Härliga resultat och ingen väg tillbaka!

Vad sägs om den här kommentaren till vännen som gjort sig av med 24 kilo nu: ”Blev så paff när jag hörde din röst, kände inte igen dig!”

Dagens varma GRATTIS till min väninna som hittills gått ner 16 kg och just idag ger sig in i det lätt skräckslagna äventyret med återanpassning ‘riktig mat’. Första lunchlådan med torskrygg kokt ned tomater och blomkålsmos därtill lät väldigt mumsig 🙂

Vi pratade igår kväll om vår gemensamma erfarenhet av:

• Hur värdefullt det varit att helt slippa bry sig om mat under en period.
• Hur man under en period av strikt diet kunnat engagera sig i funderingar på frågor som hur, vad och varför istället för att behöva planera sitt ätande överhuvudtaget.
• Hur befriande det varit att ha tydliga ramar att hålla sig inom och en väl asfalterad väg att traska fram på och släppa kilo efter kilo efter sig.

Fick plötsligt bilden framför mig av Hans & Greta på väg in i skogen, där de släpper brödsmulor efter sig för att hitta tillbaka… 🙂

Bildkälla

Men här slutar likheten:

Det finns, åtminstone inte för mig, någon väg tillbaka!
Det sista jag saknar är en jobbigt svettig sommar, där det blöta orsakats av en stor, tung kropp i orörlighet, istället för av ett medelpass i solvarm träningslokal – som igår- eller av löpning i morgonregnet – som idag!

Inför resan till Marmaris påminde min syster om att det kan vara fruktansvärt varmt där. För första gången oroar jag mig inte ett dugg för det utan tänker bara ”Då får man väl bada mycket då” 😉

Å så mina egna resultat:

• Upptäckte igår att löpningen tycks vara en god ingrediens i kampen mot hängrumpan. Jag håller mitt löfte till min dotter och lägger inte upp några rumpbilder (men nu är jag lite frestad för det ÄR skillnad) 🙂
• Som bonus märkte jag att det ”hårdnat till” även nedanför midjan, i ryggslutet. No love handles – tror att det är ”Plankan” som får ta åt sig lite av äran där.
• Morgonens runda med Caroline, i regn och rusk, hade det goda med sig att den blev snabb – rekord faktiskt med 7.29 /km. Det är superlångsamt för er som springer regelbundet sedan länge och supersnabbt för mig som är på vecka 11 i min Löparskola.

Äckelväder – men rätt nöjd med rekordtid

Alltså – det är smart att jämföra med sig själv och värdera sina egna framsteg! Eller hur?