…och ibland blir det bättre 🙂
Ett av de sämre är väl att dammsuga skålen på nachos-smulor efter att de hela nachosarna är uppätna. (Det skulle i och för sig kunna anses vara ett sämre val att överhuvudtaget äta nachos och guacamole , men gott var det.)
Några av gårdagens bättre val:
Nix pix – dessa ljuvliga muffins, med citronkrämen ploppande ut på ovansidan fick stanna på disken. En cappuccino på lättmjölk, med kakao pudrad på dög väldigt bra efter en ordentlig inre debatt – det var länge sedan jag var så intensivt sugen på den gamla favoriten.
Handen hejdade sig strax innan den fick tag i ”något att gnaga på ” medan jag fixade middagen. Lyckades istället styra den till en, sedan frukosten överbliven, grapefrukthalva.
Och så det allra bästa valet:
Kl 22:20 var jag på väg att slänga mig i soffan, MEN en liten tagg gnagde om att tisdagen skulle bestå av mycket bilåkande. Ett raskt ombyte innan jag ångrade mig 😉
Så styrdes stegen mot återvinningsstationen där jag slängde plast- och pappersförpackningar, övergav den pipande mammiga hunden som fick gå hem med husse och sprang en rejäl omväg hem. Eftersom vi gått nerför en rätt brant backe till återvinningsstationen, fanns motsvarande uppförslut på hemvägen. På min omväg var lutningen mer utslätad och längre, så det blev rätt kämpigt att hålla uppe tempot. Men eftersom det var kallt och sent så hade jag ingen lust att ägna dagens runda åt längre och långsammare löpning, så det fick gå undan ändå.
”Milen-på-en-timme- tempot” närmar sig så sakteliga – idag 6:08. Dock fattas 7 km i det höga tempot, men varje steg åt rätt håll är en liten seger 🙂
Kan fortfarande inte fatta att jag ägnar både kropp och tankar åt att springa? Nu är det 1 år och 10 månader sedan jag startade min livsstilsförändring och viss tusan är livet förändrat!! Jag missade t o m månadsdagen av mitt avsked till gossarna Ben & Jerry 🙂
Bröllopstider, studenttider, picknicktider…. Hur går det för er i alla olika stadier av förändring?
Haha visar att Ben o Jerry inte är så viktiga längre tycker jag.
Grattis ))
Tack 😀 . Javisst är det så! Men uppenbarligen tar det nästan två år, så det är inte konstigt att jag och många med mig ”fallit tillbaka” när vi släppt fokus för tidigt:)