Månadsarkiv: juli 2013

Ja, måndag var de igår.

Första dagen efter semestern?

Så fin plan…

Om du följde din plan – GRATTIS!!! En dag närmare målet 🙂

Men – gick det åt fanders? För många frestelser trots goda föresatser?

Du – om du slirade lite i starten och inte skuttade ur startboxen som en oljad blixt – VAD GÖR DET?

Det VAR snyggare med ogräs!

Var snäll mot dig själv. Du har ju en plan! Gå tillbaka till den. Det är inte kört för att du missade en dag, eller två eller tre.

• Det du har kvar är ju resten av ditt liv!
• Förlåt dig själv, släpp det och gå vidare.
• Upp på banan nu och ta ett liiiitet steg åt rätt håll.
• Varje steg är bättre än inget alls.

JAJA! Slitna klyschor, men det är sant!

Du är ingen usel eller misslyckad person även om det inte funkade friktionsfritt från start. Du har en ny chans nu – ta den!

Igår kom det inget inlägg på 2xlblog kl 19:00, som det brukar göra på vardagar (18:00 fre-sön).

Varför då då?

Jo. Det är dags för mig att åter ta upp kampen med mitt svart-vita beteende.

Tidigare tog det sig uttryck i att jag jobbade som en idiot, rökte för mycket (ja , allt är ju egentligen för mycket, men eftersom jag tvärslutade 2000 kan jag se tillbaka och säga ”mycket även i jämförelse med andra”), drack mer vin än jag ”behövde” och framför allt åt knasiga mängder – både goda saker och rent missbruksätande.

Under de snart två år som gått sedan jag för alltid övergav 30 års jojobantande har jag kämpat mot det svart-vita som hittat nya kryphål och tagit sig nya skepnader, t ex i omåttlig löpträning (jämfört med vad en hittills livslång löparvägrare tål) och nu senast i de knäppa krav jag ställt på mig själv avseende blogguppdateringarnas regelbundenhet.

MEN:

• Låt oss hitta nya vägar. Kanske vi vinglar fram på smala stigar med bråddjupa diken bredvid och behöver stöd, kanske vi faller ner i dikena ibland…
• Låt oss skapa nya spår i hjärnan, som ger oss utrymme att vara snälla mot oss själva, som låter oss ta hand om oss själva och ge oss uppskattning för det vi gör bra, att värdera våra framsteg och förlåta våra tillkortakommanden och svagheter.
• Låt oss besegra våra Hjärnspöken, ett efter ett!

Ha en bra dag en skön kväll och sov sedan så gott!

Nej, det stämmer!

Idag övar jag mig på att bemästra det Hjärnspöke som jag för den allra största kampen emot, nämligen att  inte vara så svart-vit! Det finns hur mycket som helst att läsa om den otäckingen – sök bara på svart-vit i sökrutan här till höger, under Hjärnspökeboken.

Varmt välkomna vill jag dock hälsa nya följare till 2xlblog och hoppas att ni och självklart alla trogna följeslagare kommer tillbaka igen!

I morgon lovar jag att komma med något förhoppningsvis inspirerande, tankeväckande eller bara underhållande 🙂

På 2xlblog på Facebook var dagens JENNYS SOMMARTIPS # 22 i ordningen:

Smoothie till frukost, mellanmål eller del av lunchen. Den här är gjord på banan, ananas, citron och yoghurt. Vill du göra den matigare— ta med lite fiberhavregryn eller kokosmjöl.

Ha en skön fortsättning på kvällen!

Det ligger i luften nu…

• Att semestern närmar sig slutet.
• Att det är dags att möta vardagen igen.
• Att det är dags att ta tjuren vid hornen.

Redan 5 veckor sedan vi var i Marmaris…

Det finns förstås olika varianter på hur man hanterar den förändring som man planerat ska ske:

När jag började min ”viktresa” för nästan två år sedan tog jag ett innerligt avsked av mitt ohälsosamma liv med en riktigt rejäl frossardag som, nästan trotsigt, sträckte sig fram till efter lunch samma dag som jag klev in på mitt möte med min hälsorådgivare på Itrim.

Andra hanterar sina förberedelser på helt andra sätt.

Jag har hört om någon som fastade som start på sin livsstilsförändring, för att få ett ordentligt ”break” från det ohälsosamma livet.

Oavsett om man har ett riktigt stort viktminskningsprojekt på många övervitkskilon att jobba med eller om det handlar om att komma på rätt köl efter en liten avdrift ur rätt kurs kan det vara fiffigt med något slags ”Kick-off”. Något som markerar att nu börjar det, här är skiljelinjen. Det behöver inte nödvändigtvis vara något stort och revolutionerande, men något som symboliserar starten på det nya.

• Kanske en ny skjorta — även om man satt upp ”ny skjorta i liten storlek” som belöning när en viss förändring skett.
• Ett lagom långt skärp, som så småningom kommer att behöva få nya hål tagna.
• Småsaker som påverkar sinnena och stöttar förändringen mer eller mindre omedvetet kan vara:
  • En ny tvåldoft.
  • En ny te- eller kaffesort.
  • Nya örngott eller handdukar

Andra förberedelser för en nystart med ett hälsosamt liv kan vara att:

• Hitta lämpliga promenad/löparstigar.
• Kolla tidtabeller för att hitta ny tid för avfärd om sista vägen till jobbet ska promeneras hädanefter.
• Skaffa bra promenadskor.
• Rensa bort ”dumheter” ur kylskåp och skafferi.

Mitt hetaste tips är förstås att skaffa ”Hur jag besegrade mina Hjärnspöken”. Den är en 165 sidor pocketbok – perfekt att ha med sig som sin följeslagare på bussen, i badkaret, på stranden…

Boken tar sitt avstamp den 8 augusti, så den passar kanonbra som följeslagare dag för dag.

Beställ den nu, så har du din Dagbokskompis från början, se ”Boken” i menyraden ovan.

Är ni på gång för en förändring? Någon som håller på och tar farväl av ett ohälsosamt liv? Någon som ska tillbaka på rätt kurs?

Sagt om Hjärnspöken:

”Den lilla boken som platsar i varje väska och är ett måste för alla Itrimmare, ja övriga också för den delen. Har läst ut den men behåller den i väskan i alla fall som vardagspepp, när den lille med hornen dyker upp, för att locka mig i frestelse. Tack snälla Jenny för en underbar peppbok!!”//Bibbi

Motion handlade ”Pop och Politik” om i morse, på P4 kl 11.00. Ett riktigt bra program med Anna Charlotta Gunnarsson, som idag tog upp musik och motion ur många olika prespektiv. Hur Elisabeth Höglund revolutionerande cykelvärlden genom att som kvinna ge sig på tävlingscykling, födelsen av folkrörelsen ”Gymping”, med Susanne Lanefeldt, löpningen som var mans sport med stöd av Göran Rydhs låt ”Keep on Jogging”, dansen som tvetydig ”motion” med ”Lets get Physical” och kampsportens intåg på musikscenen med ”Kung Fu Fighting”.

HÄR kan du höra programmet på Utbildningsradion.

Vissa njuter av en härlig kalldusch efter hårdträning i värmen 🙂

Idag har min egen motion hittills begränsat sig till förrådsröjning inför dotterns och hästens flytt till Skåne. Det är helt makalöst så mycket hästprylar som bor i vårt garage, trots att själva hästen bor i ett stall med sadelkammare. Vi har förstås samlat på oss en del under de senaste 10 åren med hästar av olika slag och storlekar.

Utöver den lilla motionen kommer det att bli någon blygsam promenad från T-banan Globen till nya Tele2 Arena, där Gyllene Tider ska ses och höras. Vi har fått biljetter via makens senaste projekt, annars är nog inte GT mitt förstahandsval som konsert, men det ska bli kul att se den nya arenan.

Varmt, varmt, varmt verkar det vara i hela landet. Som av en händelse är JENNYS SOMMARTIPS #20 på 2xlblog på Facebook följande:

Börja dagen med vatten. På sommaren kylskåpskallt, bubblande i färgat glas.

Nu är det semester igen för större delen av familjen. Det har varit en lite annorlunda sommar – vi har hittills bara lyckats vara lediga samtidigt allesammans drygt en vecka i streck.

Matmässigt blir det inte någon större skillnad. Det är som vanligt grill, grill och grill som gäller – nu med makens eminenta 50-årspresent från Weber. Grillandet passar extra bra när det finns en här som kör sin specialvariant på LCH P/F. Hittills på 2 ½ vecka minus 4,5 kg – helt suveränt och en bra ”kick” för fortsättningen.

Träning då?

Den 1 augusti (planerar) ska jag återuppta Pulspassen på Itrim. Notera korrigeringen; språket är viktigt – tanken styr handling! 🙂

Jag räknar med att få kontakt med min nya hälsorådgivare (Ulrika är ju mammaledig) och tillsammans med henne planera hur jag ska kunna använda övningarna till att bli snabbare och starkare löpare. När jag träffade Ulrika sista gången i juni kom vi nämligen fram till att det är den vägen jag ska gå för att hitta motivation till annan typ av träning än att ”bara springa”. (Visst  är det märkligt att jag som verkligen avskydde att springa och inte ens i min vildaste fantasi kunde se mig själv i ett lopp nu inte vill träna nåt annat?….)

Jag vet ju egentligen så himla väl från hästvärlden att det inte funkar att ”bara träna det man ska tävla” utan att det är styrke- och konditionsträning som bygger upp snabbheten, uthålligheten och styrkan som kropparna behöver både som galoppörer respektive dressyrhästar.

Fullt ös på Täby Galopp idag efter vårens uppbyggnad!

Styrketräning för dressyrhästen i vintras – intervaller i backe

Värmen (29 grader idag) gör att det ändå krävs väldigt mycket självdisciplin för att få mig ut och springa. Min strategi just nu är att köra kortare och snabbare pass för att få upp hastigheten igen, samtidigt som jag slipper vara ute så länge 🙂

Inte så långt, men inte heller så länge 😉

6.23 på en kilometer är gott under Vårruset-tempo (6:47) även om det bara var på knappa 2 km och inte på 5 km…

När det blir lite svalare räknar jag med att hastigheten ska sitta kvar till lite längre sträckor också. Däremot blir det då ingen Tjejmil, som en del kompisar tänker anmäla sig till. Någon måtta får det vara 😉

I morse fick jag lagom mycket skivad ost av den sista lilla 1878-skalken, på en smörgås!

Den ljuvliga ostbiten har nu funnits i kylskåpet i 15 dagar och ätits ned av sonen som ska ha den.

Idag litade jag alltså tillräcklig på mig själv för att använda den på ett fullkomligt normalt sätt, istället för att förvara den utom synhåll för mig, bakom en borg av yoghurtpaket 🙂

Lättyoghurtborg

Bit för bit faller även de sista fienderna 😉

Om ni händelsevis är nya läsare och inte känner till mitt svåra förhållande till ost, så finns det att läsa om t ex HÄR.

Det känns som att min matbeteenderubbning börjar komma under kontroll, att jag inte längre behöver hålla i mig själv med näbbar och klor och bygga upp höga murar kring mina största svårigheter.

Det är nog för tidigt att ropa HEJ! – en livsstilsförändring sägs ta 2-5 år.

Nya vanor går dock betydligt snabbare att arbeta in, så misströsta inte om ni precis ligger i startgroparna – det GÅR!!

Men jag undrar om jag någonsin kommer att ha ett normalt förhållande till Ben & Jerry?

Goa gubbar, men inte mina kompisar. Ben Cohen and Jerry Greenfield

Vilka Är, Blir eller Var era största fiender?

Är det så vi tror att det ska vara? ”Mind your own business och hör av dig när du jobbat klart och har lyckats.”

Eller kan det vara så

• att det finns kraft att hämta hos vänner och bekanta, om vi ger dem chansen att hjälpa oss?
• att vi kan få stöd genom att vara helt öppna och tydliga med vad som planeras och/eller pågår.

För min egen del valde jag den här gången att vara öppen med omgivningen och kanske var det en viktigt ingrediens i mitt framgångsrecept?

Men det passar inte alla och det tog som sagt många år för mig att välja den ”offentliga vägen”. Dessutom kan det vara så att vi behöver våga börja lita på vår egen förmåga innan vi vill berätta vilket projekt vi håller på med.

Gullan skrev till mig bl a om sin upplevelse av ”mitt problem är mitt” och av att inte vilja berätta av rädsla för att behöva ”misslyckas offentligt”.

Gullan:

”… Jag är ingen envis person och har aldrig varit det. Om jag tänker gå ut en promenad och en kompis ringer och vill ha mitt sällskap på nå’t evenemang så tvekar jag inte att ställa in promenaden till förmån för att träffa kompisar. Jag gissar att du tycker att jag ska ta med dem på promenad i stället, men jag har inte den styrkan att jag kan be dem om det. Mitt problem är mitt och det ska inte någon annan behöva ställa upp på – så fungerar jag. Jag har inte heller talat om för alla bekanta och arbetskamrater vad jag egentligen håller på med och jag är medveten om att det är för att jag inte tror att jag ska lyckas den här gången heller….”

Jag påstår inte att det är enkelt, men min erfarenhet är att det bästa stödet går att få:

• om man kan vara väldigt tydlig med vad man behöver och även med vad man inte behöver
• om man kan berätta att man t ex inte vill ha någon hängande över axeln, följande ens viktkurva, bidragande till panik över små variationer
• om man faktiskt kan be sina vänner att umgås på ett lite annorlunda sätt, t ex så här:

Ett färskt sms från H – himla bra idé!

Det går att hitta nya umgängesformer även med sina fika- och ”ett-glas-vin”-kompisar

• Man kanske helt enkelt behöver alternera och promenera/träna/springa varannan gång och fika varannan gång?
• Springa först och fika sen?
• Promenera till bion istället för att ta bussen?
• Ett annat sätt att umgås kan vara att laga ”min” mat och äta tillsammans – även den som inte kämpar med viktminskning kan må bra av att laga något hälsosamt ibland:)
• En nära vän kanske kan anförtros att vara smakråd vid garderobsrensning och/eller shopping av nya mindre kläder. För mig var det helt revolutionerande att börja handla mindre storlekar. De olika nya tajtare modellerna hade jag aldrig kommit på att ens prova utan mina duktiga smakråd L, L och L.

Inspiration från L – sommarkjol istället för shorts!

En del shopping, med sôstra mi som smakråd, blev det  i New York i höstas. Vi promenerade då minst 20.000 steg/dag och umgicks hela tiden!

Dagens JENNYS SOMMARTIPS #17 på 2xlblog på Facebook handlar förresten om att komma igång efter en ev. lång slapp och slö-period.

Vad säger ni om att få hjälp av vänner och bekanta? Tips och idéer??

För mig var det inte helt enkelt att börja våga lita på mig själv efter så många år i Jojo-bantarträsket. Jag var under närmare 30 år ett offer för min egen osäkerhet och min misstro på min egen förmåga att hantera min kropp, hälsa, vikt och mitt välmående. När jag ser tillbaka på alla dessa år är det svårt att acceptera att jag så länge befann mig helt utanför mig själv och upplevde mina kroppsliga variationer som slumpartat framgångsrika eller bedrövliga.

Min mail- och bloggvän ”Gullan” har bett mig förklara: ”…jag önskar att få läsa om vad som hände i ditt psyke när du tog tag i det här på det här sättet…”

Min vändpunkt har jag beskrivit tidigare, både i min bok ”Hjärnspöken”  och i blogginlägg t e x  Att se sanningen i vitögat och Vem har rätt att bestämma hur usel du är?, men det har tagit några veckor att fundera ut vad jag tror är förklaringen till resten som Gullan efterfrågar:

Det handlar om att jag började lita på mig själv!

I slutet av november 2011, alltså precis efter att jag för sista gången i livet nått mitt viktmål, skrev jag till mig själv:

• Lita på dig själv!
• Vad som än händer kommer det att lösa sig.
• Det spelar ingen roll hur mycket du oroar dig, så det kan du sluta med och lägga energin på det du faktiskt kan göra något åt.

För min del handlade det alltså mycket om att släppa viktkollen. Att sluta stirra mig blind på varje hekto ner eller upp och att sluta reagera med panik på minsta lilla variation åt fel (upp) håll. Att inte längre vara som ett rö för vinden, utan tydlig kurs och påverkad av minimala viktvariationer.

(Inte minst lät jag mig omedelbart påverkas och  matbeteenderubbas* av såväl trevliga som otrevliga händelser i vardagen, men det begrepppet tänker jag utveckla vid ett annat tillfälle.)

Den kontroll jag numera håller är med målsnöret och med kläderna. Jag väger mig ungefär en gång i månaden.

Självklart var det oftare under viktnedgången, men redan då tvingade jag mig till begränsningen ”Bara i samband med Itrimgruppmötet 1 g/mån och vid möte med min Itrimhälsorådgivare 1 g/mån”.

I morse vägde jag mig med Wii Fit och passade på att ta en bild av kurvan för de här två åren. Det intressanta är att efter de första 15 veckornas ras har variationen varit väldigt begränsad.

augusti 2011 ->juli 2012

forts.

augusti 2012 -> juli2013

Det känns tryggt att ha i bakhuvudet att de små variationerna är fullständigt hanterbara så länge jag:

• litar på mig själv
• lyssnar på den inre röst som säger ”en liiiten skärpning nu en stund”
• motarbetar minsta tendens till panikartade kurer för att åtgärda ett kilo eller två

Min viktiga slutsats gäller alltså att ta makten över sin hjärna, som söker igenkänning i tidigare misslyckanden, och att övertala sig själv till att börja VÅGA LITA PÅ SIG SJÄLV!

Har ni förresten sett JENNYS SOMMARTIPS på 2xlblog på Facebook? Idag kom # 16.

* ”Matbeteenderubbad” är ett användbart ord som jag eventuellt just hittade på 🙂 Det kommer jag nog att försöka att utveckla. Vore kul om ni hade synpunkter och funderingar kring det!

Jag gläder mig åt att under det senaste året ha kunnat gratulera många vänner och bekanta som lyckats tag i sina livssituationer och gjort rejäla livsstilsförändringar.

• Men sen då?
• När målet är nått?
• Hur ska man kunna motivera sig för att hålla vikten?

En cool bild från framtiden hade kunnat vara bra att ha som motivation 🙂

Jag kallade de första riktigt kämpiga veckorna på strikt diet ”Stålbadet” och de följande för ”Första” och ”Andra halvlek”. Så länge jag hade tydliga ramar behövde jag personligen inte så mycket ytterligare motivation att följa riktlinjerna i mitt projekt, att beta av mina delmål och att närma mig målet.

Men en riktigt utmaning var att lära mig att upprätthålla motivationen när målet var nått!

Det sägs att den farligaste vägen inte är upp till toppen utan ner igen

Efter att ha kämpat så hårt ”för att nå toppen” var det dags:

• Att arbeta med att ta mig ner på jorden på ett sansat sätt.
• Att hitta motiv i vardagen för att kunna upprätthålla en långsiktigt sund livsstil

Mitt nya mål blev att jag även fortsättningsvis skulle ”Känna mig lätt och stark!”

För att kunna uppfylla det behövde jag fundera igenom vad jag behövde :

• sluta med: vara svart-vit
• börja med: reflektera och analysera
• fortsätta med: bra rutiner, tydliga ramar, planera och motionera

Långsiktighet och målmedvetenhet är nödvändiga ingredienser i många sammanhang. Idag har vi sett ett gott resultat av målmedveten träning – styrka och kondition byggd bit för bit under våren och sommaren:

Drygt 50 km /h. Två med bra styrka och god kondition.

Den 21:a är på sätt och vis en ny födelsedag för mig – då jag uppnådde mitt viktmål.

Tiden har flugit iväg! En skön tanke som ger ett kvitto på att det var värt att göra en radikal förändring. I det perspektivet känns det inte som att jag gjort en stor uppoffring eller att det tagit evinnerliga tider att få en helt annan livskvalitet.

1991 (tv) hade jag skrattat rått åt den som sagt ”Spring 5 km!” (th 22 år piggare & friskare )

Gårdagens 75-årsjubileum och mötet med gamla och nya vänner och släktingar gav mig ännu en del att tänka på. Det är många som mist sina nära och kära alldeles för tidigt i olyckor eller sjukdomar. Jag har under dagen funderat mycket kring det och kring varför det tidigare inte var helt självklart att ta varje chans att påverka det som ändå går att påverka.

Jag är idag så nöjd och glad över att jag, trots att det dröjde många år, en gång för alla tog tag i min destruktiva livsstil. Med en morfar som gick bort i hjärtsjukdom vid 55 års ålder fanns dessutom en ärftlighetsfara att lägga till min övervikt och mina obefintliga motionsvanor.

Men, det här med motion gick inte in i skallen på mig med en gång – jag behövde många veckor på ”rehab” med måltidsersättningar och många gruppträffar på Itrim med lektioner i mat, motion och mental träning innan jag kunde ta till mig följande, så misströsta inte om ni tycker att jag kommer med knäppa idéer – de kan kanske ändå tända en liten gnista som blossar upp efter ett tag 🙂

• Motionen är grunden för att slippa att ha ett extremt stort fokus på maten när det gäller att hålla vikten
• Den basala metabolismen påverkas av muskelmassan (alltså – bättre förbränning med mer muskler)
• 30 minuter motion/dag halverar risken att dö i hjärtinfarkt!
• 10.000 steg/dag + 2 ombytta träningspass/vecka minimerar risken!

Så här skrev jag i min dagbok i början av november 2011 , dvs efter mina 12 veckor på måltidsersättningar, då poletten hade ramlat ner:

Prioritera träningen så får du energi att sköta resten!

Motion :

• gör dig stresståligare
• ger bättre sömn
• ökar avslappningen
• gör dig piggare, gladare och friskare
• ger dig starkare hjärta
• bidrar till en positiv självbild
• gynnar kostvanorna
• skapar bättre nerv-hjärna-muskel-koppling
• förbättrar balans och koordination

Idag vill jag också passa på att hurra för Linda. Hon är en riktig kämpe som på 12 veckor jobbat bort drygt 20 kilo och som går och går och går!! Hon skriver på bloggen Linda Jsson~ min strävan till en bättre hälsa och en friskare kropp !

Dagens JENNYS SOMMARTIPS på 2xlblog på Facebook går också i motionens tecken:

#14 Leta upp en träningskompis! Det blev klart lättare att öka tempot lite när vi sprang tillsammans igen, jag och Caroline! Behöver man springa långsamt eller gå funkar även en liten hund bra

Sliten löparkompis