Med snabba skor i okända spår

Ojojoj! Idag satt det långt inne att komma iväg ut och springa 😉

Det var inte så mycket att vi kom i säng vid 03:30 och tillbringade förmiddagen med diskning och hemkörning av diverse prylar efter det lyckade 50-årskalaset. Nej, snarare att jag troligen traskade ett par, tre km i högklackat under kvällen (hade ingen stegräknare, den får stanna hemma när jag har finklänning).

Men med löfte från dottern om att grillmiddag skulle var serverad lagom efter en 5 km-runda och dusch åkte jag upp till idrottsplatsen för att springa ”Gula spåret”, med avsikt att testa en bestämt sträcka istället för en viss tid.

Det var märkbar skillnad på de nya skorna jämfört med mina grovsulade vinterspringskor.

De nya jättesmala skorna var som fjädrar och fick mig att känna mig på riktigt lätt fot 🙂

”Gula spåret” existerade dock inte. Det visade sig pågå ombyggnader mitt i skogen, så man skulle följa ett rödprickigt spår….

Den utprickade vägen såg helt vettig ut på kartan, men väl inne i buskarna var det inte lika enkelt att förstå hur det hängde ihop. Det blev hur som helst en 40-minuters tur i helt nya spår, på opreparerade skogsstigar över rötter och nedfallna trädstammar.

För två år sedan hade jag inte ens övervägt att promenera i den terrängen, så det var en kul upplevelse att utan någon tvekan springa där 🙂

Över  stock och sten

En häpnadsväckande tanke, lite i samma spår, dök upp senare på kvällen över fetaostsallad, oliver och grillspett, då vi diskuterade vad vi ska ägna oss åt under semestern. En resa till Kroatien eller Grekland finns nu på den gemensamma önskelistan. Övriga familjemedlemmar gillar att segla Hobie Cat (små jättesnabba båtar där man hänger i trapetser och har våtdräkt på sig …) och min första tanke var ”Då kunde jag springa när de seglar” ….  Helt galet!