Så var det dags för två långa bildagar igen. 62 mil t o r närmare bestämt.
Den här gången med löparkläderna i packningen eftersom vi åkt hemifrån så pass tidigt att det finns utrymme för en runda på seneftermiddagen. Alltså kompensera stillasittandet med bra planering (dvs skippa lite sovmorgon och komma iväg).
För att inspirera mig själv till nya utmaningar träningsmässigt (och ibland för att komma någonstans överhuvudtaget 😉 har jag hängt min fina Vårruset-medalj vid träningkläderna.
Ja, ja, Åsa – det bodde en tävlingsdjävul därinne trots allt 😉
När jag steg upp på morgonen mätte jag som vanligt midjan med det gula målsnöret. Jag övervägde en kort stund om jag skulle väga mig, men ställde mig framför spegeln istället och bestämde mig för att jag var nöjd med det jag såg. Så jag litade på mina ögon och struntade fullständigt i vågen 🙂
Ännu ett inspirationsställe finns i arbetsrummet:
”Jag kan!!” -Bland det första jag ser på morgonen.
Google Calender i mobilen skulle jag ha svårt att klara mig utan, med många aktiviteter som kräver synkning med människor och djur, men en gammaldags ganska ful Whiteboard i hallen är ett riktigt bra redskap för snabb överblick:
Här möblerar jag enkelt om vilo- och träningsdagar
Vision, mål och delmål byggs ju upp av de konkreta aktiviteterna.
- Även om jag ständigt hävdar att ”Tanken är styrande” att ”Det blir som man tänker” så byggs ju inte musklerna av elektriska signaler i huvudet, utan av att man de facto genomför något slags fysiska aktiviteter.
- Och trots att de nya spåren (oftast) leder till rätt beslut så förbränns inte fettet enbart av att hjärncellerna arbetar.
- Inte minst de besegrade Hjärnspökena kräver ständig övervakning för att inte sticka fram sina fula nyllen och bråka.
Det är här planeringen kommer in, som ser till att rätt saker blir gjorda och att, när det helt enkelt inte fungerar, det finns alternativa lösningar.
Om jag känner att kroppen behöver vila betyder det inte att det är kört för all framtid och att jag lika gärna kan sluta träna och bosätta mig i frysen med Ben & Jerry!
Det är ju inte svårare än att flytta min planerade vilodag till den dag då kroppen ropar att den behöver lugn och ro.
När jag ser målet och vart jag är på väg, när riktningen är tydlig är det möjligt att kompensera för avsteg från planen.
Men tänk att det ska vara så svårt att fatta? Att man ska behöva jojo-banta i 30 år och sedan kämpa som en iller med sig själv i nästan två år innan Balansen börjar bli någorlunda naturlig?
Hur ser er inspiration ut? Hur planerar och kompenserar ni?
2xlblog - Om vikt och hälsa 
😄Visstvärcdet väl alldeles underbart att man fortfarande kan bli överraskad av sig själv efter alla dessa år man umgåtts med sig själv
Japp! Så är det 🙂
Skriver som en kratta, men du förstår ändå
Såg inte ens att det var fel! Läskigt hur hjärnan väljer att tolka det den ser som något gammalt och igenkänt!
Din kalender är intressant! Har du beskrivit ditt träningsupplägg i ngn av dina bloggar? Om inte så tycker åtminstone jag att det skulle vara intressant!! Om du har gjort det skulle jag vilja veta vilken! Är ju ny läsare och tror inte jag kan läsa alla dina bloggar du har skrivit just nu 🙂
mvh
Lizette
Vad kul! MItt upplägg är rät enkelt; 2 ”pulspass” på Itrim/vecka och 3 löpningspass/vecka. Löpningen började jag med så sent som i februari efter ett helt liv som inbiten ”anti-spingare”. För att komma igång krävdes främst mental träning (kolla gärna inläggen 10 december 2012) och sedan en enkel Löparskola i ett häfte från Itrim (finns även bra på t ex alltomlopning.se http://www.alltomlopning.se/index.php?special=article&id=116)
🙂