Sköt dig själv! …eller?

Är det så vi tror att det ska vara? ”Mind your own business och hör av dig när du jobbat klart och har lyckats.”

Eller kan det vara så

• att det finns kraft att hämta hos vänner och bekanta, om vi ger dem chansen att hjälpa oss?
• att vi kan få stöd genom att vara helt öppna och tydliga med vad som planeras och/eller pågår.

För min egen del valde jag den här gången att vara öppen med omgivningen och kanske var det en viktigt ingrediens i mitt framgångsrecept?

Men det passar inte alla och det tog som sagt många år för mig att välja den ”offentliga vägen”. Dessutom kan det vara så att vi behöver våga börja lita på vår egen förmåga innan vi vill berätta vilket projekt vi håller på med.

Gullan skrev till mig bl a om sin upplevelse av ”mitt problem är mitt” och av att inte vilja berätta av rädsla för att behöva ”misslyckas offentligt”.

Gullan:

”… Jag är ingen envis person och har aldrig varit det. Om jag tänker gå ut en promenad och en kompis ringer och vill ha mitt sällskap på nå’t evenemang så tvekar jag inte att ställa in promenaden till förmån för att träffa kompisar. Jag gissar att du tycker att jag ska ta med dem på promenad i stället, men jag har inte den styrkan att jag kan be dem om det. Mitt problem är mitt och det ska inte någon annan behöva ställa upp på – så fungerar jag. Jag har inte heller talat om för alla bekanta och arbetskamrater vad jag egentligen håller på med och jag är medveten om att det är för att jag inte tror att jag ska lyckas den här gången heller….”

Jag påstår inte att det är enkelt, men min erfarenhet är att det bästa stödet går att få:

• om man kan vara väldigt tydlig med vad man behöver och även med vad man inte behöver
• om man kan berätta att man t ex inte vill ha någon hängande över axeln, följande ens viktkurva, bidragande till panik över små variationer
• om man faktiskt kan be sina vänner att umgås på ett lite annorlunda sätt, t ex så här:

Det går att hitta nya umgängesformer även med sina fika- och ”ett-glas-vin”-kompisar

• Man kanske helt enkelt behöver alternera och promenera/träna/springa varannan gång och fika varannan gång?
• Springa först och fika sen?
• Promenera till bion istället för att ta bussen?
• Ett annat sätt att umgås kan vara att laga ”min” mat och äta tillsammans – även den som inte kämpar med viktminskning kan må bra av att laga något hälsosamt ibland:)
• En nära vän kanske kan anförtros att vara smakråd vid garderobsrensning och/eller shopping av nya mindre kläder. För mig var det helt revolutionerande att börja handla mindre storlekar. De olika nya tajtare modellerna hade jag aldrig kommit på att ens prova utan mina duktiga smakråd L, L och L.

En del shopping, med sôstra mi som smakråd, blev det  i New York i höstas. Vi promenerade då minst 20.000 steg/dag och umgicks hela tiden!

Dagens JENNYS SOMMARTIPS #17 på 2xlblog på Facebook handlar förresten om att komma igång efter en ev. lång slapp och slö-period.

Vad säger ni om att få hjälp av vänner och bekanta? Tips och idéer??