Månadsarkiv: maj 2013

Tävlings-/matsäcksdags igen

Så var det lördag och hästtävling igen.

Den första tidiga frukosten hemma bestod av gröt och hallon med Keso.

Sedan vidtog en lång dag som började med bad av pållen och flätning av hans man och svans innan vi lastade trailern och gav oss iväg mot Örebro.

Efter de senaste tio årens dressyrtävlande har vi en väl inarbetad tradition när det gäller matsäck: mackor med stekt ägg är huvudfödan på tävlingsdagar. Jaja, bröd är inte världsbäst, men äggmackor, massor av frukt och morötter och hemgjorda ”bars” är i alla fall bra mycket bättre än vad många av våra tävlingskompisar sätter i sig (toast, varmkorv, Dajm …)

För er som händelsevis missat receptet på de suveräna hemgjorda ”barsen” från Tasty Health – HÄR är det.

Bild från Tasty Health

Supermumsiga med näringsvärde per bar:

  • 192 kcal
  • 13 g protein
  • 16 g kolhydrater
  • 8 g fett

2 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Att komma ut ur garderoben

Jag återanvänder helt fräckt min bloggvän Lindas rubrik 🙂 Tack !

I fredags inledde jag mitt anförande på Itrims nationella möte med att konstatera att:

  • jag är en missbrukare
  • jag har valt att inte vara ett dugg anonym

Det finns så otroligt mycket skuld, skam och smussel förknippat med matmissbruk, precis som med andra typer av missbruk. I mitt fall har därför just att vara helt öppen blivit en del av framgången i att en gång för alla göra slut med Jojo-bantandet!

20130507-154139.jpg

Efter ett ha haft 2xlblog igång i 9 månader, skrivit boken om Hjärnspöken och synts en del i media är det så nu naturligt för mig att vara öppen och transparent med mina tillkortakommanden att jag nästan glömt att jag också var ”hemlig” när jag började på Itrim i augusti 2011. Den blogg jag startade då var min privata dagbok och bara ett fåtal personer fick adressen.

Det är dock många av mina bloggvänner och läsare som väljer att vara helt anonyma med sina viktkamper.

Det är synd tycker jag nu, eftersom jag med ”facit i hand” tror att det kan vara ett starkt stöd att ha åtminstone några personer i sin närhet som kan hjälpa en när det känns motigt!

Vi som har ett mindre naturligt förhållande till ätande är inte för den skull sämre människor!!

Men, det är inte alldeles enkelt att få bra hjälp!

Alltför många historier dyker upp om mammor, arbetskamrater, bröder och t o m äkta hälfter som ”tjatar” om fel saker och kanske i värsta fall stjälper istället för hjälper 😦

Hur kan man då få bra hjälp?

Min personliga erfarenhet är att man måste vara tydlig med sina önskemål och behov! Att helt enkelt vara väldigt rak.

Ett tänkbart scenario kan vara att be, låt säga Arbetskamrat Nisse om en pratstund i lugn och ro. Att när man sitter mellan fyra ögon berätta att man värderar Nisses stöd och hjälp och att den för att fungera på bästa sätt behöver vara //det man behöver//. Alltså att uttrycka väldigt konkret HUR man vill bli stöttad.

Det kan också handla om att berätta för sin t ex svärmor att man uppskattar att hon bryr sig om ens hälsa och att det bästa sättet hon kan stötta är att //det man behöver// istället för att varje gång man träffas genast fråga hur mycket man väger.

När jag gick på VLCD tjatade folk som tokar på att En liten tomat måste du väl kunna äta…‘ Det var ju absolut ingen hjälp för mig som hade beslutat mig för en strikt diet 😦 Men kanske om man förklarar precis vad som gäller och varför – då kanske de kan känna att de gör något positivt och stöttande?

Jag tror att åtminstone en del i ens omgivning VILL hjälpa till, men inte vet riktigt HUR de ska göra och så blir det bakvänt och jobbigt istället…

Vad tror ni – kan det vara så att omgivningen faktiskt skulle vilja försöka att stötta oss, bara att de inte vet hur de ska bära sig åt? Att vi skulle kunna få bättre hjälp om vi, istället för att hålla oss hemliga, berättar vad vi skulle ha nytta av?

4 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Slår alla rekord

Så har lilla benet haft sin vilopaus och det är på´n igen 🙂

Igår kväll blev det en knapp halvtimmes löpning i fantastisk omgivning på grusvägarna kring Sköldnora Kungsgård och på välpreparerat underlag (travbanorna vid vårt stall).

Vacker omgivning för löpare

Vacker omgivning för löpare

Det första rekordet att slå var helt enkelt ett i dumhet 🙂 Jag hade nämligen haft stora bekymmer med hur jag skulle hinna springa igår, eftersom jag gärna ville se en viss häst riden. Men till slut kom jag på att det finns ju få ställen som lämpar sig så bra för löpning som just där. På med ”springkläder” istället för ”stallkläder” alltså.

Jag blev omsprungen, men det var helt OK – två hästar i galopp är svåra att konkurrera med 🙂

Omsprungen av galopperande hästar

Omsprungen av galopperande hästar

För övrig är det inte mitt mål att springa snabbt, utan att fortsätta att orka öka sträckan med små steg i taget.

I morse sprang jag med Caroline – 6.56 km var nytt rekord för mig, så det känns som att Vårrusets 5 km tisdag 28 maj kommer att vara ”piece of cake”. Löparskolans vecka 9 lider nu mot sitt slut och om drygt två veckor ska jag enligt lektion 12:3 kunna springa en hel timme i streck…

Det som i februari verkade helt GALET! är definitivt inom räckhåll!

Min förhoppning är nu att inspirera fler till att faktiskt överträffa sig själva (2XL= To Excel=överträffa, om ni inte tänkt på det 😉

Kan jag ta mig från allergisk mot fysisk aktivitet till att springa över 6 km så kan du också ändra något stort!

Det behöver inte alls handla om att lära sig att springa utan om något helt annat, men jag hoppas och önskar att fler ska våga försöka göra en förändring!

  • Du kan mycket mer än du tror!
  • Ta ett första litet steg!
  • Se vägen till målet i små etapper…
  • Beröm dig själv för varje uppnått delmål.

Jag kan bara säga igen och igen:

Det sitter i skallen under förutsättning att man har fysiska möjligheter med någorlunda fungerande fötter och ben om det gäller just löpning, förstås 🙂

Sist men inte minst – TA HJÄLP när du behöver stöd, råd, peppning.

facebookskylt 2xlblog

DU KAN!!!

Välkommen att följa bloggen via Facebook, där 2xlblog har en egen sida. Ibland dyker det upp lite annat smått och gott på den 🙂

6 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Vikt, hälsa och STRESS

Det är mycket nu…

Jag gillar när det är fullt upp med aktiviteter och vantrivs med att t ex ligga på en strand och slappa. Men nu verkar jag ha fått så jag tiger 😉

Insåg att min vilopuls inte var riktigt hälsosam…så när jag åkte in till city för en fotografering bestämde jag mig för att ställa bilen i Täby Centrum och ta Roslagsbanan, enbart för att försöka koppla av lite istället för att sitta i trafiken och hetsa upp mig.

Foto shoot på Kulturhuset

Foto shoot på Kulturhuset

Några extremt hektiska veckor med många stora avgöranden toppades av fredag och lördag med:

  • en liten föreställning på scen för drygt 200 pers
  • efterföljande boksignering av ungefär lika många Hjärspökesböcker
  • ett 50-årskalas i undertecknads regi (inkl föregående presentkoordinering, inköp och matlagning, samt tal till festföremålet, partajande och röjning av festlokalen)
50årsfestklänning


Klänningen blev kanon och jag kände mig jättesnygg 🙂

MEN en intressant biverkning av den senaste tidens späckade schema både när det gäller aktiviteter, koordination och viss mental stress tycks visa sig på vågen. Allt jag gick NER under aprils vårstädning hade jag gått UPP igår!

Inte för att det känns som något stort problem, utan mer som en intressant företeelse att fundera över. Jag har garanterat inte lyckats äta och dricka mig upp i vikt på några få dagar, utan det måste handla om något annat, dvs stress.

Min väninna har råkat ut för något liknande (hon med Ananasspliten, ni vet). Utan att egentligen äta fel har hon gått upp i vikt och fick hjälp av sin hälsorådgivare att fundera över orsakerna. De kunde då konstatera att hon varit utsatt för massor av mental stress den senaste perioden.

Vad som tydligen är vanligt i dessa sammanhang är att kroppen, som ett försvar, slår till bromsarna:

  • OJ, nu är det farliga tider!
  • Bäst att spara på det som finns!
  • Sänk förbränningen för bövelen!
  • Här sprutar det adrenalin, vi kan behöva vad vi har på lager!

När det gäller mig själv och den senaste tidens stress gäller det nu:

  • att gilla läget och se det som en utmaning att klara med ”hälsan i behåll”
  • fortsätta att ha fokus på att äta bra mat och regelbundet
  • fortsätta att träna enligt plan

Det vore så lätt att svepas iväg i att prioritera bort träning för att spara tid och att börja äta sämre mat av samma skäl, men det känns otroligt viktigt att inte trilla ner i den fällan.

Jag är nämligen helt säker på att det vore att sätt igång en spiral av ohälsosamt beteende som inte i någon som helst mån skulle minska stressen, utan bara öka den med dåligt samvete!

Hur reagerar ni på stress? Blir det McDonalds eller kaffe och mackor för hela slanten?

2 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

STREJK!

Jag tycker ju själv att jag är riktigt sansad när det gäller träningen.

Eftersom jag levt i princip 80 % av mitt liv med så lite fysisk ansträngning som möjligt inser jag att det inte är helt enkelt för kroppen att lära om så totalt. Det är dock lätt att ryckas med, särskilt när omåttlighetsspöket tagit ny skepnad och tycker att det bästa vore att springa en halvmil varje dag 😉

Sprillans nya inneträningsskor

Så sent som i januari köpte jag mina första ”riktiga” träningsskor. Det har även blivit två par för utebruk sedan dess…

I det här fallet får jag ändå vara nöjd med att kroppen för ovanlighetens skull är klokare än hjärnan och skriker NEJ!

Hade planerat en morgontur med Caroline, men jag var tvungen att sms:a henne från sängen och ställa in. Mitt vänsterben gick i strejk (den där eländiga gamla muskeln som går från höften till knät via lårbenet) och började protestera redan igår kväll. Trots att jag inte sprungit en millimeter på hela da´n?!?! …

Men, som sagt, i relation till mitt tidigare orörliga liv får jag ändå ha en viss förståelse för att det kan bli protester. Jag sprang inte igår utan tränade ”bara” ett medelpass, men det blev 17.500 steg under gårdagen och spiken i kistan var troligen en timmes hinderbygge åt dotter och häst på kvällen.

Hinder

Oxer med vattenmatta. Många prylar – modig häst 🙂

När jag la mig skrek benet på en varm vetekudde!

Det skulle också kunna ha haft en viss betydelse att söndagens löpning mestadels skedde på opreparerad mark mitt ute i bushen och inte där jag hittills sprungit på utmärkta spår eller snöiga asfaltsvägar.

En intressant aspekt på hela det här resonemanget är den sprillans nya förmågan att analysera:

  • att överhuvudtaget bry mig om varför det inte känns 100% toppen
  • att fundera över orsak och verkan och inte bara döva eländeskänslan – t ex med nåt gott
  • att faktiskt vara nöjd med lösningen – VILA!

Det här är en ”metod” som jag nog aldrig praktiserat på mig själv. En rätt spännande insikt faktiskt; jag som är världsmästare på att tänka ut fiffiga lösningar på diverse problem genom att analysera, resonera och fokusera på möjligheter kan först nu, efter nästan två år av arbete med min livsstilsförändring, använda mig av mina egna redskap på mig själv.

Kan det vara ett tecken på att jag börjar att hitta något slags kärna i mig själv som inte är dold av valda sanningar och spökenas påhitt?!

Vad säger ni? ”Jenny svamlar” eller hittar ni något slags igenkänning? 😀

3 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Mental träning – visst, men vad är det då?

Jag återkommer ofta till Mental träning som en framgångsfaktor i arbetet med att nå en hållbar livsstilsförändring (med Motion och Mat som de andra ingredienserna).

Klassisk visualisering . Jag kan flyga - jag är inte rädd!

Klassisk visualiseringsbild. ”Jag kan flyga – jag är inte rädd!”

Mental träning kan tyckas låta som värsta hokus pokus, men man kan tänka sig att det är som vilken fysiskt träning som helst, bara att det är hjärnan som får jobba mer än kroppen…

Om man drar parallellen till idrott och fysisk träning handlar det även inom den mentala träningen om olika ”grenar” och på olika nivåer/svårighetsgrader. Grenarna skulle t ex kunna vara:

  • Visualisera sin målbild  (med så många sinnen som helst fantisera om sig själv i sin nya kropp)
  • Överge gamla valda sanningar och skapa nya (tydligt och konkret uppmärksamma sina bra val och snabbt släppa när det någon gång blir fel)
  • Identifiera, analysera, bekämpa och besegra Hjärnspöken

Så här står det om begreppet mental träning på Wikipedia:

Mental träning är ett begrepp inom psykologin och används främst inom idrottsvärlden … Mental träning kan definieras som den kognitiva repetitionen av en uppgift inför en viss prestation. Begreppet innehåller en samling tekniker vars syfte är att utöka, förstärka och identifiera önskade tankar och beteenden.

Vill gärna bjuda på några tips – jag har ett par favoriter inom området:

Kjell Enhager hänvisar jag till rätt ofta. Det finns en sida på Facebook, som är toppen, coach2coahch. Där dyker det upp massor av klokskaper, små filmer etc 🙂

Bild: Remember to be flexible in your approach to building your audience for your book, business or website

Bild från coach2coach på Facebook

Om du ändå är inne på Facebook  kan du ju passa på och ”gilla” sidan 2xlblog 🙂

En annan klok figur i sammanhanget är Fredrik Weibull.

Jag som småfuskar lite på området med glada tips här på bloggen fick ett så fantastiskt roligt mail i morse (tillsammans med en bokbeställning) att jag bara måste få dela med mig: …Din liknelse om ”dålig karaktär som man kan göra till ett färgat objekt” (grå sopsäck i mitt fall) och ”hur man kör upp ur diket och upp på rätta vägen mot målet” är bränsle för mig på min väg till hälsosam livsstil…/från 92 till nu 80 kilo

Hoppas att ni också hittar bra träningsredskap hos Kjell Enhager och Fredrik Weibull! Har ni fler tips på mentala idrottsplatser – så dela gärna med er!

2 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Med snabba skor i okända spår

Ojojoj! Idag satt det långt inne att komma iväg ut och springa 😉

Det var inte så mycket att vi kom i säng vid 03:30 och tillbringade förmiddagen med diskning och hemkörning av diverse prylar efter det lyckade 50-årskalaset. Nej, snarare att jag troligen traskade ett par, tre km i högklackat under kvällen (hade ingen stegräknare, den får stanna hemma när jag har finklänning).

Men med löfte från dottern om att grillmiddag skulle var serverad lagom efter en 5 km-runda och dusch åkte jag upp till idrottsplatsen för att springa ”Gula spåret”, med avsikt att testa en bestämt sträcka istället för en viss tid.

Det var märkbar skillnad på de nya skorna jämfört med mina grovsulade vinterspringskor.

Sommarspringsskor

De nya jättesmala skorna var som fjädrar och fick mig att känna mig på riktigt lätt fot 🙂

”Gula spåret” existerade dock inte. Det visade sig pågå ombyggnader mitt i skogen, så man skulle följa ett rödprickigt spår….

Den utprickade vägen såg helt vettig ut på kartan, men väl inne i buskarna var det inte lika enkelt att förstå hur det hängde ihop. Det blev hur som helst en 40-minuters tur i helt nya spår, på opreparerade skogsstigar över rötter och nedfallna trädstammar.

För två år sedan hade jag inte ens övervägt att promenera i den terrängen, så det var en kul upplevelse att utan någon tvekan springa där 🙂

Över stock och sten

Över  stock och sten

En häpnadsväckande tanke, lite i samma spår, dök upp senare på kvällen över fetaostsallad, oliver och grillspett, då vi diskuterade vad vi ska ägna oss åt under semestern. En resa till Kroatien eller Grekland finns nu på den gemensamma önskelistan. Övriga familjemedlemmar gillar att segla Hobie Cat (små jättesnabba båtar där man hänger i trapetser och har våtdräkt på sig …) och min första tanke var ”Då kunde jag springa när de seglar” ….  Helt galet!

3 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Biggest Loser – Nej, absolut inte!

Måste bara börja med ett mattips. Vi gjorde den godaste pastaträtt jag någonsin ätit – receptet finns på Recept-sidan

Pasta med Salciccias

Rigatoni med Salcccias

Biggest Loser? Nej hellre Biggest Winner!

Jag vinner aldrig en tävling i viktnedgång. Mina minus 24-25 kilo är ynkliga i sammanhanget, både när det gäller TV-serier och i jämförelse med många som jag träffat och träffar både ”live”, i media och bland bloggarvännerna.

Inför gårdagens lilla scenframträdande och bokrelease ställde jag mig frågan som jag gissade skulle komma:

Vad är det bästa med din livsstilsförändring?

Självklart är det helt underbart att väga mindre, men enbart den förlorade vikten är inte det mest fantastiska. (Jag tror dessutom att om min enda mål och fokus hade varit ett visst antal kilon så hade det inte hållit i längden.)

Nej, självkänslan är den stora vinsten!

Den sitter dock djupare än i förlusten av xx kilon. Den kom inte som ett brev på posten med en uppnådd målvikt, utan har krävt ett ordentligt mentalt arbete med omställning till det nya läget.

Att hitta den nya härliga självkänslan har troligen växt fram genom att värdera varje litet framsteg, både på vägen till viktmålet och även därefter.

Jag kan inte nog betona hur viktigt det varit för mig att anta nya utmaningar och att jobba vidare med att hitta en balans i det nya livet.

En balans där spökena är tämjda och blir mer och mer arbetslösa 🙂

I praktiken har vinsterna varit (och är):

  • Lyckan att se nyckelben och höftben och att ana revben.
  • Lyckan att gå in i en butik, ta ett plagg i en vanlig storlek, prova och gilla, alternativt få hämta en mindre storlek.
  • Upplevelsen att varje dag vakna utan värk i kroppen (förutom då och då en härlig träningsvärk).
  • Glädjen i att kunna använda kroppen till det den är avsedd för, t ex att som igår upptäcka att ingen bil finns hemma och då kunna springa till postlådan och hinna få med ett brev!
  • Känslan av att någon tittar på mig och min första reaktion är inte längre är ”för att jag är en fet blobba” utan för att jag kanske har något snyggt på mig (eller en maska på strumpan 😉
  • Självförtroendet i att pröva nya fånigheter, som löpning och Zumba och att under ett core-pass låta en träningskompis köra skottkärra med mig (tror att senast någon fick göra det var ungefär 1968…)

Koordination undrar jag dock om jag någonsin kommer att få till… Jag kämpar på med Zumba och nya stepbrädesteg, men när jag inte ens kan få på en lagom varm och lagom hård vattenstråle ur en modern handfatsblandare funderar jag på om det finns något hopp 🙂

Vad är dina vinster? Om du inte redan har formulerat vad du hittills vunnit är det ett glödhett tips att göra det…

2 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Härliga Yasuragi (tyvärr utan japanskt bad idag)

Jag älskar Yasuragi, det japanska badet på Hasseludden utanför Stockholm. Tror att jag har varit där 4 gånger hittills och njutit. Märkligt egentligen att jag trots allt har gillat det förut, men troligen har jag klarat bättre att vara alldeles naken i lite lagom dunkelt ljus än att gå i en illasittande alltför åtsmitande baddräkt i läskiga simhallar.

Idag var det dock inte som badgäst jag besökte stället!

Jag var inbjuden till Itrims årliga nationella möte för att medverka med den ”officiella avtäckningen” av Hjärnspökeboken, att berätta om den och signera böcker. Det är en obeskrivligt mäktig känsla att se sin egen bok på storbildsskärm bakom sig på en scen med drygt 200 pers i publiken 🙂

Boksignering

Bokhögarna försvann i samma takt som högerhanden började slira 😉

Det slog mig förresten när vi lunchade igår och hade Jonas Gardell vid grannbordet, att jag har en väldig tur som slipper att sitta på en stormarknad med mina böcker:) Stackars Jonas! I TV-serien Allt Faller som gick i vintras, blev han ju placerad på kalsongavdelningen i en oerhört avlägsen Ica Maxi-butik som absolut inte hade förberett någonting för hans besök.

Hur som helst var det alldeles fantastiskt att befinna sig mitt ibland alla dessa glada, engagerade och trevliga människor från hela långa landet!! Enda smolken i glädjebägaren var att min idol Kjell Enhager skulle vara näste man på scen och jag hade inte tid att stanna 😦 😦

Flera center skaffade förresten extra exemplar av boken för att lotta ut i diverse tävlingar, så håll utkik om ni är ”itrimmare” 😉

Så över till dagens mat och träning: Laxlunch på Hasseludden=  bra mat, men ikväll blir det nåt färdiglagat- vi har varken tid eller utrymme i köket att fixa något vettigt, för efter träningspasset drar vi igång förberedelserna för morgondagens 50-årsfestligheter.

Hoppas att ni har en skön fredagskväll efter denna första riktigt varma vårdag.

PS. Jag signerade med ”Du kan överträffa dig själv”. Ds

10 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning

Nu är vi proffs på dessertbuffé!

En stor del av dagen har jag tillbringat i city tillsammans med väninnan L. Efter shopping (eller vad det heter när man springer in och ut i butiker och njuter av att prova massor av kläder som passar!!! men utan att köpa något) var vi hungriga som vargar. Dagens lunch intogs i form av mitt livs hittills näst bästa sushi.

På restaurangen fanns även en fantastisk dignande dessertbuffé…

Hmmm, varför inte utmana oss själva lite? Sagt och gjort, jag och L (-18 kg) tränade oss ivrigt på att avsmaka den i mikroskopiska molekyler:

  • Jag började med en minichokladboll och smakade på ca 1 krm. Den var såå smörig:(
  • En cocoskvadrat såg otroligt mycket godare ut än vad den var så där gick inte ens hälften åt.
  • En 2*2 cm chokladtryffel med ljuvligt jordnötsgegg under delade vi i 4 bitar och tog varsin – resten fick kvar ligga på assietten.
  • L serverade sig en miniäppelkaka som vi delade på och sedan lämnade totalt ungefär 3/4
  • Crème Caramel serverad i snapsglas var inte alls lika god som den såg ut, så ur det glaset tog vi ca 1 tsk vardera.
  • En varsin 2 cm-bred skiva superfärsk frasig Budapestrulle slank dock ner i sin helhet – MUMS 🙂
  • En rejäl slev fruktsallad avslutade.

Middagen fick i någon mån kompensera den tidigare grönsaksbristen med en rejäl omgång kokta rödbetor till omeletten med räkor, kesella och spenat.

Nog om dagens ätande – över till träning:

Lektion 9:2 skulle vara totalt 48 minuter med 2* 1 minuters pauser. Jag lyckades dock inte följa planen att börja med 15 min lugn löpning och därefter 15 min måttlig. Det blev en rivstart på 10 minuter race till brevlådan för att jag skulle få iväg en bok till en trogen bloggläsarinnna, som jag lovat skulle få den innan helgen.

Chichi fick följa med resten av sträckan. Hon är ju inte en ”springrashund” utan hänger med mer än hon egentligen orkar eftersom hon är extremt sällskaplig, så vi får bestämma åt henne hur mycket hon får springa.

Färdigsprungen vovve

Färdigsprungen vovve

Måste förresten backa till förmiddagen och berätta att jag blev fotad till en artikel som kommer i Hemmet Journal i sommar.

Artikeln handlar om skrivande och om hur jag som bloggare faktiskt stöttar mig själv till att fortsätta att leva mitt förändrade liv. Jag är oerhört lyckligt lottad som har er fantastiska läsare, som ger konstruktiva kommentarer och suverän feed-back. Jag är även tacksam för att så många orkar vara så generösa med att dela med sig av sina erfarenheter och hur våra kommentarer på varandras bloggar skapar intressanta möten och erfarenhetsutbyten.

En dag som denna är skrivandet en extra stor fröjd – två härliga recensioner på Boken-sidan 🙂 TACK!!!

Vågar ni utmana er själva? Jag tänker att det kan vara en utmaning att tämja spökena t ex med en dessertbuffé. Eller kanske ni tycker att det är helt korkat att prova?

4 kommentarer

Under Hälsa, Itrim, livskvalitet, Matmissbruk, Mental träning, Motion, Uncategorized, vikt, Viktminskning