En ganska jobbig uppgift , men jag har ju lovat ”Gullan” som mailade:
”…Ibland önskar jag att få läsa mera ingående om hur ditt liv såg ut på den tiden när du inte lyckades…”
”… Kanske har jag aldrig riktigt bestämt mig fullt ut för en strategi. Så fort det har tagit emot och jag har kört i diket har jag bytt strategi och prövat en ny metod. Dessutom dyker tankar upp som att ”det är snart midsommar”, ”juli månad kommer barnen hem på semester”. Jag vet att man inte ska tänka så där, men jag har så lätt för att flytta fram mina ansträngningar tills det ”passar bättre…”
”…Undrar om du känner igen sådana här destruktiva tankar från ditt tjockare liv?…”
Det tog lite tid att få ihop det här inlägget – uppenbarligen bär det mig emot någonstans. Hoppas att både ni ”gamla trogna” läsare och ni som kanske hittat bloggen via artikeln i dagsfärska Hemmets Journal ändå ser något intressant. Jag tänkte fortsätta på samma tema i morgon.
Kanske är det förresten just precis rätt läge att göra en återblick, när 2-årsdagen närmar sig? Som det står i HJ-artikeln ”Bloggen fungerar som ett slags försäkring” och ”Bloggen innebär ett ansvar, men på ett positivt sätt, eftersom den också hjälper mig”.
Visst känner jag igen” Gullans” beskrivning av att skjuta upp förändringen. Vi är så många som lever eller har levt på det viset, märker jag inte minst när jag läser andra vikt- och hälsobloggar.
Jag drömde om hur fantastisk mitt liv skulle bli om jag kunde nå det ouppnåeliga:
- sluta röka
- bli smal
”Det ska jag ta tag i på måndag” tänkte jag (som vanligt) och handlade en kaloristinn middag (som vanligt) efter att ha grundat inför shoppingen med en glass (som vanligt).
- Måndagen kom och det dåliga samvetet efter helgens utsvävningar behövde något helt annat än den flygvärdinnediet som jag hade planerat. När det ändå hade gått åt skogen var det lika bra att gräva ner sig ordentligt (visst känner igen det här?)
- Mer glass och sedan nya tankar på ”nästa måndag” eller ”efter jul”.
- Vikten fortsatte förstås uppåt… Min toppnotering på vågen var 103 kg (och lägsta jojo-studs 69 kg).
- Många vändor (5 totalt, tror jag) hos Viktväktarna blev det. Jag gick i mål de flesta av gångerna, men släppte direkt fokus när jag hade gjort det. 2007 var den sista – sedan gav jag upp försöken.
Faktum är att mitt tvära rökstopp 2000-01-01 kl 03:20 hade en viss betydelse för livsstilsförändringen även avseende vikt och övrig hälsa. Trots att det skulle dröja nästan 12 år till nästa stora förändring visade det sig att jag där hade skapat början till ett nytt spår i hjärnan – spåret som sa ”Jag KAN ta kontroll och hålla fast den”.
Fortsättning följer i morgon, det här blev tillräckligt långt ändå 😉
Som alltid – kommentera gärna!!
Den där ”måndagen” ställer till det. Allt som kan påbörjas då istället för här och nu. Jag tror att mina år stundvis bestod av 365 måndagar vad gällde rökstopp, träning, att gå ner i vikt.
Numera är det aldrig måndag utan livet jag vill ha och leva pågår varje dag och det är aldrig dumt att börja NU. Ja… och sedan fortsätta.
Ja, Ja, JA!!! 🙂 Exakt!
Jag har försökt med många många måndagar, den första varje månad, nytt år och så vidare. Nu, trots att mitt liv egentligen inte alls är på topp så funkar det med viktnedgången. Jag tror att det är för att jag redan är i mål i huvudet. Nu är det bara jobbet med det fysiska kvar!
Vad härligt!!! Ja, det är ju inget magiskt med ”måndagen”. När man får till det i skallen duger varje dag lika bra till en start eller en fortsättning, ja ett NU! 😉
Ojojoj. Jag tror att vi alla känner igen oss i det du skriver. Imorgon ska jag… eller på måndag ska jag… det är bara att bita i det sura äpplet och kämpa på. Det är ju värt det efteråt!
Och det blir ju inte annorlunda bara för att det är ”den där andra da’n” ..;)
Vill skriva så mycket men låter bli för det skulle bli världens längsta utlägg. Men jag vill ändå slå ett slag för att så länge man försöker har man en vilja. Det är när man ger upp man ska börja bli orolig. Det gäller alla typer av vanor som man vill bryta eller ändra.
Tack för att du skriver, Linda!!! 🙂 Kram