jag är panikrädd att jag ska träffa på en orm, men om jag tänker efter är det ett rätt litet och ynkligt hinder som står i vägen för att jag ska kunna göra något jag verkligen vill – alltså att på ett enkelt sätt kunna genomföra min 60 minuters löpning i skön miljö på bra underlag.

Sagt och gjort – kan man sätta sig över en gammal sanning såsom ”Jag är en som inte springer” så måste det vara möjligt att välja ”Jag KAN springa i skogen”.

Resultat:

Det gick låååångsamt , med blev iaf 7 km.

Nyutslagna liljekonvaljer finns inte på asfaltvägar

Inte violer heller 😉

Det är du som väljer så var noga med ditt val.  Det är ändå du som väljer vem du är!
Citat Olle Ljungströms ”Apan som liknar dig”.

Prick NU står jag i startfållan för att springa VÅRRUSET! (Inlägget är förstås tidsinställt.)

Det saknas två dagar i Löparskolans 12 veckor, men jag har ju faktiskt klarat att springa 5 km ända sedan slutet av den 7:e veckan, så det bör inte vara några problem att orka.

Att det saknas två dagar lyckas jag nätt och jämnt stå ut med, men det kräver lite mer mental strid, när det gamla svart-vita tänket gör sina försök till attacker.

Jag veeeeeet!

Det är så larvigt så det är inte klokt, men jag lär mig bättre för varje dag att stå över trams som ”Du kommer inte att klara loppet för du har inte genomfört alla 36 lektionerna” – precis som om den som sammanställde planen visste att jag skulle ha Vårruset som ”examen” ???…

En stor lycka är att sonen tagit sig an Löparskolan (stöttad av make och vovve). Jag är så glad över att äntligen ha kunnat inspirera till en så bra sak.

När man är i färd med att inspirera kan man både göra sig löjlig och göra sig illa.

Här illustrerar jag hur vår häst utvecklar sina rumpmuskler genom att galoppera i uppförsbacke.

Och här att om man istället springer framåtlutad och bara sparkar ifrån sig utvecklas inga rumpmuskler.

Jag sparkar bakåt – rakt in i diskmaskinsluckan – AJJJ 😉

Det är förresten båda hästarnas födelsedag idag! 🙂

Grattis Aristokrat Pan 20 år!

Grattis Don Cameron 8 år!

Ikväll springer jag för dem som inget hellre skulle vilja än att orka vara med och för henne som bara hade önskat sig att få vara kvar bland oss på jorden – Nu blommar Ditt äppelträd:

Det är läge att ta upp ett ämne som ”Favorit i repris”, nämligen det här med att hamna i en svacka. En period där man tycker att det inte händer nå´t och man är på väg att ge upp för att resultaten av ens ansträngningar inte visar sig så tydligt som man skulle vilja.

Det kan vara en svår tid just nu.

Om man väl kommit ur vinteridet och sedan klarat sig från vårdepp, så kanske man istället blivit överentusiastisk över:

• försommarvärme och sol, utflykter med rosévin och picknick…
• fredagseftermiddag på After Work på uteservering…
• den ljumna försommarkvällen på terrassen med en grillning…
• kanske en sväng med båten och GT & lantchips vid förtöjningen…

Försommar, sol, värme = GT & chips?…

Det kanske känns som att man helt enkelt inte orkar hålla på med viktnedgång, livsstilsförändring, diet? Att det förtar så mycket av ens livsnjutning? Att tillvaron i sällskap med vännerna blir jobbig just för att man arbetar med sitt projekt?

• Är det nu du bestämmer dig för att du har misslyckats?
• Är det nu du kastar bort det du hittills har uppnått?
• Är det nu alla centimetrarna som midjan krympt och de kilon du redan gått ner har blivit betydelselösa?

Om du visste att du inte kunde misslyckas?” Det är rubriken på ännu ett Youtubeklipp från suveräne Kjell Enhager, som passar bra i just detta sammanhang. KOLLA HÄR VETTJA! Du får bl a höra om hur Gunde Svan, vår mångfaldige mästare i längdskidor, helt enkelt inte förstår frågan som Kjell ställer – han resonerar istället som så att ”Det som funkar har jag lärt mig – Det som inte funkar har jag inte lärt mig”.

Som ni märker gillar jag skarpt att betrakta livsstilsförändringsprojektet som vilket annat projekt som helst!

Att friskt knycka och låta sig inspireras av visdomsord från kloka och framgångsrika personers ”recept” och tankesätt, t ex just Kjell Enhager, Gunde Svan och Ingemar Stenmark tycker jag är toppen. Gemensamt för dem är insikten att det inte är tur och inte heller gratis, utan att framgångarna vilar på ett hårt och slitsamt arbete.

• Mer i samma anda finns in min tidigare bloggpost Ska du ligga i diket i Påsk – som lika gärna kunde heta ”Ska du ligga i diket i sommar” 🙂
• Kolla gärna på Jag har så dålig karaktär…? också, som lite pepp inför studentfester etc.

Vad skulle hända i ditt liv om du varje dag lärde dig en liten bit, en liten bit…

Vill även säga Förlåt! Jag har tyvärr för lite tid på mina dygn just nu och hinner inte läsa och kommentera bloggar så mycket som jag skulle vilja 😦 Jag prioriterar att skriva 2xlblog varje dag och hoppas att ni tycker att det är OK för tillfället…

Visst låter det aptråkigt med Rimligt? 😉
Tänkte dock ikväll fundera lite kring begreppen Mål och Vision.

I min värld av projektstyrning – som jag numera även tillämpar på fritiden i projektet Leva resten av livet hälsosamt – är en Vision något som ligger uppe ovan trädtopparna, som en ledstjärna.

• För att sikta mot (och över) trädtopparna finns Visionen, det kanske ouppnåeliga men drömda och önskade.
• Målet är för mig det realistiska, det nåbara.
• Målet kan brytas ned i Delmål och de sin tur i Aktiviteter som leder mot varje delmål, som tillsammans leder mot att Målet uppfylls.

Vision: Skärbrädan ramlar ner och jag får en hel fläskfilé

Aktivitet: Jag ser GRYMT söt ut!! Mål: Jag får en bit fläskfilé.

Igår var familjen på Rock of Ages. Rekommenderas varmt – en helt sagolik uppsättning, särskilt för den som växt upp med 80-talsrock närmast kropp och själ. Förutom att njuta av föreställningen och de lysande ögonen hos mitt 16-åriga äpple som inte fallit så långt från päronträdet och gillade låtarna, så var jag helt förhäxad av dansarnas MAGAR!

Bildkälla

Kolla damen till höger! Inte någon anorektiskt fotomodellmage utan en otroligt vältränad muskelmage! Alla tre dans-& körtjejerna såg likadana ut…

Magarna blev min nya Vision! Inte mitt Mål – för jag är inte beredd att lägga 5 timmar om dagen på att träna, men de där magarna kommer att segla däruppe ovan mina trädtoppar och pusha mig mot nya Mål.

Mitt mål just nu är att springa Vårruset på tisdag och för att uppnå det har jag utfört en mängd Aktiviteter enligt Itrims Löparskola. (I ärlighetens namn uppstod inte målet Vårruset förrän en bra bit in i skolan och jag ”snubblade” mer eller mindre över det, men det blev allt mer betydelsefullt allt eftersom det närmade sig.)

• Om någon hade sagt till mig för två år sedan att jag skulle springa ett 5 km-lopp hade jag skrattat rått åt den vansinniga tanken
• Om någon hade sagt det för ett år sedan hade jag bedömt det som en relativt orimlig idé.
• Med målmedveten träning myrsteg-för-myrsteg är det fullkomligt rimligt och, om inget oförutsett inträffar, ett faktum inom två dagar.
  

  Så här började det i februari…

  

  Idag la jag in ett extrapass med ”Snabba 30 minuter” inför Vårruset.

   

Hälften regnvåt – hälften svettig

Hur tänker ni om Visioner och Mål?

Vaknade med en obestämd obehagskänsla.

I mitt ”gamla liv” hade den ofelbart lett till att frukosten blivit extra kaloririk. Nu gjorde jag en liten analys innan jag lämnade täcke och kudde och insåg att jag hade:

1. Räkningar att betala
2. Ett lite jobbigt detektivarbete att utföra mailledes
3. Ett viktigt och relativt omfattande arbete att avsluta före måndag morgon

Kände nu även efter i kroppen och kunde glädja mig åt att gårdagens rejäla springtur med värsta uppförsbacken inte hade satt några som helst spår. Wow 🙂

• Steg upp och klädde på mig shorts och linne istället för att lufsa ner i köket i morgonrock och stoppa i mig något läbbigt.
• Fixade de två första punkterna samt placerade underlaget till punkt 3 till mig själv så att jag kan jobba med det när som helst och var som helst under helgen.
• Lämnade datorn precis i tid för att kunna slå på Melodikrysset till frukosten bestående av ägg, apelsin, gröt, pastejmacka och kaffe

Tralala! En härlig dag var igång istället för en som skulle fortsätta med depp och fel mat 😉

Om ni tycker att jag låter äckelpositiv så kan jag meddela att det krävts en hel del träning bara för att komma till det första – att analysera känslan istället för att döva den!

Riktigt kul var det att följa med dottern ut till Gottröra där hon höll dressyrträning för min allra första följare på 2xlblog, Hanna! Det hänger ihop som så att Hanna, hennes nya häst och Loi hittat varandra via bloggar och Facebook 🙂 Visst är det fantastiskt med nätdejtandet 😉

Hanna och Nikki tränar

Större delen av eftermiddagen fylldes med promenerande.

För att förgylla denna dag ytterligare avslutade vi med Rock of Ages på Chinateatern 🙂
Hur är era erfarenheter kring att döva känslor alternativt analysera dem?

Vägskäl nummer 1

Efter fem dagar utan löpträning var jag minst sagt o-sugen på att springa. Det tog verkligen emot att överhuvudtaget tänka på saken. Med bara fem dagar kvar inför Vårruset kändes det definitivt som en möjlighet att stryka mig och t o m att lägga löpningen på hyllan för alltid. Den gamla latmasken vaknar ack så lätt!

Nummerlappen är här!

Jag vägrar dock att skylla på ”dålig karaktär” eller liknande, för jag accepterar inte ens att den existerar. Min bestämda uppfattning är att Dålig karaktär inte tilldelas vissa individer i DNA-lotteriet som om det gällde hårfärg, hakans form eller lång stortå.

• Nej vad det handlar om är förstås ”vaktmästaren” i hjärnan som genast springer iväg och letar efter igenkänning!
• Lätt som en plätt får han naturligtvis tag i spåren från tidigare tillfällen i livet då jag misslyckats med hälsosamma aktiviteter!

”Vaktmästaren” är min guru, coachen Kjell Enhagers underbart tydliga bild som han berättar om HÄR! Missa inte detta suveräna Youtube-klipp (gissar att ni kommer att fastna och bläddra runt även bland de andra Kjell-klippen 😉 )

Jag hade dock mer erfarna lopplöparens råd ringande i öronen inför Vårruset;

Ta den långa rundan ungefär på torsdag och en kortare på lördag och vila söndag och måndag…

Och hur i hela fridens namn skulle jag få ihop något som ens liknade det om jag inte sprang idag?

Nej, på med kläderna och ut först en ca 10 minuterssväng med hunden som sällskap, snabb avlämning av henne hemma och så vidare till skogen.

Här uppstår Vägskäl nr 2:

• Ska jag ta åt höger ner mot sjön den smalare skogigare vägen där det bergis finns ORMAR och jag är alldeles ensam och har ingen kanonmat framför mig 😦
• Ska jag ta åt vänster uppför Djä…lsbacken, som jag aldrig sprungit uppför, hur ska jag kunna klara det när jag inte sprungit på 5 dagar och tänk om jag inte orkar och måste gå och då förstör jag ju uppladdningen inför Vårruset och dessutom kanske jag får ont någonstans och inte kan springa ändå och …

Djäv..sbacken

Tack och lov vann ormskräcken och jag sprang utan större besvär uppför backen och sedan vidare ytterligare 5 minuter i något svagare uppförslut.

Genomsnittstiden på mina totalt 6 km blev bland de bättre – trots vilodagarna…!?!

Självklart höll jag på att snubbla över en orm precis i slutet av skogsbilvägen som jag lever i villfarelsen att jag är trygg på 😉 Visserligen död och visserligen inte en huggorm, men ändå!!

Apropå viljestyrka tänker jag göra reklam för dotterns blogg loidressage.com. Den handlar huvudsakligen om hennes arbete med hästarna, men där finns en hel del inspiration att hämta när det gäller målmedvetenhet och att förvandla drömmar till verklighet genom hårt arbete.

Så ytterligare några bloggtips före grillning och Let´s Dance 🙂

• Missa inte att titta in hos Linda som kämpar på mot ballongflygningen och äntligen får tugga lite nu efter sina första veckor!
• Tina verkligen sprudlar på sin blogg Butterfly Tina:Från puppa till fjäril. Hon har gått ner 21,5 kg nu, men det viktigaste är livsstilsförändringen som lyser så man blir alldeles glad av att läsa!
• Camilla skriver inte sin vikt utan visar förändringen med bilder. Här har ni också en riktig träningsinspiratör!

Påminner igen om att kolla på Kjell Enhager-klippet! Helt suverän tankeställare!

Hur kan man

1. Gå ner i vikt av att sitta stilla i en bil 2 dagar á 60 mil vardera?
2. Få jätteont i benet av att inte träna på tre dagar?

Jag har inga smarta svar – kan bara konstatera att det är vad som inträffat.

I morse lyckades jag nämligen få igång ”Wii Fit” (trots att makens 50-årspresent The Surround Sound-anläggning medfört både nytillskott och total omdisponering bland fjärrkontrollerna).  Jag kände att jag ville ha en liten koll på läget efter Skåneresan…

Döm om min förvåning när jag hade gått ner 1,9 kg!?! Den enda slutsats jag kan dra på det är att fortsätta att försöka att slappna av. Det känns ju helt orimligt att sitta sig till en viktnedgång, alltså borde det vars lika orimligt att en enda liten glass skulle ge en uppgång, eller hur?!

Det är tydligen så att om man lyckats öka sin förbränning med bra mat- och motionsvanor så kan det räcka med en rejäl dos promenerande dagen emellan de två resdagarna för att kompensera allt bilåkandet…

Tillbaka i vardagen blev det idag mååånga steg i solen.

En lite vovve som inte har vett att hålla sig i skuggan fick stanna inne en stund.

Till middag blev jag otroligt sugen på vårgrönsaker och lax, så det var vad vi fick:

Ugnslax, färsk sparris, färskpotatis och primörmorötter

Mums! Så mycket gott som kommer att finnas alldeles snart.

Det som jag inte skulle brytt mig ett smack om våren/försommaren 2011… Känner ni igen det?

Tack gulliga ni för alla inbjudningar att träffas i Skåne! Den här gången fanns det inte tid till mycket annat än hästen, men vi hoppas ju att det kommer att bli anledning att besöka södra delen av landet lite oftare i framtiden 🙂

Hemresan gjorde vi via Helsingborg. Det är lite längre än via Hässleholm, men känns ändå som en bättre väg för hästen då vi slipper krokiga 50-sträckor och farthinder genom små samhällen.

Middag på O´Learys i Lund där somliga åt pommes, bea och biff och andra inte 😉

Slutrapport från Nutrilletutvärderingen: Alla tre är helt OK i smaken, men ger mysko beläggningar i munnen…

Dagen har inte haft så mycket av intresse att bjuda på – många, långa timmar i bilen – så det blir även idag en återblick på samma tid förra året.

Maj 2012

”Sista natten med gänget! För sista gången träffades min Itrim-grupp. Vi var 10 trogna själar som sammanstrålade för att knyta ihop säcken kring vårt första år med Itrim.

Några av oss var i mål sedan länge, andra kämade fortfarande på med sina sista kilon, men gemensamt för oss var att vi allesammans under året fått nya och mer hälsosamma vanor.

Vi gjorde en sommarplanering – Toppen! Det var med motsvarande julhelgsplanering som jag klarade hela december-januari med en viktnedgång istället för att gå upp av ohämmat frossande.

Bättre och bättre dag för dag.

Det sägs att det tar två till fem år att skapa en ny livsstil. Det kan jag mycket väl förstå eftersom min känsla är att dessa första månader gått otroligt fort, åtmindstone när jag ser tillbaka på dem.

Även om de tre första veckornas ”Stålbad” inte är något som jag gärna vill vara med om igen, så känns de som en liten ynklig glimt av tid nu i efterhand. Den insikten har också lärt mig att vara ödmjuk inför tidens snabba gång och att inte skjuta upp saker på obestämd framtid.

Min tidigare inställning ”Äh, jag tar tag i det efter helgen, om en vecka, efter jul” är borta.”

När man ger sig tusan på något och har en klok plan går det att bokstavligen förflytta berg – även de feta som byggts upp under flera år.

Min bok har lottats ut på Itrim i Uppsala som pris i en stegtävling! Superkul 🙂