JA och NEJ…
NEJ– det är inte livsfarligt att vara hungrig. Det viktiga är att lära sig hur kroppen faktiskt fungerar utan ständig tillförsel av diverse smått och gott.
När den inte får åka i panik till McDonalds efter för många timmar utan planerade måltider…
Jag lärde mig under 12 strikta dietveckor i början av min livsstilsförändring, skillnaden på hunger och ”sug” och att mat är näring som ska in i kroppen med regelbundna mellanrum och inte som tröst eller belöning.
Så här skrev jag t ex i september 2011 – Dag 42 på min livstilsförändring:
JA!– det är ibland ”farligt” att vara hungrig.
Häromdagen hade det gått för många timmar sedan jag åt mellis. Jag öppnade kylskåpet för att plocka fram middagsingredienser, men öppnar istället förpackningen med skinka. Min hand var t o m i plastkuvertet innan jag insåg vad jag höll på med.
Så satte jag igång med middagen och hejdade mig precis innan jag stoppade in msk-måttet i munnen. Det som jag tagit mandelsmör med alltså:)
Inser nu att jag klantat mig och har passerat den rimliga hungergränsen för mig (4 timmar). Jag skyndar mig att slå upp en glas bubbelvatten och sveper det innan jag fortsätter med middagen – puh!
Idag var det dock inga problem med vrålhunger inför middagen och jag kunde i lugn och ro fixa extra mycket grönsaker att köra i ugnen till den utegrillade fläskkarrén.
Tvärt kast över till ett annat ämne. Oj vad det gick trögt att träna idag. Gårdagens många steg och efterföljande löptur satt verkligen kvar i kroppen och jag fick frångå planen med ett medel- och ett intensivpass/vecka. Ett lugnt var precis vad jag pallade. Den stora händelsen på träningssfronten blev istället ett par nya springskor. De andra är lite för stora för våriga strumpor och jag hll på att få skavsår igår, så jag har skaffat dessa istället:
De närmaste dagarna har jag fullt upp med spännande saker. Uppdateringarna kan eventuellt få lite annorlunda tider, men jag ska försöka att få till dem någorlunda 🙂
Hur har ni det med hunger? Funkar det att överleva akut hunger?
Frågar du oss som lever i länder där vi äter oss sjuka så svarar nog många nej… det är ett i-landsproblem och tro att man dör om man inte äter var tredje timme eller tro att musklerna kommer att förtvina eller att hjärnan kommer att sluta funka.
Jag tänkte på det när jag skrev till mitt fadderbarn i Senegal (dom har varit väldigt drabbade av torka sista året) förra veckan att jag skämdes för vad skulle jag skriva? Att sonens far ligger på sjukhus för att han ätit för mycket och fel? Att jag går på diverse dieter? Att sonen bara får äta godis på lördagar?
Dom överlever ju. Inte alla men många… utan att äta var tredje timme.
Det ger onekligen ett helt annat perspektiv!! Man får göra så gott man kan med fadderbarn och att bidra till att vårda planeten genom att handla och välja så vettigt som möjligt.
Skickat från min iPhone
Hej och tack för din bok som kom med posten för ett tag sedan.
Jag har läst och förundras över din beslutsamhet, nu har min vän Z lånat boken så Linnea kan få läsa när hon kommer.
Visste inte att min Maria varit så engagerad men roligt att hon fick annat att tänka på sina sista dagar här i livet.
återigen tack
Tack snälla Veronica! Jag är så glad att du fått läsa och även se omslaget som Maria hjälpte mig med. Ser fram emot att Linnea ska få ta del av boken också 🙂 Varma hälsningar Jenny